Asatro, nordisk mytologi

12 röster
30910 visningar
uppladdat: 2007-01-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Nordisk mytologi.

Världsbilden.
Innan kristendomen kom till Skandinavien var det asatron som regerade. Folket dyrkade kraftfulla asagudar. Var och en gud beskyddade var sitt område.
Vikingarna trodde att det var trädet Yggdrasil (”skräckhästen”, ett jättelikt träd) som höll samman kosmos.
På trädets alla grenar fanns olika världar. Gudarnas hem -Asgård, människornas värld
-Midgård, dödsriket -Hel och oknyttens rike -Utgård.

Hräsvälg.
Högst upp i Yggdrasil sitter örnen Hräsvälg, som betyder liksväljaren. Han är en jätteörn. Med sina stora vingar är det han som piskar upp alla världens stormar. Men han är ändå inte den varelse som bor högst upp på Yggdrasil eftersom mellan Hräsvälgs ögon bor höken Håbrok eller Väderfalner.

Asgård.
I asgård finns alla gudahusen. Bla Valhall som är mycket nämnt, det är Odens hus.
Två stora floder rinner genom Asgård, och i utkanten finns en regnbågsbro, Bifrost. Den använde sig asarna för att vandra till Midgård.

Utanför Valhall stog det en get, Heidrun. Den stog och betade på en av Yggdrasils grenar. Ur hennes spenar rann det ständigt en ström av varm mjöd. Servetriserna Rist och Mist hade fullt upp hälla upp och bära in mjödet.

Midgård.
Midgår är människornas värd som dom blev tilldelade av urgudarna Oden, Vile och Ve.
En hög mur av berg, egenltigen urjätten Ymers ögonbryn, omringar Midgård för att skydda människorna mot jättar och annat otyg.
Om Midgård finns världshavet, där ligger midgårdsormen och tuggar på sin egen svans. Han är nämnligen så lång att han ringlar sig runt hela Midgård.

Nifelhem.
Under människornas Midgård låg dödsriket Nifelhem. Det var gudinnan Hel som regerade, och längst ut på grenarna bodde det också svartalfer och även dvärgar.

Mimers brunn.
Mimers brunn är en av de källor som asken Yggdrasil dricker ifrån. Det är vishetens källa och en gång vaktades den av Odens morbror Mimer. Men i kriget (”Vanakriger”) mellan asarna och deras släktingar vanerna blev Mimer halshuggen. Men Oden förtrollade han huvud och lade det i källan. På det viset kunde han be sin morbror om råd, när det behövdes.
Och varför Oden bara har ett öga är för att han släppte ner sitt andra i vishetens källa för att kunna se allt.

Hvergelmer.
I Hverglmer isiga vatten sitter draken Nidhögg och tuggar på en av Yggdrasils tre rötter. Då och då kastas det ner lik från Hel som han slukar.
Tillslut kommer Nidhögg att bita av Yggdrasils rot, och då får det stora trädet slagsida. Det blir början på den långa Fimbulvintern som inleder Ragnarök.

Urdarbrunnen.
I Urdarbrunnen bor de tre nornoma, tre kvinnor som är av en annan urgammal gudaätt och kallas diser. De heter Urd, Verdani och Skuld och dom ägnar all sin tid att spinna människornas livstrådar. Så när det helt enkelt är dags för någon att dö klipper dom av den personens livstråd.
Ibland kan dom också råka trassla till tråden, och då blir de försåts problem i den människans liv.

Utgård.
Det är i Utgård som troll, jättar, flyghäxor, dvärgar och allt annat otyg bor. Här i dvärgarnas smedjor smiddes en gång alla gudavapen. Dvärgar är människoliknande varelser, men en aning liksom hoptryckta, med stort skägg och tovigt hår. Och ibland kan dom ha olika djurfötter som döljer sig under smedsförkläden.


Olika gudar.
Oden. (”Den rasande”)
Det är Oden som är asarnas ledare och människornas övergud. Som jag nämnt tidigare är det också han som bor i Valhall, i det största huset i Asgård. Där bor han tillsammans med sin hustru Frigg. Dom har tillsammans ett barn, och i övrigt har Oden massa andra döttrar och sönder med olika troll, jättar och människor.
Tillsammans med sina bröder Vile och Ve skapade dom världen och gav liv till dom allra första människorna. (En jämförelse kommer att komma sist.)
Oden är en riktigt trollkunnig gud. När han plockade ut sitt ena öga och släppte ner de i vishetens brunn, kunde han se allt som hände i världen och vad som kan hända. Och för att få veta universums hemligheter naglar Oden fast sitt eget spjut vid Yggdrasils stam för att i utbyte mot sina plågor får han veta hemligheterna.
Vid sin sida har Oden alltid vargarna Gere och Freke (”den glupske”, och ”den spjuthuggande”) Och när det är fest i Valhall ger han alltid allt kött i sin portion åt vargarna eftersom han själv bara dricker vin.
Dom två korparna Hugin och Munin (”Tanke”, ”känsla”) är Odens två spanare. Varje dag skickar han ut dom ut i världen och om kvällen återvänder dom till Valhall och skvallrar i hans öron om alla saker som hänt.
Och det är den åttabenta hästen Sleipner som är Odens häst, den snabbaste i hela världen.

Tor. (”Dundraren”)
Odens äldste son är Tor, han är åskguden och den starkaste av asarna. Hanns humör är fruktansvärt, men han är aldrig riktigt elak. Det är Tor som vikingarna beundrade mest av alla.
Tillsammans med sin fru Siv och deras barn, Mode, Magne och Trud bor dom i huset Trudvang (”Styrkans boning”). Dom har också två människor i huset, drängen Tjalve och den duktiga pigan Röskva.
Det är Tor som försvarar Asgård mot jättar och andra vidunder. Och till sin hjälp har han med sin hammare Mjölner, smidd av dvärgen Sindre. Tor kastar Mjölner mot jättarna och den far runt tills den träffar sitt mål, då den återvänder den till Tors hand. När den far framåt åker den så snabbt så det ser ut som en skinande åskblixt mot himmelen. Och då den spräcker skallen på jätten hörs ofta en åskknall, som oftast då kommer efter blixten.
Tors huvudfiende är Midgårdsormen, och dom två kommer att mötas i en dödskamp under Ragnarök.
Egentligen är Tor den som ska skydda hela kosmos med sin styrka, men med sitt humör ställer han ofta till så att vi hamnar farligt nära stora katastrofer. Men Tor inser efterpt sina misstag och skäms bittert.

Balder. (”Den lysande”)
Odens ende barn tillsammans med sin fru Frigg är Balder. Han som Asgårds arvtagare är den ljusaste och vackraste av asarna och helt felfri. Med sin fru Nanna och deras son Foreste, som är rättvisans son, bor dom i huset Breidablick. Balder är älskad av alla utom Loke, och genom sin list ser Loke till att Balder blir dödad genom en olyckshändelse. Men efter Ragnarök återuppstår Balder och tar Odens plats som härskare av kosmos.

Loke. (”Spindeln.”)
Loke är en skum figur, från början var han av jättesläkt, men närmast är han en fosterbror till Oden. Egentligen är han ingen riktig gud, men han är ändå mycket mäktig och trollkunnig. Han gillar att retas, ljuga och att ställa till det för människor och gudar. Loke är gift tillsammans med fridsamma Sugyn och tillsammans har dom sonen Narve. Men framförallt har Loke tre monsteruösa barn tillsammans med jättinnan Angerboda; Fenrisulven, Midgårdsormen och dödsrikets härskare Hel.


Ragnarök
Världens undergång..
I slutet av vanakriget när Mimer blivit halshuggen börjar vishetens brunn att fyllas med nedblåsta löv. Tillslut drabbas brunnens rot av röta och Yggdrasil börjar må dåligt. Det var för första gången som den stora askens löv började gulna.
Urdarbrunnen blev mörk och dunkel och Nunorna spådde dåliga tider. Oden visste redan vad som var på väg att hända. Sedan han släppte ner sitt ena öga i Mimers brunn hade han sett att askens skulle sluta sina dagar.
Så en dag lyckas draken Nidhögg bita av en av Yggdrasils rötter, och trädet får slagsida. Efter detta blir det tre långa vintrar på följd, och blir till en enda tre år gammal vinterårstid, den så kallade Fimbulvintern. Hela Yggdrasil djupfryser.
Snön går så högt på Idavallen så att man inte längre kan se huvudena på folk. Och i Valhall fryser mjödet.
Våldsamma stormar river i Yggdrasils topp och tillslut går en av de största grenarna av. Den faller ner i havet som omgärdar Midgård och landar på Midgårdsormen, som genast släpper taget om sin svans.
Samtidigt sliter Fenrisvargen lös sin boja, och de två monsterbröderna befriar tillsammans sin far Loke. Dom två vargarna Skall och Månegarn hinner till slut upp till Sol och Måne, och slukar dom. Världen blir helt belagd i mörker.
Nere i dödsriket avseglar skeppet Nagelfar mot Asgård, med jätten Hrym som kapten. Eldjättarnas furste Surt tågar med sin arme, och Loke med sina två söner ansluter sig till deras led och det gör även draken Nidhögg.
Den skarptögda Heimdall ser armen komma på långt håll och blåser i Gjallhornet för att varna asarna. Hela Asgård rustar upp för strid. Det är under Tyrs ledning som gudarna och enhärjarna formerar sig på Vidgridslätten, för det är här som det avgörande slaget ska stå.
Den första som rider in i striden är Oden. Han är väl medveten om sitt öde och sporrar Sleipner mot Fenrisulven. Oden lyckas spätta Fenris med sitt spjut, men strax där efter bli han slukad av jättevargen.
Den starke Vidar dyker upp och her sin tunga sko i vidundrets stora käft, därpå som han ränner sitt svärd genom ulvens hjärta. Tyr möter varghunden Gam i närkamp, men bli uppäten. Men han spettar Gam med sitt svärd från insidan av djurets buk.
Tor tar sig an sin ärkefiende, Midgårdsormen. Med all kraft han har slår han Mjölner i ormens skalle så att den sjunker död ner på marken. Men med sina sista andetag utandas monstret en pust av giftigt eter rakt i Tors ansikte. Åskugden backar nio steg och faller sedan död ner. Loke och Heimdall slungar precis samtidigt varsitt spjut mot varandra och dör båda i precis samma ögonblick.
Det enda som Frej har att slåss med är sitt hjorthorn, men detta driver han genom Surts ena öga. Kort efter tar Surt sitt flammande svärd och klyver Frej.
Magne, Tors urstarke son är nära att hamna i Nidhöggs stora gap, men han är tillräckligt snabb och skickar en pil rakt igenom drakens huvud. Tillsammans med sin farbror Vidar dödar Magne och Mode de sista jättarna och tillslut tystnar vapenlarmet.
Slätten är full av döda kroppar. Alla enhärjarna har stupat, liksom asarna Njord, Brage och Ull. Det var endast dom kvinnliga asynjorna som tycks ha överlevt. Plötsligt börjar det att blåsa och en kraftig vindpust från väst tar tag i Yggdrasil och böjer den åt öster. Regnbågsbron Bifrost rämnade och föll ut i rymden. Sen kom en vind från öster och slet trädet åt väst, och husen Folkvang, Alvheim och Noaturn rasade samman. Slutligen gav en stark nordanvind dödsstöten till Yggdrasil. Uranbrunnens rot gick av och världsträdet tumlade omkull. Saga, Odens dotter, pekade mot Svartalvheim, där ett stort eldsken blossade upp. Dom två dvärjarna Brokk och Sindres hade tänt eld på Yggdrasil. Nu var det brottom att ta sig undan.
Vidar plockar fram skeppet Skidbladner ur den döde Frejs ficka och vecklar ut det. Både Balder och Höder har uppstigit från Hel och ansluter sig till de andra. Alla gudar kliver ombord på det flygande skeppet och ger sig av från Asgård.
Surt står fortfarande upp, i sina dödsryck tänder han eld på hela universum med sitt flammande svärd. Asgård, Jotunheim, Midgård och alla de andra rikena går under i katastrofen.
Det flygande skeppet Skidbladner svävar långt bort till fjärran rymder för att komma undan lågorna.
En lång tid senare återvänder gudarna till sina forna byggplatser. Dom ser då att Idavallen har höjt sig ur havet och faktiskt grönskar igen. Dom slår sig ner för att bygga upp världen igen. Och Balder, som nu tagit över efter Oden inleds nu ett tusenårigt rike av fred och välstånd.

Men människorna då?
Det var faktiskt två personer som överlevde Ragnarök. En man, Liv och en kvinna, Livtrasa. Dom hade vart ute och åkt skidor när Ragnarök brakade loss. Dom hade sökt skydd i en grotta som hade täppts till i dom följande katastroferna. På det viset hade som klarat sig helt oskadda. Och det är från Liv och Livtrasa som de nya människorna kommer.

Asatrons skapelseberättelse.
Oden, Vile och Ve dödade jätten Ymer och skapade jorden av hans kropp.

Det glödande Muspelheim låg i söder och i Norr låg det iskalla Nifelheim. Och mellan dessa två områden låg ett stort tomrum som kallades Ginnunagapet. En dag träffades den kalla rimfrosten från Nifelheim av varma vindar från Muspelheim och det börjadra droppa. Och ur dropparna uppstod det ett liv, jätten Ymer.
Ur Ymers ena armhåla växte en man och en kvinna fram. Och hans ena ben avlade en son med det andra. Ymer linärde sig på mjölken från kon Audhumbla, som även hon uppstod ur dropparna. För att föda fick Audhumbla slicka salt från en sten. En dag kunde man se ett manshuvud på stenen och efter några dagar en hel man, Bure. Med tiden fick Bure en son, Bor. Och i sin tur fick Bor tre söner tillsammans med jätten Betsla, Oden, Vile och Ve.
Bröderna växte upp och blev stora och starka och bestämde tillsammans att de skulle slå ihjäl den ond...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Asatro, nordisk mytologi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-05-24

    Riktigt jävla grymt arbete!

  • Inactive member 2007-10-25

    så jävla bra! ;D

  • Inactive member 2007-11-28

    mäktigt

  • Inactive member 2010-01-12

    Riktigt grymt!

Källhänvisning

Inactive member [2007-01-14]   Asatro, nordisk mytologi
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7427 [2019-03-26]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×