Dödsstraff

19 röster
37262 visningar
uppladdat: 2007-02-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Min ståndpunkt före arbetet

Jag tycker att det i alla lägen är fel att döda. Det får oss bara att döda mer. Inget blir bättre av avrättningar eftesom man dödar för att den man avrättar har dödat, det blir bara ett dåligt mönster av det. Men jag kan också förstå de som till exempel har utsatts för ett mord på någon i familjen som inte kan slappna av förrän de säkert vet att mördaren inte kan göra dem mer ont.


Dödsstraff i Sverige

I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921 och 1973 i krigstid. År 1975 förbjöds dödsstraffet i grundlagen.
Tidigare, under medeltiden när man inte tänkte så mycket på om saker var etiskt rätta så använde sig man ofta av dödsstraff. Man tyckte det var ett bra sätt att både bli av med farliga brottslingar men också avskräcka allmänheten genom att de fick se avrättningar och bli avskräckta och på så sätt minska brottsligheten.
I Norden var inte den största anledningen till dödsstraffet att man skulle göra samhället säkrare utan brottslingar, utan den största anledningen var hämnden. På detta sätt kunde hela släkter bli utplånade på grund av att efter ett mord skulle det alltid hämnas.
Dödsstraffet användes beroende på vad för brott man hade gjort. Om någon hade dödat skulle denne då straffas med döden. Då användes regeln ”öga för öga, tand för tand” som betyder att den som har utfört ett brott ska straffas med vad den gjorde eller ett lika starkt straff. Efter ett tag blev alla regler slappare och dödsstraffet blev allt vanligare och vanligare och man började straffa folk med döden många gånger bara för småsaker, tex stöld, hor

Kvinnor avrättades för trolldom och häxeri i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, även här i Dalarna.
Fram till 1800-talets början var dödsstraff ganska vanligt för grövre brott, tex tidelag (sexuellt umgänge med djur), barnamord, mord, blodskam, dråp, stöld, bedrägeri, misshandel, landsförräderi mm. Detta eftersom 1734 års lag gav dödsstraff som bestraffning för 68 olika brott.
1837 avrättades tobaksarbetare Anders Gustav Lindberg för rå misshandel (bla risbastu) av sin moder. Det var troligen den sista civila i Sverige som avrättades för annat än mord.

Många tusen människor har avrättats i Sverige, de flesta genom halshuggning eller hängning, den döda kroppen brändes eller steglades (spikades upp på en påle) ibland. Att misshandla eller stympa någon innan avrättningen eller att ha särskilt utdragna avrättningar tex. stening eller bränning på bål förbjöds 1841.
1861 införde man alternativa straff, en reform som togs med i 1864 års strafflag. Efter det fördes i Sverige en livlig debatt om dödsstraffets berättigande. För dödsstraff kämpade tex justitierådet Knut Olivecrona. 1910 verkställdes den sista avrättningen i Sverige.

Det finns människor som vill återinföra dödsstraffet i Sverige, det kan man tydligt se på denna sida: http://www.yesdeathpenalty.com/svenska.htm



Dödsstraff internationellt

Dödsstraffet är ett väl använt straff över hela världen i historien.

Avrättningssättet har skiftat i olika tider och länder. Antikens greker använde gift, romarna korsfäste eller störtade de skylldiga utför klippor och judarna stenade eller brände dem på bål.
I det medeltida Europa användes vanligen halshuggning, hängning, brännande på bål eller levande begravning.

Fram till 1100- talet utfärdade man dödsstraff för de flesta brott, men i början av 1100- talet började man införa kroppsbestraffningar istället. När man förut halshögg och hängde brottslingar, började man nu istället att skära av näsor, fingrar och öron. I vissa fall skar man även ut ögonen. Man kunde även slita fångarna i flera bitar, eller begrava dem levande.

Avrättningarna har förändrats under århundradena i de västerländska länderna. Under 1700- talet, var de spektakulära evenemang som ägde rum offentligt. Det var nästan lite festligt(!) Under 1800- talet blev fångarns avrättade inom fängelseområdet med enbart ett fåtal vittnen. Nu för tiden har avrättningarna förflyttas till fängelsernas innersta regioner för att utföras så hemligt som möjligt. Förändringen beror delvis på att man inte tror att det är avskräckande med dödsstraff. En skamsen insikt om att det är ociviliserat att avsiktligt döda människor.
I England under Elisabeth 50-åriga regeringstid avrättades upp emot 82 000 människor. De avrättades för diverse olika, och som vi ser det idag, ganska banala saker. Vissa avrättades för att de hade stulit lite råvaror på marknaden i staden, eller för att de hade haft ett nära förhållande med en zigenare.

Många större och kända avrättningar har skett genom åren; Stockholms blodbad, avrättningen av Marie Antoinette och Ludvig XVI under den franske revolutionen samt korsfästelsen av Jesus är några utav dessa.

Genom historiens gång har dödsstraffet alltså använts flitigt och något större motstånd har aldrig riktigt funnits. Detta kan bero på att ingen ville säga emot kungen eller staten i landet som utfärdade dödsstraffen, eftersom man själv då kunde bli pryglad eller i värsta fall avrättad. Kungen och staten, var överheten, och de bestämde. De kunde välja ganska fritt vem de ville avrätta och det fanns inget någon kunde göra mot detta. Rättsprocessen och rättsäkerheten var alltså under denna tid mycket outvecklad.
Men dess berättigande har i perioder ifrågasatts, redan år 427 fkr. räddade greken Diodutus ett tiotal män undan dödsstraff. Dessa personer skulle avrättas för att avskräcka det upproriska folket i Mietylene. Diodotus hävdade att dödsstraffet inte alls var avskräckande utan att dess enda effekt skulle vara att hetsa upp folket ytterligare. De andra grekerna godtog hans förklaring och gav dessa män fängelse istället.
Den egentliga kampen mot dödsstraff började 1764 med en italiensk rättsfilosof Beccarea som gav ut en bok om brott och straff. Han tyckte att ingen hade rätt att förfoga över en annans männinskas liv samt att det som avskräckningsmedel inte var effektivt. Han grundade abolitionismen (strävanden att avskaffa dödsstraffet) men det var först under 1880-talets senare del som denne ideoliogi vann stor framgång och medförde att några länder avskaffade dödsstraffet. Under 1900- talet blev det bakslag för abolitionismen på grund av krig och politisk oro. Först under senare hälften av 1900-talet startade återigen ett större motstånd mot dödsstraffet.

Världsreligionerna har lite olika syn på dödsstraff:
-Hinduismen och Buddhismen är för dödsstraff.
Det anses vara orent att utföra brott och denna orenhet kan sedan överföras till personens barn.
-Islam är för dödsstraff.
Vid brott så kan en person dömas till döden.
Det finns föreskrifter för straff i Koranen som måste följas när man ger en människa ett straff. Hedersmord förekommer oftast i länder som domineras av muslimer.
Hedersmord definieras som ett mord på en kvinna utfört av hennes far, bror, make eller annan släkting. Anledningen är att hon haft en påstådd eller verklig sexuell relation innan hon ingått äktenskap eller utanför äktenskapet. Man mördar alltså kvinnan för att behålla familjens och släktens heder.

-Judendomen är för dödsstraff vid grovt spionage och förräderi mot landet.
Dock är judar försiktiga med att dela ut dödsstraff för mord, vilket inte händer ofta.

-Kristendomen har splittrade åsikter när det gäller dödsstraff.
• De som säger att Bibeln är för dödsstraff gör det utifrån att livet är heligt, och att den som tar en människas liv eller utsätter det för stor fara, måste betala med sitt eget liv.
• De som anser att Bibeln är emot dödsstraff menar att Kristi undervisning betonar behovet av förlåtelsen och att lida ont mer än att stå emot det onda med våld.
• Det finns också de som hävdar att Bibeln varken är för eller emot dödsstraff men att den tillåter det. De menar att Bibeln tillåter dödsstraff för grova brott.

Det är i Europa och i Latinamerika som dödsstraffet avskaffats men i Afrika, Asien och Nordamerika finns det kvar. Många länder avskaffade dödsstraffet sent, till exempel Kanada som avskaffade det år 1976 och Nepal som avskaffade det år 1990. Belgien avskaffade dödsstraffet först år 1995 och nu har det blivit ett av kraven för de länder som vill gå med i EU att inte ha dödsstraff. I USA är det ca 800 personer som har avrättats sedan 1976, de flesta i Texas. Inte alla delstater i USA har dödsstraff, det finns i 38 av de totalt 50 delstaterna.Dey

Under 2004 avrättades minst 3 797 personer i totalt 25 länder, och minst 7 395 personer dömdes till döden i 64 länder. Detta är antalet avrättningar och dödsdomar som Amnesty har kännedom om och det är bara toppen på ett isberg eftersom många länder hemlighåller uppgifter om dödsstraffet.

Siffrorna från 2004 är högre än tidigare år. Främsta orsaken är att Amnesty har fått information om fler avrättningar i Kina. Enligt Amnestys uppgifter avrättades där minst 3 400 personer under förra året. Även detta är en försiktig siffra eftersom källor i Kina uppger att 10 000 personer avrättas varje år.

120 länder har avskaffat dödsstraffet i lagen eller i praktiken. 76 länder har kvar dödsstraff (se nedan *) men andelen länder som verkställer dödsdomar är betydligt mindre, och under 2004 genomfördes 97% av alla kända avrättningar i fyra länder: Kina 3 400, Iran 159, USA 59 och Vietnam 64.

Alla länder har ett formellt förbud mot dödsstraff för ungdomar under 18 år.


*År 2002 tillämpade följande länder dödsstraff:
Afghanistan, Algeriet, Antigua och Barbuda, Armenien, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belize, Benin, Botswana, Burundi, Comorerna, Kamerun, Tchad, Kina, Kongo, Kuba, Dominikanska republiken, Egypten, Ekvatorialguinea, Eritrea, Etiopien, Filippinerna, Gabon, Ghana, Guatemala, Guinea, Guyana, Indien, Indonesien, Iran, Irak, Jamaica, Japan, Jordanien, Kazakstan, Kenya, Nordkorea, Sydkorea, Kuwait, Kirgizistan, Laos, Libanon, Lesotho, Liberia, Libyen, Malawi, Malaysia, Mauretanien, Mongoliet, Marocko, Myanmar, Nigeria, Oman, Pakistan, Palestina, Qatar, Rwanda, St Christopher och Nevis, St Lucia, St Vincent och Grenadinerna, Saudiarabien, Sierra Leone, Singapore, Somalia, Sudan, Swaziland, Syrien, Taiwan, Tadzjikistan, Tanzania, Thailand, Trinidad och Tobago, Tunisien, Uganda, Förenade arabemiraten, USA, Uzbekistan, Vietnam, Yemen, Zambia, Zimbabwe,



Argument för dödsstraff

Den som mördar en annan människa visar att den inte respekterar idén om livets okränkbarhet. Vårt samhälle bygger på respekten för liv , dvs. rätten att leva, är det vi värderar högst. Om man mördar en annan människa visar man att rätten att leva inte har något värde. Mördaren har då förbrukat sin egen rätt att leva och ställt sig utanför samhällets skydd. Ett mord är inte bara en grov kränkning av en människa, utan också en kränkning av hela samhället.

Straff och rättvisa
Anledningen till att en mördare bör straffas till döden är att det inte finns något annat straff som är nog för mord. Genom att mörda en människa har den visat total respektlöshet för en annan människa genom att frånta den rätten att leva; han har utfört den största möjliga kränkningen. Den enda möjligheten till att rättvisa ska skipas är om mördaren själv dör. Vad är offrets liv värt om mördaren tillåts leva? Idag är ett människoliv värt 10 år i fängelse. Idag visar vårt samhälle att det tycker att ett antal oskyldiga offers liv är lika mycket värt som en enda mördares, inte att alla liv är lika mycket värda. Det är samhällets uppgift att tydligt visa att mord inte är accapterat, och samhället måste ställa sig på offrens sida, inte brottslingarnas.

Instinkter.
Känslan att en annan människa vore värd att dö har nästan alla någon gång känt. Det är oftast när något ohyggligt brott har begåtts mot försvarslösa människor, t ex barn. Avrättningsönskan är inte bara en primitiv "djurisk" drift, utan en instinktiv känsla att skipa rättvisa, för vi människor har svårt att känna oss tillfreds innan allt är rättvist. Ju mer vår inneboende instinkt om rättvisa sätts ur spel genom att brottslingar inte får rättvisa straff, ju mer tappar vi tron på samhället som rättsskipare. Det är inte barbariskt med avrättning, och känslan att någon förtjänar döden är inte heller det. Det är bara en fullständigt logisk skipning av rättvisa. De som föreställer sig avrättningar som en slags gladiatorspel som roar massorna ger inte en sann bild av hur dödsstraff kan fungera. Det är självklart en olustig känsla förknippad med avrättningar, men vi måste se dem som ett nödvändigt ont.

Moral
Samhällets lagar är skapade utifrån en idé om moral: Lagarna visar gränserna för var vi tolererar. Hur hade en brottsling med hög moral resonerat?, är en fråga som vi bör ställa oss för att utdöma ett rättvist straff för ett brott. En människa med hög moral tycker att denne förtjänar samma kränkning som hon själv utfört. Möjligtvis kan man finna andra vägar att kompensera kränkningen om de väger jämnt. Skulle en människa med hög moral mörda en annan, skulle hennes ånger och förtvivlan vara total, och hon skulle tycka att hon förtjänar att dö. Inget annat kan vara rättvist.

Brottsbekämpning
Att avrätta en mördare är bra för samhället på så sätt att denne inte kan begå fler brott eller utgöra något hot mot samhället. Vid dödsstraffet kan det förekomma oskyldigt dömda precis som vid annan typ av straff, men dessa är få. Skillnaden är att samhället inte kan kompensera den dömde vid dödsstraff vilket det kan göra vid annan typ av straff. Det är olyckligt. Men för att förstå detta rätt kan man tänka så här: Ska vi riskera att ha mördare som går omkring i vårt samhälle bara pga. att någon få oskyldig person döms till döden? Detta talar alltså för dödsstraff. I vårt samhälle brukar vi på något underligt sätt värdera brottslingars liv högre än offrens. Det är dags att sluta göra det.

Offren i fokus
Dödsstraffets fokus ligger på offren, inte mördarna, vilken är en mer sund inställning. Eftersom mördaren inte hindrats att begå ett mord av samhället är denne också på ett sätt ett offer. Men vi måste skilja på vad en myndig människa har för ansvar gentemot samhället, och vad samhället har för ansvar gentemot honom. Mord är en så utstuderat vidrig kränkning att den inte faller inom ramen för vad samhället ska dela ansvar för tillsammans med mördaren. Med andra ord: Vi kan inte döma mördare till lindriga straff på grund av vårt dåliga samvete över sociala brister i samhället. Ska vi ge vissa människor "alibi" att mörda på grund av deras bakgrund? Det är viktigt att alla blir dömda efter samma måttstock, och att tydligt markera hur allvarligt samhället ser på mord; det finns inte några förmildrande omständigheter. Varje mord och påfallande avrättning är en tydlig signal till samhället att vi misslyckats dubbelt: vi har i första hand misslyckats med att ge människor skydd mot våldsverkare, men vi har också misslyckats att ge en människa en bra uppväxt. Men vad vinner vi på att tycka synd om brottslingarna? Och vad vinner vi på att döva vårt samhälles samvete med ett lindrigt straff? Är det inte mycket viktigare att sätta offren i fokus och markera tydliga gränser? Den som brutalt har utsläckt en människas liv har ingen självklar rätt till sitt eget liv.

Passagen.se är en hemsida på Internet där det förekommer mycket diskussioner.
Argumenten för dödsstraff är hämtade därifrån.



Argument mot dödsstraff

Först och främst måste sägas att dödsstraffet strider mot FN:s artikel nr 3 om de mänskliga rättigheterna som lyder; ”envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.

En avrättning kan inte heller göras ogjord, den som en gång avrättats förblir avrättad. Rättssystemet är inte helsäkert i alla lägen så det har hänt och det kommer att forstätta hända att helt oskyldiga människor avrättas Bara i USA har 118 dödsdömda släppts sedan bevis har framkommit att de var oskyldiga. En stor majoritet av alla som avrättats runt om i världen har aldrig fått en korrekt rättegång och många har dömts till döden efter "bekännelser" som framtvingats under tortyr samt under rättegångar som inte uppfyller kraven för internationella regler för en rättvis rättegång . I vissa länder kan man bli avrättad bara några timmar efter domen fastslagits.

Dödsstraff utsätter människor för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Tortyr rent ut sagt. Som kränker rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr.

Oftast i de länder som använder sig av dödsstraff så är det de som har svårast att försvara sig, de som kanske inte har råd med en riktigt bra advokat som blir dömda till döden och sen avrättas.

Det är många som tror att det är dyrare att avrätta fångar än att bura in dom på livstid, men det stämmer inte riktigt. En undersökning som gjordes 1982 visar att en dödsstraffsrättegång och ett överklagande kostar 1.8 miljoner dollar. I regel så får fången avslag på sin överklagan och försöker på nytt. Vilket också kostar pengar, 1.8 miljoner dollar är dubbelt så mycket än att hålla en fånge i livstids fängelse.


Dödsstraff diskriminerar. De har ofta avänts i oproportionerligt hög grad mot fattiga, mot minoriteter och mot medlemmar av etnsika och religgösa grupper.

Dödsstraffet i sig själv är även förråande. Avrättningen är en våldshandling och våld föder bara mer våld.

Dödsstraffet skiljer sig från andra kategorier av kränkningar som t ex tortyr genom att det vanligen inte döljs eller förnekas utan sker inom ramen för ett lands lagar.

Många tror att i länder där det används dödsstraff är det mindre brottslighet, men det är något som aldrig har bevisats. Länderna som använder sig av dödsstraff tror att genom att ”mörda” mördarna så ska de förhindra nya brott. Det har gjorts många undersökningar om dödsstraffet verkligen hjälper till att minska brottsligheten men de visar bara klart att det inte är någon större skillnad på den avskräckande effekten mellan dödsstraff och livstids fängelse. Alltså finns det inget som kan bevisa att brottsligheten har minskat i länderna. Undersökningar har istället visat att i USA har antalet mord de senaste 20 åren varit 48-101 % högre i stater som har kvar dödsstraffet. Så inget kan faktiskt bevisa att dödsstraffet är en avskräckande metod.



Min ståndpunkt efter arbetet

Innan det här arbetet tyckte jag att dödsstraff var helt fel. Jag hade inte tänkt någonting varför jag tyckte som jag tyckte. Jag hade skaffat mig en uppfattning och jag tyckte det räckte. Men under tiden som jag har arbetat med dödsstraff har jag verkligen försökt tänka från olika perspektiv. Jag har tänkt mycket och ofta på frågan jag har arbetat med.
Jag har fått reda på massa ny spännande fakta. Både spännande, intressanta och läskiga fakta jag helst inte skulle vilja ha vetat om.
Jag har försökt sätta mig in i alla som blir drabbade av ett dödsstraffs synvinkel.
Mördaren, jag förutsätter att den måste vara sjuk på något sätt eller vill dö, för jag anser att om man mördar är man inte psykiskt frisk. Men i alla fall, för mördaren så tycker jag först och främst att det ska kopplas in psykvård direkt för som jag sa så behöver en mördare hjälp. Och vad det gäller dödsstraff hjälper det inte mördaren att försöka förstå det den har gjort och bearbeta det, och försöka förändra sig, så ett långt fängelsestraff kan i många fall vara värre än döden, för då blir man tvungen att ta in det man har gjort och bearbeta det.
Om jag ska se på det ur offrets synvinkel, så om jag tillexempel skulle bli mördad skulle jag inte vilja att den som mördade mig skulle avrättas, för det skapar bara ett dåligt mönster. Det möstret är så forntida, det är ett gammalt tänk, det är som det där man säger ”öga för ett öga, tand för en tand”????.. och jag tycker inte att det håller med vårat moderna rättssystem. Och särskillt när vi nu har psykvård, säkra fängelser och goda förutssättnigar att ändra på människor.
Det svåraste perspektivet att de ut ifrån är anhöriga till offren. De är dem som får ta den största smällen tycker jag. De kan bli drabbade av något som de aldrig trodde skulle hände dem, och så ska det fattas beslut, vara med på rättegångar, höra dombeslut, och leva vidare med sorgen och skräcken för den människan som mördade deras anhörrige, så det tycker jag är den enda lilla anledningen till att det skulle kunna vara minsta lilla bra med dödsstraff, att de anhöriga tar stor skada av att mördaren är i livet, att det måste leva med en hemsk rädsla varje dag.
Så efter detta arbete har jag inte ändrat min åsikt, att det är fel med dödsstraff, men jag har dock fått mer insikt och starkare åsikter om varför jag tycker just så som jag gör.



Sammanfattning

I Sverige avskaffades dödsstraffet i fredstid 1921 och 1973 i krigstid. År 1975 förbjöds dödsstraffet i grundlagen. Det finns fortfarande länder som har kvar dödsstraff, (76 länder år 2004) främst i Afrika, Asien men även i mer än hälften av staterna i USA. År 2004 avrättades t.ex. 3 400 i Kina, 159 i Iran och 59 i USA.
Dödsstraff var vanligt innan man hade fungerande rättssystem t.ex. kungen eller staten var de som delade ut alla straff. Det är väl ofta det som gäller i dagens diktaturer.

Det finns många argument gällande dödsstraffets vara eller icke vara.
Männiksor och organisationer som är mot dödssstraff brukar hävda dessa huvudargument:
Det är inte humaitärt rätt att tortera och avrätta en person enligt FN:s artikel nr 3 om de mänskliga rättigheterna som lyder; ”envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.
De sas förr i tiden och fortfarande nu att dödsstraffet skulle avskräcka samhället att utföra brott, och på så sätt få det mindre brottsligt i samhället, men tydliga undersökningar visar att så är inte fallet.
Det är ekonomiskt dyrt att avrätta folk.
Det kan hända att man avrättar fel person för ett brott, då finns ingen återvändo.

De som är för dödsstraff brukar hävda att det enda straffet som grovt nog åt någon som har mördat är döden.
De säger också att de enda sättet att få ett säkert samhälle är att avrätta alla brottslingar, så de inte kommer ut i civilisationen igen efter ett fängelsestraff.
De tycker också att det är offren som ska stå i fokus, inte brottslingarna som står i fokus om de får fängelsestraff.



Diskussionsfrågor

- Är det rätt eller fel med dödsstraff?

- Om du är emot dödsstraff, vad tyckte du då om Saddam Husseins avrättning?

- Tycker du dödsstraff skulle behövas i sveriges rättssystem? Vid vilka brott isånna fall?

- Hur ska man avrätta dödsdömda?

- Om Hitler inte hade tagit självmord, tycker du att han skulle blivit avrättad då?



FN:s artikel nr 3 om de mänskliga rättigheterna lyder; ”envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.

Om vi nu säger att det är någon som har mördat en annan människa, ska han då fortfarande ha rätt till allt det som artikeln säger?
Rätt till frihet?
Den kan man ju glömma eftersom han ska hamna i fängelse.
Rätt till liv?
Borde han ha rätt att leva då han dömt någon annan till döden?
Rätt till personlig säkerhet?
Han tog någon annans liv och frihet och den personen kan ju inte haft någon vidare personlig säkerhet eftersom han kunde döda denne, men vad händer då när han hamnar i fängelset?
Har han rätten till liv? Ja, så länge som han inte blir mördad där inne (sånt händer ju).
Har han rätt till frihet?
Nej, inte i och med att han hamnar i fängelse.
Har han någon personlig säkerhet?
Nej, inte när han sitter i fängelse, där det förekommer gruppvåldtäkter, mord etc.
Det betyder att han har förlorat två av tre rättigheter, vad är det för liv man kan leva då?

Om vi nu låter honom leva, vad är det då som säger att han inte kommer att rymma?
Ingenting, det har hänt och kommer att hända igen!
Om han nu skulle rymma, då har ju inte samhället längre någon personlig säkerhet. För vad är det som säger, att han inte kommer att mörda igen. Han har ju ingenting att förlora?
Har man en gång gått över gränsen, kan man göra det igen.
Men det behöver ju inte hända bara för att man rymmer, det kan ju även hända när han släpps fri, efter 12 år, vad är det då som säger att han inte gör samma sak igen?

Samtidigt så får man ju inte ta någon annans liv. Om det är någon som har tagit någons liv, vad är det då som ger mig rätten att ta hans, öga för öga, tand för tand, heter det ju, det skulle betyda att om jag avrättar mördaren, med lagen på min sida, så måste jag ju ändå själv dö sen. Eller som bibeln säger, ”den som utgjuter männi...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Dödsstraff

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-02-09

    GRYMT ARBETE FÖR ATT VA I DEN

  • Inactive member 2008-03-20

    jag antar att du hade kicki;

Källhänvisning

Inactive member [2007-02-23]   Dödsstraff
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7629 [2020-06-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×