Abort - ett dilemma

9 röster
23894 visningar
uppladdat: 2007-03-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Abort – Rätt eller fel? & vad anser dagens samhälle om abortfrågan?

Abort har troligtvis förekommit i alla tider och i alla kulturer. Stora filosofer som Platon och Aristoteles talade om abort i sina skrifter. Det var vid kristendomens genombrott som förbud mot fosterfördrivning kom. De kvinnor som genomförde aborterna brändes på bål ända fram till 1800-talet. Många lagar angående fosterfördrivning har funnits och den som finns nu tycker jag är ganska bra (i Sverige). Enligt den abortlag vi har i dag har en kvinna rätt att göra abort fram till 18: e veckan utan att uppge några skäl. Dock ska hon alltid erbjudas stödsamtal, både före och efter aborten. Efter den 18: e veckan får man bara utföra en abort om synnerliga skäl föreligger. En kurator utreder fallet och sedan beslutar socialstyrelsen om aborten ska få genomföras. Om fostret kan överleva utanför livmodern får aborten inte äga rum, i de fall graviditeten inte medför fara för kvinnans liv. Sveriges nuvarande abortlagstiftning prioriterar kvinnans liv före fostrets. Abortantalet sjunker stadigt vilket dels kan bero på att många unga kvinnor nu är medvetna om riskerna mer och skyddar sig inte bara från graviditet utan även från könssjukdomar. Dock ökade antalet aborter en tid under 1996 då engelska läkare gav ut en larmrapport om samband mellan p-piller och blodproppar. Många kvinnor slutade då med p-pillerna. En liknande händelse inträffade 1985 då man förknippade p-piller med bröstcancer.

”Du skall icke dräpa”, säger ett utav de tio budorden i Bibeln, vilka enligt kristna människor är ett slags förteckning över de tio viktigaste reglerna/normerna i människans liv; detta legitimerar normen som säger att det är förbjudet att döda, åtminstone ur en kristens synpunkt. Diskuterar du rätt och orätt angående abort slås du omedelbart av den första och största frågan gällande detta ämne, nämligen om abort kan och/eller bör jämställas med mord? Bibeln talar även om Den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, skall också ni göra för dem,” vilket föranleder utvecklandet av denna viktiga fråga gällande abort; nämligen huruvida ett foster, knappt 2-3 månader gammalt, är en människa och om ett ägg enbart är något slags organism, eller en redan levande varelse? Om det inte är en människas liv det handlar om, kan det väl inte heller handla om mord, eller en handling mot en annan medmänniska? Och således sträcker sig frågan än längre. Är det rätt att döda djur? Kan foster jämföras med djur? Är foster överhuvudtaget levande och har de känslor?
Bibeln talar inte någonstans om abort i den bemärkelse som vi använder ordet, men det framgår ändå klart att i Guds ögon är det ett allvarligt brott att medvetet framkalla missfall… Livet är enligt kristna en gåva från Gud… Därför är det enligt Guds ord alltid fel att döda en människa - att ta ett liv som Gud har gett. Bibeln säger att Gud redan under graviditeten känner oss som människor, som individer… en människa är en människa oavsett vilket utvecklingsstadium hon befinner sig i. Jag är inte särskilt religiös av mig så jag anser att självklart ska man inte dräpa någon, men jag anser att om det finns en Gud så ska han stötta mig med mina beslut. Leda mig till besluten. Och oftast så har man en bra anledning till abort. Så jag tycker att man ska gå efter sig själv. Även om bibeln i många fall har rätt.

Sovjetunionen var det första landet i världen som legaliserade fri abort, och detta skedde 1920 under Lenins ledning. Till grund för denna lags införsel låg den materialistiska människosynen som marxismen präglades av och detta beslut ledde även till att länderna som Sovjetunionen kontrollerade stiftade liknande lagar. Fram till 1938 var aborter i Sverige helt förbjudna. 1946 och 1963 infördes uppmjukningar i lagstiftningen. Ytterligare liberalisering infördes 1974. Efter 1975 innebar lagstiftningen i huvudsak fri abort.

Synen på det enskilda människovärdet har i Sverige varierat. För omkring 1000 år sedan var människovärdet lågt i kurs i Norden och barn som inte var önskade övergavs i skogen för att dö. Även äldre kastades ut ur huset. Respekten för livet har varit ledstjärnan i svensk politik länge, ända fram till våra dagar. Fosterfördrivning – abort – betraktades förr som barnamord i 1864 års strafflag och att utföra en abort var straffbart under hela graviditeten, från befruktningen och hela vägen fram till födseln. En halv miljon kvinnor i hela världen dör varje år i anslutning till antingen graviditet eller illegal abort. Världshälsoorganisationen (WHO) har uppskattat att det görs mellan 10 och 20 miljoner illegala aborter i världen varje år. Och varje år avlider en halv miljon kvinnor i samband med graviditeter och förlossningar. Detta tycker jag är alldeles för många. Dödsfallen som inträffar beror förmodligen på att ingreppen ofta genomförs sent i graviditeten med ohygieniska verktyg samt att själva ingreppen ofta utförs av personer som inte är kunniga på området, och därmed inte kan hantera komplikationer som blödningar och infektioner. Dessa siffror grundas på den övervägande del av klinikernas vårdplatser där kvinnor vårdas efter säker eller misstänkt illegal abort. Ett ofött ”barn” har sedan det var tre veckor gammalt haft ett hjärta som slår och det första primitiva hjärncellerna har utvecklats. Så kan man räkna detta till ett liv? Vi har inte rätten till att döda en människa, en individ, ett liv. Men vi ”dödar” faktiskt många liv i dagens samhälle genom aborter. Jag tycker att det självklart är ett liv, men jag anser att det är ingen individ än. Jag anser att abort är helt upp till en själv att välja. Det finns många kriterier att gå efter. Jag tror att många inte är ”mogna” och redo för ett liv att ta hand om. Vilken ”livsfas” man är i spelar roll, har man ekonomin etc. Det är så lätt att bli påverkad av beslut idag, alla har sina åsikter. Men jag tror att man vänder sig till sina närmaste i en abortfråga om det skulle gälla en själv. Men ibland kanske familjen inte är de bästa att diskutera med, därför tycker jag att det är oerhört viktigt att ha en utomstående som inte har en relation med personen i fråga utan som bara lyssnar och är ett stöd.

Enligt Bonniers läkarbok utförs det knappt 20 aborter per tusende kvinna i Sverige årligen, och då menar de provocerade aborter, även missfall kallas ju egentligen för abort, men då säger man spontan abort. Kvinnorna man hade tagit med i boken var mellan 15 och 44 år, vilket ju är den ålder då man är som mest fertil.

Frågan om fri abort är en het fråga i världen som ofta står högt upp på dagordningarna. Sverige tillhör den tredjedel av världen som tillåter abort. Många andra europeiska länder har även de en liberal abortpolitik men det finns undantag, i Europa är det Irland och Polen som har de hårdaste lagarna. På Irland förbjuder helt enkelt abort inom landet men det är inte
Förbjudet att göra ingreppet utomlands. I Polen är det förbjudet utom vissa undantag som att kvinnans liv är hotat eller att det handlar om en våldtäkt. Anledningen till att dessa länder har förbjudit abort är den katolska kyrkans stora inflytande. Skulle jag vara politiker och ordet i denna fråga skulle mitt budskap vara självklart, Alla kvinnor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp! Igen politiker eller utomstående person kan känna vad barnet och mamman
själv kommer att må bäst av. Samtidigt som folk måste upplysas om preventivmedel, vilket är garanterat bättre än abort, ska möjligheten finnas. Den ska finnas där om det verkligen gått fel. Detta är min kropp och bara min egen, jag lever mitt liv och jag Måste välja vägarna jag ska gå på helt själv. Framförallt ska jag ha den rätten och möjligheten. Jag lever antagligen
bara en gång, denna gång borde man få ta vara på och själv forma. Samtidigt så är det faktiskt på sätt och vis ett brutalt mord kan man säga. Jag har ansvar för en blivande människa. Jag ”dödar” en mänsklig varelse vid en abort menar många. hm…Känner den något? Märker den överhuvudtaget det hela? När börjar egentligen livet? Det kan jag inte
svara på tyvärr. Det är detta som är så svårt. När börjar livet? När är man en personlighet? När har man rätten att bestämma över sitt eget liv? Många anser att aborter är barnamord, medan andra menar att vi bestämmer över denna ”cell” som det fortfarande i många fall är.

En fara med att aborten i många länder är just alla de illegala aborter som istället utförs. Då är det ju inte bara fostret som kan dö utan även kvinnan. Den personen som utför det har kanske ingen erfarenhet eller kunnighet alls och ibland är även personen kvinnan själv. Instrumenten kan vara smutsiga eller så utförs ingreppet mycket sent under graviditeten. Det är ju livsfarligt! Är det i såfall inte bättre att det görs av personal som
kan detta? Det ska inte behöva gå såhär långt bara för att kvinnan ska få bestämma över sin egen kropp. Det är enligt mig en extrem kränkning att gå in på personens privatliv på det sättet och styra och ställa. Samma sak gäller enligt mig aborterna, det är bara Jag som kan avgöra. Bara mitt liv. När det dessutom finns extremfall som våldtäkter är fallet mer komplicerat. Hur ska en flicka eller kvinna behöva utstå både det otroliga traumat som hon garanterat varit med om och dessutom ha en ofrivillig, påtvingad graviditet med våldtäktsmannen som pappa? Det bara går inte och finns inte i min värld att det hänt alldeles för många människor. Klart att det finns många som VILL behålla barnet, men det är långt ifrån alla! Det bästa man kan göra nu är ju att hjälpa så många man bara kan. Hjälpa dem en liten bit på vägen tillbaka. Jag önskar att alla jordens kvinnor ska känna att de har sin fulla rätt att bestämma över sin egen kropp! Men nu vet man att så är tyvärr inte fallet.
Många abortmotståndare betonar fostrets rättigheter jämte med kvinnan. Men en grundläggande värdering (något som alla parter håller med om) i vårt samhälle, är att alla barn ska vara och känna sig välkomna. Fast, det i sin tur, skulle inte vara möjligt om kvinnor skulle tvingas föda ett barn som kommer att medföra negativa konsekvenser för henne, eller för barnet själv. Det är därför man inte kan "spela ut" kvinnans rätt mot fostrets på ett förenklat sätt. Om det skulle bli ett förbud eller begränsningar till legala aborter, skulle det inte leda till att antalet aborter skulle minska. Nej, det skulle bara leda till ett ökat lidande för kvinnorna.
Jag har haft stora funderingar kring om abort är rätt eller fel, och jag har pratat med många i min omgivning om detta. De flesta anser att det är ens eget beslut. Men en vän till mig som är emot abort anser att om man blir med barn efter en våldtäkt, då är det i princip rätt att göra abort, annars är det bara att stå sitt kast ungefär. Min vän menade att om man föder detta barn, eller blir tvingad till det, hur älskat kommer då det barnet att bli? Varje dag ser man ett minne av en våldtäkt. Med tanke på barnets behov av kärlek är det mest rätt att göra abort. Men jag tror inte att man tänker så ändå. Självklart skulle man älska sitt barn som man fått, iaf jag. Det är inte barnets fel att inte han/hon var påtänkt eller önskvärd. Man kan inte tänka så att man inte skulle älska barnet. Men jag skulle nog faktiskt också välja att göra abort i den frågan. Men inte pga. Att jag inte skulle kunna älska barnet. Men då skulle jag nog ta bort det på än gång. Går det en tid så blir det svårare. Jag vet egentligen inte hur jag skulle göra i en sån situation, man vet ju aldrig. Det är lätt att säga att man skulle göra abort. Jag känner och jag tror att de flesta håller med om att man vill ha en stadig ekonomi, jobb, förhållande etc. Innan man skaffar barn. Jag vill göra så mycket innan, man blir ju faktiskt låst om man skaffar barn. Jag vill resa och se världen och studera etc. Men man vet aldrig hur man ställer sig till frågan abort om man väl står där en dag och upptäcker att man är gravid.

Många jag har pratat med säger också att man faktiskt kan adoptera bort det, men enligt mig fungerar inte den tanken. Hur kan man vilja adoptera bort ett liv som man haft vid sig i nio månader? Nej, jag är för blödig för adoption. Men för många är det säkert bra alternativ.
Ett annat tillfälle då jag märkt att folk utan att tveka skulle kunna göra abort är om de skulle få reda på att deras barn lider av en allvarlig sjukdom redan i fosterstadiet. Med allvarligt sjuk menar jag då en sjukdom som inte ger barnet någon livskvalitet, när varje dag blir en kamp för livet. Är det då inte bättre att abortera bort barnet? Just i den frågan har jag tänkt lite på att vem som helst, rik, fattig, narkoman etc. Kan skaffa barn. Men när det gäller adoption så finns det tonvis med regler.


Dessa 2 argument är för fri abort enligt mig:
– Det är faktiskt i kvinnans kropp fostret befinner sig och en graviditet påverkar kvinnan så otroligt mycket, inte bara psykiskt utan fysiskt också, det är helt enkelt inte rimligt att låta kvinnan föda ett barn när hon inte vill det. Inte bara det, det handlar inte ”bara”, det är inte så ”bara”, om att genomgå en graviditet och en förlossning, en förlossning är inte slutet på den lilla sagan, snarare är det början på den lilla sagan på moderskapet som är livslångt. I en del fall är adoption lösningen, men för all del, att föda ett barn och sen lämna det ifrån sig är ett lika svårt val som absolut inte ska tvingas fram genom övertalning.
– Hälsoriskerna ökar radikalt för kvinnor om aborterna utförs illegalt istället för legalt, för sker inte aborterna legalt, så sker dom illegalt. Motståndare för abort brukar vanligtvis hävda att det här argumentet är på samma nivå som att hävda att alla mord ska legaliseras, eftersom mord oftast begås trots uttryckliga förbud och hot om straff. Det är en jämförelse som haltar mycket. När det kommer till brott som mord så finns det inte någon anledning till att tror att förbudet äventyrar någons hälsa, eller leder till ”farligare” illegala mord eller något liknande. Man ska inte ha något att vinna på en avkriminalisering. För den som vill minska antalet aborter och samtidigt ta kvinnors hälsa på allvar är ett abortförbud inget alternativ. Då är det mycket bättre att propagera för mer information om preventivmedel och sex, billigare eller kostnadsfria preventivmedel, fler stödgrupper för blivande föräldrar och så vidare.

Överblick av abort: Ett Olösligt dilemma? hm…
“Liv”: Vilken form som helst av levande djur och växter.
“Mänskligt liv”: Vilken levande enhet som helst som har mänskligt DNA. En sperma, ett ägg, ett skede ”före” embryot, ett embryo, ett foster, en nyfödd, ett spädbarn är alla olika former av ett mänskligt liv. Hur som helst så är de inte ansedda att ha samma värde.
”Mänsklig person” Det är en form av mänskligt liv som är betraktat som en mänsklig person vars liv och hälsa ska skyddas. Ingen samstämmighet råder om när det tillståndet börjar. Förlevnadskämparna säger oftast att det sker vid eller strax efter befruktningen, alltså när ett mänskligt liv börjar med ett alldeles unikts DNA börjar. Dom som är För rätten att välja själva säger oftast att det sker senare i graviditeten, vissa tror att personligheten börjar efter förlossningen när det nyfödda barnet andas för sig självt. Vad är då frågan?
Egentligen är det 2, olika, väldigt aktiva abortfrågor. Vilken är den bästa (eller minst avskyvärda) åsikten? Om en kvinna finner sig själv gravid, och då inte vill vara det, vad är då den bästa, (eller den minst avskyvärda) lösningen för henne, den potentiella nyfödda som hon bär på, och alla andra inblandade inklusive hennes pojkvän eller man och deras familjer?
Att inte göra abort, att föda barnet och uppfostra det själv (med förhoppning om hjälp från andra). Att inte göra en abort, att föda, och sedan ge upp barnet för adoption.
Att genomföra aborten och avsluta graviditeten…

När startar det mänskliga livet? & Hur fortsätter vi om vi inte kan nå konsensus? När börjar nu det mänskliga livet, och hur fortsätter vi när vi inte kan komma överens? Angående personligheten: Vissa säger att det startar vid befruktningen; Andra säger att det inte startar förrän den nyfödda är separerad från sin mor, och andas själv. Peter Singer, en professor vid Princeton Universitetet tror inte att personligheten kommer förrän en vecka efter födelsen. Många andras poängterar att det sker en tid efter befruktningen men en tid innan födelsen.
En annan anledning till bristen på kommunikation ”förkämpar” emellan trossamfunden är att man använder olika betydelser för likasinnade ord, som till exempel; Liv, mänskligt liv, graviditet, mänsklig personlighet, baby, barn, ofödd, etc.
På så vis fortsätter konflikten. Det är väldigt lite hopp om något avgörande på grund av de fundamentalistiska oenigheterna mellan de olika sidorna. Vissa säger att göra en abort under specifika omständigheter är omänskligt. Andra säger att förhindra en kvinna från att göra abort under samma omständigheter är omänskligt.

Efter personlighetens början, under vilka omständigheter är abort ett moraliskt val?
Den romansk-katolska kyrkan lär ut att en abort oavsett vilket steg i graviditeten aldrig kan bli ett moraliskt val, i undantag om det sker som en oavsedd sidoeffekt till en medicinsk procedur som kräver att man räddar livet på den gravida kvinnan till exempel avlägsnande av livmoderscancer som är slutgiltig för en graviditet. En mindre minoritet tror att abort aldrig ska vara ett moraliskt val, även om det riskerat i att kvinnans liv. Att fortsätta graviditeten skulle upprätthållas av staten även om det resulterar i att både kvinnan och barnet dör. Vissa tycker att man ska begränsa aborterna till fall som behövs för att undvika att hota kvinnans liv. Andra menar att man ska tillåta abort i fall där kvinnans hälsa har varit vid stor risk eller risken för permanent handikapp är väldigt hög. Vissa andra menar att man ska tillåta abort vid fall då befruktelsen har skett vid en våldtäkt eller efter ett incestliknande förhållande. Andra hävdar att en kvinna ska ha rätt att göra abort, även om fostret hon bär på varseblir att bli en frisk människa.

Hur fortsätter vi om vi inte kan komma överens om när personligheten startar?
Det verkar vara omöjligt för religiösa ledare, filosofer, de medicinska yrkena och resten av den allmänna samstämmigheten att komma överens om när personligheten börjar. Hur ska vi då fortsätta? Vilka begränsningar, om några finns vill säga, ska staten sätta på en kvinnas val att avsluta en graviditet? Om en kvinna, efter att ha konsulterat med sin psykolog och kanske hennes andlige rådgivare, bestämmer sig för det minst avskyvärda valet att göra aborten på, när borde då staten och lagar ingripa och neka kvinnan hennes val?
Allt fler länder i världen tillåter kvinnor att göra abort tidigt i graviditeten om de så önskar, och kostnaden för inter-statlig och internationell rese stopp, frågan kvarstår, men blir allt mindre viktig för många kvinnor som lever ifrån deras ursprungliga familj. En lokal lag som förbjuder valfri abort kan överkommas om kvinnan helt enkelt lägger till kostnaden för en luftfärd till en stat eller ett land som har en mer liberal abortlag, eller ingen alls som det är i Kanada.

Några av de anledningarna jag kan komma på, att man faktiskt väljer abort kan vara influerade av: Hon känner sig pressad av fadern till barnet eller av sina föräldrar att göra abort. Hon känner att hon har brist på känslomässig och psykisk styrka att gå igenom en graviditet och uppfostra ett barn. Hon tror att om hon måste uppfostra ett till barn så måste hon ge mindre uppmärksamhet till de andra barnen som hon redan har. Hon är en student och/eller har ingen partner; hon anser att uppfostra ett barn vore för svårt och skulle förändra hennes nuvarande tid i livet kraftigt. Hon vill inte att andra ska veta att hon har blivit gravid. Ett barn skulle inkräkta på hennes karriär och utbildning. Hon kanske fruktar psykisk misshandel från någon av sina föräldrar om de får veta att hon har blivit gravid. Hon kanske fruktar att hon ska bli utslängd på gatan av sina föräldrar om de får veta att hon är gravid. Om så fallet är att hon är gravid med fler barn än ett, så kan hon inse att hon kommer föda mer nyfödda än hon anser att hon kan klara av. Sen att dåvarande sambo, man, pojkvän inte alls önskar sig ett barn.

Jag har diskuterat abortfrågan med både kvinnliga och manliga vänner till mig och min sambo. Efter en ”het” diskussion angående om båda parter har rätt till att bestämma om valet abort, kom jag sen på att jag bara pratat utifrån kvinnans perspektiv i det hela. Mannen har självklart en mening i det hela. Är det verkligen vettigt att diskutera aborträtten enbart utifrån kvinnans situation? Är det inte lite nonchalant mot männen och ger det inte signaler om att pappor/män inte är lika viktiga som mammor/kvinnor? Och om man vänder på det: Är det inte orättvist mot kvinnor att inte nämna männens ansvar?
Eftersom en graviditet - önskad som oönskad - är både mannens och kvinnans ansvar och påverkar dem båda. Jag förstår att även män har känslor och åsikter om abort och att det till exempel kan vara oerhört tungt för en man om hans partner gör abort mot hans vilja. Men... jag har valt att koncentrera mig på att lägga fram argument för att kvinnan ska ha rätten att fatta beslutet om graviditeten ska fullföljas eller avbrytas. Det är en rätt som jag anser bör gälla, inte bara när vissa politiker och organisationer har en annan åsikt än den gravida kvinnan, utan även om det uppstår oenigheter mellan kvinnan och hennes partner. Det har ingenting att göra med att kvinnan är "bättre" eller "viktigare" än mannen, utan handlar helt och hållet om att det är kvinnan som bär fostret i sin kropp.

Makt och jämställdhet
I och med att kvinnor får lagen på sin sida att ha möjlighet att göra fri abort, ökar kvinnans ”makt” gentemot männen. Manssamhället har tydliga skäl att sätta sig emot fria aborter. I alla fall längre tillbaka i tiden. Och i vissa religioner även i dagens upplysta samhälle är det rent utav omöjligt med abort pga. att man ser detta som en skam. Jag känner en kvinna som har utländskt ursprung som gjort abort flera ggr just för att i deras religion så ska man inte använda skydd vid samlag, utan deras religions Gud ska bestämma om det samlaget ska resultera i graviditet. Hon smyger med p-piller men ändå har hon blivit gravid, och gjort abort just för att hon inte orkar med flera barn än vad hon redan har. Det är ju hemskt. Men detta är vardag i vissa familjer. Kvinnan har inga rättigheter där gentemot mannen. Fruktansvärt. För mig är detta helt osannolikt, jag är så van med att kunna ”säga vad jag vill” till min sambo och bestämma över min egen kropp. Fri abort skulle skänka kvinnan en så oberoende ställning att hon inte kan kontrolleras enligt vissa. För männen löstes detta problem förr med abort i och med den traditionella uppdelningen av kvinnor i horor och madonnor. Med hororna fick männen utlopp för sin sexualitet, och dessa gjorde aborter hit och dit, och med madonnorna försäkrade de sig om sin avkomma och makt över familjen…
Fria aborter och goda preventivmedel avväpnar männen i den mening att kvin...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Abort - ett dilemma

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2012-02-28

    Bra innehåll men mycket mycket dåligt refererat till källan. Man vet ju inte ens vilken upplaga eller vilket förlag som släppt "Samhällskunskapsboken"

Källhänvisning

Inactive member [2007-03-14]   Abort - ett dilemma
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7760 [2020-01-17]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×