Intervju med Christoffer Columbus.

3 röster
5865 visningar
uppladdat: 2007-02-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Intervju med Christoffer Columbus år 1493

Efter många månader på andra sida havet har nu våran italienske upptäckts resare återvänt. Jag skall nu träffa honom på ett värdshus här i staden Lissabon. Herr Columbus sitter vid ett bord långt in i värdshusets dunkla lokal när jag kommer in. Lågan ifrån ett stearin ljus fladdrar stilla och hans ansikte lyses mjukt upp. När jag närmar mig reser han sig upp och sträcker fram handen för att hälsa, vi beställer in en karaff portugisiskt vin och sätter oss sedan ned.
Hur fick du idén till din expedition? Frågar jag och plockar fram en pergamentrulle ut ur min läderväska.
Columbus svarar med en rungande stämma, Under 1200-talet så stängde det osmanska riket till handeln ifrån Asien. Vi var då tvungna att hitta nya vägar för att kunna köpa de älskade kryddorna och andra dyrbara handelsvaror. Jag har studerat dessa teorier under många år och kommit fram till slutsatsen att man skall kunna segla åt väster, över det stora havet, som en genväg till Indien. Genom att fördjupa mig i geografiska och kartografiska verk som t.ex. Ptolemaios världskarta, kunde jag tillslut räkna ut att Indien borde ligga 600 mil ifrån Kanarieöarna. Herr Columbus tystnar och sträcker sig efter sitt vinglas och tar en djup klunk, torkar av sig med skjortärmen över munnen och fortsätter.
Jag ville bekräfta mina teorier och sökte 1484 stöd hos den portugisiske konungen, men allt var förgäves han ville inte hjälpa mig och då fick jag vända mig till Spanien istället. Där träffade jag en greve vid namn Medina Celi som bistod mig med pengar under en period. Men dennes resurser tvinade så han överlämnade mitt ärende till det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella. Efter en synnerligen lång väntan fick jag äntligen stöd av kungaparet, året var då 1492. Columbos sätt att se blir drömskt och han blickar upp mot taket jag kan se hur han drömmer sig tillbaka.
Efter att du fått vänta så länge på avresa, hur kändes det då att äntligen få segla iväg? Frågar jag medans jag doppar fjäderpennan i bläckhornet och råkar spilla en stor fläck på den nötta bordsskivan när jag skall ta pennan tillbaka till arket.
Jag fick 3 skepp till mitt förfogande och 120 man, svarar Columbos. Den 6 augusti lämnade vi Kanarieöarna för att segla västerut. Det var underbart att känna vinden mot mitt ansikte när vi lämnade hamnen. Det tog ungefär 33 dagar att korsa atlanten. Under resan mötes vi av växlande väder och ogynnsamma vindar, och mina mannar var under en lång tid skeptiska till mig. Men efter midnatt den 12 oktober ser vi land för första gången, och det livar upp mannarna rejält.
Hur var Indien? Var det som du hade väntat dig? Landskapet var mycket paradisiskt och rikt på resurser. Det första mötet med befolkningen gick fredligt till, de hade ej eldvapen och kände inte heller till att sådana fanns, vi kallade dem för indianer. Till min besvikelse hittade vi inga stora städer eller några upplysningar om sådana. Jag fruktade under ett tag att denna resa inte skulle vara värd alla utgifter som lagts ut. Enligt uppgifter jag fått skulle det finnas mycket guld där, jag var uppmärksam och försökte ta reda på om det fanns något guld.
Hittade ni något guld? Var jag snabb att fråga honom. Men han suckade och skakade lite lätt på huvudet. Det var inte mycket som fanns. Jag insåg ganska snabbt att det inte fanns några skäl att anlägga några handelsstationer där i det nya landet. Eftersom det inte fanns något att driva handel med, för många av produkterna som befolkningen har intresserar inte köpare i Europa. Men jag såg andra möjligheter att göra upptäckterna inbringande. Befolkningen har inga vapen och går helt nakna. De vet ingenting om krigskonst och är i detta avseende så fega att tusen av dem inte skulle våga hålla stånd mot tre av våra män. Man ser härav att de utan vidare skulle underkasta sig och att man kan låta dem arbeta, odla jorden och göra allt som man anser vara nyttigt. De skulle kunna bygga städer och vänja sig vid att vara påklädda och uppföra sig som vi, säger Columbos med ett bestämt uttryck i ansiktet. Ljusets lågor rör sig sakta över hans ansikte och jag kan se att något glimmar till i ögonvrån på honom.
Hur var det när ni kom tillbaka igen?
Vi möttes av kraftiga stormar på tillbakavägen så vi var tvungna att söka hamn, ironiskt nog kom vi till Lissabon, där jag först blev avvisad. Jag fick senare träffa kungen och berätta om min resa, jag kunde se att han var förargad över att det inte var Portugal som hade upptäckt det nya landet. Han påpekade att enligt Alcácovastraktaren av år 1479 så skulle de länder som jag upptäck tillhöra Portugal. Men han lät mig slutligen resa vidare till Spanien, där förtjusningen blev enorm över min upptäckt av det nya landet. Det skulle bli långa tvister angående anspråk av det nya landet mellan Portugal och Spanien. Men slutligen fastslog den spanske påven att Spanien fick ensamrätt till Indien.

Tillbaka hos Columbus 13 år senare 1506

Vädret är mulet när jag går genom de kullerstens lagda gatorna mot Columbus hus. Det har nu gått 13 år sedan vi sågs sist, det är den 20 maj 1506. Jag knackar bestämt på den stora ekporten och en äldre dam kommer och öppnar. Hon visar mig till Columbus rum en trappa upp. Jag finner honom liggandes i sin säng mycket svag och föråldrad sedan jag såg honom sist. Rummet är dunkelt och kvalmigt och jag kan höra hur en brasa sprakar innanför stängda kakelugnsluckor. Jag går och sätter mig i en hög stol bredvid hans säng. Ännu en gång tar jag fram mina ark och min fjäder penna. Jag hoppas att ni orkar svara på mina frågor herr Columbus säger jag. Nu kommer första frågan. Columbus fäster sin blick mot mig och lyssnar noggrant.
Var ni intresserad av att kolonisera det nya landet? Jag såg många möjligheter att utnyttja min nya upptäckt. Det viktigaste som jag kom fram till var att man kunde använda öarna som baser för vidare upptäckts resor till Asien, det mål som jag fortfarande sökte. Denna tidpunkt för upptäckterna var mycket gynnsamma för mig. Plötsligt tar Columbus sig hårt för bröstet. Jag kan se hur hans blå bleka ansikte vrider sig i krämpor. Tillslut släpper smärtan i bröstet, och Columbus sträcker sig efter sitt gals med vin. Hjälper emot smärtan säger han och ger mig ett tillgjort leende. Sen tar han ett djupt andetag och fortsätter. Spanien hade besegrat Granada 1492 och var enat efter många år av krig. Den andra resan utförde jag 1493, med en flotta på 17 skepp och 1500 man. Vi hade lastat skeppet med alla de redskap man skulle kunna behöva för att börja kolonisera. Jag hade med mig många soldater, präster och jurister, man kan säga ett Europa i miniatyr. Vi landsteg på Hispaniolas där vi hade hittat guld slutligen. Columbus sträcker sig ännu en gång efter vinglaset, och tar några djupa klunkar. Jag kan se smärtan rycka i hans ansikte och frågar om jag skall sluta och komma tillbaka en annan dag, men han skakar på huvudet och ber mig fortsätta.
Hade du några kvinnor och jordbrukare med dig till det nya landet? Nej det hade jag inte, säger Columbus och rycker till. Kvinnor har man ingen nytta av när det gäller ekonomi och politik och inte heller när man skall skapa en koloni. Kvinnor har inte den rätta utbildningen och sen är de inte gjorda för sådana här yrken, de skulle inte klara sig över den långa resan över atlanten. Men nu i efterhand förstår jag vilket misstag jag gjort i att inte ha kvinnor med mig. Han avbryts av en kraftig hostattack, och jag kan se hur det tåras i ögonen på honom. När han fått rösten tillbaka säger han lite hest. De är ju kvinnorna som ser till att populationen växer och inte dör ut och håller samman familjen. Och bönder är ju självklart att jag skulle ha haft med, för ingen av de män som jag hade med mig kunde konsten i hur man brukar jorden. Detta var ett stort förbiseende från min sida. Jag blickar upp ifrån pappret och ser på honom med medlidande i blicken, han ser ut att ha väldigt ont överallt. Jag kan se hur hans knyter ihop händerna när smärtan är som starkast. Svett pärlor rinner ned för hans panna och fastnar i de yviga ögonbrynen. Jag ger honom några minuter att återhämta sig på innan jag fortsätter.
Blev koloniseringen som du hade väntat dig? Vi stötte på problem som visade sig ganska snabbt. Vi hittade inga spår efter rika asiatiska storstäder. För det andra så räckte inte guldproduktionen på Hispaniola för att tillfredställa mina kungliga understödjare. Vårat tredje problem var att vi hade tänkt att vi kunde ”leva av landet”, att köpa eller stjäla det vi ville ha av lokalbefolkningen. Men det fanns ingenting att köpa eller stjäla. Hispaniolas ekonomi var inte inriktad på att producera mer än vad som behövdes. Vi varar därför tvungna att förse oss av indianernas förråd. När vi förflyttade många indianer för att vaska guld så rubbades livsmedelsproduktionen, och snart var alla förråden tomma. Vi var då tvungna att gå på plundrings tåg inåt landet. Detta gjorde att vi många gånger fick försvara oss emot bittra indianer.
Hur är ditt samvete gentemot indianerna? Jag kan ju erkänna att min girighet gick mig lite åt huvudet. Jag hade ett väldigt tryck på mig ifrån kronan, som skulle ta ifrån mig finansieringen om jag inte gjorde vinst. Det enda som fanns i mitt huvud var hur jag skulle få hela detta jätteschabrak att gå runt. Jag brydde mi...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Intervju med Christoffer Columbus.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-03-08

    Detta arbete är jag riktigt nö

Källhänvisning

Inactive member [2007-02-24]   Intervju med Christoffer Columbus.
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7633 [2020-09-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×