...Men bara en dröm

2 röster
3410 visningar
uppladdat: 2007-03-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
”MALIN! Svara mig, snälla du får inte lämna oss nu.” Hon uppfattade orden som sades men kunde inte svara. Hon var sjuk, hon hade lunginflammation som inte gick att bota. Det kändes som luften tog slut, som om någon knölade ihop hennes lungor, som man gör med ett papper.
Hon tittade mot det håll där hon hörde mammans vackra röst ljuda, hon såg bara deras konturer. Mamman som aldrig borstade håret, pappan som aldrig rakade sig och hennes bror som så ofta gick henne på nerverna. ”Jag älskar er” precis som ni är, tänkte hon.
En värme spred sig i hennes kropp. Hon såg ett skimrande ljus och kände hur lugnet intog henne. Nu kunde hon inte längre skilja på verkligheten och himlen. Det sista hon hörde var ”NEJ MALIN, SNÄLLA, NEEEEEEJ!” Det var mamman. Hon såg henne därnere, sittandes vid hennes säng med huvudet mot hennes kind, gråtandes. Pappan och brodern stod sida vid sida mot fönster och tittade upp mot himlen. De höll varandras händer som för att söka tröst av varandra. Hon började gråta. Hon ville tillbaka, men ljuset och värmen kändes så behaglig. Hon fortsatte mot ljuset, det kom närmare och närmare. Hon slets mellan viljan att återvända till sin familj och mot det varma ljuset.
Det suddiga landskapet började klarna för hennes ögon, som de måste göra för en som varit i mörker en längre tid och sedan kommer ut i dagsljuset. Var är hon? Vart har ljuset fört henne? Var hon framme nu? Hon tyckte att hon kände igen sig, hade hon varit där förut? Då förstod hon! Hon var i Nangijala. Hennes tankar irrade runt i huvudet, hon kom att tänka på Bröderna lejonhjärta, Körsbärsdalen och Törnrosdalen. Jonathan sa ju till Skorpan att när man kommer till Nangijala kommer den man saknar att sitta vid dammen och vänta på en. Hon såg sig omkring, där var dammen. Det satt någon där, vem var det?
Hon gick närmare för att titta efter, när hon är några meter från dammen hör hon det härliga skrattet, det där skrattet som har ekat i hennes huvud i snart två år. Där var hon, det var verkligen hon. Det var Louise.
Hon sprang fram och kramade Louise och Louise visste att det var hon som kom. De kramades och det var så underbart att få höra Louise härliga skratt igen.
Hon kände sig konstig, allt snurrade och hon såg hur Louise sakta började försvinna för hennes ögon. Det varma ljuset började blekna, som när en stjärna slocknar på natthimlen, så slocknade även hennes ljus. Hon började förnimma en svag känsla på sin kind. Hon försökte desperat hålla kvar bilden av Louise, där hon stod med leendet på läpparna, vinkades glatt och sa ”Vi ses igen, hälsa alla”.
Hon vaknar upp igen på sjukhuset. Hon lever. Mamman sitter och klappar hennes kind. Hon har återvänt. Man kan ana en tår i hennes trötta och utmattade ögon. Hon såg hur hennes familj grät av lycka, men hennes tårar var av sorg, hon ville tillbaka. Tillbak...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: ...Men bara en dröm

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-03-18

    kommentera gärna!

  • Kalle Milton 2009-03-24

    OJOJOJ VAD BRA

  • Inactive member 2012-04-03

    Jag tyckte den var bra. Och du har lagt ner väldigt mycket energi och arbete på den och det är ett stort plus som jag inte har lyckats med. Läser gärna mer av dina noveller för de är nog alla lika bra som den jag läste nu. //Tove

  • Inactive member 2012-04-03

    Jag tyckte den var bra. Och du har lagt ner väldigt mycket energi och arbete på den och det är ett stort plus som jag inte har lyckats med. Läser gärna mer av dina noveller för de är nog alla lika bra som den jag läste nu. //Tove

Källhänvisning

Inactive member [2007-03-18]   ...Men bara en dröm
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7785 [2020-08-09]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×