Brev om buddhism

11 röster
15219 visningar
uppladdat: 2007-12-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Uppgiften var att skriva ett svar på ett fiktivt brev från "Lars och Eva" som turistade i Chiang Mai och hade en hel del funderingar om religionen där.

------------------------------

Hej!

Det är kul att äntligen höra av er! Hoppas ni har det trevligt. Jag är dock ganska säker på att ni skulle ha ut ännu mer av er resa om ni visste mer om religionen: jag kan förstå att buddismen verkar rätt mystisk när man inte vet något om den. Därför har jag letat, i minnet och på några andra ställen, efter svar på era funderingar. Håll till godo!

Som jag skrev så har du helt rätt i att de allra flesta i Thailand är buddister. I hela Sydostasien är majoriteten av människorna buddister men, paradoxalt nog, existerar knappt buddism i Indien, där den först grundades. I Indien är de flesta av människorna istället hinduer. Jag tror att det var hinduism ni tänkte på när ni skrev om ”god karma, tusen gudar, heliga kossor och så”, för inget av detta stämmer särskilt bra in på buddismen (sorry!). Ändå finns stora likheter mellan buddism och hinduism, då buddismen faktiskt kom ur hinduism, ungefär på samma sätt som kristendomen kom ur judendom (om ni har glömt hur detta gick till kommer en snabbrepetition om kristendomen längre ner ).
Så buddismen uppstod alltså i Indien, men ”förflyttade” sig till Japan, Nord- och Sydkorea, Kina, ett flertal länder i Sydostasien (däribland Thailand) och blev där den populäraste religionen. Religion förresten – man debatterar då och då huruvida buddismen egentligen borde kallas religion, då den faktiskt saknar gudar.
Nu tänker ni kanske att jag är ute och cyklar; jag antar att ni har sett buddister ”be” och offra till Buddhastatyer, så visst är det lätt att tro att Buddha är en gud. Men i själva verket ser man Buddha som en förebild. ”Bönerna” är inte böner, utan oftast handlar det om att läsa några ord av Buddha. Det är också vanligt att man mediterar framför Buddhastatyerna.

Men varför mediterar då buddhister? Det är här som era ”åtta fallfärdiga hjul” kommer in i bilden, kan man säga. Rätt meditation är nämligen en del av ”den åttafaldiga vägen” och därmed en eker i ”lärans hjul” som brukar symbolisera buddhismen och sammanfatta Buddhas lära.
De andra ekrarna är rätt kunskap, rätt sinnelag, rätt tal, rätt handlande, rätt liv, rätt strävan och rätt vaksamhet. Man skulle kunna skriva hur mycket som helst om var och en av dessa punkter, men kortfattat kan man säga att de innebär att man ska vara fri från onda tankar, inte ljuga, inte döda, inte stjäla, inte skada andra liv, sträva efter att göra det rätta, vara vaksam på sina känslor och tankar.
Så långt är de alltså ganska lika kristendomens tio budord (återigen; det kommer en snabbrepetition längre ner). Men meditation – att sjunka in i sig själv i djupaste koncentration – finns, som ni kanske vet, inte i kristendomen. Man mediterar för att nå närmare det slutliga målet: upplysningen. Dessutom ingår det i den åttafaldiga vägen att förstå de fyra ädla sanningarna:
¤ Allt är lidande och otillfredsställelse
¤ Orsaken till lidande och otillfredsställelse
¤ Lidande och otillfredsställelse kan upphöra
¤ Vägen bort från lidande och otillfredsställelse (mittens väg eller den åttafaldiga vägen)
Detta återkommande snack om lidande kan man alltså säga är grundpelaren i den Buddhistiska filosofin. Man menar att allt är lidande och otillfredsställelse; även det vi värdesätter och det som gör oss lyckliga slinker oss ur händerna, till exempel att vara nykär eller få massage, och det är lidande.

Så detta är alltså, i stora drag, Buddhas lära. Men vem var då denna Buddha? Tja, som jag skrev är han ingen gud utan en förebild. Enligt legenden föddes han till prins under namnet Siddharta Gautama och växte upp i en mycket skyddad tillvaro. Alla livets sorger så som åldrande, sjukdomar och död hölls utanför palatsets murar för att prins Siddharta inte skulle börja fundera så mycket och lockas att gå i kloster.
Men han var nyfiken på verkligheten och en dag begav han sig ut från palatset, och fick där se ålderdom likväl som sjukdom och död. Prinsen gjorde som hans far befarat och beslöt sig för att bli munk och leva i askes.
Siddharta plågade sin kropp och det gick så långt att han till slut levde på ett riskorn om dagen, men utan att finna sanning och harmoni. Därför valde han att prova något han kallade mittens väg: han skulle vårda sin kropp väl, leva i stillhet och använda sig av tanken och förståndet. Han satte sig under ett träd och lämnade det inte förrän han funnit den totala insikten och sanningarna om livet och fick då namnet Buddha, som betyder den upplyste.
Buddha började vandra omkring och undervisa om den sanning han funnit: han menade att det inte finns några gudar som kan hjälpa människan. Den hinduiska tanken om återfödelse behöll han, men vägen mot att slippa återfödas, det vill säga att nå nirvana, ansåg han att människan måste hitta själv genom att leva rätt och söka insikt och visdom.

Buddhismen har två stora riktningar, Hinayana (lilla vagnen) och Mahayana (stora vagnen). Hinayana är den mest ursprungliga riktningen, där man menar att endast munkar och nunnor når nirvana. Och här kommer vi till de orangeklädda pojkarna med rakade huvuden! Det är nämligen så att pojkarna ni sett i Chiang May är munkar. Anledningen till att de går och tigger mat är att de inte får ta emot pengar eller värdesaker och därmed inte kan köpa någon mat. De måste leva efter en rad stränga regler som bland annat innebär att de måste leva i celibat och inte får bära smycken. De får inte äga annat än det absolut nödvändigaste, och det enda i klädväg de får äga är dessa orangefärgade klädnader.
Stackars pojkar, kanske ni tänker, men det behöver inte vara så att pojkarna förblir munkar för resten av deras liv. Det är nämligen vanligt att buddistiska barn lever en tid i kloster för att prova på det livet och lära sig mer om sin religion. Man kan säga att det motsvarar kristendomens konfirmation. Men naturligtvis kan det också vara så att pojkarna är munkar för att de tillhör Hinayana och vill en dag kunna nå nirvana.
Mahayanabuddhister menar tvärtom att alla kan nå nirvana, inte bara munkar och nunnor. Inom denna riktning ses Buddha i det närmsta som en gud. Mahayana är ganska olik Buddhas ursprungliga lära.

I Thailand liksom i många andra buddhistiska länder håller munkarna i en hel del av skolundervisningen. Detta har lett till att människorna överlag är kunniga inom buddhism och jag tror att det bidrar till att religionen fortsätter att vara viktig även för de senaste och de kommande generationerna i Thailand. En annan orsak till att religionen är viktig för Thailändarna kan vara att de möter så gott som varje dag i form av munkar som tigger på gatorna.

Nu känner du till en hel del om buddhismen, men vad jag förstår behöver du en liten repetition om vår egen religion, kristendomen. Det kan ju vara kul att kunna jämföra buddhismen med kristendomen och veta om det är stor skillnad mellan de båda religionerna.
Kristendomen kom ju som sagt ur judendomen, då kristendomens grundare, Jesus, själv föddes som jude (precis som att Buddha föddes som hindu). Judarna hade länge väntat på frälsaren, Messias, då Jesus föddes och utgavs för att vara denne. Detta splittrade judarna; de som inte trodde att Jesus var Messias förblev judar medan de som trodde att Jesus var Messias blev kristna, och så var kristendomen född.
Vem var, och är, då Jesus? Tja, han ansågs vara son till kristendomens gud (Skaparen, Herren eller bara Gud) och blev sedan en del i den så kallade treenigheten, som består av fadern (Gud), sonen (Jesus) och den heliga anden (ett heligt väsen som genomsyrar allt som Gud skapat). Att Jesus dog på korset kanske ni har en aning om, men visste ni att det var för att människornas synder skulle bli förlåtna? Förlåtelse är i sig kanske den viktigaste punkten i den kristna filosofin: att förlåta synder är viktigare än att bestraffa dem.
Till skillnad från Buddhisterna, går kristna till speciella gudstjänster i kyrkan, som kortfattat innebär att läsa ur bibeln och gemensamt tillbe och lovsjunga Gud. Viktigast är söndagens huvudgudstjänst. Söndagar är för övrigt en vilodag enligt kristen tradition.
Inom kristendomen tror man inte på återfödelse, utan man tror vanligen att människan inte har mer än ett liv och efter det livet kommer man antingen till himmelen eller till helvetet, beroende på hur gott man har handlat i sitt liv.

Sverige räknas som ett kristet land och de flesta dess invånare räknas som kristna, men långt ifrån alla är troende kristna. Vi blir allt mer sekulariserade, vilket innebär att många inte längre tror på Gud och inte tror på bibelns ord, men fortsätter att hålla dop, bröllop och begravningar i kyrkan. Kristendomen påverkar vårt samhälle, men ganska lite. Om buddhism blev den officiella religionen i Sverige, skulle den påverka mer? Jag tror inte det.
På ungefär samma sätt tror jag inte att en buddhistisk tonåring skulle ses som en ”outsider” i en svensk skolklass mer än en kristen tonåring. Jag tycker inte heller att det verkar som att det är så annorlunda att vara tonåring i Thailand jämfört med att vara tonåring i Sverige, faktiskt. Jag kan tänka mig att det är skillnader på skolsystemet och så, men för övrigt verkar saker och ting vara ganska lika länderna emellan. Visserligen, en troende buddhist röker, dricker eller festar ju inte, men många svenskar gör samma val, om än inte av religiösa skäl. Det verkar också som att, trots att det är mest killar i tempel, buddhismen ger samma rättigheter åt killar och tjejer. Anledningen till att det mest är killar i tempel är snarare att man av tradition anser att män har större möjlighet till andlig utveckling.
Däremot tror jag att klimatet skulle vara en stor omställning. En buddhistmunk får ju till exempel inte äga skor eller särskilt mycket kläder, hur skulle det fungera i vårt kalla klimat? Skulle de få göra undantag? Det är värt att fundera på.

Så var bara den kanske svåraste av alla era frågor kvar: varför tror människor på Gud? Jag har funderat en hel del och jag tror att det handlar om våra grundläggande behov. Då menar jag inte de fysiska behoven så som mat och vatten, utan de psykiska, till exempel identitet, kärlek, grupptillhörighet, framtidstro och mening med livet. De flesta religion...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Brev om buddhism

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2010-01-03

    Kul angreppssätt som dessutom var väldigt informerande

  • Inactive member 2011-05-26

    tack för hjälpen, här fanns mycket fakta ;3

Källhänvisning

Inactive member [2007-12-12]   Brev om buddhism
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8965 [2019-07-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×