Aral Sea Area.

3 röster
10261 visningar
uppladdat: 2007-04-11
Monica Jörgensen

Monica Jörgensen 41 år

Från
Gothenburg
Utbildning
High School : Escola Secundária de S. João do Estoril, High School : Colegio Notre Dame Aparecida, College : Göteborgs Universitet
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1. Aral Sea Area.

Mitt arbete kommer att handla om Aral Sea Area.
Aralsjön i Centralasien som en gång var världens fjärde största sjö. Floden Amur Darya i södra och Syr- Darya i Norr utgör de enda tillflödena till Aralsjön med 50-70 kubikkilometer vatten årligen. Dessa två floder flöt genom flera olika länder för att användas för bevattning till främst bomull. Resultatet av denna dränering var att Aralsjön sedan 1960- talet halverats i storlek och i 1989 minskade sjön till en åttondel av 1960 års tillflöde. I mitten 1990- talet försåg floderna Aralsjön med 4 till 10 kubikkilometer vatten per år. De följande tretton åren blev de mest dramatiska i Aralsjöns historia; för att tillflödet till Aralsjön minskade en meter per år och det fanns år som Aralsjön inte fick något vatten alls och på grund av detta torkar Aralsjön bort.
Miljökrisen i Aralområdet handlar i första hand om Aralsjöns uttorkning, men det är också frågan om förstörelse av ekosystemet, försämring av jordkvalitet, brist på vatten, klimatförändringar, jordförsaltning ekonomiska och politiska roller, fattigdom, hunger och ohälsor.

1.1 Syfte:
Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan.
Dessa länder erövrades 1881 av Ryssland och i 1925 blev de en del i unionsrepubliken Sovjetunion. Dessa koloniers diktatur, kapitalism, imperialism och okunskap om miljö utnyttjande och orsakade Aralsjönkatastrofen och har lämnat flera spår . Detta var för sig är orsaker till att Aralområdet håller på att försvinna idag och befolkning i dessa fem länder har drabbats av fattigdom, sjukdom och svälter.
Mitt syfte med detta arbete är att ge en bild av fattigdom, hunger, ohälsa, bomullsodling, brist på vatten och utbildning i de fem länder som ligger i Aralområdet.

1.2 Frågeställningar:

Här vill jag försöka beskriva hur människorna i Aralområdet kämpar för att överleva den allra största ekologiska, politiska, ekonomiska och sociala katastrofen i Aral, genom att besvara på frågan. Hur hela befolkningens levnadsvillkor har påverkats av bomullsodling och varför det är brist på vatten och mat i Aralområdet?

2. Metod:
Jag har valt att arbeta med litteraturstudier för att besvara min frågeställning och beskriva Aralsjön befolkning situation. I huvuddrag har jag använt boken < Tema miljö > Från Rio till Aral om miljömord i Centralasien år 1995 av Magnus Andersson och Ingvar Svanberg. Syftet i denna bok är att tala om miljömord i Centralasien och dess konsekvenser för människor och natur främst runt den försvinnande Aralsjön. Boken handlar också om FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992. Som support till < Tema miljö > Från Rio till Aral har jag också använt ett kort reportage om Aralsjön från boken ” Vatten- en källa till konflikt ” sidorna 42 -49 och en vänlig kort dokumentär från Boken ”Planeten oceanen – Vårt behov av vatten” En dokumentär från Edbergseminariet 2001 i boken kan man hitta information om kvinnor, barn, hälsa och miljö situationer runt om Aralsjön.

Källkritik:
Från Rio – Aral handlar som sagt om FN: s miljö och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro 1992. Författarna i boken tar upp de stora frågorna om Aralsjönområdets verkliga situation i dag. De beskriv hur Aralsjönregionen en gång var och hur den har sjunkit med omkring femton meter. Författarna förklarar också hur sjön har förlorat hälften av sin yta och mera än tre fjärdedelar av sin vattenmängd. Vidare kan man också läsa i boken ”från Rio – Aral” om det politiska systemet i före detta Sovjetimperiet man kan också få en bild av Aralsjökatastrofens historia, spår och konsekvenser för hela Aralregionen, det vill säga de fem länderna som ligger runt om Aralsjön som mest drabbades av Aralsjöns ekologiska katastrof. (Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan) här bor människorna som varje dag kämpar för att kunna skaffa sig rent vatten att dricka, mat, mediciner,vård och ett bra liv ur denna naturkatastrof i Aralregionen.
”Vatten- en källa till konflikt” är en bok som handlar om vatten konflikter i världen.
Denna bok talar om olika vatten konflikter och miljökatastrofer och ger en bild av hur människan i olika delar av världen har brist på vatten och hur detta orsakar krig och fattigdom i världen. I boken ”Vatten- källa till konflikt” finns det ett kort reportage om Aralsjöns regioner vid namn ” mordet på Aralsjön” på sidorna 42 till 49. Dessa reportage är ganska intressanta för att de ger en kort beskrivning om Aralsjöns miljöproblematik och fångar läsarnas intresse i Aral katastrofämnet det vill säga att läsarna gärna vill veta mer om Aralsjön och hur befolkning klara av att leva med så lite kapital och naturresurser som människorna i de fem länderna runt Aralsjön lever idag.
I Planeten oceanen – ”Vårt behov av vatten” finns det en väldigt kortfattad dokumentär om kvinnors, barns, hälsan och miljön situationen omkring Aralsjöområdet, från Edbergseminariet 2001 sidorna 137 -147. Talar boken om för sina läsare att kvinnor och barn är de som drabbas hårdast av Aralsjöns ekologiska katastrof dvs. att de får kämpa väldigt hårt för att överleva i dessa öken länder. De har också sämre hälsa än männen.
Till Aralsjön uppsatsen skulle man ju använda Internet som källa, men det finns inte så mycket ny information om Aralsjön. De mesta är från 2004, 2005, 2006. För det mesta kan man läsa om hur man bör hjälpa Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan för att återförena Aralsjön och framför allt hjälpa befolkning i dessa länder som håller på att svälta till döds. Eftersom i dessa länder är maten förgiftad och vattnet är fullt med salt och dessa regeringar är ganska fattiga och det finns igen pengar för att investera i en ny gröda, social miljö, utbildning, vård m.m.
Men Aralsjön uppsatsen handlar inte om vad man bör göra för att kunna rädda Aralsjön och befolkningen runt om sjön utan den handlar om varför befolkning mår dåligt och dör, hur det kommer sig att länderna runt Aralsjön har brist på vatten och mat. Mening med att skriva om Aralsjöns miljöproblematik i uppsatsen var att ge en bild av hur människor på grund av miljö okunskap kan påverka ett helt samhälle. Därför ingår inte Internet information i denna uppsats.



Bakgrund:

För att förstå hur katastrofen kunde ske i Aralsjön måste vi backa tillbaka en bit i tiden.

Omkring 1200- talet var Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan blomstrande handelsplatser. Befolkningen utvecklade konster att odla frukt som t.ex. röda äpplen och citrusfrukter då hela området hade gott om vatten och fisken i området var till och mer rika på mineraler och vitaminer . Befolkningen i Aralområdet levde enligt sina egna regler och de var medvetna om att för att bo i Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan måste man kunna känna till konsten att hushålla med vatten för att det är vatten som avgör för överlevnaden i dessa fem länder. För att Centralasien är en del av världen där befolkningen måste lära sig att överleva i öken och torrt klimat.

3.2 I 1925 länderna runt om Aralsjön blev en unionsrepublik i Sovjetunion.

Då Sovjetunionens jordbruksministerium i Moskva beslöt att äpplen och citrusfrukt aldrig skulle få Sovjetunion att blomstra . I Aralområdet skulle det odlas sådant som kunde säljas på den internationella marknaden och ge en högre vinst av den produkten. Då bestämde regeringen i Moskva att bomull skulle odlas i Aralområdet och att bomull skulle ge Sovjetunionen lycka och vinst.
Men samtidigt som bomullsodling försörjde Sovjetunions ekonomiska ambitioner ledde detta också till miljöskador i Aralområdet dvs. att Alla fem länderna som omfattades i unionsrepubliken Sovjetunion skulle försörja Sovjet med bomull. Detta ledde Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan till ekologisk ohälsa och ekonomiska katastrofer. Hela Aralområdet drabbas idag på grund av Sovjetunionens okunskap och imperialistiska och kapitalistisk ambitioner att blomstra.
( Vatten En källa till konflikt s- 44,45,46)

4. Aralkriser:

Aralkriser visa ett ekonomiskt sammanbrott som leder till hot mot människans existens i Aralområdet i de olika regionerna och länderna runt om Aralsjön. Aralsjön håller på att sakta och säkert att torka bort. Befolkning i de fem länderna som ligger runt Aralsjön har inte tillräckligt vatten att konsumera och människor där måste gå flera mil norrut för att hitta vatten dessutom är vattnet i området förorenat på grund av bomullsodling och bevattning till denna.
Det vissa sig att när ett område används endast för att odla bomull måste man ha mycket vatten för att bevattna, dessutom behöver man använda stora mängder av bekämpningsmedel och kemikalier t.ex. DDT och lindane som är en typ av ”agent orange” som innehåller det giftiga ämnen som dioxid, denna orsakar miljö skador. Dessa kemikalier användes för att göra det lättare att plocka bomull. Sovjet har också använt flygplan för att bespruta fälten när hela befolkningen till och med små barn var på fälten och plockade bomull.
(Ur boken Planeten Oceanen – Vårt behov av vatten S- 138 – 140.)



4.1 Resultaten av dessa kemikalier:

Kemikalier var orsaker till att precis allt i Aralsjön och de fem länderna runt om sjön har fått stora skador. Luft, makt, vatten blev förenade, mat och vatten till och med människorna blev förgiftade i Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan av jordbrukskemikalier som t.ex. botifos, rexakloran och lindane plus de syntetiska substanser som fenol en olja produkt från industrin och avloppsutsläpp från städerna. Dessutom spred alla dessa Kemikalier olika sjukdomar runt om Aralsjön. I de större städerna dominerar sjukdomar som orsaker av industrins negativa miljöpåverkan samt av felaktiga levnadsvanor. De mesta utsatta för sjukdomar är barn och kvinnor och detta är inte alls konstigt. I 1987 när länderna runt om Aralsjön var unionsrepublik i Sovjetunion avslöjades att befolkning hade fått mindre än hälften av den mjölk och det kött som de behövde. Från 1991 har situation blivit mycket sämre. För att Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan blev självständiga och detta har förvärrat befolkningens levnadsvillkor i alla länderna.
Befolkningens reallön har sänkts och människor började ersätta kött och grönsaker med bröd; detta orsakade proteinbrist, vitamin och järnbrist. Enligt uppgifter i boken ”Från Rio – Aral” att det tidigare bara var hälften av små barn mellan 0- 2år som fick mjölk från ett statligt mjölkkökssystem. Idag är situation ännu värre för att det finns länder runt Aralsjön som t.ex. Kirgizistan som endast 8 % av landets barn får den mjölk de behöver för att kunna dricka sig mätta och överleva Aralsjönkatastrofen. Vidare kan man också läsa att 6 % av de 23 % nyfödda barn har en vikt mindre än 2500gram i Kirgizistan. (Från Rio – Aral; s- 53)

4.2 Tre fjärdedelar av Arals befolkning är kroniskt sjuka:

Befolkning runt om Aralsjön hotas av kroniska sjukdomar på grund av miljön förändringar; mat och vatten är förgiftat av kemikalier och salt. Många i befolkningen lider av cancer, lungsjukdomar, genetiska skador och för det mesta har människor i området lågt immunförsvarar på grund av de kemikalier som de har andats in genom bommulls besprutning. Vidare kan vi också hitta flera sjukdomar som saltet har orsakat medan Aralsjön torkar bort. Det vill säga att när Aralsjön drog sig tillbaka lämnade den efter sig stora mängder av salt och sand som blev förorenade på grund av en ”djärv och genialisk idé” från de Sovjetiska forskarna. Deras genialiska idé orsakade hela befolkningens ohälsa i Aralsjön. Det vill säga att människor som bor i Aral eller runt om dricker saltat vatten som leder till njurstenssjukdomar, levecancer och urinvägssjukdomar och anemi plus att hela befolkningen runt om Aralsjön har drabbades av blodbrist och barndödligheten är en av den högsta i världen för att vissa delar av Aralområdet som till exempel Mjunak staden som ligger vid Aralsjöns södra strand, har för mycket salt i vattnet så att barn kräkas upp den. Dessutom har de barn som lever utan mat och vatten i Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan för det mesta har utmärglade ben och uppsvällda magar. Vidare finns det uppgifter som visar att 83 av 100 barn som föds runt om Aralsjön har något fysiskt eller psykiskt fel. (Från Rio – Aral Sidor 25-32)



5. Det finns inte kapital resurser till sjukvåld och utbildning i Aralområdet.

En läkare i Tadzjikistan kommenterar sjukvårdssituationen runt om Aralsjön, han säger att. ”Det mest smärtsamma för oss doktorer är att se hur barn dör framför våra ögon på grund av att vi saknar utrustning och läkemedel.” (Från Rio – Aral sidan 53).

Den värsta av Aralsjönkatastrofer är att trots all hjälp som Aralområdet har fått från FN:s organisationer och bistånd från de länderna till och mer Sverige finns det igen möjligheter att ge vård till dem som behöver det. Lärkarna i Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan gör allt de kan för att rädda liv på befolkningen. Men det saknas precis all viktig sjukhusutrustning och läkemedel. Läkarna måste ju improvisera för att kunna hitta lösningar och rädda livet på Aralområdets befolkning. Länderna har bara hälften av den antibiotika, hormoner och cancerpreparat som tillgodoser befolkningens behov. Dessutom har läkarna till och med brist på kylboxar, sprutor, nålar. Steriliseringsutrustning finns inte och själva vaccinen då? Man behöver inte tala om att länderna inte har pengar för att köpa in den.
Den enda utrustning som läkarna har kvar för att arbeta med runt om Aralsjön är deras händer, huvuden och en stark vilja att rädda människoliv. Aralområdets situation är för skräckligt och alarmerande. (Från Rio – Aral; sidor 53-55)

När en stor del av befolkning lever under eller i närheten av fattigdomsgränsen är det svårt att begära utbildning åt alla barn. Det vill säga att utbildning och kunskap i Aralregion är mycket dålig. Med detta menas att det saknas kapital och resurser och en utbildnings plan för att utforma och lösa bristen på befolkningens kunskaper. Detta är också ett allvarligt hinder mot Aralområdet framsteg och utveckling; utan kunskap är det väldigt svårt att bekämpa fattigdom och uppnå en hållbar utveckling i Aralregion. (Från Rio – Aral; S- 76)

6. Diskussion om Aralområdet situation

Att läsa och skriva om Aralregion gjorde det ont i mig, för att dessa barn har ju rätt till ett bra liv. Nästan varje dag möter vi dem i tidnings reportage och bilder i nyhetsinslag och dokumentärer; människor som drabbas av fattigdom, hunger, svält, krig och katastrofen som Aralsjönkatastrofen. Beräkningarna och statistiken och siffrorna över hur många människor som har drabbats av okunskap, diktatur, imperialismen och kapitalismen ambitioner för att bli en stormakt är verkligt grymt och hemskt. Men livet för oss här I- länderna är för stressat för att kunna sätta igång med projektarbeten och lägga kapital resurser för att i alla fall rädda de små barn som dör på grund av mjölkbrist i Aralregion. Jag själv tänker inte så mycket på att det finns människor i världen som saknar precis allting i livet till och med rätt att vara friska och leva ett gott liv. Situationen runt om Aralsjön handlar om mänskligt grundläggande frågor och behov för att överleva i den här världen på alla nivåer dvs. att regional, nationella och globala resurser saknas. Samtidigt vet man att chansen till att Aralområdet återförenas och befolkningen där får ett bra liv är minimal. Därför att både jag och ni vet att återförenas Aralsjön och de fem länder runt om sjön är det en process som tar tid och kostar vänligt mycket pengar och detta innebär att ingen av dessa stater kan lösa Aralsjöns miljöproblem själv. Jag menar att för att rena miljön i Aralregionen krävs ett jättestort internationellt samarbete eftersom Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan är fattiga länder. De kan inte ens själva rädda deras egen befolkning som håller på att dö på grund av sjukdomar som de har fått genom förgiftad luft, jord och saltvatten. Hur kan dessa stater ha råd med att rena miljön i deras länder? Det finns ju inga pengar till det…
Vidare har jag kommit fram till att både den ryska och Sovjetiska regeringen inte hade något kunskap om hur mycket bomulls bevattning skulle tar död på miljön i Aralregioner. Det enda som de hade klart i huvudet var att Aralområdet skulle ge höga vinster. Ett exempel på detta är att de använde flera farliga kemikalier och bekämpningsmedel som innehåller giftiga ämnen som DDT, lindane och dioxid som är några av orsaker som lett till Aralsjönkatastrofen.
De sovjetiska ”genialiska experterna” var så dumma att de glömde bort att Aralsjön som fick sitt vatten från två floder (Amur Darya och Syr Darya) skulle ju torka bort om de använde vattnet från dessa två floder till bomulls bevattning. Då kan jag säga att det var på grund av de sovjetiska myndigheternas okunskap och ambitioner som Aralsjön har sjunkit med ungefär 15 meter och förlorat hälften av sin yta.
Man kan också tala om att idag har befolkningen i Aralregionen en extrem ohälsa. Jag menar att man kan hitta flera olika sjukdomar som cancer, anemi, njursjukdomar, blodbrist och flera andra sjukdomar i Aralområdet. Och dessa sjukdomar finns idag i Aralregionen på grund av miljön förändringar. Man skall ju inte glömma bort att det finns flera orsaker till att idag är brist på mat och vatten runt Aralsjön och länderna Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Aralsjön som en gång i tiden var den fjärde största sjön i världen håller på att försvinna plus att mesta av vattnet som finns kvar i Aralområdet är förgiftat. Med detta kan man också citera att sovjetiska experter också har struntat i saltproblematiken och fortsätter att gräva flera kanaler i öknen för att kunna få tillräckligt med vatten till bomulls bevattning. Resultatet av detta blev att saltet började klättar uppåt och med hjälp av vinden förs bort på flera mils avstånd. Snart är hela marken och precis allting i Aralregionen vit som snö. Det vill säga att de ”djärva genialiska sovjeterna” bara glömt bort att under varje öken finns det ett saltl...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Aral Sea Area.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2010-03-16

    Stavning???

Liknande arbeten

Källhänvisning

Monica Jörgensen [2007-04-11]   Aral Sea Area.
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7919 [2019-10-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×