Raoul Wallenberg

3 röster
7284 visningar
uppladdat: 2007-01-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Raoul Wallenberg föddes den fjärde augusti 1912 på Lidingö, Stockholm. Hans far, Raoul Oscar Wallenberg, som dog tre månader innan unge Raoul föddes, var officer i flottan och kusinerna Jacob och Markus Wallenberg var två av Sveriges främsta bankmän. Raouls farfar Gustaf Wallenberg som hade grundat Sveriges enskilda bank gav unge Raoul tillsammans med hans mor Maj allt stöd och uppmärksamhet med avsikt att han skulle sprida bankirtraditionen vidare. Raoul som sades ha toppbetyg, var mer intresserad av arkitektur och handel. Efter hans militär-tjänstgöring i lumpen flyttade Raoul till Ann Arbourn i Michigan, USA 1931. Vars campus han en gång gick i har nu vid namn Wallenberg hall. Raoul hade skickat ett telegram till sin farfar där det stod ”När jag ser tillbaka på det året som nu har gått så har jag haft en underbar tid”. Han fick ett brev också från sin mor Maj där det stod att hon hade gift om sig med Fredrik von Darnell som jobbade som lärare för nybyggda handelshögskolan i Stockholm. Under Raouls femåriga studier i USA fick han medaljen för imponerande akademiskt betyg och han återvände till Sverige under en period tills hans styvfar erbjöd honom ett bankjobb i Haifa, Palestina. Hans arkitekturkarriär tog då slut på grund av att hans meriter i USA inte gällde i Sverige. Han tog därför jobbet 1937.

Under den tiden som Raoul Wallenberg tillbringade i Palestina så hade 230 000 judar flytt från nazityskland (500 000 hade dött). Och när han så väl hade hört deras berättelser så förändrades Raouls syn på judar och han kände medlidande. Under krigets början grundades rörelsen ”War refugee board”, vilket hade syftet att rädda så många judar som möjligt. Den rörelsen visste att om de skulle bidra med något bra för att återställa jämlikheten så tänkte de sända en man. Men det var viktigt att den mannen skulle vara från ett land i Europa som fortfarande stod neutralt. Sverige och Schweiz stod som alternativ. Koloman Lauer som var bankchef över Holland bank i Haifa, Palestina och som var en jude med Israeliska rötter rekommenderade den nu 32 årige Wallenberg till jobbet. Raoul tog chansen att resa till Budapest med avsikten att rapportera allt om judarnas läge i Ungern. Däremot satte han ett dussin krav som ställde WRB mot väggen. Det första var att slippa allt pappersarbete och byråkrati, det andra var att slippa gå igenom ambassaden med alla beslut eller om han ville förhandla med någon. WRB gick med på hans krav.

Juli 1944: När Raoul Wallenberg anlände till Budapest, skröt Adolf Eichmann som hade posten ”Oberturmbannfürer” och som hade i uppgift att i stort sätt sända judar till koncentrationsläger, om dom 400 000 som hade deporterats från Budapest. Vid den tiden så var Eichmann 38 år. Detta var tiden som USA nu hade reagerat till kriget och tyskarna stod i underläge. Men Eichmann höll sig till sitt uppdrag om att finkamma Budapest efter de 200 000 judar som var kvar. Men Raoul Wallenbergs uppgift att finna en väg att rädda dom återstående judarna var fortfarande en viktig fråga. Fysiskt motstånd (alltså med våld) var uteslutet, men han fick en idé. Dom tyska soldaterna som hade ockuperat Budapest under ledning av Adolf Eichmann hade djup respekt för ämbetsmän och dom var väldigt lättsinniga. Han skulle skapa ett dokument, liknande ett pass med personens foto, information och falska underskrifter, alla sådana pass med svenskt omslag. Skyddspassen så ytterst officiella ut och just detta skulle lura soldaterna att de judar som bar på detta pass räknades som svenskar. Wallenberg som hade kontakter med Schweiziska WRB skickade dom ett telegram om att de snabbt skulle tillverka så många pass som möjligt. När så väl så mycket som 1500 pass var klara rusade Raoul Wallenberg tillsammans med hans judiska medarbetare till Budapest centralstation för att dela ut dessa pass.

På några veckor så hade tusentals judar blivit räddade. Många överlevde tack vare dessa pass, men de obarmhärtiga nazisterna som inte visade nåd till de judar som hade skyddspass blev skjutna eller förda till koncentrationsläger. Wallenberg var tvungen att finna fler sätt att rädda judarna. Så han startade biståndssektionen i Budapestghettot. Där arbetade 40 judar men ökade snabbt till 400. De lagade mat, sydde varma kläder och allt de kunde göra för att hjälpa flera. Innan var alla judar tvungna att bära gula davidsstjärnor på bröstet men Raoul övertalade myndigheterna att de som jobbade för honom, som bar pass och var svenska medborgare, skulle slippa bära stjärnorna.

September 1944: Så nu hade fler och fler pass blivit utdelade, nazisterna minskade i antal runt om i världen och fler judar anslöt sig till biståndssektionen. Raoul Wallenberg hade uppnått mer än förväntat. Men Raouls glädje minskade när han fick ett telegram från sin mor där det stod att hans farfar hade dött. Raoul och sin familj hade sällan kontakt med varandra, men han skrev till sin mor ”Jag har upplevt nazisternas grymhet mot de svaga. Jag känner att jag har gjort bra ifrån mig men jag återvänder inte förrän jag har gjort allt mänskligt ifrån mig att kämpa för judarnas rättvisa”.

Oktober 1944: Men flera judar svalt ute på gatorna och fler och fler skickades till Auschwitz eller Treblinka. Från den svenska biståndssektionen öppnades skolor, sjukhus och svenskhus där judarna kunde ha ett varmt boende. Från och med då så hängdes svenska flaggor ut från balkongerna. Men två månader hade gått och mer mord skulle ske i Ungern då det ungerska nazistpartiet eller ”Pilkorsarna” kom till makten. Nu drog en våldsvåg över Ungern och flera judar begick självmord. Svenskhusen, sjukhusen och skolor plomberades och inga vågade gå ut på kvällarna. Raoul Wallenbergs hemresa skulle få vänta. Ingen av dem som jobbade på biståndssektionen kom. Två dagar senare hörde Wallenberg att tusentals judar hade låsts in i synagogan. Han krävde att de som hade pass skulle släppas fria. ”Dom är svenska medborgare”, beordrade han till de pilkorsvakterna som vaktade synagogan. Det såg inte ljust ut för Budapest. De judar som var fast i synagogan svalt till döds efter några veckor. De gav ingen nåd till de judar som hade pass.

November 1944: Den 17 oktober återvände Adolf Eichmann till Budapest sedan pilkorsarna hade tagit över. Inget tåg fick lov att lämna Budapest eftersom att det kunde betyda fara. Tidigare hade medhjälpare till Wallenberg smugglat sig in i tågen och delat ut pass till judarna. Eichmann kom på ett drastiskt förslag. Man skulle låta judarna korsa Ungerska gränsen till fots. De som stannade, inte lydde order eller haltade efterskulle skutas till döds. Detta var det som senare skulle kallas ”Dödsmarschen”. Det var obeskrivliga lidanden från judarna och med starkt mod så bidrog Wallenberg med mat och uppmuntran till dessa fångar. De med svenska pass gjorde allt de kunde för att soldaterna skulle påstå att dom själv var svenskar. Men Raoul Wallenberg försökte förhindra att judarna skulle föras till Auschwitz. Men det var inte mycket han kunde göra nu. Svenskhusen var nu rivna och allt han kunde göra nu var att bara hoppas på det bästa.

Budapests kvarvarande judars öde berodde helt och hållet på viljornas strid mellan Raoul Wallenberg och Adolf Eichmann och ett möte mellan dom två var otänkbart. Men så skedde det. Under oktober så bjöd Wallenberg Eichmann på middag i en restaurant i Budapest. Det kändes hopplöst men Wallenberg hoppades på att kunna övertala Eichmann på att ge upp jakten på judar. Ryssarna som kom från öst var nu nära Ungerns gräns. Men Eichmann som inte kunde bemöta Wallenbergs argument, reste sig och gick därifrån. Eichmann planerade att fullborda en sista massaker innan ryssarna anlände. Nazister och pilkorsarna hade omringat ghettot och var redo att börja mördandet. Men det besvarade Raoul Wallenberg med att skicka ett hot till SS-generalen Schmidthuber att om massakern skulle ske så skulle de bli hängda som krigsförbrytare. Efter ett tag så bestämde de sig och medans nazisterna retirerade till Tyskland så mördades de flesta pilkorssoldaterna. Judarna var räddade. Under triumfens ögonblick så borde Raoul Wallenberg ha blivit hyllad som en hjälte. Ändå betraktade Budapests borgmästare honom som en brottsling. Mutor, utpressning och hot såg Ungern honom stå för.

Januari 1944: Nazisternas nederlag närmade sig och Raoul Wallenberg hade gjort mer än förväntan. Vapnen hade tystnat och folket på Budapest torg arbetade tillsammans för att reparera skadorna efter nazisternas illgärningar. Judeblod hade blivit spillt men Wallenberg hade nu räddat flera tusen människor med hjälp av skyddspassen, hans medhjälpare och ett starkt mod.
Men nu började Wallenberg fundera över hur han skulle kunna hjälpa alla överlevande judar nu när kriget snart var slut. Svenskhuset, sjukhusen och skolorna var rivna och det fanns många fattiga och hungriga judar på gatorna. Men efter ett tag så bad han ryssarna efter hjälp. Och det skulle han ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Raoul Wallenberg

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-01-24]   Raoul Wallenberg
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7486 [2020-07-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×