Bokrecension: Therese Raquin av Emilie Zola

14 röster
47649 visningar
uppladdat: 2007-06-27
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Èmelie Zola (1840-1902) är författaren till boken Thérèse Raquin, en vågad roman som utspelar sig i Paris under slutet av 1860-talet.
När den kom ut 1867 blev den en skandalsuccé som många ville förbjuda.
Boken är provocerande, vetenskaplig och mycket tankvärd.
Med sina exakta verklighetsbeskrivningar blev detta ett verk som inledde naturalismen. Naturalismen är en mer extrem form där allting beskrivs i minsta detalj och allt är förklarligt.

När bokens andra upplaga kom ut året efter, 1868, skriver Émelie Zola själv i förordet att han velat studera temperament och inte karaktärer.
Han menar att han utgått från grunden och påpekar att den är skriven i ett vetenskapligt syfte.

I boken får man följa Thérèse, en kvinna som lämnades till sin faster och hennes ständigt sjuke son Camille i Vernon redan som spädbarn.
Thérèses mor var en infödingsflicka som hade dött och fadern kunde inte längre ta hand om henne.
De båda barnen fick samma uppfostran och de till och med sov i samma säng och delade också mediciner trots att flickan var kärnfrisk.
I detta påtvingade liv blev hon tvungen att ge avkall på sina egna känslor och handlingar för att ta hänsyn till sin ständigt febersjuke kusin Camille.
Detta gjorde Thérèse inåtvänd. Hon pratade tyst, gick ljudlöst och kunde sitta orörlig på en stol med ögonen öppna och med en tom blick.

När fasterns, Mme Raquin, nästan självklara tanke på ett giftermål mellan de unga dyker upp vågar varken Thérèse eller Camille sätta sig upp mot det beslutet för att inte verka otacksamma mot henne som tagit hand om dem så väl fast på ett märkligt sätt.
Eftersom de växt upp under ett sådant förhållande finns det inga heta känslor dem emellan, inte ens någon form av syskonkärlek har existerat, mer ett ogillande och nästintill lite äcklande känslor, främst från Thérèses sida.
Som hon säger i boken: ”-När jag lekte med honom kände jag fingrarna sjunka in i hans lemmar som i lera.

Några dagar efter bröllopet gick flyttlasset till Paris där de öppnade en sybehörsaffär.
Där träffar också Camille sin barndomsvän Laurent som kom att bli en trogen gäst hos familjen.
När Laurent, den unge, starke och stilige mannen stiger in i handlingen känner
man nästan omedelbart spänningen mellan Thérèse och honom.
I takt med hans besök växer kärleken fram mellan Thérèse och Laurent utan att Camille anar oråd och det dröjer inte länge förrän de ger efter för sina lustar.

Zola skriver i boken: ” De saknar fri vilja och drivs till varje handling i livet av det ödesbestämda i deras kroppar. Thérèse och Laurent är människodjur, inget annat.”

För att de älskande ska kunna få varann föds tanken mellan dem. Camille måste tas ur vägen.
Under en utflyktsdag de tre beger sig iväg på sätter de sin plan i verket.
De ger sig ut på sjön i en eka och den icke simkunnige Camille övertalas att inte tänka på sin rädsla för vatten. Laurent slänger sin vän i sjön och kantrar dessutom båten så det ser ut som en olycka och räddar sen Thérèse.

Dagen efter letade man efter Camilles kropp men den hittades inte.
Laurent ville återfinna liket så att ett formellt dokument kunde upprättas så han gjorde det till en vana att besöka bårhuset.
En dag såg han Camilles kropp ligga där framför honom på en häll.
Zolas beskrivning av den döda kroppen är så detaljerad att man både ser det hemska och känner lukten av ruttnande kött.
Jag blev själv lite äcklad av att läsa om de kropparna Laurent såg på bårhuset och dessutom blev jag förundrad av att människorna använde bårhuset och liken som underhållning där de trängdes för att förfäras, skämta och applådera framför kropparna som låg där.

Efter mordet på Camille börjar Thérèse och Laurents samvete att mörkna. De hemsöks av Camilles vattenfyllda kropp och hans viskningar.
De hallucinerar och har mardrömmar och den förut så ivriga och starka längtan de haft för att få tillbringa tiden med varann utbyts istället för ett ständigt påminnande om det brott de begått.
Kärleken dem emellan blir istället till rysningar och synen av Camille mer påträngande.

När sorgeåret passerat och Mme Raquin ser Laurent som en bra make till Thérèse så gifter de sig men all lycka de sökte innan mordet är nu borta.
När Mme Raquin,som mot slutet är totalförlamad,får veta sanningen om sin sons död känner hon sig förråd och skräcken kommer krypande hos henne.
Jag hade väntat mig ett vackert och lyckligt slut och det hade det kanske blivit om inte Thérèse och Laurents samvete väckts och de fått ”betala” för sin handling.

Èmilie Zola har låtit handlingen styras av Thérèse och Laurents tankar och känslor och det är just genom det man lärt känna de två huvudpersonerna.
Nästan alla personer som är beskrivna i boken är viktiga då var och en av dem har något som för handlingen framåt.
Boken är väldigt välskriven och mycket detaljerad. Både miljö och människorna är beskrivna med sådan detaljrikedom och det är det som fick mig att tycka ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Therese Raquin av Emilie Zola

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-02

    Lite för mycket skrivet om han

  • Inactive member 2008-02-26

    Tankarna skall presenteras i s

  • Angel Rose 2019-11-14

    Vad menas med rubriken? Varför Zola har valt det.

Källhänvisning

Inactive member [2007-06-27]   Bokrecension: Therese Raquin av Emilie Zola
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8474 [2020-02-26]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×