Beskriv och utveckla tankarna kring två funktionshinder

1 röster
10680 visningar
uppladdat: 2008-05-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Beskriv och utveckla tankarna kring två olika funktionshinder.
- orsak?
- hur yttrar det sig/symtom?
- i vilka situationer/miljöer upplevs handikapp?
Epilepsi vad är det?

Epilepsi kan uppstå när som helst i livet hos vem som helst. Det finns ungefär 60 000 personer i Sverige som har epilepsi. Det innebär att de då och då får epileptiska anfall. Anfallen kan komma olika ofta hos olika människor, alltifrån ett eller ett par anfall under hela livet till flera anfall varje dag. Epileptiska anfall orsakas av övergående störningar i hjärnans nervceller, alltså rytmen i de elektriska hjärnvågorna blir tillfälligt förändrade. Följden blir ett epileptiskt anfall, vars utseende avgörs av var i hjärnan urladdningen uppstår. Epileptiska anfall börjar alltid mycket plötsligt. De varar från sekunder till minuter och slutar av sig själva. Oftast är medvetandet mer eller mindre påverkat under anfallet. Vid stora epileptiska anfall (toniskt-kloniska anfall, grand mal), blir personen plötsligt medvetslös, faller omkull och får kramper (muskelryckningar). Anfallet varar i regel tre till fem minuter. Andningen är till en början försvårad, vilket gör att ansiktsfärgen kan bli blå. Det tar sedan någon timme upp till ett dygn innan vederbörande är helt återställd, ofta efter sömn. Skador kan uppkomma i samband med fallet. Frånvaroattacker (absencer , petit mal) är vanligast hos barn och innebär några sekunders frånvaro och avbrott av alla aktiviteter. Man faller dock inte omkull. Frånvaroattackerna kan komma flera gånger dagligen. Astatiskt-myoklona anfall innebär plötslig förlust av förmågan att stå. Man faller handlöst till marken, inte sällan med skador som följd. Den här anfallstypen är vanligast hos personer med flera handikapp. Vid komplexa partiella anfall (psykomotoriska) är medvetandet grumlat. Frånvaron är kombinerad med antingen psykiska upplevelser (syn-, hörsel- eller- smakhallucinationer) eller motoriska fenomen (enkla rörelser, tuggning, smackning). Man svarar inte på tilltal, men faller inte omkull. De varar upp till någon minut, men kan i likhet med absencer och astatiskt-myoklona anfall, utvecklas till toniskt -kloniska anfall.

Orsak
Epilepsi orsakas av en permanent eller tillfällig skada i hjärnan. Skadans omfattning varierar. För de flesta med epilepsi ger skadan inga andra symtom än risken för epileptiska anfall. Är skadan mer omfattande kan symtom finnas även emellan anfallen till exempel i form av neurologiskt handikapp (förlamning, talsvårigheter mm) eller psykisk utvecklingsstörning. I vissa fall är skadan eller störningen så liten att den inte kan påvisas ens med de känsligaste undersökningarna. Skadan kan ha många orsaker. Allt som kan skada hjärnan kan ge upphov till risk för epileptiska anfall såsom till exempel skador uppkomna under fosterlivet eller i samband med förlossningen. Hjärnblödning eller hjärninfarkt, tumörer, förgiftningar (alkohol) eller trafikolycksfall är andra exempel på orsaker.

Utredning och behandling
En grundförutsättning för att diagnostisera en krampsjukdom rätt är i första hand att läkaren får en noggrann beskrivning av barnets/vuxnes anfall samt en redogörelse för kramptillstånd och olika sjukdomar hos syskon, föräldrar och släktingar.
Därtill kommer genomgång av hur graviditeten och förlossningen varit, barnets/vuxnes fysiska och mentala utveckling samt en ingående kroppsundersökning. Man måste komma ihåg att de flesta krampanfall hos barn faktiskt inte är epilepsi! När man ska fastställa orsaken till krampanfall har man stor hjälp av elektroencefalografi (EEG), som registrerar hjärnans elektriska aktivitet (hjärnvågorna). Barnet/vuxne sitter eller ligger med små elektroder (silverplattor) lätt fastklistrade mot hårbottnen. En speciell hjälm med redan fastmonterade elektroder används ofta. Det gör inte ont att sätta på elektroderna. Elektroderna är försedda med sladdar som går till EEG-apparaten, som förstärker signalerna. På ett papper eller en bildskärm framträder en kurva med olika vågor från olika delar av hjärnan. Dessa vågor kommer av den elektriska aktiviteten som alstras mellan hjärncellerna. Barnet/vuxne kan ibland ha epilepsi även om EEG-kurvan ser normal ut, därför kan man behöva upprepa EEG-undersökningen. Den första EEG-undersökningen som görs när man utreder krampanfall bör innehålla minst fem minuters lätt sömn utöver vanlig viloregistrering.Under sömn syns sådan aktivitet i hjärnan som är typisk epilepsi ofta tydligare. Dessutom registreras EEG i samband med att barnet/vuxne tittar mot en blinkande lampa (stroboskopi) och några minuters djupandning beroende på ålder och samarbetsvillighet. Sådana här aktiveringsförfaranden gör att en eventuell avvikande hjärnaaktivitet framträder tydligare.
Video-EEG-telemetri
Video-EEG-telemetri är en mer avancerad EEG-undersökning, som görs för att ta reda på om barnet/vuxne har epilepsi eller inte. Den görs i samband med att man tar ställning till epilepsikirurgi. EEG-registreras flera timmar , ibland flera dygn samtidigt som man videofilmar för att man ska kunna jämföra hur anfallet ser ut med hur EEG-kurvan ser ut. Beroende på anfallstyp och bakomliggande orsak kan ytterligare undersökningar göras, till exempel hjärtundersökning med EKG, blod och urinprover samt undersökning av vätskan kring ryggmärgen. Vid fokala anffalssyntom, där man misstänker en lokal förändring i hjärnan, bör man undersöka hur hjärnan ser ut. Detta använder man sig av hjälp med magnetresonanstomografi.
Magnetresonanstomografi.
MR, MRT är en nyare teknink som inte använder sig av röntgenstrålar. Med den kan man mycket detaljerat undersöka olika organ, till exempel hjärnan, hjärtat, buken, ryggraden, skelettet och musklerna. Magnet kameran sänder ut pulserande magnetsika fält och radiovågor. Genom databearbetning av svarssignaler från barnet/vuxnes kropp kan man få detaljerade bilder av olika skikt i kroppen. Det är de olika organens och vävnadernas kemiska sammansättning som ger bilden. Den tydliga bild som man får av de olika organen gör att MR-tekniken används allt oftare. Undersökningen tar lång tid (30-60min) och därför söver man små bran för att dem ska ligga stilla hela tiden.
Riktig diagnos av anfallstyp och epilepsityp är viktigt för att hitta den bästa behandligen. De flesta barn med epileps bör behandlas av en barnnerulog eller barnläkare med en speciell kunskap av epilepsi.Vuxna bör behandlas av en neurlogläkare med speciella kunskaper om epilepsi. När diagnosen är klar och personen i fråga har haft mer en ett anfall ska den personen få behandling. Den behandling man börjar med är antiepileptiska (krampförhindrande) mediciner, målet är att bli fri från anfall. Det finns ett stort antal mediciner som ges i form av tabletter, kapslar eller lösning. Tyvärr ger dessa mediciner biverkningar som är olika för olika mediciner. Sedan är det väldigt individuellt, alltså vissa personer får biverkningar, medans andra personer inte alls får några biverkningar. Man ska också komma ihåg att behandlingen växlar beroende på anfalls- och epilepsityp. Den ordinerade medicinen måste ges i rätt dos och vid rätt tidspunkt för att ge mest effekt. Läkemedlerna är inte beroendeframkallande och skadar inte hjärnan. Medicinerningen måste pågå minst i 2 år eller längre, därför att kortvarig medicenerning kan plötsligt leda till svåra kramptillstånd (status epilepticus) och därmed hindra förbättringen.
Kirurgis behandling
När man inte kan kontrollera anfallen med antiepileptisk medicinerning finns det möjlighet till operation. Ca 17% av alla epilepsier är från början behandlingsresistenta och 33% är svåra att kontrollera med medicin. Dem personer det framförallt gäller är dels de med fokala anfall med eller utan spridning till ressten av hjärnan och det personer som har flera anfallshärdar inom samma hjärnhalva, som vanligen har svaghet eller förlamning på motsat sida. Epilepsikirurgi utförs på universitetssjukhuset i Lund, Göteborg, Linköping, Karolinska i stockholm, Uppsala och Umeå. Varje person diskuteras efter utredingen ingående i ett team som består av barnneurolog, klinisk neurofysiolog ( den som är specialist på EEG), neurokirurg, röntgenläkare, epilepsisjuksköterska och psykolog. Det finns olika operations metoder beroende på vad det finns för orsak till epilepsin. Är det en hjärntumör som är orsaken ska denna opereras bort. Är orsaken ett tydligt epileptisk område i en hjärndel opereras detta område bort. Epilepsikirurgi förbättrar inte alltid anfallssituationen och kan till och med ge psykiska symtom och personlighetsförändring. Beträffande barn är detta dock relativt ovanligt. Även om en operation skulle göra att barnet blir fullständigt fritt från anfall bör behandlingen med antiepileptisk medicin fortsätta under ytterligare två år, dels för att undvika att anfallen återkommer, dels hos tonåringar för att de ska kunna ta körkort. Barn som har en epilepsi som inte kan behandlas med läkemedel och som inte heller kan opereras kan ha viss effekt av en så kallad vagusnervstimulator. Detta är en batteridriven apparat som opereras in under huden nedanför vänster nyckelben. Två trådar leds under huden uppåt halsen och lindas runt tionde hjärnnerven (vagusnerven) på samma sida. Stimulatorn avger korta impulser med elektrisk energi till hjärnan via nerven, och sedan till områden i hjärnan, som i sin tur påverkar den elektriska aktiviteten i olika nervbanor. Man har sett att barn/vuxna kan få färre anfall om de äter speciell mat som är rik på fett men fattig på kolhydrater, så kallad ketogen diet. Denna diet lämpar sig för samma grupp barn där vagusnervstimulering kan prövas. Den ketogena dieten, som utformas av en dietist, är inte lätt att sköta, eftersom den kräver att man strikt håller sig till en diet som är ovanlig och där valet av ingredienser är begränsat. Maten tillagas hemma och får sedan tas med till förskolan eller skolan/jobb. Det förekommer också biverkningar med denna diet. Psykologisk behandling enligt biofeedback-metoden (då personen lär sig hur hon ska kontrollera sina anfall) och akupunktur har prövats, men utan större framgång hos barn.
Att leva med epilepsi och hur det i vissa situationer kan upplevas som ett handikapp
Ett barn med epilepsi bör vara lika aktivt psykisk och fysiskt om vilket annat barn som helst. Samma gäller vuxna. Det är viktigt att ställa samma krav på ett barn eller en vuxen med epilepsi, som med andra vuxna och barn för att förhindra överbeskydd och dålig självkänsla. Det är också viktigt att regelbundna levnadsvanor med tillräkligt mycket sömn, då detta förebygger anfall. Att leva med epilepsi innebär för många en livslång oro eftersom epilepsi i de flesta fall är en kronisk sjukdom. Osäkerhet och rädsla för nästa anfall är ett stressmoment och innebär därmed en ökad risk för anfall. För många är epilepsin förenad med stora psykosociala svårigheter genom att man skäms och inte vågar berätta om sin sjukdom på jobbet eller för nya bekanta. Man vet att det inte behöver vara epilepsins svårighetsgrad i bemärkelsen antal och typ av anfall som utgör det stora hindret. Snarare är det den egna upplevelsen som ytterst avgör hur en person påverkas av sin epilepsi och hur det går att hantera den. Den tredjedel av patienterna som trots antiepileptika inte slipper anfall måste lära sig att leva med detta. Att själv försöka påverka anfallen och kanske framförallt den egna upplevelsen för att få en bättre livskvalitet blir i det läget desto viktigare. Liksom att ta hand om sig själv och hitta en balans mellan krav och de egna förutsättningarna.Psykologisk anfallskontroll syftar till större förståelse för och kunskap om den egna sjukdomen och ger möjlighet för den enskilde att se samband mellan anfallen och olika anfallsutlösande så kallade riskfaktorer. Avspänningstekniker samt metoder att genom koncentration kunna stoppa eller förskjuta ett anfall har också visat sig framgångsrika. Att öka sin kunskap och få möjligheter att bearbeta tankar och känslor kring epilepsin är steg i en process som syftar till en bättre egenvård. En studie genomförd på Stiftelsen Stora Sköndals neurologklinik bekräftar antagandet att de flesta som lever med sjukdomen frågar efter kunskap om medicinering och andra behandlingsmetoder. Ett annat tydligt behov är att få träffa andra personer med epilepsi och utbyta tankar och funderingar kring sjukdomen, jämföra erfarenheter och resonera om hur man ska komma tillrätta med svårigheter. Den bild man har av sig själv och sina egna resurser utgör grunden till vad man faktiskt förmår, både privat och i arbetslivet. Med ökad kunskap och insikt samt psykosocialt stöd förändras självbilden och det blir lättare att ta till sig och leva med sin epilepsi. En undersökning visar att 40% av 500 tillfrågade någon gång måste söka vård efter skador i samband med ett epileptiskt anfall. Hastigheten i fallet ökar med höjdskillnaden. Om en person faller raklång är huvudets hastighet ca 20 km/t. Träffar huvudet en hård kant blir stötkraften och skaderisken hög. Svenska Epilepsiförbundet har uppmärksammat risken för skador. Idag kan man analysera risker och arbeta med uppföljning efter installation av hjälpmedel. Riskanalys görs genom hembesök av arbetsterapeut. Ofta i samverkan med Hjälpmedelscentralen som även bär kostnadsansvaret. Fasta installationer kan tillgodoses genom kommunens bostadsanpassningsbidrag. På marknaden finns dessutom flera sorters epilepsilarm som registrerar olika typer av symptom vid anfall. Trygghetslarm är ofta kopplade till kommunens hemtjänst eller socialjour. Andra larm tillhandahåller Hjälpmedelscentralen. Om du köper larm privat så får du stå för kostnaden själv. Det är lämpligt att gå igenom möbleringen i en bostad, speciellt hur möbler med vassa kanter är placerade. Här kommer en cecklista för översyn av risker i bostaden. Där skulle jag personligen (om jag hade epilepsi)uppleva mitt handikapp som tydligt.
Skydd mot skador
i samtliga utrymmen
• Genomtänkt möblering och val av möbler
• Stoppade karmar på möbler är bra
• Lätta möbler bromsar fallet bättre än de tunga
• Skyddslister
• Elementskydd
• Golvvärme, ej radiator
Skydd mot skador
i köket
• Spisen fixerad i väggen
• Gasspis bytes till elspis
• Skyddsbåge till spisen
• Ugn med sidhängd lucka
• Termostatblandare med spärr
• Mikrovågsugn
• Elektrisk vattenkokare
• Tidsurskontroll av köksmaskiner
• Rullbord
Skydd mot skador
i badrummet
• Armatur med rundade former
• Dusch, ej badkar
• Stabil duschkabin
• Termostatblandare med spärr
• Inbyggda eller skyddade rörledningar
• Brytstöd bakom toalettens vattentank
Hälpmedel för personer med epilepsi
Många människor som lever med epilepsi har stora svårigheter i arbetslivet.
Det kan handla om att det är knepigt att få arbete, om när man ska berätta om sin epilepsi och om risken för anfall. Det kan också vara så att jobbet är alltför stressigt och svårt att kombinera med familj och barn och ett privatliv där det finns plats för meningsfulla aktiviteter. Många slås ut av olika skäl och det är inte alltid lätt att komma tillbaka. Ibland krävs rehabilitering, omskolning och kanske även arbetsträning och praktik. Den instans de allra flesta då kommer att ha kontakt med är Försäkringskassan.
Vad är ADHD och i vilka situationer upplervs det som ett handikapp?
ADHD (attention deficit/hyperactivity disorder) är en benämning eller en diagnos för problem i form av uppmärksamhetssvårigheter och svårigheter med att kontrollera sina impulser och sin aktivitetsgrad. ADHD har framför allt beskrivits hos barn men idag vet man att ADHD också kan finnas hos ungdomar och vuxna. Symtomen på ADHD varierar mycket. De ändras med barnets ålder och med den omgivande miljön. Problemen hos små barn med ADHD domineras oftast av deras överaktivitet. Barnen är ständigt i rörelse, de hoppar, springer och klättrar. Barnen har snabba humörsvängningar och små frustrationer medför inte sällan utbrott. Även i skolåldern är det barnens överaktivitet som omgivningen oftast reagerar på. Barnen kan inte sitta stilla och de låter eller pratar hela tiden. De har svårt att planera och ta ansvar för sina handlingar. Ofta blir det impulsen i stunden som styr handlandet. De har svårt att vänta och avbryter och kommenterar, ofta innan de lyssnat färdigt. Skolbarn med ADHD har också svårt att komma igång med sina uppgifter, de störs lätt och hoppar från det ena till det andra utan att göra något färdigt. En del barn med ADHD kan däremot snarast beskrivas som dagdrömmare. De sitter ofta i egna tankar, är inte riktigt närvarande i det som sker omkring dem och har mycket svårt att få något gjort. Även om de exakta orsakerna till ADHD inte är fullständigt kända vet man att det finns en hög grad av ärftlighet vid ADHD. ADHD kan också orsakas av funktionsstörningar på hjärnan till följd av komplikationer i samband med förlossningen eller nyföddhetstid. Länge trodde man att problemen vid ADHD ”växer bort” men idag vet man att så sällan är fallet.
Det är vanligt att barn med ADHD även har en motorisk osäkerhet. Deras rörelser är dåligt samordnade, slängiga och oprecisa. Barnet rör sig klumpigt, slår emot och tar i för hårt. Som vuxen tycker man att barnet ”slarvar”. De har ofta svårt att hävda sig i tävlingsbetonade aktiviteter. Många barn med ADHD, framför allt de som också har motoriska svårigheter, har också perceptionssvårigheter som innebär att hjärnans förmåga att registrera, organisera och tolka sinnesintryck är nedsatt. Svårigheterna kan beröra alla sinnesfunktioner; syn, hörsel, känsel och lägesuppfattning. Barnet har svårt att snabbt uppfatta och tolka en situation och förstå vilka intryck som är väsentliga och värda att reagera på. För dem blir situationer med många intryck lätt kaotiska, till exempel situationer med många människor. Många barn med ADHD har även svårt att tåla krav och förändringar. Det finns därför risk att barnets samvaro med viktiga personer i omgivningen blir präglade av protester och trotsande. För den grupp som har ADHD och samtidigt motoriska och/eller perceptuella svårigheter används benämningen DAMP (dysfunktion vad gäller avledbarhet, motrisk kontroll och perception). Bland barn med ADHD, och framför allt de med DAMP, har många haft en sen tal- och språkutveckling. En del fortsätter att ha en språklig osäkerhet i skolåldern med svårigheter att hitta ord, att formulera sig i fullständiga meningar och att uttrycka vad man vill ha sagt. Då är det risk att man tar till knytnävarna i stället för att tala sig ur en konflikt. Läs- och skrivsvårigheter är mycket vanliga hos skolbarn med ADHD och särskilt i denna grupp. Grunden för hjälp till barn och ungdomar med ADHD finns i omgivningens förståelse för deras förutsättningar. Barnets föräldrar behöver kunskap om hur de kan anpassa vardagen och hur de kan hitta ett förhållningssätt som förhindrar uppkomst av onda cirklar i vardagssamspelet. Det är även viktigt att skolan är anpassad efter barnets förutsättningar. Barnen behöver mer vuxenkontakt än andra, en tydligt strukturerad pedagogik och en välplanerad skoldag. En del barn med DAMP kan behöva hjälp i sin utveckling av till exempel språk och motorik. Ibland kan behandling med medicin vara motiverad.

( Björn Kadesjö, enhetschef, överläkare, barnneuropsykiatriska kliniken, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus )
Många olika symtom
Det finns tre slags problem som den med ADHD har, men som visar sig på olika sätt:
• Uppmärksamhetsstörning.
• Överaktivitet.
• Impulsivitet.
Att ett barn har problem med något av detta betyder förstås inte att barnet måste ha ADHD. Det finns många skäl till att ett barn mer eller mindre tillfälligt kan ha svårt att koncentrera sig, ha svårt att sitta still eller att lyssna uppmärksamt. Det kan vara en reaktion på förhållanden i hem eller skola, men också vara en följd av en kroppslig sjukdom. Precis som vid andra medicinska och psykologiska tillstånd, är gränsen mellan vad som uppfattas som normalt och vad som uppfattas som avvikande inte helt självklar. Det finns många barn med liknande problem, men inte av de svårighetsgraden att de skulle få diagnosen ADHD. För att få diagnosen måste symtomen ha funnits under en lång tid. Varje symtom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån barnets ålder, kön och utvecklingsnivå. Särskilt viktigt är att svårigheterna kraftigt påverkar barnets totala sätt att fungera och leda till problem i flera olika typer av vardagssituationer, till exempel både i skolan och hemma. Barn med samma diagnos kan visa väldigt olika beteendestörningar. En del har framför allt problem med uppmärksamhet och koncentration. De är sällan överaktiva utan snarare oföretagsamma. De kan ha ett drömmande beteende och ha svårigheter med att komma igång och få sina uppgifter gjorda. Andras problem domineras av att de är överaktiva och har svårt att hejda sina impulser. Sedan finns också de som har en kombination av båda störningarna. Hos förskolebarn med ADHD är det största problemet oftast överaktivitet. De är ständigt i rörelse; hoppar, springer och klättrar. När de får syn på något störtar de genast iväg för att undersöka saken. De verkar inte det minsta medvetna om faror de utsätter sig för. Leken blir fort splittrad och samvaron med andra barn fungerar sällan bra. Det är vanligt att barnen har snabba humörsvängningar och reagerar med kraftiga utbrott, även vid små motgångar. Eftersom barnens handlande är så oförutsägbart måste de ha mycket tillsyn. Det kan vara väldigt krävande för föräldrarna. När barnen kommit upp i skolåldern börjar omgivningen förvänta sig mer av dem. Människor runt omkring räknar med att de ska förstå vad som är passande att säga och göra. Det förutsätts också att de ska kunna planera och ta ansvar för sina handlingar. Eftersom många som har ADHD inte kan kontrollera sina impulser märks deras problem tydligare nu. De klarar inte att vänta på sin tur utan avbryter och kommenterar. Ofta innan de lyssnat färdigt och utan att förstå att andra blir irriterade. Att stå i kö, att vänta eller att tänka långsiktigt är ofta svårt. Det är också svårt att planera saker och att hålla fast vid och genomföra en idé. I stället dras barn med ADHD till sådant som ger en snabb tillfredsställelse utan stor ansträngning. skolan ställs också krav på att barn ska kunna koncentrera sig trots att det kanske händer mycket runt omkring. Barn med ADHD störs lättare än andra. De hoppar från en sak till en annan och har svårt att bli klara med sina uppgifter. En stor andel av de barn som har ADHD har också motoriska svårigheter. Det kan till exempel vara svårt att få kroppens rörelser smidiga och samordnade. Barnet kanske rör sig klumpigt, slår i saker eller tar för hårt i andra. Det kan verka som om barnet är slarvigt och oförsiktigt. Det kan göra att det exempelvis är svårt för barnet att klara sig i bollsporter och lekar som är fysiska och tävlingsinriktade. Många barn med adhd har också problem med det som kallas perception, det vill säga hjärnans förmåga att uppfatta och tolka olika sinnesintryck. Barnet kan till exempel ha svårt att helt förstå innebörden av vad det ser eller hör. De kan också ha problem med att sålla bort oviktiga intryck från viktiga, eller att uppfatta de koder som finns i samspelet mellan människor. Då kan situationer med många olika intryck kännas kaotiska, och barnets beteende uppfattas som avvikande av andra. Många småbarn som har ADHD, särskilt om de också har damp, har en sen tal- och språkutveckling. Rester av detta finns ofta kvar i skolåldern i form av en språklig osäkerhet. Barnet kan ha svårt att hitta ord, att formulera sig i fullständiga meningar och att uttrycka sin vilja. Om det är så, så ökar risken för att barnet använder knytnävarna i stället för att prata sig ur en konflikt....

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Beskriv och utveckla tankarna kring två funktionshinder

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-05-01]   Beskriv och utveckla tankarna kring två funktionshinder
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9767 [2020-02-24]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×