Sydafrika

9 röster
11267 visningar
uppladdat: 2008-01-09
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1. Inledning
Systematisk, raslig diskriminering är gammal historia. Det är vad vissa i alla fall tror. I Sydafrikas fall är det inte mer än 18 år sedan.
Konflikten i Sydafrika har gjort mig djupt upprörd men även mycket intresserad. Därför har jag valt att undersöka människors situation i Sydafrika.
2. Syfte
Hur kunde ett system som Apartheid uppkomma? Vilka faktorer låg bakom? Varför mördades svarta barn och ungdomar?
Hur förbättrades situationen och hurdan är den idag? Och på vilket sätt kan man ytterligare förbättra den?
Detta arbete syftar till att ge en bild före och efter. För att sedan kunde ge ett helhetsperspektiv på dessa frågor.
3. Frågeställningar
- Har livet blivit bättre för människor i Sydafrika?
- På vilket vis kan dagens situation förbättras för befolkningen?
4. Avgränsning
Konflikten är extremt omfattande. Jag har därför försökt att enbart ta med det som är viktigt, för att ge inblick och förståelse för frågeställningarna. Saken är dock att väldigt mycket av fakta kring denna konflikt är viktig.
5. Metod
Jag har enbart använt mig av källor som jag anser är tillförlitliga. Mestadels av informationen är hämtad från Internet, men även tidningar, böcker och en intervju med handledare som varit i Sydafrika.
6:1 Historisk bakgrund
6:1:1 Urbefolkningen
Under flera tusen år bebodde de kapoida folken; khoekhoe och bushmän de områden som idag är Sydafrika. De trängdes senare bort av negroida Bantutalande folk ifrån norr.
6:1:2 Boerna anländer
1652 anlände europeiska kolonisatörer och dessa utrotade i princip de kapoida folken. Kolonisatörerna var s.k. ’Boer’, även kallade ”afrikander”. Boer är benämningen på främst holländska men även franska och tyska kalvinister som flydde till Sydafrika pga. religiösa förföljelser i Europa. Boerna förde med sig konservatistiska idéer som fick stort inflytande. Bl. a höll de fast vid ojämlikhet mellan raser och kön då de fann ”stöd” till detta i Gamla Testamentet.
I Sydafrika levde boerna fullständigt isolerade från idéer om demokrati och mänskliga rättigheter som uppkom under upplysningstiden i Europa. Bush och khoekhoe-folk var i deras ögon lovligt villebråd och sköts i vissa fall ihjäl för nöjets skull. Tiotusentals etniska afrikaner förslavades, det kom även ”tillskott” av slavar från den holländska kolonin Malaysia.
6:1:3 Konflikt; Boer/Britter.
I slutet av 1700-talet hotades holländarnas kolonier av Frankrike. Då ingrep Storbritannien eftersom området spelade en stor roll för handelsförbindelser till kolonin Indien. 1814 tog Britterna över den s.k. Kapkolonin vid kusten. Och år 1820 anlände 5000 tusen engelska immigranter.
Boerna som är kända individualister, makade inte med de brittiska herrarna. Bl. a kände de stort misstycke mot det faktum att britterna förde med sig vissa demokratiska lagar som ex gav svarta rättigheter och förbjöd slaveri. 1836 påbörjade de en vandring nordöst ut mot inlandet, vandringen har senare benämnts som ”The Great Treak”.
Markerna i norr befolkades av olika folk och stammar. Dessa bjöd på extremt modigt men oftast meningslöst motstånd. De vitas vapenteknologi var helt enkelt överlägsen.
På 1860-talet gjordes stora diamant och guldfynd i centrala Sydafrika. Detta ledde till en ”gruvrusch”. Det var främst engelsmännen som hade makt över gruvmetropolerna. Både svarta och de fortfarande jordbrukande och boskapsskötande boerna, strömmade in till städer där de sökte industriarbete. Svarta fick sämre villkor och sämre betalt, men urbaniseringen ”suddade” temporärt ut gränser mellan raserna. Svarta och boer höll på att förvandlas till Sydafrikas underklass… Detta skrämde boerna. De tog därför till vapen och segrade mot engelsmännen. De bildade på 1880-talet en egen republik; ’Zuid Afrikansche Republik’(ZAR).
Diamant och guld-industrin fortsatte att växa. Stora vinster erhölls, men de hamnade inte hos boer utan hos rika engelsmän. Engelsmän krävde rösträtt och andra rättigheter, detta ledde till oroligheter och resulterade i Boerkriget, 1899. Boerna led stora nederlag och engelsmännen segrade småningom. Boerska republiker blev engelska kolonier.
Engelsmännen var dock chenerösa mot förlorarna, och boerna gavs ett visst självstyre i de förlorade provinserna. 80 % av den icke-vite befolkningen gavs dock inga rättigheter alls. Missnöje yttrades i form av att bl. a Zulufolket (negroid krigarstam) gjorde uppror. Mahatma Gandhi (legendarisk frihetskämpe) bildade Natal Indian Congress som kämpade för rättigheter för de indier som anlänt som slavar.

6.2 Politisk bakgrund

6:2:1 Raspolitik & Motstånd
Trots missnöjet bildades 1910 den sydafrikanska unionen som bara tillät vita att väljas in i parlamentet. De införde en rad diskriminerande lagar. Ex infördes den s.k. ’landlagen’, som fråntog framgångs rika svartas möjligheter till ägo och nyttjanderätt av mark.
Dessa lagar gjorde att en organiserad svart motståndsrörelse växte fram. År 1912 bildade Pixley Seme ( en ung advokat m. examen från Oxford) tillsammans med andra intellektuella svarta, African Native Congress (ANC), senare benämnt som African National Congress.
1948 segrade nationalistpartiet i valet. Det var ett boerparti som hade mycket av sin grund i nazismen. De skärpte raspolitiken ytterligare och införde den i grundlagen. Den icke-vita befolkningen anade inte vilken misär detta partis politik kom att innebära för dem.
Nationalistpartiet delade in Sydafrikas befolkning i 4 raser; Vita, färgade, indier och svarta. De ”fastslog” den vita rasens överlägsenhet och gav vita all makt och privilegier.
Den hårda raspolitiken styrde den icke-vita befolkningens vardag. Ex anvisade olika skyltar vilka toaletter, bänkar mm, som var till för vita, vilka som var till för svarta osv. (Alla dessa lagar kom senare att benämnas som Apartheidlagarna).
Svarta, indier, färgade och även vita samlades 26 Juni 1955 för att protestera och anta frihetsdeklarationen som idag utgör grunden för ANCs vision om ett demokratiskt och rättvist Sydafrika. Polis grep dock in och beslagtog dokument och grep människor. Senare kom även den vita polisen att hjärtlöst utföra en massaker på oskyldiga svarta män, där många t.o.m. sköts i ryggen .

6:2:2 Vapen, enda utvägen
Efter morden ansåg ANC att väpnad kamp var ända utvägen. ANC (som numera var förbjudet) bildade en militär kampgrupp; Umkhonto we Sizwe (nationens spjut). Dessa saboterade regeringsbyggnader och andra delar av apartheidsystemet. De hade dock som princip, att inte sätta civila människoliv i fara. Ibland var det dock oundvikligt.
Nelson Mandela var en framstående man i den fredliga frihetsrörelsen. Men efter ovannämnda massakrer reste han 1962 till Algeriet för att tillsammans med andra afrikanska ledare förbereda gerillastrider. Han greps på hemvägen på tips av en amerikansk CIA-agent. Strax därefter greps även andra framstående ledare inom frihetsrörelsen, detta fick naturligtvis katastrofala konsekvenser för rörelsen.

6:2:3 Total segregation
Nationalistpartiet tvångsförflyttade under 1960-talet alla icke-vita människor till olika områden. Det utsågs 9 områden, en för varje folkgrupp. Denna innebar naturligtvis enorm ekonomisk påfrestning för regeringen, men de ideologiska skälen ansågs viktigare .
De s.k. 9 ”hemländerna” (områdena) gavs officiellt i vissa fall självstyre men förvaltades i praktiken av vita. Levnadsstandarden i dessa var mycket låg. Och trots att hemländerna upplöstes i och med demokratins införande, märks dessa gränser fortfarande av idag, i form av obefintlig infrastruktur, undermåttiga skolor, undermåttig hälsovård osv.
För svarta infördes s.k ’Bantundervisning’ som var undermåttig med underkvalificerade lärare och dyl. Undervisningen strävade efter att tysta ner ”Revolutionära idéer”. Undervisningen ledde dock istället till studentupproret i Soweto, 1976. Vilket resulterade i att otaliga svarta studenter och barn skoningslöst mördades av vit polis.

7 Avhandling
7:1 Förnyelse & Sanning
Soweto-upprorets utfall kom att bli en vändpunkt för situationen. Den internationella opinionen ökade pressen mot apartheidregimen. Sent 1980-tal inledde Sydafrikas dåvarande president FW de Klerk direkta förhandlingar med Nelson Mandela i syfte att avsluta apartheidpolitiken och jämställa den icke-vita befolkningens situation.
1990 frigavs Mandela, och i Början av 1991 satte sig 17 partier för att förhandla om ett demokratiskt Sydafrika. En folkomröstning (för vita) om fortsatta reformer genomfördes. Där 68 % var positiva. 1993 avskaffas apartheidsystemet, 1994 utförs det första demokratiska valet, ANC vinner och Mandela blir president. Ett år senare lades alla dokumentation från apartheidtiden fram. Som en granskningskommission uttrycker det: ”Hur smärtsam processen än har varit, är vi övertygade om att ingen läkning kan ske utan sanningen."

7:2 Idag
” Idag har ett nytt demokratiskt och stabilt Sydafrika vuxit fram. Den fredliga övergången från auktoritärt minoritetsstyre till demokrati – liksom från en stark reglegerad till öppen ekonomi beskrivs ofta som ett mirakel och har gjort Sydafrika till ett föredöme.”

7:2:1.Ekonomin - Den ekonomiska tillväxten är inte stabil , men i tillväxten är stor( 4-5%/år). Sydafrikas ekonomi är inte stor, mätt i europeiska mått. Men den är överlägset störst i Afrika, där den utgör 1/4. De senaste åren har exporten ökat och inflationen minskat.
För övrigt kan nämnas att Världsbanken ger stora bistånd, och kommer att fortsätta att göra så. Då man anser att det hjälper Sydafrika (som det redan gjort), men även närliggande länder, då positiv utveckling ”smittar av sig”.

7:2:2 Arbete & Sjukvård - Det finns dock mycket kvar att göra. Arbetslösheten är mycket stor; inofficiell siffra 39 % (varav majoriteten icke-vita) . Ofta innehar även icke-vita ”enklare” arbeten såsom husbiträde och andra jobb som inte kräver särskild utbildning.
Sydafrika är med Brasilien det land med störts inkomstklyftor. Även Medianlönen är låg. På frågan ’Är du nöjd med din lön?’ Är ja-svaren fördelade enligt följande:
källa: Undersökning; ’Livet i Buffalo City’
Pga. detta flyr ex väldigt många läkare & sjuksköterskor (tiotusentals), samt lärare arbetsmarknaden. Sjukvårdspersonalflykten har naturligtvis även katastrofala konsekvenser för vården. Såsom lärarflykten har för utbildningen. Det blir även en ”dominoeffekt”, då bristen på arbetskraft (då alla ”flyr”) leder till ökat tryck på dem som finns kvar, vilket leder till att de heller inte orkar med och ”flyr”. Utländska företag, däribland svenska, lockar även avsiktligt bort personal
Det råder även i allmänhet stor brist på arbetskompetens.
Positivt kan sägas att det byggts ca 4 vårdcentraler/vecka, och lagstiftningen garanterar sjukvård för barn och kvinnor.

7:2:3 Utbildning
Kvalitetsskillnaden mellan skolor i vita områden och icke-vita områden är stor. Sydafrika hade behövt en 6-procenting tillväxt/år för att ”absorbera” alla som lämnar skolan och beger sig ut på arbetsmarknaden.
Andel flickor inskrivna i skolan (2002-2003) 78 procent
Andel pojkar inskrivna i skolan (2002-2003) 78 procent
Andel elever som når femte klass 65 procent
Läskunnighet kvinnor över 15 år (2003) 80,9 procent
Läskunnighet män över 15 år (2003) 84,1 procent

I Fattiga (icke-vita) landsbygdsområden finns ofta inte vatten, sanitet eller elektricitet. Vilket tillsammans med låga löner gör att det svårt att locka lärare dit. Skolgången för dessa barn försämras ytterligare då många uppger att de inte kan koncentrera sig på sitt skolarbete pga. bl.a. hunger. De som har råd betalar skolavgift, de som inte har råd skall inte behöva betala. Men eftersom skolorna inte får kompensation från staten, blir utfallet tyvärr ofta annorlunda; dvs. att barn från fattiga familjer inofficiellt inte tillåts gå i skolan.
Aga bedrivs även, speciellt i fattiga skolor. För övrigt kan nämnas att många skolor byggs, tyvärr flest i storstäderna. Detta leder till att de föräldrar som har råd, placerar sina barn i större städer vilket leder till skolorna i landsbygden lider.
Skall man se saken positivt förekommer åtminstone ingen officiell, systematisk rasdiskriminering i skolsystemet, såsom det gjorde under apartheid.

7:2:4. Demokrati, Jämställdhet & sociala förhållanden
Sydafrikas andra val 1999 gav positivt utfall. Stämningen var lugn och valet förklarades som fritt och rättvist. ANC vann med 66 % av rösterna. Den bland icke-vita och vita, extremt omtyckte frihetskämpen och presidenten Nelson Mandela avgick även detta år.
Fackföreningsrörelsen i Sydafrika är stark, det civila samhället väl utvecklat och medierna är kritiska, oberoende och aktiva. Vad gäller tidigarenämnda landlagen har 20 000 av 22 500 icke-vita fått tillbaka sina jordbruksmarker, som de hade berövats från under apartheidtiden.
Däremot har den Sydafrikanske regeringen ställt sig ”odemokratiskt” i internationella förhandlingar, då man ex gett stöd åt diktaturer.
Den demokratiska utvecklingen är visserligen på gång, men det är långt kvar. Klyftorna mellan icke-vita och vita är i allmänhet stora. De flesta områden där många icke-vita bor är mycket fattiga. Konsekvenser av fattigdomen är ex; utbredd kriminalitet, drogmissbruk, våld i hemmen (mot kvinnor & barn) mm. Även korruptionen är utbredd.
Föds man i Sydafrika är sannolikheten att växa upp i extrem fattigdom och alltid hamna på efterkälken 40 %.
Regeringen mål har sedan 1996 varit att arbeta för jämställdhet mellan raser och kön. Vad gäller könen har situationen blivit bättre men det finns mycket kvar att göra på flera områden: Inom företag, i hemmen,och riksdag(ca 30% kvinnor). Våld & våldtäkt mot kvinnor i hemmen är heller inte ovanligt
Könsdiskrimineringen rotar sig i kalvinismen som tidigare nämnt. Lishanne Krantz och Matthias Schauffelberger (båda Sydafrika-resenärer) uppger att könsåtskillnaden är minst sagt påtaglig. Ex uppger Krantz att en vit universitetsprofessor som de träffade vid ett besök, enbart hälsade på männen i besöksgruppen.
Vad gäller raserna har situationen också blivit bättre. Icke-vita har samma grundläggande rättigheter som vita och alla direkt rasdiskriminerande lagar har avskaffats. Men ”raslig tillhörighet” har fortfarande stor betydelse i Sydafrika. Och de gamla fördomarna försvinner ”inte bara så direkt”, utan en del av rasfördomarna finns kvar och icke-vita har det i allmänhet sämre.
Lishanne Krantz anser att man till skillnad från Zimbabwe (där radikala metoder vidtogs och det idag är problematiskt), måste skynda långsamt för att uppnå ett rättvist och bättre Sydafrika.

7:3 HIV
Hela 18,8 % av Sydafrikas befolkningen är Hiv-positiv. Mestadels är kvinnor. Förutom fysiologiskt högre smittorisk bidrar även faktumet att kvinnor har mindre möjlighet att förhandla om säker sex. Informationen är även bristfällig. Vissa tror att vitlök, citron, rödbetor och t.o.m. sex med barn är ”medicin”. För övrig är HIV mer utbredd hos icke-vita än hos vita.
Hiv-epidemin påverkar naturligtvis hela samhället negativt: Barn blir föräldralösa, belastningen på vården ökar, arbetskraft går förlorad osv.

8 Analys
Situationen som rådde mellan 1652 fram till Apartheidregimens avskaffande, är i mina ögon minst sagt förkastlig.Hur kommer det sig att kraftigare åtgärder inte vidtogs tidigare utan först på 1990-talet?
Faktorer som press från omvärlden och press inifrån ledd dock till slut till förbättring. Även jag tror att faktumet att sanningen kom fram, bidrog mycket till att ”läkningen” kunde ske fortare. Man kan inte åtgärda ett problem utan att först inse problemet.
ANC bildades av utbildade svarta. Detta ser jag som ett praktexempel på att utbildning kan vara ett bra ”vapen” för en förtryckt grupp. Men självklart måste man se till faktumet att utbildning kan vara svår att genomföra, under de förhållanden som den icke-vita befolkningen levde under.

Har livet bättre för människorna?
Man måste se frågan ur ett helhetsperspektiv. På frågan svarar jag att väldigt mycket har blivit bättre men ’det finns mycket kvar att göra’ . Den systematiska statliga rasdiskrimineringen existerar lyckligtvis inte längre. Däremot har den lämnat stora ”ärr” efter sig i form av ex de gamla ”hemländerna” där ofta stor fattigdom råder. Den icke-vita befolkningen är i allmänhet fortfarande missgynnad.
Tyvärr lever spår av ras och köns-fordomar fortfarande kvar. Jag tror att vissa kalvinisters syn, på ras och kön kan vara ”seglivad”, då denna faktiskt grundar sig i religion.
Jag ser även ett samband mellan att icke-vita diskriminerades i skolsystemet och deras nuvarande yrken. Att icke-vita ofta har ”mindrevärdiga” jobb förklaras sannolikt av att de inte utbildades lika bra.

Hur kan situationen förbättras?
Sydafrikas ekonomi är relativt stor och växer explosionsartat. Hur kommer det sig att det trots detta råder relativt dåliga ekonomiska och sociala förhållanden; såsom väldigt stor arbetslöshet och utbredd kriminalitet. Är det inte då så, att pengarna satsas och fördelas fel?
Många lärare och sjukvårdspersonal flyr, vilket påverkar samhället negativt. Enligt mig borde man förbjuda utländska företag att locka personal ifrån länder med stort behov av personal.
Det är lättare sagt än gjort, men man borde även försöka höja lönerna för att dämpa arbetskraftsflykten. Samt försöka skapa fler jobb.
Det internationella biståndet bör fortsätta anser jag, då man märkt positiva effekt med detta.
Vad gäller utbildningen anser jag att staten bör ge bidrag till skolor, så att fattiga barn slipper nekas skolgång. Det är på landsbygden det ofta är som fattigast. Det är också just där skolor bör byggas.
Något som antagligen är extremt svårt att ta itu med är HIV. Hade man minskat epidemin, genom att ex satsa på spridning av korrekt information, hade man samtidigt förbättrat hela samhället.

I allmänhet tror jag att man måste angripa problemen ”ifrån botten”, dvs. att börja med att se till att alla byar har rent vatten, elektricitet. Se till att alla barn får gå i skolan. Osv. Det är även bättre att gå fram långsamt och säkert, än för fort och ostabilt.
Utbildning kan som tidigare nämnt ha en mycket positiv effekt. Därför bör en av de grundläggande satsningarna göras på att utbilda den historiskt missgynnade icke-vita befolkningen.

Min slutgiltiga slutsats är att omvärlden kan lära sig av Sydafrikas misstag, men självklart även av dess framgångar och hur man åstadkommit dessa.

9. Sammanfattning
Genom detta arbete känner jag att jag ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Sydafrika

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-01-09]   Sydafrika
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9064 [2020-08-13]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×