Carl Michael Bellman

6 röster
13358 visningar
uppladdat: 2006-11-30
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Bellmans uppväxt

I det Daurerska huset vid Hornsgatspuckeln på Söder i Stockholm födde Catharina Hermonia år 1740 en pojke som fick namnet Carl Michael. Både hans mor och hans far, Johan Arndt Bellman, var trogna lutheraner så Carl Michael fick en strikt gammallutheransk uppfostran. När han var liten så hölls det till och med religiösa sammankomster i deras hem.
Carl Michael var däremot inte ensam om att uppleva denna stränga barndom. Has mor födde 15 barn under hennes livstid men sju av dem dog redan som små barn.
Som sexåring så började Carl Michael som privatelev på Maria Skola. Han var en begåvad elev och hans föräldrar var stolta över de framsteg han gjorde.

När Bellman var fjorton år så finns det nedtecknat att han i feberyra kunde tala i sammanhängande versmått. Det var främst på grund av detta som hans föräldrar bytte ut hans privatlärare till en som hade mer skolning inom lyrik och diktning. De ansåg att om han i feber kunde komma upp med sådana verser så måste han vara extremt begåvad i vaket, klartänkt tillstånd.
Föräldrarna diskuterar saken med familjens intellektuella bekanta och tillsätter efter det Claes Ludvig Ennes som pojkens nya lärare.
Detta beslut har Bellman lovprisat flera gånger under sitt fortsatta liv. Han säger att denne Claes är ett geni och han säger att det var han som lärde Bellman att ”hantera Apollos lyra", vilket blev enormt viktigt för hans fortsatta karriär.

Bellman hade lätt för att lära och var mycket begåvad. När han var femton år så hade han redan översatt en hel del svåra bibelverser från tyska och italienska och han hade författat en hel del brev och poesier och folk hade börjat förstå att han var ett blivande geni.
Men som många andra konstnärer hade han en del problem med matten.
Som sjuttonåring så fick han en provanställning på Riksbanken som han bara nätt och jämt klarade av. Han stannade inte där länge utan flyttade efter ett år till Uppsala där det var tänkt att han skulle läsa på universitetet, men det var inte så populärt för Bellman bedrev den mesta tiden med att festa och dricka.
När pluggandet inte fungerade så flyttade han tillbaka till Stockholm där han fick en tjänst som extraordinarie på samma bank som tidigare. Han fick ingen lön för sitt arbete så hela hans nöjesliv betalades av bankens krediter.
Till slut uppgick hans skulder till 18.000 daler, vilket var väldigt mycket på den tiden och fortfarande är en hel del pengar.
Vid den här tiden så kunde han spela cittra helt makalöst och kunde inte jämföras med någon annan trubadur i staden.

Vid den här tiden så upplevde Sverige en högkonjunktur och det fanns gott om pengar och nöjen. Stockholm var i totalt kaos på den tiden. Människor kastade ut sin avföring och sitt skräp rakt ut på gatan utanför huset och döda hästar sågs flyta omkring i den sjö som de tog sitt dricksvatten ifrån. Sjukdomsrisken var den däst högsta i hela Europa och det var bara London som kunde toppa skitigheten.
Men människor brydde sig inte om smutsen, de kunde ändå roa sig och gå på någon av de 700 krogar som trängdes runt om i det trånga Stockholm. Det fanns en krog på var 100 medborgare så det fanns alltid plats att få sig något att dricka.


Bellmans konstnärlighet

Bellman var en enastående poet och musiker. Hans musik är enkel och välproportionerad så att det blir en enastående lätthet och skönhet i de flesta av hans verk. Ofta har han tagit något klassikt stycke från hans samtid och skrivit om det så att de vanliga människorna ska kunna sjunga det med sina egna röster.
Han är även en mästare med orden och på den gammalsvenska som användes vid den tiden så lir hans texter rent av magiska. Den djupa förståelsen för de grekiska och romerska gudarna visar på ett stort kunnande, men även på en otrolig förmåga för metaforer och liknelser.

Bellman nämner många människor i sina alster. Hans verk angående Fredman är många och samlade i både Fredmans epistlar och Fredmans sånger.
Jean Fredman var en urmakare som bodde i Stockholm samtidigt som Bellman, men som han inte riktigt kände utan istället iakttog på håll.
Fredman var en erkänt duktig hantverkare och var ålderman i sitt skrå redan vid 29 års ålder. Han ägde då redan en hel del fastigheter runt om i Stockholm och innehöll titeln Hovurmakare.
Senare blev det så att Fredman spelade och söp bort hela sin förmögenhet och hade inget annat val än att gå på gatan och tigga, men han fortsatte likväl att dricka ända till sin dödsdag.
Den första dikten om honom skrev Bellman när han var 27 år gammal och det just efter att Fredman hade dött. Denna sång kallade han Fredmans Begravning och blev senare sång nummer 26 i samlingen om honom.
Den Fredman som speglas i Bellmans texter handlar rätt så lite om den verklige mannen bakom namnet. När Bellman skrev så lät han karaktärerna utvecklas av sig själva och ofta så ledde de bort ifrån in upphovsmakare.

I de flesta av Bellmans sånger så nämner han Bacchus. Detta ledde så långt att han skapade en speciell Bacchi Orden som en parodi på dåtidens mode att återskapa medeltidens riddarordnar.
För att bli dubbad till riddare i Bellmans orden så skulle man vid minst två tillfällen ha legat totalt utslagen i rännstenen till allas åskådande.
I Bacchi Orden dyrkar den gamla grekiska vinguden Bacchus och medlemmarna bestod av beryktade a-lagare från Stockholm. Senare också personer längre ifrån som hade fråntagits sina befattningar för att de brukat flaskan för hårt.
Det inträffade dock inga verkliga möten, orden var ett rent påhitt av Bellman där medlemmarna visserligen togs ur verkligheten. De ceremonier som föredrogs i de så kallade ordenskapitlen var samma som i de ordnar som adeln hade återskapat. När nya medlemmar tas in dubbas de till riddare, får högtidligen en egen vapensköld och ett valspråk, och när de dör hedras de med en parentation. Den som blir dubbad till riddare av Bacchi Orden blir samtidigt adlad och får ett nytt namn. Den nedsupne notarien Kolmodin blir på detta sätt von Källarcreutz, den f.d. kanslisten Holmström blir von Ehrensugga, och den enfaldige före detta bagaren Kihlberg blir adlad Adlerstop. När någon känd drinkare dog skrev Bellman högtidligen en parentation över honom. Det finns till exempel parentationen över Brännvinsbrännaren Lundholm och Fredmans Begravning, som ju var den första dikt av Bellman där Fredman förekommer.


Bellman levde inget lätt liv. Hans vardag kantades av sjukdom, en väldigt smutsig stad och flera dödsfall inom familjen. Det märks både på hand texter och på hans tonarter och notbilder. Men det är mer som en likgiltig självironi än självömkande som han skildrar sina dagar. Han anser sig inte vara förmer än andra och ser att andra inte heller har det så lätt, och även fast han inte tycker synd om någon så känner han sympati för de flesta människor, i vilken situation de än befinner sig i. ”Torstig var hon och uttorstig är jag. Vi är torstiga alla”

För de som inte känner Carl Michael Bellman till annat än namnet verkar han vara en försupen spelare som inte tillförde något annat än en hög med Bellmanhistorier om hur han gång på gång är bättre än utlänningarna, men ändå trög som den a-lagare han sägs vara, och visst har Bellman många gånger kallats a-lagets anförare och dryckeskonstens främsta konstnär. Frågan är då hur långt från verkligheten detta är?
Bellman hade nära kontakter med hovet och med adeln och var en eftertraktad personlighet som ansågs vara statushöjande att ha på sina fester. Därmed kan han omöjligen ha varit den totalt nersupne ynglig som många vill ha honom till, för om man var gäst i det kungliga slottet så kunde man inte komma dit full. Samma sak gällde i de framstående adelsmännens ståtliga hus.
Inte heller kan man författa så många lysande verk om man ligger utslagen i rännstenen dygnet runt, även om många av dem handlar om att ligga där.

Bellman idag

Trots att Bellman levde för över tvåhundra år sedan så verkar han än idag. Allt han har skrivit är fortfarande aktuellt och det finns minst en Bellmantolkare per mansålder:
Sven Scholander 1860 – 1936,
Birger Sjöberg 1885-1929,
Evert Taube 1890 - 1976,
Fred Åkerström 1937 - 1985,
Cornelis Vreeswjik 1937 - 1987,
Det har aldrig funnits så många tolkare samtidigt som nu. Martin Bagge anses vara Sveriges just nu mest framstående tolkare och Marie Bergman är något så ovanligt som en kvinnlig Bellmantolkare. Det anseende som Bellman fortfarande erhåller kan även visas i hur många av dagens populära artister som har valt att spela in hans sånger. För att bara nämna några så har Lars Winnerbäck gjort Nå Skruva Fiolen och Joachim Thåström har spelat in Märk hur vår skugga. Båda dessa skildrar dagens samhälle och åtaganden på samma sätt som Bellman gjorde under sin tid och det är fantastiskt hur bra Bellmans texter går ihop med dessa moderna artisters.

Allt sedan Bellmans tid har poeter varit förtjusta i att använda gamla mytologiska figurer och gudar. Ett vanligt inslag i Carl Michaels diktning är nymfer, fauner, solguden Apollon och den kanske viktigaste; vinguden Bacchus.


Historien, mytologin och andligheten sträcker sig över alla sekel och bildar något sorts smörgåsbord varifrån vi idag kan plocka godbitar för att förklara dagens situationer.
Carl Michael Bellman tar gammal romersk mytologi och blandar den med dåtidens tryck från kyrkan, lättsinnigheten på krogarna och hur kungen och hans män betedde sig och visar med en mångbottnad djupsinnighet hur samhället då såg ut.
Lars Winnerbäck blandar gammal grekisk mytologi med dagens tryck från media, lättsinnigheten på krogarna och hur politikerna och deras män beter sig, i modern Bellmanaktig anda.
Men visst är Bellmans äldre diktning mycket mer magisk än Lars nymodigheter.

Än idag så är alkoholismen ett hett ämne. Man må förgylla Bellman hur långt man vill, men ren fakta visar att han var en alkoholist som kunde klara mycket få dagar nykter.
På hans tid var det mer accepterat att ta en sup när man steg upp och sedan en efter varje mål tills man gick och lade sig.
För Bellman fungerade spriten ofta som en ångestförtryckande drog som gjorde så att han inte behövde bekymra sig om morgondagens svårigheter när han vände sig till sin flaska. Bellman hade många problem. Han hade ett barn s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Carl Michael Bellman

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-11-30]   Carl Michael Bellman
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7221 [2020-07-04]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×