Kyrkans maktkamp

2 röster
7908 visningar
uppladdat: 2007-04-25
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Kristendomen grundades först som en Judisk sekt. Deras tro inkluderade att det bara fans en enväldig gud som dömde eller belönade människornas agerande. Till motsats från rommarnas religion som hade många gudar, ansågs deras kultur vara hednisk och ond. När samhället kom i konflikt med romarnas stadgar blev Judarna bestraffade med att följa sin Guds lagar, om inte blev de avrättade. Genom Judarnas förtryck skapades det nu fram en tro om att Gud skulle rädda dem. För många gav detta också en politisk betydelse som kunde ge dem hopp om att överta det romerska imperiet och sprida tron att alla människor på jorden skulle be till den enda guden från Israel. Detta nya kungadöme av Gud skulle enligt tron ha visat sig framhävas genom en messias eller en räddare. En del trodde messias skulle vara en politisk figur som den ärade kung David, andra letade efter en mer halvgudisk människa som skulle uppenbara sig från himlens gudomliga moln. Det var nu den kristna rollen fick sin starkaste roll i historien.

När Jesus från Nasaret skapade en rörelse utifrån kristendomens lära om rättvisa, medlidande och förlåtelse ansågs han utav sina lärjungar att vara den messias de hade väntat på. När han ungefär vid 30 årsåldern blev avrättad av den romerska prefekten Pontius Pilatus vid den judiska påskhögtiden i Jerusalem fick hans lärjungar bära vidare budskapen. De i sin tur var övertygade om att Jesus hade återuppstått från de döda och genom sin ande skulle leda hans gemenskap till tidens slut. Denna gemenskap kallas för ekklesia (folkförsamling) i det nya testamentet. Ett ord som betyder ungefär detsamma på grekiska är kyriake (den som tillhör herren). Detta ord blev senare använt i det germanska språket för den kristna gemenskapen. Kyrka, Kirche och Church
har också sitt ursprung från de romerska språkens église, chiesa och iglesia.

När apostlagärningarna började prägla den kristna tron och berättade hur rörelsen vidgades från grekiskspråkiga judar till att tom tillåta hedningar som stod helt utanför den judiska traditionen. Som en början på denna tillåtelse fick det första hedningsdopet på den romerska officeren Cornelius äga plats inför apotlen Petrus. När apostlamötet i Jerusalem år 49 ägde rum blev detta kallat för det första kyrkomötet. Här beslöts att ickejudar inte skulle behöva följa de judiska reglerna med några angivna undantag. Det var nu den hednakristna kyrkan som egentligen innehöll en stor mängd judar fick sitt första centrum i Antiochia. Härifrån började också Paulus att starta sin missionsverksamhet.



Kyrkans historia i Rom


Den kristna rörelsen existerade i början bara i utkanterna av Rom och betraktades enbart som en betydelselös sekt. Det var endast i slutet av det första århundradet som den blev framförd som en massrörelse och väckte myndigheternas intresse. Men i deras ögon var kristendomen fortfarande en judisk sekt som innehöll besvärliga fanatiker. Så under det första århundradet föll den romersk-kristna församlingen som offer för förföljelse. Det var när kejsaren Nero misstänktes för att anlagt en brand så att han kunde bygga ett palats, men de kristna fick istället bli syndabockar. Petrus som nu var roms första biskop och Paulus råkade befinna sig i Rom vid detta tillfälle. De båda blev avrättade som så många andra anhängare för att bli bestraffade. Petrus korsfästes och begravdes vid Vatikankullen och det är där hela Vatikanstaten har grundats utifrån. Deras båda gravar blev kyrkor som Peterskyrkan (Petrus) och San Paolo fuori le mura (Paulus) och anlades under Konstantins tid som härskare.

Det uppgick att redan 200e. Kr att det fanns ungefär 30 till 50 tusen anhängare. År 300e. Kr hade de kristna spritt sig i olika grupper över hela riket. Under början på sekelskiftet under 300 talet regerade en kejsare under namnet Diocletianus, som insåg att kristendomen var något mer en harmlös judisk grupp och var tvungen för landets säkerhet att förbjuda deras privilegier. Samtidigt misstänkte romarna att de kristna hade ett asocialt beteende och ledde ytterligare till att de blev förföljda. Det fanns även en rad skäl till att döma ut de kristna för olagligheter. Eftersom det inte fanns någon söndagsledighet vart de kristna tvungna att hålla gudstjänster under nattetid eller soluppgången. Så enligt rommarna var detta en skandal eftersom det liknade en vildsint Bacchuskult och förbjöd gudstjänsten under nattetid. Eftersom de kristna nu vart tvungen att hålla allt i hemlighet under ytan föll fördomarna och ryktena runt i staden. Två av dessa var att de höll på med incest eller slaktade och åt upp små barn.
År 303 gav han ordern att bränna alla de kristna kyrkorna. Här kan man också nämna att Sankt Lucia blev avrättad. När Diocletianus efterträdare Konstantin tog över makten år 312 gjorde han kristendomen tillåten igen. Det var enligt hans gärningar för kristendomens fördel han blev kallad av historikerna för Konstantin den Store. När han hade erövrat rom skänkte han Lareranpalatset till den romerske biskopen.

För Konstantin var det viktigt att rikets ideologi vart utan sprickor. Så den första aktionen var att han ingrep i olika kyrkliga parter för att sammanställa balansen. Detta resulterade till att den arianska striden i Alexandria utbröt och Konstantin vart tvungen att sammankalla ett möte i Niaea år 325e. Kr. I mötet satt han som ordförande fast han ännu inte vart döpt. Hans tydliga intresse för den teologiska sakfrågan vart uppenbar och nu gällde det att skapa enighet inom den kristna kyrkan. Konstantins ställningstagande till den kristendomen gjorde Rom mindre lämplig som huvudstad eftersom härskarna där var senatadeln. De följde fortfarande sina gamla traditioner. Så han vart tvungen att flytta Romarnas mittpunkt till en stad som fick namnet Konstantinopel år 330e. Kr. Konstantin blev berömd på många olika sett under hans tid och döptes inte förens på sin dödsbädd år 395e. Kr.


Kyrkans makt växer


Det vart nu biskopen började ta ställning till den romerska politiska makten eftersom kyrkan hade frihet att kunna påverka viss lära och ordning.
Detta ställningstagande var begränsad men skulle under senare tid påverka maktkampen emellan påve och kejsare. När kristendomen blev den romerska officiella religionen år 380 försvann de gamla antika religionerna successivt. Detta gjorde också så att alla icke-kristna ceremonier förbjöds som drabbade t.ex. de olympiska spelen. Men det kristna imperiet ville också bevara den antika klassiska litteraturen och filosofin. Den antika tron om gudar och myter fick bevaras men enbart som litterära skapelser. Nu var det de kristna klostren som förde det antika arvet inom filosofin genom medeltiden fast i en kristen form. Nu skulle en nyplatonisk filosofi växas fram.
Under 400-talet hade en germansk stam (frankerna) slagit sig ner i norra Gallien. De hade också fått ett kristet inflytande fast de var icke-kristna från grunden.
Deras kung Klodvig lät år 496 döpa sig till Reims. Innan hade det germanska folket vanligtvis övergått till den mer arianska kristendomen, men frankerna slöt istället ett förbund med påven. Klodvig och hans franker övertog med överlägsenhet hela idag kallat Frankrike. När även det germanska folket tog över det romerska riket övergick de senare in till den kristna tron eftersom en av deras furste döpte sig. Men för germanerna var det en främmande tanke att en organisation som kyrkan skulle kunna ha en ledande roll i samhället. Så istället blev det kungen som blev den kyrkliga ledaren och biskoparna fick uppgifterna att ta en del som samhällsförvaltare.



Islamska århundradet


Långt tillbaka har perserna varit romarnas ärkefienden. 614e. Kr erövrade perserna Jerusalem och förde bort den kristna symbolen av Kristus kors.
Men år 629 återtog kejsaren Herakleios denna relik som triumf för hans seger. Följande år skulle ett nytt inflytande för den Arabiska kulturen att växa fram. Det vart nämligen profeten Mohammed som skulle intåga i staden Mekka. När Mohammed dog 632 började en arabisk erövring av den s.k. främre orienten och vid århundradets mitt hade de tagit över det forna Alexanders erövrade rike. De kristna i de erövrade provinserna blev skonsamt behandlade och fick diskret utöva sin religion. Men många övergick till den islamska tron och tillslut blev islam den dominerande religionen. Under 700 talet hade araberna erövrat hela den afrikanska kusten och kristna utvandrade till andra medelhavsländer men även många konverterade till Islam. Även nästan hela Spanien blev nu taget under den arabiska regimen och de fortsatte norrut mot Frankrike. Men år 732 stoppades deras frammarsch i slaget vid Poitiers. De slogs tillbaka av en frankisk här och drog sig tillbaka till Spanien. Under den Islamska expandtionen utvecklades Europas ideal inför den kristna tron allt mer. Nu skulle också en politisk enighet om att en kejsare skulle vara stödd av kyrkan. Denna dröm blev verklighet när en här från frankerna erövrade nästan hela Europa och tvingade stammarna att konvertera till den kristna tron.
På julafton år 800 krönte påven Leo III ledaren för hären Charlemange till Kejsare över västra riket. Detta symboliserade klart och tydligt att det var påven som hade befogenheterna. Nu startades en ny polisk enighet och kallades det heliga romanska riket. När Charlemange dog stannade tron om den kristna enigheten kvar. Under dessa perioder expanderades religionen även in mot södra Skandinavien av Karl den store.



Slaverna kristnas


Ungefär vid samma tid som Nordens blev kristnas började även det slaviska folket övergå till kristendomen. Eftersom deras länder låg på gränserna mellan Roms och Bysans intresseområde. Detta skapade konkurrerande missioner som hade blandade framgångar. Som germanerna tog det slaviska folket över Balkanhalvön under 700-talet och i början på 800e. Kr tog de slaviska bulgarerna över nästan hela Balkan. År 864 lät den bulgariska fursten att döpa sig. En kort stund efteråt vände han sig till påven för att förhandla om en västlig, lattisk mission. Kyrkoslaviska är nästan identisk med det Gudtjänstspråk de använder i ryska och serbiska ortodoxa kyrkor.

Ett mäktigt slaviskt rike som låg i nuvarande Ukraina och hade Kiev som huvudstad. Denna stad var en viktig knutpunkt för handeln mellan nordiska köpmän och Bysans. Mellan 900-988 blev kristendomen allt mer starkare när fursten Vladimir den store döpte sig. Samma som tidigare bulgarer följde de sin ledare och konverterade till den kristna religionen. Sen spred sig religionen genom handelsvägarna ända upp till Ishavskusten. Även Polen berördes av denna nya influens och 960e. Kr döpte sig deras furste Mieszko I. År 1000 inrättades det första ärkebiskopsdömet i Gnesen och Polen tillhörde helt västkyrkan.



Korståget om det heliga landet


Allt ifrån tiden när araberna erövrade Jerusalem fortsatte kristna att besöka det heliga landet. Eftersom alla islamistiska länder tillät de kristna och utöva sin religion med skydd under islam. Men under 1000 talet förändrades de harmoniska förhållandena. Den fanatiske kalifen Hakim stormade de kristna och förstörde gravkyrkan i Jerusalem samt Kristi grav. Nu blev pilgrimsfärderna som gott som helt stoppade. Detta resulterade till att kristna gjorde en militär motattack från västvärlden så att de kunde befria dem och upprätta en ny säker pilgrimsfärd. Speciellt tog det Germanska riddarfolket snabbt upp idén eftersom de enligt tradition förenade kristna och militära dygder. Vid Clermont i centrala frankrike 1095 utropade påven Urban II det första korståget. En riddarhär ställdes snabbt till påvens förfogande. Man skeppade hären från olika vägar till Konstantinopel och tågade mot Palestina. Snabbt fick de framgångar och Jerusalem och Edessa erövrades.

1141 erövrades staden Edessa tillbaka av araberna, och den franske kungen Ludvig VII samt den tyske kungen Konrad III tog initiativet till att bilda en ny här. När korsfararna anlände vid Palestina fick de en chockattack till mötes av den mäktige sultanen Saladin vid Hattins horn (norra Palestina) och blev förintade. Saladin tog nu över Jerusalem (1187).
Eftersom kyrkan och dess allierade hade fått ett förnedrande nederlag, började Europa nu att rusta upp sig för ett 3: e korståg (1189-91). Men när de väl skulle tåga ner mot Palestina så möte de på en rad försvåringar. Kejsar Fredrik Barbarossa som ledde den tyska hären drunknade genom en flodövergång. Den franske kungen Filip II August och Englands kung Rickard Lejonhjärta lyckades visserligen erövra delar av Palestina men kunde inte ta ifrån Jerusalem från Saladins järnhand. Detta resulterade till att genom de försämrade omständigheterna fick den västliga kyrkan allt svårare förhållande med Bysans. En orsak till var att kejsarna från Bysans var ovilliga att släppa in främmande härar från väst, som skulle marschera till det heliga kriget.

Det var nu det 4:e korståget skulle ingripa (1202-04) och sluta i total katastrof. Intåget till Palestina skedde nu helt utan påvlig ledning. Flottan med korsfararna skulle egentligen bege sig till Egypten från Venedig, men den venetianske dogen lät då och då skicka fartyg mot Konstantinopel för att erövras och plundras. Nu fick den bysantinska hären en stämpel ifrån sig av den östliga kyrkan som vilda barbarer.

Eftersom korståget gav en romantisk bild om hjältar och kända slag, lockades även andra folkslag till detta. Sorligt nog gav dess illusion också ett bakslag. År 1212 skickades tusentals ungdomar mot Palestina men de liksom de andra slaktades eller infördes i slaveri. Sen fortsattes nederlagen och idén om korståg började försvagas hos folket.

Korstågen blev en katalysator till Islams ”heliga krig” och eftersom korsfararna tillhörde oftast det krigiska Germanfolket kunde slagen ibland tappa sitt syfte och växa fram onödiga konflikter. Men det var inte bara morerna och den Islamska religionen Korstågen riktade sig mot. Även när skandinaverna blev kristna så fick de tillstånd att sköta en intågning mot Finland i ledning av den svenske kungen Erik Jedvarsson. Deras syfte var att dominera de hedniska finnarna och döpa dem. Detta skedde i mitten av 1100 talet. 1170 uppmanades också Alexander III den nye ärkebiskopen Stefan av Uppsala att med militära medel säkra kristendomen i Finland.

Korstågsmentaliteten spred sig snabbt över hela Europa och sättet att konvertera andra hedniska religioner till kristna med hjälp av våld blev vanligt ända fram till upplysningstiden. Nu ökade också förföljelsen av Judarna som misstänktes ha samarbetat med muslimerna.

Vill också nämna att 1492 drevs morerna helt från Spanien vid en senare händelse i Granada.



Kyrkans utveckling


Franciskus ordern

Under 1200-talet började nya ordnar att växa fram. De gamla klostren med sina rötter i jordbrukssamhällen blev anpassade till städernas kyrkor och med deras penningekonomi. Kyrkorna fick i sin tur in mer rikedom på detta sätt.
Franciskus av Assisi (Francesco Bernardone) grundare en order som skulle vara rent tvärtom.
Franciskus ville övertyga sina lärjungar att de skulle leva i total fattigdom som efterföljd av Jesus liv. Den mentalitet han gav dem kunde efterliknas Buddismen eftersom de skulle hänvisas till andras barmhärtighet och vandra omkring ute bland människorna istället för att sluta sig inne i klostren. Fast han själv kom från den rika köpmannaklassen som dominerade i de Italienska städerna tog han avstånd från dessa. Han ville utveckla något nytt av den kristna tron. Denna order fick namnet franciskanerna och bar en grå eller brun kappa med rep om midjan. De kallades också i Sverige för gråbrödrerna.

Denna nya order spred sig snabbt ut över Europa och de upprättade även en mission för de ickekristna. De ägnade också mycket åt studier och fick ett starkt ledande roll i de nya universiteterna. De fick också en roll som predikanter och själavårdare. Men att franciskanerna skulle ha ägnat sig åt att vårda fattiga och sjuka är en ren missuppfattning. Det var andra ordnar som tog hand om sånt.

För att också nämna begav sig Franciskus själv iväg till det 5: e korståget för att omvända sultanen till den kristna tron.



Dominikaordern

Grundaren till denna order var spanjoren Domenico Guzman (1170-1221). Allt började för Domenico när han lärde känna de nya heretiska rörelserna katarer och valdenser. Han bestämde sig för att med sin övertalningsförmåga ägna sitt liv för att bekämpa och omvandla dem till den katolska tron. Denna order som kan ha haft en del inflytande på Franciskerna skulle ha god teologisk utbildning för att kunna undervisa folket och tillrättaföra heretikerna.
Dominikaorderns färger var svart kappa med vit ordensdräkt och kallades i Sverige för svartkapporna. Annars hade Dominikaordern detsamma huvuduppgift som Franciskerna och var också ute på fri fot för att predika.



Katarerna o valdenser


Under 1100 talet fanns i Italien och Sydfrankrike en rörelse som inte hade fått allt för stor uppmärksamhet, Katarer. Rörelsen startades av fristående kyrkorganisationer med egna biskopar och präster. De hade en mer negativ bild på den materialistiska världen som man ansåg var skapad av Satan. Två klasser delades denna grupp in i. De fullkomliga (perfecti) och de troende (credentes). De fullkomliga hade en roll som munkar och nunnor. De troende hade inte så mycket krav på sig. Dop och nattvardag förekom inte särskilt mycket i denna order.

En annan order som växte fram i städerna var valdenserna och startades av köpmannen Petrus Valdes i Lyon. Han samlade en grupp trogna som skulle också leva i fattigdom och predika bot samt bättring med inriktning på befolkningen. Eftersom de var uteslutna ur den Kyrkliga gemenskapen började de att kritisera kyrkan och dess auktioretet. Så man kan kalla valdenserna för de första protestanterna.



Kyrkans makt under medeltiden



I de nordiska länderna hade kungen och kyrkan en annan relation än på kontinenterna. Som vi har kommit underfund med innan så kunde kungen och kyrkan sammansvärja mot samhället för att få fram sina intressen. Eftersom de kristna missionärerna var under kungens beskydd gav de senare i åtgälld att smörja och kröna honom. Detta gav honom en helig aura som gav honom status i den kristna tron. Ingen kunde ju angripa sig på någon som är Herrens smorde och om så var fallet skulle den även få ett kyrkligt straff. Detta gav ett skydd när rivaliserade ätter kämpade för makten.

Under 1100–1200 talet hade Västeuropa blomstrat rent ekonomiskt och jordbruket hade sina bästa dagar. Eftersom folktillväxten ökade drastiskt började nu folket att ta sig mer in till storstäderna. Nu blomstrade även kyrkans ekonomi allt mer för att deras ekonomi var baserat på jordinnehav. Rent politiskt sätt hade kyrkan en bra trygghet.

Under 1300-1450 uppstod en stor epidemi som skulle resultera till stor folkminskning, digerdöden. Eftersom man hade någon medicinska bevis på hur digerdöden hade uppstått så kom det fram en rad oförnuftiga förklaringar och fördomar. Man trodde tex att en av orsakerna var onda människor som hade framhävt denna epidemi. Detta resulterade till att häxtron började att växa fram allt mer. Somliga trodde det var judar som hade förgiftat brunnarna och det gjorde så att judeförföljelsen startades i Tyskland och Frankrike. Vissa spekulationer om att världens undergång var nära gavs också.

Men det var inte bara digerdöden som svepte över länderna. Även en våldsam hungersnöd utbröt vid 1300-talets första decennier. Uppror och inbördeskrig startades och Turkiet började att utgöra ett hot mot Europa.

Alla dessa svårigheter kunde kristendomen använda som ett redskap för vidare utveckling och makt. Nya andaktsformer och botövningar bildades för att dämpa Guds vrede och människor sökte såklart skydd.

1400 var Europa i stort sätt kristnat. Korstågen hade öppnat vägar ut till Asien men nu bytit skepnad. Istället för att tvinga människor med krigiska redskap använde man sig av fredlig handel. Här kunde man nu förhandla med främmande människor som bodde långt bort och upprätta kyrkor utan att behöva oroa sig för krigsstrategier.

1478 Startades av två dominikanska författare en handbok om hur man spårade och avslöjade häxor. Boken fick ett hemskt inflytande på de troende och spred en hysterisk stämning över hela Västeuropa. Man beräknar att ca 20 000 människor dödades pga detta påhitt. Nu fick också kyrkliga domstolar en ny auktoritet att döma människor och på så sätt få en ytterligare makt över människor. Inkvisitionen fick också en mer betydabde roll att uppspåra och förhöra tänkbara häxor eftersom de ansågs hade mer erfarenhet än de lägre domstolarna. Det sägs att de var lite mer måttfulla och återhållsamma vid dömandena. De mer brutalare formerna skedde på lokal nivå.

Under 1500 talet började kyrkan att satsa mer på handelsvägarna och expansionen över nya ko...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Kyrkans maktkamp

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-04-25]   Kyrkans maktkamp
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8015 [2020-02-27]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×