Rwanda - Ett folkslag som mördades

15 röster
19871 visningar
uppladdat: 2008-05-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Sammanfattning
Mitt arbete handlar om landet Rwanda och om hur tutsier och hutuer som i tusentals år levt ihop i fred i ett och samma land, efter olika inträffanden började massakrera varandra.
Flera folkmord har ägt rum i världen genom tiderna, men få har varit så brutala och onödiga som det i Rwanda. I min uppsats kommer jag att förklara vilka som möjligtvis hade kunnat förhindra katastrofen samt hur katastrofens händelseförlopp ägde rum.

Innehållsförteckning
1 Inledning Sid 3
1.1 Syfte Sid 4
1.2 Frågeställning Sid 4
1.3 Metod – och källkritik Sid 4
1.4 Bakgrund Sid 5
2 Undersökning Sid 5
2.1 Rwandas tidiga historia Sid 5
2.2 Kolonialtiden till självständighetstiden Sid 6
2.3 Självständigheten i riktning mot folkmord Sid 6
2.4 Folkmord Sid 7
2.5 FN:s och omvärldens agerande Sid 9
2.6 Frankrikes relation till Rwanda Sid 10
2.7 Folkmordets slut Sid 11
2.7.1 Andra konsekvenser utav folkmordet Sid 11
2.7.2 Återuppbyggnad Sid 11
3 Diskussion och slutsats Sid 13
4 Referenser Sid 15
4.1 Litteratur Sid 15
4.2 Internet Sid 15
4.2.1 Wikipedia Sid 15
4.2.2 Övriga Sid 15

1 Inledning
I ett flertal länder har det ägt rum obeskrivligt brutala folkmord, det kanske mest kända utav dessa är den grymma nazirörelsen, förintelsen i Tyskland under andra världskriget, vilket resulterade i att miljoner judar, romer, slaver och många andra folkslag förlorade livet. http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rintelsen#.C3.96vriga_som_dog_i_l.C3.A4gren (2008-05-16)
Att säga att jag har tillräcklig kunskap över alla de folkmord som blivit uträttade, för att i urval kunna välja den som är viktigast att lära sig mer om, vore en lögn. Men även ifall jag saknar viss kunskap i området nu på förhand, så känns ändå som om valet är ganska så lätt. Folkmordet i Rwanda är för mig ett typiskt folkmord som inträffade på grund av européernas giriga kolonifördelning. Eftersom flera utav de afrikanska länderna ingick i denna infördelning så var jag tvungen att lära mig om varför det var i just Rwanda som ett av världshistoriens värsta och obarmhärtigaste folkmord ägde rum. http://sv.wikipedia.org/wiki/Afrika#Postkoloniala_Afrika (2008-05-16)

1.1 Syfte
Syftet med det här arbetet är att undersöka samt att beskriva konflikten i Rwanda. Jag vill även ta reda på varför det var just i Rwanda folkmordet ägde rum och varför brutaliteten inte var den samma i dess grannländer. Vilka de avgörande orsaker till folkmordet var, samt att ta reda på den fråga jag funnit mest intressant, nämligen omvärldens, speciellt européernas roll i folkmordets utbrott samt förlopp. Jag vill även undersöka huruvida omvärlden hade kunnat förhindra företeelsen med hjälp utav FN eller liknande samfund.

1.2 Frågeställning
• Vilken historisk bakgrund har konflikten
• Hur valde FN att agera under konfliktens gång
• På vilket sätt valde enskilda länder i Europa att agera
• Vilka vägar till försoning valde man

1.3 Metod – och källkritik
I mitt arbete har jag försökt hålla mig till wikipedias hemsida då jag tycker denna är en ovanligt bred och bra internetsida för att få faktaupphämtning. Wikipedia har dock den svagheten att alla kan skriva in fakta på sidan, vilket kan resultera i att fakta blir felaktig. För att undvika detta har jag kontrollerat den fakta jag hämtat ifrån wikipedia med övriga sidor ifrån internet. Jag har även använt mig utav International Rescue Committee’s (IRC) hemsida för att få siffror angående antal döda vid särskilda kriser. Jag har även hämtat information ifrån ett annat arbete skrivet utav Karlsson, Ragnhild, (2003) ifrån mimersbrunns hemsida, men speciella siffror med mera har jag kontrollerat ifrån Bonniers lexikons uppslagsverk. Här efter har jag alltså fått en bra sammanhängande faktakunskap som jag försökt formulera efter mitt syfte och försökt svara på efter min frågeställning.

1.4 Bakgrund
Det finns förutom endast begreppet folkmord även olika typer utav folkmord, det finns exempelvis folkmord på en urbefolkning och ett exempel på just detta är till exempel de australiensiska aboriginerna som mördades utav den engelska armen, folkmord på minoritetsgrupper där förintelsen är ett bra och tydligt exempel, då nazisisterna mördade bland annat judar, romer och andra minoritetersgrupper i samhället. Det finns även folkmord på grund av politiska revolutioner. Här har det dock ännu inte förklarats något folkmord, men tveksamma exempel skulle kunna vara Stalinregimens våld eller den kinesiska kulturrevolutionen med Mao Zedong i ledningen. Men utöver dessa finns där även den som jag tycker att Rwanda bör höra hemma i, och det är folkmord till följd av etniska eller etnopolitiska konflikter, vilket menas med att massmord har skett på vissa grupper i samband eller som följd av självständighet efter kolonialvälde.
Just att det härstammar ifrån ett kolonialvälde är det som gör att jag gärna just väljer Rwanda som min undersökningsuppgift. Jag vet inte exakt varför, men kan tänka mig att det beror på att jag känner ett visst ansvar för händelsen.

2 Undersökning
Rwandas självständighetstid kan nästan beskrivas som ett enda långt inbördeskrig. Kulmen blev folkmordet 1994, vilket är ett utav de blodigaste konflikterna i världens historia. Siffrorna på hur många som dog varierar mellan femhundratusen och en million. Ingen har vare sig haft resurser, möjligheter eller för den delen intresse av att fastställa några mer exakta siffror. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-03)
Men för att ha en möjlighet att kunna förstå vad som ligger bakom ett sådant brutalt folkmord som det i Rwanda måste man först se närmare på Rwandas historia.

2.1 Rwandas tidiga historia
Rwanda är ett litet land i mitten utav Afrika som ursprungligen befolkades utav folkslaget tutsi. Eftersom tutsi, så långt bak man kan komma i historien, har styrt Rwanda så bestod flertalet utav de aristokratiska familjerna just ifrån folkslaget tutsi. Men även om flertalet utav adeln bestod utav tutsi fanns där ändå en minoritet hutu häribland likväl. I Rwanda hade dessutom hutufolkslaget vuxit till sig enormt i mängden och i den lägre samhällsklassen bestod näst intill 90 % utav hutuer och enbart 10 % utav tutsier.
Den här samhällsuppdelningen bestod sig sen ända in på den så kallade kolonialtiden då Tyskland erövrade Rwanda och tog över styrandet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-03)

2.2 Kolonialtiden till självständighetstiden
1894 koloniserades Rwanda utav tyska soldater och behölls som en tysk koloni ända fram till första världskriget då det istället tilldelades Belgien. När Belgien fick makten i Rwanda förvärrades läget. Belgien införde olika identitetskort som urskilde ifall man var en tutsi eller en hut. Detta gjorde så att de två folkslagen som egentligen levde fredat ihop och som själv inte längre såg några etniska skillnader mellan varandra helt plötsligt, enbart kunde kolla på den andres identitetskort och därifrån se ifall denna tillhörde den högre eller den lägre ”rasen”. Anledningen till att belgarna tilldelade Rwanda befolkningen speciella identitetskort var för att man ville ha ett lättstyrt land där tutsierna skulle ha makten och där dem själv skulle ha stort inflytande och på så sätt säkerställa makten i Rwanda. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-03) Belgarna gjorde även på följande vis, att tutsibefolkningen fick en bättre utbildning och en massa andra förmåner genom sin högre ”ras”. ((1997) Bonniers Lexikon 16, Ljubljana, Prepress Ytterlids Infodesign AB)
Detta misslyckades dock och år 1962 blev Rwanda fritt ifrån Belgiens förtryck. Det var då det hutuiska partiet PAMEHUTU som tog för sig den största delen utav makten, detta gjorde man genom en blodig militärkupp. Militärkuppen kostade 20,000 tutiska liv och ytterligare 100,000 - 200,000 tutsier tvingades att fly. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-03), ((1997) Bonniers Lexikon 16, Ljubljana, Prepress Ytterlids Infodesign AB)

2.3 Självständigheten i riktning mot folkmord
Som jag tidigare nämnde kan man likna självständighetstiden med ett enda långt inbördeskrig, Under 60 talet gjorde tutsier som tidigare levt i exil upprepade misslyckade kuppförsök, med även här tusentals omkomna till följd.
Samtidigt i Uganda, dit de flesta tutsier flydde till startades en motståndsrörelse, Rwanda Patriotic Front (RPF). RPF krävde mer rättigheter för tutsier och rätten för tutsier att få lov att återvända till Rwanda. Eftersom den Rwandiska regeringen arbetade för att förtrycka tutsier startades här ett två år långt krig mellan PAMEHUTU och RPF. Det internationella samfundet fruktade att ett folkmord var på väg att påbörjas och startade ett fredssamtal mellan parterna. Men under tiden som fredsamtalen pågick startade den regeringsstödda milisgruppen Interahamwe.
Interahamwe värvade medlemmar och införskaffade sig vapen för ett kommande folkmord. Dessa två faktorer är de två tydligaste faktorerna som pekar på att ett folkmord var väl planerat och noggrant organiserat. När folkmordet startades så hade milisen omkring 30,000 medlemmar som alla var utrustade med vapen, främst machetes. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-17)

2.4 Folkmord
Om man söker efter tydliga händelser som kan ha orsakat eller gynnat förutsättningarna till upploppet av ett folkmord finner man några specifika händelser:
• Kaffekrisen - Rwanda, precis som de flesta andra afrikanska länderna hade sin ekonomi uppbyggd på, i princip enbart, kaffeindustrin. När priserna plötsligt sjönk så raserades Rwandas ekonomi i botten. Detta ledde till att hela landet gick in i en ekonomisk depression och regeringen var tvungen att göra det ända rätta, nämligen att skära ner på den offentliga sektorn och det redan klena sociala skyddsnät som fanns. Detta gynnade dock extremistgrupper som utnyttjade människors missnöje för att skapa ytterligare kontraster mellan folkslagen. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)
• Presidentmordet - Juvénal Habyarimana var en hutupresident som började driva en tutsi-hutu vänlig politik. Där förhandlingar mellan den tutsimilis som fanns i Uganda RPF och regeringen försökte få fram ett fredsavtal mellan de båda parterna. Men den 6 april 1994 sköts Habyarimanas flygplan ner av en missil och oroligheterna blev än en gång stora. Anledningen till att Habyarimanas plan sköts ner är förmodligen just på grund av hans tutsi-hutu vänliga politik. Men vem som sköt ner planet vet man ännu ingenting om, det finns nämligen anledningar och bevis på att både hutumilis som tutsimilis skulle ha skjutit ner planet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-17)
o Hutu menade att nedskjutningen utav presidentens plan var ett enormt bakslag för PAMEHUTU samt deras samarbete med Frankrike. Regeringen samarbetade nämligen med Frankrike och köpte bland annat vapen och kunskap ifrån Frankrike. Då planet var bemannat med franska piloter och fransk flygbesättning påstod PAMEHUTU att detta var anledning nog till att de själv inte skulle ha skjutit ner planet, utan istället att det var RPF som sköt ner det för att förstöra samarbetet mellan PAMEHUTU och Frankrike.. http://en.wikipedia.org/wiki/Juv%C3%A9nal_Habyarimana (2008-05-17)
o Tutsi menade istället att Habyarimana blev mördad utav Hutumilisen för att skapa en martyr i det kommande folkmordet, och för att förhindra Habyarimana förhandlingar inom ett mer jämställt samhälle mellan tutsi och Hutu. Denna teori kan även backas upp utav missilen som användes under nedskjutningen. Missilen var nämligen av fransk tillverkning och de som hade störst tillgång till franska vapen var den hutuiska sidan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-17)
Nu tar väl förberedda hutuextremister makten i Rwnada. Övertagandet inledds med att man tar över alla radiostationer och på ett effektivt sätt skrämmer upp hutubefolkningen att tutsiernas mål med presidentmordet var att försöka ta makten i Rwanda igen och styra utveckling på ett sådant sätt, att man försökte nå det förtryck som var under kolonialtiden.
Gerard Prunier som är en forskare inom internationella relationer beskriver hur hutuextremister spelade på hutubefolkningens rädsla över att gå tillbaka till just det förtryck som fanns under kolonialtiden. Han menar på att det var på grund av denna hatpropaganda som extremister lyckades få vanliga människor att döda sina grannar, barn och vänner.
I ett land som Rwanda, utan någon demokratisk tradition, var det lätt för regimen att beskriva hutuernas makt som demokratisk och tutsiernas försök till medbestämmande som en minoritet som skulle tryckas ner.
Extremister presenterad en lösning på tutsiproblem som man kan dra tydliga paralleller med hur Nazityskland presenterade lösningar på deras ”judeproblem”, nämligen att mörda alla tutsier. Skillnaden mellan de båda länderna, Rwanda och Tyskland, var att Rwanda inte hade några effektiva vapen eller ekonomiska resurser till att på ett effektivt sätt utrota en hel befolkning. Men man valde istället att i varje by sätta upp så kallade dödslistor där namn på alla tutsier i byn fanns med. Man delade sedan ut macheter eller klubbor till alla hutuer i varje by och om någon vapenvägrade var det dennes namn som fick stå med på dödslistan. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)
Den mest trovärdiga siffran på antal mördade under folkmordet är troligtvis 800,000 – 1,000,000 människor. ((1997) Bonniers Lexikon 16, Ljubljana, Prepress Ytterlids Infodesign AB) men som jag nämnde i inledningen så är det fortfarande ingen som verkligen försökt att få en slutgiltig siffra på antalet döda.

2.5 FN:s och omvärldens agerande
FN.s tillordande fredsstyrka United Nations Assistance Mission for Rwanda (UNAMIR) med befäl Roméo Dallaire fick kännedom om planerna för ett potentiellt folkmord redan i januari 1994 och bad då om tillåtelse om att konfiskera vapen, men FN:s internationella säkerhetsråd avvisade begärandet. USA, Kina, Frankrike och Ryssland var starkt emot att FN skulle involvera sig i de interna rwandiska frågorna. Det var endast Belgien som inte gick med på att lämna Rwanda åt sitt öde, men efter det att tio stycken belgiska soldater dödats under oroligheterna beslöt även Belgien att dra sig tillbaka.
I början utav folkmordets skedde så gick FN helt i motsatt riktning än vad man hade kunnat förvänta sig. FN drog tillbaka alla sina soldater i Rwanda utom 260 stycken, dessa soldater fanns i Rwanda för att försöka skydda de europeiska invånarna och för att hjälpa dessa att lämna landet, och detta var när folkmordet pågick som värst.
Att endast ha 260 stycken soldater i Rwanda, och att inte försöka förhindra ett folkmord kan idag tyckas vara idioti. Rwandiska hutuextremister hade, till skillnad från andra folkmordsbelägna extremister i andra länder, endast ett fåtal skjutvapen i sin befogenhet. Därför hade det förmodligen varit en möjlighet för välutrustade FN soldater att helt avväpna extremisterna och förhindra ett kommande folkmord.
Anledningarna för att FN inte skickade in några soldater i Rwanda för än i ett, enligt många, alldeles för sent skedde tros vara det stora trycket från övriga stormakter att inte rycka in i Rwanda, men även minnet ifrån den mycket kostsamma och utdragna konflikten i Jugoslavien tros ha varit en anledning.
I maj 1994 valde dock FN att ompröva frågan om att skicka soldater till Rwanda, efter hårda påtryckningar ifrån människorättsaktivister och Organization for African Unity (OAU). Men genomförandet drog kraftigt ut på tiden, så efter en månads tid, i slutet av maj, hade fortfarande inga europeiska soldater anlänt till Rwanda. På plats fanns endast en liten grupp afrikanska soldater som sänt utav OAU:s begäran och en del franska soldater som dock hade sänts dit på eget initiativ. Anledningen till Frankrike skicka soldater på egen begäran kommer att tas upp i ”2.6 Frankrikes relation till Rwanda”.
I juli 1994 kunde dock inte FN dra ut på aktionen längre. Världen nåddes då av nyheten att den största landsflykten i världshistorian just nu ägde rum. 10,000 – tals människor korsade gränsen in till Zaire varje timme. Värst drabbat blev den lilla staden Goma som vanligtvis hade ett invånarantal på cirka 200,000 men som fick ta emot över 1,000,000 flyktingar på mindre än en veckas tid. Hjälporganisationer som förutsett katastrofen för att förhindra en ytterligare utsträckning utav katastrofen fanns på plats. Men eftersom inga länder tidigare hade velat erkänna Rwandas problem, jobbade dessa med minimala medel.
Nu agerade även United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) lyriskt och panikartat för att försöka ordna upp situationen. UNHCR beslutar att tömma Goma på flyktingar och begår då ett enormt misstag. Många flyktingar lider utav akut vätskebrist och även om vandringen bort till sjön, där de provisoriska lägren hade byggts upp, var kort så beräknas det att ytterliggare 10,000 - tals människor lär ha dött under vandringens gång. Efter många månaders av intensivt arbete börjar då slutligen lägren att fungera och dödstalen per dag börjar äntligen minska. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)

2.6 Frankrikes relation till Rwanda
Som jag nämnde tidigare i ”2.5 FN:s och omvärldens agerande” så skickade Frankrike i maj 1994 soldater till Rwanda. Frankrikes syfte med operationen var att skapa humanitära säkerhetszoner mellan RPF och hutuer. Denna aktion har dock i efterhand blivit hårt kritiserad. Bland annat har det framkommit uppgifter om att dessa zoner använts som vilozoner för hutumiliser. Frankrikes fredsfrämjande operation tros alltså ha varit en främjning främst för hutumilisens mördande. En av de eventuella anledningarna till Frankrikes stödd till hutumilisen tros vara intresset för naturtillgångarna i Rwanda.
RPF som istället fick stöd ifrån USA började bli ett verkligt hot emot Frankrike, då presidenten skrev under ett fredsavtal som skulle ge RPF en plats i regeringen beslöt likväl fransmän som hutuextremister att det var dags för ett maktskifte och ett folkmord för att förhindra att avtalet fullföljdes. Man såg detta som en relativt riskfri operation eftersom man trodde att omvärlden skulle se det hela som ”ännu ett oförklarbart stamkrig mellan afrikanska vildar”.
Efter hela händelsen och då utredningar skulle inledas förbjöd Frankrike de franska soldaterna att vittna inför den internationella krigsförbrytartribunalen i Tanzania. Man menade även att man inte agerat på annat sätt än de direktiv man fått ifrån FN. Denna taktik höll så klart inte i längden. 1998 fick man ändra sin taktik och man hävdade istället att man stött hutuerna av den anledningen att man ville skapa en demokrati.
När extremhutuer använde sig utav dessa argument under sina förtryck gentemot tutsier kunde man möjligtvis se den obefintliga demokratitraditionen i Rwanda som anledning, men när Frankrike använder sig utav samma argument är det svårt att förstå varför. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)

2.7 Folkmordets slut
När folkmorden inleddes 1994 gick tutsi med stöd ifrån USA till motangrepp. Milisen, RPF, attackerade främst ifrån Uganda och Tanzania. Inbördeskriget pågick endast i 2 månader och var slut i juli samma år. Förlorarna blev PAMEHUTU samt den hutuiska milisen Interahamwe. http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-17)

2.7.1 Andra konsekvenser utav folkmordet
När den väldigt hutudominerande milisen Interahamwe blivit besegrade var det dessas tur att fly undan våldet. Den största delen utav Interahamwe flydde därför till grannlandet Kongo-Kinshasa. I Kongo-Kinshasa återmobiliserade sig sedan Interahamwe och fortsatte att mörda såväl Rwandiska tutsier som Kongolesiska tutsier. Dessa attacker tros vara en av de stora orsakerna till både det första som det andra Kongokriget http://sv.wikipedia.org/wiki/Interahamwe (2008-05-17), där över 5,000,000 människor tros ha dödats enligt IRC. http://www.theirc.org/special-report/congo-forgotten-crisis.html (2008-05-17)

2.7.2 Återuppbyggnad
I Rwanda skulle det nu vara alldeles överoptimistiskt att säga att problemen nu skulle vara över i och med att folkmordet var över. Kvar fanns, som det alltid finns efter krig, mycket plågsamma försonings- och återbyggnadsprocesser. De mest allvarliga problem efter folkmordet skulle kunna radas upp på så här:
• Psykiska trauman hos nästan hela befolkningen
• Försona de båda folkgrupperna
• 120,000 fångar som väntar på rättegång
• Stor fattigdom hos befolkningen
• Enorma skulder till International Monetary Fund (IMF) och världsbanken
För att lösa problemen har den Rwandiska regeringen försök ge bistånd till befolkningen för att på detta sätt kunna lösa problemet med de psykiska trauman som uppstått.
Ervin Staub som uttalat sig i två stycken dagens nyheter (DN) artiklar under åren efter folkmordet berättar om de olika försoningsprojekt som han jobbat med. Bland annat handlar det om samtalsgrupper där förövare och offer har kunnat mötas och försonas. Staub menar nämligen på att det är oerhört viktigt att människor får försonas och får en chans att analysera orsakerna bakom folkmordet och att det inte får ses som en massaker som skett utan någon egentlig orsak och bara obegripligt nog är över för stunden.
Ett annat projekt som satts i görningen är att man har valt att använda sig utav den tidigare extremhutustyrda radion, Radio Mille Collines. Denna användes en gång för att sprida hatpropaganda om tutsier, men har nu ändrat riktning och försöker nå ut med ett fredligt budskap. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)
När det gäller de 120,000 fångar som satt fängslade i väntan på rättegång fick man nu utbilda domare och börja med rättegångar, inom detta problem har även International Criminal Tribunal for Rwanda (ICTR) hjälpt till. Den Rwandiska regeringen har genomgått 70,000 rättegångar angående medhjälp till folkmord men ytterliggare 50,000 fångar väntar fortfarande på sina rättegångar. ICTR har enligt siffror från 2005 dömt 25 personer för delaktighet i folkmord och driver för närvarande ytterligare 25 stycken mål. Några av de viktigaste utslagen är bland annat:
• Georges Rutaganda - Andre viceordförande i Iterahamwe som dömdes till livstids fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten
• Jean Kambanda - Premiärminister som dömdes på sex punkter till livstids fängelse
• Aloys Simba - Överstelöjtnant som dömdes till 25 års fängelse för folkmord och brott mot mänskligheten
• Georges Ruggiu - Journalist på Radio Mille Collines som dömdes till 12 års fängelse för brott mot mänskligheten och uppvigling till folkmord
http://sv.wikipedia.org/wiki/Folkmordet_i_Rwanda (2008-05-17)
Det fjärde stora problemet som var fattigdomen går hand i hand med de skulder man har till andra länder och världsbanken. Här ser dock inte framtiden lika ljus ut som i de övriga punkterna. Varken IMF eller världsbanken vill skriva av skulderna, utan förespråkar istället på nedskärningar och privatisering utav det sociala skyddsnätet som ett sätt att få in pengar. Risken med detta är det skulle kunna leda till en upprepning av historien, för som jag skrev innan så var en utav anledningarna till krisen just att man drog in pengarna för det sociala nätverket på grund av pengabrist under kaffekrisen. Förhoppningsvis så kommer FN istället att fortsätta med sin satsning på småskaliga företag för att på så sätt kunna betala av skulderna någon gång i framtiden. http://www.mimersbrunn.se/arbeten/3225.asp (2008-05-17)

3 Diskussion och slutsats
Den historiska bakgrunden till konflikten kan tyckas ligga redan innan den hittills påträffade historien. Men jag tror inte så är fallet, jag tror att Belgiens agerande med att införa identitetskort med en förtydning om man var hutu eller tutsi orsakade de stora motsättningarna i Rwanda. Även belgarnas diskriminering utav hutuerna med att endast ge tutsierna de fina utbildningarna och förmånerna skapade stora samhällsklyftor bland Rwanda befolkningen. Så om man kan ge en grupp skulden för hela den här krisen tror jag att det skulle vara Belgiens fel, dock så ser vi även senare att FN gör ett bedrövligt agerande både inom den fredsbevarande biten och inom flyktinghjälpen.
Men eftersom hutuerna och tutsierna så länge hade klarat av att leva i fred under sin tidiga självständighetsperiod så måste man försöka att se vad skillnaderna blev innan folkmordet. Skillnaden var så klart européernas bedrövliga kolonialpolitik. Just hur européer lämnar sina kolonier i sticket kan man se på många andra platser i världen likväl, just därför kom det inte som en så stor överraskning för mig att jag även efter uppsatsen känner att Belgien har ett stort lass att bära.
Hur FN valde att bemöta stridigheterna i Rwanda, enligt de fakta jag forskat fram i min undersökning, är chockerande bedrövlig. FN gör det som mammor och pappor talar om för sina barn att aldrig göra, nämligen att falla för grupptrycket. FN följer den riktning som de andra länderna tycker de skall göra, men FN funderar inte över huruvida dessa intentioner är baserade på ekonomiska faktorer eller humanitära omständigheter. Därför agerar FN alldeles för sent och alldeles för svagt. Endast Belgien, som man kan tänka sig känner en viss skuld över det hela, går emot strömmen och försöker upprätthålla den lilla glimten utsikt av fred som finns kvar. Men när 10 belgiska soldater dödas kände förmodligen den belgiska regeringen att de var ganska ensamma i sin aktion.
Även efter det att folkmordet blivit erkänt utav andra länder är FN alldeles för passiva i sin agering, möjligen rädda för att samma dyra, långdragna aktion som hände i Jugoslavien, även skall hända här. Men ett överstatligt organ som FN får aldrig lov att känna sig skrämda utav en så enkel faktor som det ekonomiska förhållandet faktiskt är för ett organ som FN.
Misstaget som FN gör i staden Goma är självklart alldeles bedrövligt det med, men alla omständigheter som fanns i regionen vid denna tidpunkt är för mig inte helt klara. Därför måste jag trots allt försvara FN i detta enskilda avseende då jag omöjligt kan veta var dödstalet hade landat vid en uteblivning av aktion. Men när jag skriver att jag ”måste trots allt försvara FN” menar jag att, jag måste trots allt försvara FN:s agerande vid de hidösa förhållandena som FN hade att kämpa mot. Det jag inte nämner är att om FN hade följt Roméo Dallaire’s rekommendationer och anlänt med mer soldater och mer hjälporganisatörer vid ett tidigare skedde så hade troligtvis inte Goma blivit så drabbat av flyktingströmmen och eventuellt hade ett tusental människor inte behövt sätta livet till vid flytten.
Förutom Belgiens kanske något svaga ingripande så lät de flesta länderna, i alla fall till en börja, Rwanda klara sig själv ur krisen. Men så småningom anlände dock Frankrike till platsen med den offentliga intentionen att de skulle försöka skapa fred och demokrati i Rwanda. Men efter senare undersökningar gjorda av överstatliga organisationer klargjordes det dock att Frankrike egentligen kan ha varit en av orsakerna till att huturegimen inte i ett tidigare skedde besegrades utav RPF. Även USA hade en inblandning i konflikten, men dessa på RPF’s sida, USA stöttade RPF med vapen, ammunition och ekonomiska bistånd. I övrigt så var länder sena med sin inblandning i konflikten och anlände inte förrän folkmordet var över i form av FN:s hjälporganisationer.
Det som hade varit intressant att tillägga i arbetet är vilka intressen USA hade i att hjälpa RPF i sitt krig gentemot Iterahamwe och den huturegim som styrde. Hade kanske USA handelsintress...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Rwanda - Ett folkslag som mördades

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-12-02

    Vad tyckte ni om arbetet? Kommentera det gärna.

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-23]   Rwanda - Ett folkslag som mördades
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9994 [2020-08-08]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×