Håkan nesser

4 röster
4547 visningar
uppladdat: 2007-06-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Min klass fick i uppgift att skriva klart slutet på en novell skrivna av kända svenska författare. Jag valde Håkan Nessers "Efter regnet" Tyvärr har jag inte tillgång till novellen men här är mitt slut på den :D


Efter regnet av Håkan Nesser
Zandra Karlsson S1


Hon undrade vad det var i hennes liv som gjorde att hon kände igen just det ögonblicket. Hon mindes en liten flicka som springer genom en korridor. Hon gråter och ena på ena knäet syns ett nygjort skrubbsår som blöder och på hennes ben och armar syns små skärsår och stora blåmärken. Bakom henne kan man skymta små röda bloddroppar på golvet men den lilla flickan bryr sig inte. Hon bara springer och springer men ingen verkar kunna stoppa henne, heller vilja. Hon vet inte vart hon ska men vet bara att hon måste bort från den där platsen, de där människorna. Hon springer bort från döden, sorgen och rädslan. Hon stannar ute på den stora sjukhusparkeringen och faller ihop gråtande på den öde parkeringen. Solen är på väg ner och skuggorna börjar växa och göra allting svart. Hon tar sig försiktigt om knäet men bryr sig inte mer om det. Flickan minns fortfarande bilen, krocken och all död som sköljt över henne som vågarna mot stranden. Varför flyr hon från något som man inte kan fly ifrån? Döden kan ingen stoppa eller förhindra men varför väntar hon då fortfarande. Väntar på den lugnande rösten, den mjuka smekningen i håret och den värmande famnen som alltid fanns där. På den där känslan att man är värd att kunna älska och älskas.
Hon avbröts tvärt i sitt tänkande när den lilla flickan med trasdockan stod och tryckte brevet mot hennes handflata. Hon öppnade brevet försiktigt och inuti brevet låg det en hopvikt papperslapp. Den var avriven längs ner och bokstäverna såg ut att vara skrivna i all hast, då bokstäverna missat raderna vid flera tillfällen. Hon kämpade med att se vad det stod på lappen. Bokstäverna var olika stora och ofta felstavade men hon lyckades till slut få ihop det.
”Det jag nu ber dig om borde inte ske. Men skammen, ångesten och blickarna har till slut slukat mig efter alla år. Jag vill att du ska ge Lili det liv jag inte kunde. Hon behöver en moder som ser efter henne och beskyddar henne mot allt ont och visar henne om allt det goda i världen. Alltså hon behöver någon som inte var som jag. Ett steg ut på gatan var allt som behövdes, nu är jag äntligen fri. Jag tänker inte be dig att ge Lili ett hem heller ett liv tillsammans med dig. Men snälla hjälp henne till någon som kommer att älska henne, hon är allt som finns kvar av mig på denna jord och hon ska veta att jag alltid har älskat henne och kommer alltid att göra det”
Svindeln kom tillbaka och hon kände en lustig känsla över att behöva kräkas. Regnmolnen hade nu dragit snabbare in över samhället och den varma vinden bytte snabbt sida och blev isande kall. Hon visste faktiskt inte vad hon skulle göra med den information som hon just fått så hon tog den lilla flickan i handen och började gå tillbaka mot hotellet före det började regna.
Entrédörrarna till hotellet svängde åt sidan och öppnade sig. Bara sekunder senare hördes en hög åskknall utifrån och det började regna.
”Vilken tur att vi hann in i tid”
Lili hörde henne inte såklart, utan gav mest intresse åt sin trasdocka som hon bestämt höll under armen.
”Miss? Miss? Jag kan meddela att ni har fått två meddelanden sedan ni gick ut.”
Hon gick fram till receptionisten och tackade och tog sina meddelanden. Receptionisten log mot henne och hon log tillbaka ett sånt där stort och brett men känslolöst leende. Hon hade inte tid med att vara trevlig utan hade andra viktigare saker att tänka på.
Halv fem steg hon in i hotellrummet med Lili tätt därefter. Snart skulle klockan vara fem och inte mycket senare skulle de mötas i restaurangen. Hon och hennes mammas brors advokat. Att hon skulle kalla honom för morbror skulle bara kännas fel och äcklande efter det han har gjort. ”Det var självmord” Hade de sagt till henne men hon vägrade inse det. Hennes mamma skulle aldrig ta livet av sig och riskera hennes liv samtidigt, aldrig!
De två meddelandena var från hennes mors bror och sa att de möjligtvis skulle bli lite sena.
Hon gav ifrån sig en lättad suck. Då behövde hon inte oroa sig för hur hon skulle förklara att hon hade en liten unge med sig på ett tag.
”Jag vill att du tar hand om mig”
Hon vände sig hastigt om och tittade ner på Lili.
”Du kan prata, men hur…?”
”Jag vet att min mamma är död och det där med att jag skulle vara stum var hennes påhitt.”
För en stund stod hon och Lili och bara tittade på varandra. Det hade nu slutat regna ute och havet färgades rött av solen som var på väg ner. Efter regnet blev allting så stilla och tyst. Allting som har varit sköljs bort och allt nytt kan börja ske. Allt har en mening bara att vissa saker kan vara svårare att...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Håkan nesser

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-06-17]   Håkan nesser
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8456 [2019-10-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×