Korståg

3 röster
10311 visningar
uppladdat: 2008-01-09
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Korstågen tycker jag är ett väldigt fascinerande ämne. Jag tror det kommer att bli både roligt och intressant att skriva om korstågen. Jag har inte mycket förkunskaper alls när det gäller korstågen och riddare. Det enda jag vet är att katolikerna drog ut och krigade för att befria det heliga landet ungefär. Jag har inga fördomar eller föreställningar eftersom jag inte vet så mycket alls om korstågen. Men jag skulle vilja veta mer om dessa krig och vad som egentligen hände under medeltiden, varför de gav sig ut på dessa korståg. Kyrkan måste ju ha haft enorm makt och väldigt stort inflytande på folket. på den tiden, väldigt, väldigt mycket mer makt än den har nu. Riddarna tycker jag också är intressanta och de vill jag gärna veta mera om. Jag vill även veta varför kyrkan var så stor och mäktig och varifrån all den makten kom ifrån, jag menar, i dagens samhälle har kyrkan knappt någon makt alls. Hade prästen i Arjeplog sagt att vi måste fara iväg till ett heligt krig ute i Europa så skulle nog ingen lyssna på honom. Folket skulle nog bara tycka att han var lite konstig och halvgalen.

Syfte och mål

Syftet med den här uppsatsen är att jag ska redogöra och förstå hur medeltidens folk levde, hur samhället var uppbyggt och hur korstågen uppstod, vad som fick folket att ge sig ut på dessa färder och varför.
Källkritik
De källor jag har använt mig av anser jag vara relativt säkra. De enda elektroniska källorna jag har använt mig av är http://www.wikipedia.se. Den hemsidan anser jag vara hyfsat säker. Det är nog det säkraste man kan komma på Internet. Den andra sidan jag använt mig av är ett mail från en katolsk präst via en hemsida. Det skulle i och för sig kunna vara vilken konstig filur som helst som svarar på mailen, men svaret är vetting och sidan är gjord för folk som vill veta mer om katolska kyrkan med mera. Jag tycker att den verkar säker. Sedan var det en sida som ett museum har gjort och den tycker jag borde vara väldigt säker eftersom de jobbar med historia på museer. En annan sida handlade om korsriddare, den är jag dock inte lika övertygad om, men den tror jag ändå är säker. Tryckta källor brukar i regel vara rätt säkra, annars skulle de inte få ges ut. Egentligen kan ju ingen vara riktigt säker på exakt vad som hände eftersom det var så pass länge sedan det hände. En annan källa är Urbans lektionsprat. Jag hoppas att han vet vad han pratar om. Men det tror jag han gör, eftersom han går igenom fakta utifrån vår lärobok, och läroboken kan jag lätt definiera som säker.


Bakgrund

Feodalismen
Innan vi ger oss in på själva korstågen så måste vi ta reda på hur människor levde och vad som präglade det medeltida samhället. På 1000-talet var stadsskicket feodalism genomfört i hela Europa . Det feodala samhället kännetecknas av de olika samhällsklasserna. Högst stod naturligtvis kungen. Närmast under honom var vasaller som lydde direkt under kungen, de kallades hertig eller greve och var i regel väldigt rika. Under dessa så kallade storvasaller lydde ytterligare vasaller, så kallade småvasaller och lägst i samhällsklasserna var bönderna. Det feodala samhället har liknats vid en pyramid där alla styrs av tjänster och gentjänster. Under medeltiden bodde folket samlade i byar, som lydde under ett storgods. Feodalismen bygger på att t. ex en kung äger ett mycket stort stycke jord, men han har varken män att försvara den och inte nog med pengar för att köpa soldater. Därför lånar han ut en del av området, inte jord, till en någon som kanske har stridshästar om han i gentjänst hjälper till om det skulle bli krig. Han kallas då vasall. Den vasallen kunde i sin tur skaffa undervasaller. Sedan fanns det bönder som brukade jorden på kungens område, för det fick kungen tre dagsverken i veckan . Dessa bönder var livegna, d.v.s. de var inte slavar och kunde säljas utan de var ”bundna vid torvan”, det innebar att de var förbjudet för bönderna att lämna godset.
Kungen hade alltså den största makten . Han hade ansvar över landet och hans uppgifter var att stifta lagar, betala ”lön” till soldaterna och utse lagmän. Pengar fick han genom en fast skatt från bönderna och ibland extra om det behövdes. Storvasallerna, den så kallade högadeln, hade också stor makt under medeltiden, eftersom de lovat att ställa upp med häst och rustning till kungens försvar var de skattefriade, och på så sätt var ju kungen beroende av dem. Några av de rikaste adelsmännen satt även i riksrådet som gav kungen hjälp och råd. Det utgjordes av biskopar och få men rika adelsmän. Under medeltiden rådde en kamp om vem som skulle ha den största makten i landet; kungen, adeln eller riksrådet.

Småvasallerna, eller lågadeln, hade det betydligt kärvare. De hade inte alls lika mycket pengar och makt, de kunde till och med ha problem med att hålla sig med häst och rustning till försvaret. Pengar fick adeln genom att äga många gårdar, där bönderna jobbade. Högadeln kunde ha hundratals gårdar medan lågadeln kanske bara hade en. Bönderna som jobbade på gårdarna var tvungna att betala en avgift till sin gårdsherre och fick dessutom göra dagsverken på gården där han bodde . Bönderna bodde i små trähus eller kojor som ofta saknade fönster och skorsten och ibland även sängar. För att då hålla värmen sov de tillsammans med djuren på en bädd av halm som låg direkt på golvet. Bönderna hade ofta ont om mat och levde av svart bröd, havremjölsgröt eller kokta ärter och drack vatten eller vassla. Måltider bestående av kött var ytterst sällsynta i bondens vardag. Det låter faktiskt ganska illa. Det var ju trotts allt bönderna som höll uppe hela det feodala samhället. Dock var det inte så i alla länderna. I norden fanns till exempel en bondeklass med lite politiskt inflytande.

Riddarklassen

Ur Adelsklassen växte så småningom en annan samhällsklass fram: De pansarklädda ryttarna eller Riddarna . De var de män som kungen litade på och som han ansåg att han kunde ha nytta av som han dubbade till Riddare. Deras skyldighet var att försvara riket utrustad med häst, vapen och rustning. De män han valde ut var mellan 20 och 60 år gamla och väldigt rika. Andledningen till att denna samhällsklass uppstod var bland annat att jordbruket, tack vare nya uppfinningar och metoder blev lättare . Man började använda sig av treskiftesbruk som innebar att bönderna sådde höstsäd (råg eller vete) på ett fält och på det andra fältet vårsäd (havre). Och ett tredje fält fick ligga i träda. Man bytte varje år hur fälten användes vilket innebar att endast en tredjedel av fältet fick ligga i träda jämfört med hälften av fälten tidigare. Det minskade också risken för att missväxt skulle orsaka hungersnöd. Med träda menas att man inte odlade jorden utan man lät den ”vila”. Dessutom hade man lärt sig att jorden inte mår bra av att man odlar samma gröda på samma ställe varje år. Två nya uppfinningar som underlättade avsevärt var kragselen och hjulplogen. Kragselen gjorde att oxen kunde användas och jobba hårdare eftersom den drog med skuldrorna istället för halsen. När oxen drog med halsen kunde inte mycket av dragkraften utnyttjas eftersom oxen då nästan ströps. Hjulplogen gjorde det lättare att tränga igenom det översta jordlagret när man skulle plöja ny mark. Tack vare de nya uppfinningarna fick bonden ett överskott på mat och kunde sälja en del av sina dagsverken och på så vis få pengar till att köpa rustningar, svärd, hästar m.m. En riddare var väldigt dyr på den tiden:
En hjälm kostade 6 kor, en brynja kostade 12 kor, ett svärd 7 kor, benskydd och sköld 8 kor och en stridshäst kostade 12 kor. Det kostade totalt ungefär 45 kor att vara riddare. Nu måste vi också komma ihåg att kor var mycket värdefulla på den här tiden, så jordbruket var tvunget att förbättras för att man skulle ha råd. Men den uppfinning som mest påverkade den nya klassen var stigbygeln som uppfanns på 1700-talet. Den gjorde det lätt för ryttaren att sitta stadigt i sadeln och bära allt tyngre rustningar. Tack vare det fick riddarklassen stor betydelse i feodalsamhället.

Att vara riddare blev ett yrke och en helt ny livsstil med stränga krav. Att vara riddare innebar att man var tvungen att ställa upp i krig när det behövdes och när fred rådde var man sheriff och skulle upprätthålla lag och ordning i staden. Riddarna hade också en yrkeskodex som sa att de var tvungna att uppträda höviskt mot adelns damer, dock inte kvinnliga bönder utan bara adelsdamer. De skulle sjunga, läsa dikter eller spela luta för kvinnorna. För att bli riddare krävdes mer än bara rika föräldrar. Vid sju års ålder skickades pojken hemifrån till en riddares hov för att bli uppfostrad och lära sig att uppträda hövligt. När pojken fyllt 14 år fick han sitt svärd och kunde följa med sin riddare ut på jakt och ut i strid eller tornerspel. När han fyllt 21 blev han dubbad till riddare av Kungen. Det var väldigt ärofyllt att vara riddare men väldigt krävande dock. De som gav sig ut i strid kom sällan tillbaka helskinnade.


Katolska kyrkan
På medeltiden hade katolska kyrkan en enorm makt. Ordet ”katolsk” betyder allmän eller omfattande och användes tidigt för att markera att kristendomens budskap gäller alla. Och katolska kyrkan var sannerligen omfattande. Kyrkan i väster hade en enorm makt och oändligt inflytande på folket. När det västromerska riket föll, levde kyrkan fortfarande kvar och man förde vidare idén om en internationell gemenskap. Biskopen i Rom fick då allt större inflytande och ville ha namnet ”Papa” för sig själv. Papa betyder fader och det är därifrån vårt ord påve kommer. Förut hade alla biskopar kallats vid detta hedersnamn. Rom hade varit den politiska medelpunkten i flera århundraden och blev nu ett andligt centrum i Västerlandet, med Påven i spetsen. Latinet var det gemensamma språket och det spelade stor roll för att sprida Guds ord och kyrkans organisation.
Katolska kyrkan fick även stor ekonomisk makt eftersom människorna donerade (testamenterade) jord till kyrkan för att de var rädda för att hamna i helvetet . Dessutom ville man göra en god gärning. Det ledde till att katolska kyrkan blev den största jordägaren i Europa. Sammanlagt ägde kyrkan 1/3 av all jorden. Bönderna var även tvungna att ge ”vart tionde” till kyrkan, alltså vart tionde av allt. Kyrkan var även skattebefriad.
Men den andliga makten hade nog det största inflytandet på folket. Man trodde att himmel och helvetet var fysiska platser och att om man levde som gud ville att man skulle leva, hamnade man i himlen och om man syndade hamnade man i helvetet. Man trodde att allt som sjukdomar, svält och krig var djävulens verk. Man fruktade vad som skulle hända efter döden. Man var livrädd för att hamna i helvetet och kyrkan var de enda som kunde rädda en därifrån. För att bli räddad måste man genomgå sju heliga handlingar – sakrament . De var dopet, konfirmationen, boten, nattvarden och sista smörjelsen. Även äktenskapet var ett sakrament precis som prästvigningen, som gav kyrkans tjänare kraft att förmedla de andliga gåvorna från gud. Men det alla fruktade mest förutom helvetet, var att bli bannlyst från kyrkan. Alltså bli utestängd från kyrkans gemenskap. Det kunde man bli om man begick ett svårare brott som stöld eller mord.
Påven både var och är fortfarande katolska kyrkans högsta ledare. Han räknas som Petrus efterträdare och är Kristi ställföreträdare på jorden. Man kan säga att Gud talar till jordens folk genom påven. Därför hade påven väldigt stort inflytande och folket lyssnade alltid på vad han sade eftersom de var rädda för vad som kunde hända om de inte gjorde det.

Påven under första korståget

Året var 1095 och Urban ІІ var den regerande påven . Man kan säga att det var han som var upphovet till det första korståget. Allt började den 27 november när Urban ІІ höll ett tal på en synod i Clermont för en stor församling andliga och lekmän. Han sa att Turkarna terroriserade de kristna bröderna på andra sidan havet och störde vallfarten och vanhelgade Kristi grav. Han uppmanade dem att inleda ett krig för att befria det heliga landet Jerusalem och kyrkorna i Mellanöstern från muslimerna. Han sade att Turkarna var ”människor som står fullständigt främmande för Gud.” Han hävdade att Gud nu kallade till kamp genom sin ställföreträdare på jorden, påven. Han sa att de som gjorde som Gud sa skulle belönas med fullständig syndaförlåtelse och de som stupade skulle få evigt liv. Så löd påvens tal och ingen kunde ha förutsett den succé talet gjorde. ”Gud vill det, Gud vill det” ropade munkar som hörde påvens tal, och många av den svor direkt att dra ut. Samma reaktion uppkom över hela Frankrike när budskapet spred sig. Det slutade med att väldiga skaror lämnade sina hem för att bege sig österut genom Europa och genomföra Guds vilja. Man vet inte säkert men det kan ha rört sig om 100 000-tals människor!

Tron på himmel och helvete hade stor betydelse när det gäller korstågen. Eftersom folket på den tiden var så otroligt rädda för att hamna i helvetet gjorde folket allt som påven sa och när det talades om att belönas med fullständig syndaförlåtelse så lyssnade folk skarpt. Det är i alla fall så jag uppfattat människornas tro på himmel och helvete.
Anledningen till att påvens tal fick så stort gehör var för att han var mäktig. Han skickade ut präster, biskopar och munkar för att sprida nyheten och värva folk. De predikade för korstågen på offentliga möten i stad och på land, ofta vid högtider eller vid torneringar och sådant. Predikanterna baserade sin predikan på påvens tal och koncentrerade sig på tre teman. Han försökte få åhörarna att känna vrede över Turkarnas ockupation av der Heliga landet och förtrycket av kyrkan i öst, han försökte få den att tro att de verkligen behövde syndernas förlåtelse för att de var giriga och syndiga och så vidare och till sist klargjorde han att korstågen var en väg mot frälsning och evigt liv. Duktiga predikanter kunde till exempel få en hel folkhop att spontant lova att dra ut på korståg. Påvens ord fick på så sätt ett enormt gehör över hela den Kristna världen.

Men hur kunde påven proklamera krig i Guds namn? Är inte det lite motsägelsefullt? Jesus sade att man skulle vända andra kinden till. Medeltidskyrkan var ju emot riddarnas evinnerliga krigande. Hur kunde då påven förklara krig? Jo, vi måste tänka på att kyrkan faktiskt befann sig i en värld av våld på den tiden. Då måste även kyrkan agera på något sätt om den ska spela någon roll i den världen. Innan påvens tal 1095 hade kyrkan varit tvungen att ta politiskt ansvar och engagerat sig i frågor om våld. Om folket i världen på den tiden tror att man kan lösa alla problem genom våld och krig så måste kyrkan också använda sig av våld eller hur?

Fördjupning

Korsfarare
Som jag tidigare sa så var det gudsmännen som åkte omkring och spred Guds budskap om kriget. De människor som nappade på gudsmännens skickliga predikanden tilldelades ett kors av tyg som de skulle böra ändå tills de fullföljt sitt löfte och kommit tillbaka hem efter fullbordat värv. De kallades korsfarare. Om dessa tygkors skulle ta slut kunde man göra som en av hjältarna från de första korstågen, Bohemund. Han befallde ”berörd av den helige Ande”, att hans mantel skulle skäras upp och göras till ett kors på en gång.

Korsfararna betraktades som pilgrimer i vapen. Pilgrimer kallas personer som gör en vallfart till en helig ort. Efter att korsfararna avlagt korstågslöftet gick de därför igenom den traditionella ceremonin. Den innebar att korsfararen mottog pilgrimens symboler, pung och stav och även välsignades inför avresan. De flesta korsfararna kom från Tyskland, England, Frankrike och Italien och de som fick vara med var flest unga och friska män eftersom påvarna ständigt försökte rensa ut de stridsodugliga genom att skapa regler om vilka som skulle få delta. Kvinnor och gamla eller sjuka beordrades att stanna hemma, de sa att sådana människor var mer en börda än en tillgång, men dessa regler iakttogs väldigt sällan. Till exempel drog flera tusen barn ut på korståg, men de dog av svält eller sjukdomar innan de hann lämna Europa. De korsfarare som däremot kunde handskas med vapen var från adelns mellanskikt. De kunde vara folk med en lång tradition av vallfärder till det heliga landet eller folk som var väldigt, väldigt kristna som kanske till och med skänkte sina barn till uppfostran som munkar eller nunnor. Med tiden fick många familjer en korsfarartradition i släkten. Man var stolta över att man deltagit i korstågen och uppfostrade sina barn med sånger och berättelser om deras ärofyllda äventyr. På så vis blev traditionen en stark motivation till att nya släktingar tog korset.

För att kunna bli korsfarare var man först och främst tvungen att avlägga ett löfte, att resa till Jerusalem . Alla som gjorde det fick ett kors fastsytt på kläderna och de blev kyrkans tjänare och blev ställda under dess domvärjo. De som däremot inte gjorde det eller återvände i förväg blev bannlysta från kyrkan.

Ordnarna
Under 1100-talet uppstod så kallade riddarordnar som hade en väldigt stor betydelse i korstågen. De tre viktigaste var Tyska orden, Joanniterorden och Tempelherreorden. De var rika och ägde många borgar och kontrollerade många landområden. Ordnarna hade tillsammans med korsriddarna en uppgift om att skydd de pilgrimmer som vallfärdade till det Heliga landet och att skydda de heliga platserna, till exempel den Heliga graven och Födelsekyrkan. Ordensmedlemmarna bar speciella dräkter. Från början var de bara enkla dräkter med ett kors på mantels som prydnad men på 1150-talet tillkom ett rött åttauddigt malteserkors på bröstet. De åtta uddarna på korset symboliserade de 8 riddardygderna:

• Trofasthet
• Fromhet
• Frikostighet
• Tapperhet
• Heder och Ära
• Dödsförakt
• Hjälpsamhet mot fattiga och sjuka
• Vördnad för kyrkan

Riddarna blev en kombination av munkar och riddare. De både skyddade pilgrimerna och bedrev kristen kärleksverksamhet bland fattiga och sjuka.
Reseförberedelserna
Att dra ut på korståg var inte någon enkel sak. Det krävdes resurser för att ha råd med proviant, vapen, utstyrsel, hästar, packdjur, medhjälpare, transport och annat som kunde tänkas behövas på vägen. Hade man tur betalade ens länsherre dem, och även kyrkan försökte hjälpa till med ekonomin genom att ge dem ett lån så länge korstågen varade . Men oftast räckte inte det. Man fick allt vackert vänligt be sina släktingar och närstående om bidrag till den långa tunga resan och därifrån kom oftast något eftersom de som bidrog med pengar fick en del av den andliga vinsten, andra sätt att få ihop pengar på var att lån, pantsättning av jord och dylikt.

Sedan fanns det andra saker att bekymra sig för inför avresan, till exempel de familjemedlemmar man lämnade hemma. Även fast kyrkan beskyddade de kvarvarande så var det en risk att lämna sin gård. Eftersom den starkaste krigaren på gården försvann kunde en rival till granne kanske utnyttja situationen, därför var korsfararen tvungen att säkra sin rygg en aning, vilket han gjorde genom att skriva ett testamente som sa vem som hade rätt till arv och makt om han skulle gå bort.
De sista korsfararna gjorde innan de for iväg var att skänka gåvor till kyrkor och kloster och be munkarna att hålla förbön för dem. Det var just på grund av den allvarliga risken att dö på väg till Jerusalem. De ville på så sätt skaffa sig en andlig återförsäkring.

Inledningen på korstågen

En stor skara människor med Emicho av Leiningen som ledare, gav sig av mot Konstantinopel och inledde korståget den 3 maj med att döda tolv judar i Speyer . Stadens biskop försökte hejda dem och lyckades gripa mördarna som fick sina händer avhuggna som straff. Judarna, som hade haft en rätt lugn period, blev mindre och mindre omtyckta då de höll på med pengautlåning. De kristna som lånade pengar av judarna började tänka efter om det var rätt att låna från folk som hade dödat Jesus för att få överta staden han dog i. Dessa tankar skapade en antijudisk stämning. Man hävdade att den som dödade en jude fick sina synder förlåtna. Gottfrid av Bouillon utnyttjade situationen när han pressade judarna till att ge honom dyrbara gåvor i utbyte mot att han skulle beskydda dem mot massakrer, men han misslyckades totalt. Den 18 maj kom Emicho av Leiningen och dödade minst 500 judar med hjälp av stadsbefolkningen som hade hört ett rykte om att judarna hade förgiftat vattnet i brunnarna.
En vecka senare nådde Emicho och hans armé till Mainz där ärkebiskopen gett order om att portarna skulle hållas stängda, men på grund av upploppet innanför murarna så öppnades en port i alla fall och efter judarnas misslyckade försök att köpa sig fria sökte de skydd hos biskopen men han tvingades själv att fly. De som inte övergav sin judiska tro mördades direkt.

Därefter fortsatte Emichos skara till Köln för att bränna ner deras synagoga. Där lyckades dock ärkebiskopen förhindra en massaker. Sedan tågade de vidare mot Ungern och Moseldalen för att döda judarna som fanns där. Den ungerska kungen vägrade släppa in dem men efter sex veckors krig och plundring lyckades Emichos korsa Ungerns härskare. Ett rykte spred sig då om att kungen var på väg mot dem och hären upplöstes. Några fortsatte mot Konstantinopel och andra, som Emicho själv, återvände hem igen.

Det första korståget

Det första riktiga korståget startade planenligt på hösten 1096 då väldiga folkskaror lämnade sina hem för att bege sig österut i Europa . De färdades i större och mindre grupper med människor från alla samhällsklasser. Man vet inte exakt hur många människor som deltog, men det blev som en mindre folkvandring med över 100 000 människor. De som kom fram till Konstantinopel först var en oorganiserad grupp människor som leddes av Peter Eremiten. Sällskapet utgjordes av bönder, herdar, hantverkare, präster, handelsmän, fattiga riddare, kvinnor, barn och pilgrimer som inte utgjorde någon egentlig krigshär. De fick dock ett slut i Mindre Asien där de attackerades av turkiska styrkor.
En annan, mycket kraftigare här, med en kärna av riddare anlände till Konstantinopel fram emot vintern. Det var furstar och länsherrar som kom ifrån olika delar av Västeuropa ledda av Greve Raymond av Toulouse tillsammans med påvens sändebud och biskop Adhemar av Le Puy. Två bröder från Nedre Lothringen tillkom också med starka härar. Från norr kom två annan skara människor med greven av Flandern och hertigen av Normandie i spetsen och från det normandiska riket kom ytterligare trupper.

Framme i Konstantinopel rådde stor misstänksamhet mellan korsfararna och grekerna. Det berodde på att bara 15 år tidigare hade normandiska krigare härjat i grekland och att man på vissa platser ansåg att västeuropéerna var kulturellt efterblivna. Krigarna sågs som brutala, skoningslösa och ärekära. Kejsaren Alexios var misstänksam och trodde att krigarna själva skulle behålla de områden de tog från turkarna. Han försökte då tvinga korstågets ledare att respektera honom för hans överhöghet, vilket krigarna inte ville så hela vintern bestod av utpressning, hårda förhandlingar och slutligen gav korsfararna efter för kejsarens krav och fortsatte sin färd genom Mindre Asien mot Jerusalem.

Den Heliga lansen i Antiokia

Efter ungefär två år nådde korsfararna fram till Antiokia i norra Syrien. Efter ett par lätta segrar i mindre Asien färdades de med gott humör och god stämning rådde. En av dem hade trott att det bara skulle ta dem fem veckor att nå fram till Jerusalem, men ack så fel han hade. Efter fyra månaders vandring i bergen, kämpandes mot hettan, svält, törst och sjukdomar hade optimismen och det goda humöret avtagit. Många djur hade avlidit och de stolta riddarna fick gå till fots med sina tunga rustningar. Väl framme i Antiokia hade hettan bytts ut mot isande vinterkyla och hungern fick eländiga konsekvenser. Folk svalt ihjäl, rymde och började till och med äta varandra.
Det tog sju och en halv månad innan de kristna äntligen intog Antiokia men de han knappt innanför murarna innan en överlägsen turkisk styrka anlände för att försvara staden. Men då hände något märkligt. Korsfararna började se syner och uppenbarelser. En av dem hävdade att han sett aposteln Andreas hade avslöjat att den Heliga lansen låg begravd under staden. Alla började genast gräva och fann till slut vad man trodde var en flisa av lansen. Korsfararna såg detta som ett tecken från gud och fick genast nytt hopp. Uppenbarelserna fortsatte och många fick bekräftat att lansen var äkta och man såg syner där de kristna besegrade turkarna. Dessa syner besannades mirakulöst nog och turkarna drevs på flykt.

Det var först i juli 1099 som korsfararna äntligen kom fram till Jerusalem. Vid den här tiden hade dock truppen försvagats och bestod nu av omkring 15 000 man, och bara en tionde var riddare. Här behövdes ett nytt mirakel eftersom man även här kämpade mot svält och hetta. Turkarna hade också vart listiga nog att förgifta vattnet i brunnarna runt omkring Jerusalem för att försvara sig. Men än var inte hoppet ute. De kristna samlade styrka genom tro och ritualer och man fick nya syner och uppenbarelser. En präst fick en uppenbarelse om att Jerusalem skulle falla inom nio dagar om man bara höll ut och utförde en procession runt stadsmuren. (En procession är ett högtidligt festtåg som man ofta förknippar med religion. ) Den femtonde juli bröt man sig in i Jerusalem och därpå följdes en tre dagar lång plundring. Befolkningen mördades brutalt och skoningslöst. Man ville ha hämnd. Efter allt lidande på vägen och alla motgångar ville man ha hämnd. Detta gjorde att en grymhet bland de kristna uppstod, som inte alls var vanliga under deras krig i Europa. Man mördade och mördade. Ingen skonades, inte ens kvinnor eller barn och enligt ett ögonvittne flöt blod upp till anklarna. Innan natten var över hade man rensat hela staden på judar och muslimer. Dock vet man inte riktigt hur många som omkom .

Korsfararstaterna

Då kan man ju undra vad som hände med alla överlevande korsfararna när de väl besegrat turkarna. De flesta återvände hem med några stannade kvar och grundade de så kallade korsfararstaterna, som blev ett eget kristet rike i Mellanöstern . Staterna var de städer som de kristna hade erövrat från turkarna. Det vill säga Jerusalem, Antiokia, Edessa och Tripoli. Städerna beboddes av riddare, andliga, bönder och köpmän omgivna av religiösa och etniska grupper. Men muslimerna var inte nöjda med det kristna riket, de började nämligen konkurrera ut de kristna. De gick ihop och bildade en trupp för att ta tillbaka det dem tyckte var deras. Olika muslimiska fältherrar började bit för bit återta det kristna herraväldet.

1100-talets korståg

Julen 1144 fick man beskedet om att det kristna riket inte var osårbart. Muslimerna hade då intagit staden Edessa. Men det var först senare på vården som nyheten nådde Europa. Det ledde till det andra korståget. Den som låg bakom detta vad en munk som var en skicklig skribent och predikant. Han skrev medeltidens kanske kraftfullaste korstågspropaganda och reste runt i Europa för att vinna stöd för sitt förslag. Och han lyckades. Han fick både påvens och den Franske kungen och den Tyske kejsarens stöd. De hade som mål att återta Edessa men eftersom ambitionerna växte fick man allt större planer. I norr förberedde sig danskar, sachsare och polacker för att marschera mot de hedniska länderna Nordtyskland och Baltikum. Man sa att dessa hedningar skulle ”antingen omvändas eller utplånas.”

Dock blev detta korståg långt ifrån lika magiskt som det första. Korsfararna kom inte iväg förrän två år senare och möttes av nederlag. En stor tysk trupp blev försenad av civila resenärer och besegrades redan i Mindre Asien. Den franska truppen tog en annan väg genom ett bysantinskt område med vänligt inställda invånare. Men misstro mellan greker och latinare försvårade korståget och tillslut gav man upp sina planer om att nå fram till Edessa och efter att man misslyckades med sin plundring av Damaskus på sommaren 1148 gav man upp korståget helt. Förtrollningen var bruten. Man gjorde ytterliga försök att dra igång ett nytt korståg men det ledde bara till små expeditioner. Man behövde en ny kalldusch för att få människornas ambitioner att växa igen.
År 1187 kom den då Jerusalem gick förlorat. Det väckte nytt liv i korsfararna. Nederlaget hade legat på lur i åratal då de olika islamistiska folken bildat starka trupper under ledning av Saladin, som var en begåvad, politisk strateg. Den 4 juli gick Saladin och hans trupper till anfall och Jerusalem, som redan var försvagat på grund av tronstrider föll som ett löv på hösten. Hipps vipps var hela den värld som de kristna hade byggt upp och övertagit på väg att rasa. Det sägs att dessa hemska nyheter fick påven, Urban ІІІ att dö av sorg, och hans efterträdare utropade genast korståg som fick stort gensvar. De tre största kungarna i Europa tog korset direkt. Dock seglade inte Den Engelske kungen och den Franske kungen iväg förrän 1190 på grund av inbördeskrig, men ett år senare kom de välbehållna fram och intog Akka. Men sedan gick det inte längre för de konkurrerande kungarna att hålla sams och den Franske kungen återvände hem. Englands kung fortsatte korståget mot Jerusalem fast besluten om att krossa Saladin. På vägen plundrade man till sig en mängd städer så korsfararstaternas existens var då säkrad. Englands kung, som hette Rickard hade stor militär ledarförmåga och tog sig namnet Lejonhjärta. Tyvärr lyckades de inte inta Jerusalem, trotts många attacker. Det dem lyckades åstadkomma var avtal om att kristna pilgrimer fick röra sig fritt i landet på de heliga platserna, dessutom hade korstågsambitionerna vuxit igen och var mer levande än någonsin.

1200-talets korståg

1198 fick korstågen än en gång nytt liv . Den nya påven Innocentius ІІІ:s var väldigt ambitiös när det gällde korståg. Han hade skrivit böcker för predikanter, predikade outtröttligt och så vidare. Samma år som han tillträdde kallade han till korståg och gjorde sig allmänt impopulär när han tog in skatt från hela kyrkan för att ha råd med krigsmedel. Flera år senare kom han iväg med en stor trupp ledd av franska furstar och de samlades i Venedig för att via båt ta sig till Mellanöstern. Dock hade dem inte råd med transporten så istället plundrade de den kristna staden Zara i gentjänst. Men många korsfarare blev så upprörda över att tvingas slåss mot sina bröder att de vände hem istället. Och värre blev det. Korsfararna fick ett anbud från den bysantiske prinsen, som då var på flykt efter att hans pappa blivit avsatt som kung . Han bad korsfararna om hjälp att erövra tronen i utbyte mot ekonomisk och militär hjälp. De accepterade och intog Konstantinopel 1203 där Alexios tillsammans med sin far blev kejsare. Efter att korsfararna hjälpt Alexios att stärka sin tron i ett helt år hade de fortfarande inte fått sin betalning och makthavarna i Konstantinopel ville inte att mer skulle utbetalas. Så till sist störtades han och senare mördades han och korsfararna fick återigen se sig besegrade. Fjärde korståget blev alltså en katastrof.

Men trots sitt misslyckande tänkte inte påven ge upp. Han utlyste ett nytt korståg, detta sämre än det förra. De enda som tog korset var prostituerade, spetälska, tjuvar och åldringar. Detta korståg kom inte ens iväg. År 1218 bestämde man sig för att överta Egypten precis som Rickard Lejonhjärta planerade. Det femte korståget inleddes. Egypterna som inte alls var beredda på attacken och förstod inte alls varför de kristna ville kriga. I alla fall så lyckades de kristna inta staden Damietta, och då avled den Egyptiske härskaren al-Adil. Därefter förhandlade en av korsfararna till sig Jerusalem i utbyte mot fred.

År 1212 hände något märkligt och väldigt hemskt. Två små barn samlade tusentals barn för att ta sig till Jerusalem för att omvända de muslimska folken. Även fattigare vuxna så som arbetare luffare och herdar deltog också. Detta kunde ju inte sluta annat än olyckigt. Korståget fick sitt slut relativt tidigt och de stackars barnen såldes som slavar.
År 1230 blev Polen med jämna mellanrum hotade av hedniska folk från Preussen, en polsk hertig bad därför om hjälp och Tyska orden lyssnade, men mest för egen vinning. Ett korståg startade och man började genast erövra och omvända folk på de mest brutala sätten. Man dödade till och med andra kristna bara för att det klagade hos påven. Detta krig pågick under nästan hela 1200-talet och vid slutet av århundradet hade Tyska orden skapat ett helt eget rike i Preussen.

Slutet för korstågen mot det Heliga landet kom i slutet av 1200-talet. Det var för att en grupp italienska bönder som dödade alla människor med skägg eftersom de trodde det var ett tecken på att de var muslimer med upplopp i Acre och Acre föll. Sedan föll även alla korsfararstater och det innebar slutet för korstågen mot det heliga landet. Sammanlagt nio stora korståg och jag har tagit upp de viktigaste.
Hur beskriver dagens katoliker korstågen?
För att ta reda på hur katolikerna i dag beskriver korstågen skickade jag ett mail till en katolsk präst via hemsidan katolik.nu prästen var så vänlig att svara och här är hans svar:
Ur dagens perspektiv måste man medge, att det var fel att tillgripa vapen, även om det rådde försvarsläge. Därtill kommer en hel del grymheter som korsfararna gjorde sig skyldiga till.

Analys

Och nu har jag kommit till den roliga biten. Där jag får tycka till själv och skriva vad jag vill istället för att återge sådant som andra har skrivit.

Varför korståg?
Det finns många förklaringar till varför man drog ut på dessa korståg dels så var det för ett religiöst motiv, som jag tog upp i början, man fick syndernas förlåtelse och kom till himlen om man dog. Det fanns även andra motiv, som till exempel sociala och ekonomiska motiv . Till exempel yngre söner som blev utan arv och tvingades att leva som ensamma krigare var säkert motiverade eftersom han då kunde erövra en bit mark i någon korsfararstat och dessutom få visa sitt mod och sin krigarskicklighet.
Men dem som var rika då? De hade ju enbart mer att förlora? Jo, men det var ju ett tillfälle för de som tillhörde den rika riddarklassen att visa vad de gick för i strid. De tyckte att krig var det viktigaste och mest ärofyllda i livet och ansåg att prakt, slöseri och konsten att kontrollera människor och jord var tecken på hög status. Munkarna däremot såg korstågen som en väg att lyda Gud och att agera enligt hans vilja.

Ja minsann, inte tror jag att det bara var för andlig vinning som de kristna åkte iväg heller. Trots att folket var djupt kristna på den tiden tror jag att det fanns folk som inte var det och ändå tog korset. Kanske för att de tyckte att deras liv var så eländiga att det inte kunde bli värre utan bara bättre? Så kanske bönderna som inte ägde någonting alls kände. Dessutom tror jag att det var lite macho att vara en tuff modig krigare och våga dra ut på korståg, man fantiserade säkert en massa om att få vara en hjälte och rädda den Heliga staden. Men detta är vad jag tror.
Vilken betydelse fick korstågen?
Korstågen påverkade såklart kristendomen på både gott och ont. För det medeltida folket förlorade tusentals människor någon av sina närstående och de alla hade någon gång antingen hört en predikant eller haft någon släkting som tagit korset . Det fanns säkert hundratals sånger och berättelser om korsfararnas äventyr och utan dem kanske vi inte alls visste vad riddare var idag.
Korstågen fick även militär påverkan. Den militäriska styrkans teknik förbättrades och blev erfarnare och bättre. Även ekonomin blev bättre eftersom man fick nya fjärrhandelsförbindelser och nya varor, däribland lyxvaror kom in i Västeuropa. Dessutom enades folket. De kristna kämpade på samma sida trots deras skiljda samhällsklasser och levnadsvanor. Jag tror personligen att förhållandet mellan klasserna blev bättre. Man kanske insåg att man var ett och samma folk och var på samma sida. Detta är dock bara spekulationer inte fakta.

Hur uppfattas korstågen idag?

Självklart lever k...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Korståg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-03-05

    Bra gjort! väldigt roligt att

Källhänvisning

Inactive member [2008-01-09]   Korståg
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9055 [2020-12-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×