Nepal

4 röster
16188 visningar
uppladdat: 2001-05-19
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Kort info
Statsskick: demokrati
Yta: 147 181 km2
Huvudstad: Kathmandu (440 000 inv 1995)
Högsta berg: Mount Everest (8 848 m ö h)
Längsta flod: Karnali, Narayani, Kosi
Invånarantal: 23, 2 milj (1998)
Invånare/km2: 158
Naturlig befolkningstillväxt: 2,6 % (1997)
Läs- och skrivkunnighet: 27 % av dem som är över 15 år (1995)
Folkgrupper: indo-nepaleser 75 %, tibet-nepaleser och övriga 25 % (1997)
Språk: nepali är officiellt språk
Religion: hinduer 87 %, buddister 8 %, muslimer 3, 5 %, övriga 2, 5 % (1991)
BNP/invånare: 203 US dollar (1995)
Olika näringsgrenars andel av BNP: jordbruk 42 %, industri (inkl byggnadsindustri) 21 %, service och övrigt 37 % (1994-1995)
Naturtillgångar: skog, vattenkraft, kvarts, lignit, koppar
Viktigaste exportvaror: mattor, kläder, livsmedel, råvaror
Valuta: 1 rupie = 0,13 SEK (september 1998)
Tid: 4,5 timmar före svensk tid.

Geografiska förutsättningar
Nepal ligger mellan Indien och Kina och är ungefär lika stort som halva Finland. Gränsen mot Kina karaktäriseras av Himalayabergen med 8 av världens 10 högsta toppar och Mount Everest(8848) som den mest kända toppen. Den är faktiskt världens högsta punkt. Nepal består till 1/3 av berg, och det är inte nog med att världens högsta punkt finns i Nepal, världens djupaste klyfta finns också här; Kaligandaki-klyftan. DESSUTOM finns världens högst benägna sjö här: Tilicho.
I övrigt skiftar Nepal starkt mellan bergigt land i norr och slättland i söder där Gangesslätten fortsätter.

Klimatiskt sett är Nepal ganska omväxlande. I norr där dom ständigt snötäckta bergen finns är det ständigt under nollpunkten, medan medeltalet i Kathmandudalen under januari är c:a 10 grader Celsius och under juli 26 grader Celsius.

Det är c:a 620 km till Indiska oceanen från Nepal. Däremot finns det rikligt med floder som har stor potential till vattenkraft.


Naturtillgångar och näringsliv
Nepal är ett av minst industrialiserade landen i världen och nästan halva befolkningen lever i fattigdom. Jordbruket försörjer 90% av befolkningen trots att den bara utgör 42% av BNP:n. Dessutom använder man inte traktorer på dom dåliga nepalesiska vägarna. Där är det oxar som gäller. Överallt ser man terrassodlingar och kvinnor hjälper till stor del till med jordbruket. Även barnen hjälper till. Trots att skolan är gratis har många familjer inte råd att skicka iväg sina barn eftersom dom måste hjälpa till att tjäna ihop födan. Detta är en stor orsak till att Nepal är ett u-land, eftersom utbildningen skulle hjälpt dom att industrialisera.

Fastän jordbruket tar upp 90% av folket tar det bara upp 18% av landet (annars så är 1/3 av landet skog och nästan 40% ödesmark). De största skördarna består av Sockerrör, ris och majs. Men även potatis, vete, hirs och grönsaker är stora.

I de låga Terairegionerna odlas tobak och man exporterar överskottet. Kardemumma och ris är tterligare två viktiga exportvaror. Handeln domineras av Indien, men man har upprättat lite lätt handel med Kina och Bangladesh.

Tillverkningsindustrin är liten och finns till större del i Kathmandudalen. Inklusive Byggnadsindustrin utgör Industrin 21% av Nepals BNP. Mattor och tyg utgjorde 80% av Nepals exportinkomst de tre senaste åren. Dessutom har Nepal ökat sin ekonomiska tillväxt bra genom att utnyttja deras resurser inom vattenkraft och Turism. Speciellt turismen tror jag kan ge Nepal ett stort tillskott eftersom det är lite mystiskt och intressant med alla berg och folket.

De resterande 37 procenten av BNP:n utgörs av tjänster.

Befolkningsutveckling
Nepals befolkning utökades med 2.34% år 2000. Det föds 33.83 barn per 1000 personer om året och 10.41 per 1000 personer dör varje år om man räknar med statistiken över år 2000. Varje kvinna föder i genomsnitt 4.68 barn och cirka 76 barn per tusen som föds dör i spädbarnsdöd. Medellivslängden är 51 år för män och 48 för kvinnor.

Historia
700 f.kr. kom Kiratisfolket till nuvarande Nepal och med dom Buddhismen.

Vid 200 e.kr. var Buddhismen på tillbakagången och ersattes av Hinduismen, medtagen av Licchavisfolket som invaderade från norr och avsatte Kiratis sista kung.

År 879 hade licchavieran gjort sitt och ersattes av Thakuridynastin. Nu följde en period känd som ”den Svarta Åldern” fylld med invasioner och ostabilitet, men Kathmandudalens strategiska läge försäkrade Kungadömets säkerhet och växt.

Flera århundraden senare grundade Thakurikungen Arideva Malladynastin och startade därmed ytterligare en renässans av Nepals kultur. Trots motsättningar som jordbävningar, invasioner och inbördeskrig blomstrade dynastin och nådde sin pik på 1400-talet under ledning av Yaksha Malla.

Den mest östra regionen, Gurkha, började ett fälttåg för att ta över hela dalen.1768, efter 27 års krigande hade dom vunnit och flyttade sin huvudstad till Kathmandu. Från denna nya bas expanderade deras kungarike med hjälp av en till synes ostoppbar armé fram tills 1792 då den stoppades av Tibets försvar. 1814 fortsatte dock Gurkha sina strider. Denna gång med Storbritannien om ett territorium. Till slut var dock Gurkhakrigarna tvungna att ge upp och 1816 fick dom skriva på Sugaulifördraget och förlorade därigenom Sikkimregionen och större delen av Terairegionen (Nepal fick dock tillbaka en del av marken när dom 1857 hjälpte till att slå ner det Indiska myteriet), fastställde Nepals nuvarande gränser och gav Nepal en brittisk ”gäst”.

Shahdynastin fortsatte som regent fram tills 1846 då Jung Bahadur tog kontroll över landet genom att mörda flera hundra av landets viktigaste män då dom var på ett och samma ställe, tog den mer prestigefyllda titeln Rana, gjorde sig själv till premiärminister för livet och gjorde senare platsen ärftlig. I ett århundrade framöver skulle Rana och dess avkommor vältra sig i lyx i stora Kathmandupalats.

Strax efter andra världskriget ändades Shahdynastin då Britterna, som varit dess största stöd, drog sig från Indien samtidigt som det började bli uppror i landet och strider på gatorna. Så Rana gav motvilligt tillåtelse till en omröstning och 1951 blev Kung Tribhuvan utnämnd till regent och bildade en regering uppbyggd av medlemmar av Ranas och den nyligt grundade Nepalesiska Kongresspartiet. Detta system blev dock kortlivat. Efter ett tag med svåra stunder då det inte fungerade så bra med det bestämde Tribhuvans son Mahendra att ett partilöst system skulle passa Nepal bättre. Kungen valde premiärminister och ministär.

1972 fick Kung Birenda makten. Ända sedan Kung Mahendras regeringstid hade korruption och diverse andra tråkigheter drabbat i landet. 1989 sa folket ifrån och nu följde några månader med tortyr och våldsamma sammandrabbningar som lämnade hundratals döda efter sig. Detta blev för mycket för Birenda som då upplöste sitt ministär, legaliserade politiska partier och inbjöd oppositionen till att forma en regering.

Förändringen till demokrati fortsatte och i valet 1991 delade Nepals kommunistiska parti och Det Nepalesiska Kongresspartiet de flesta av rösterna. Sen dess har Nepal upptäckt svårigheten i att ordna ett fungerande demokratiskt system, speciellt eftersom det är deras första försök. Dessutom underlättar inte precis deras riktigt dåliga ekonomi och saknaden av industrialisering och utbildning.


Samhället idag
Nepal är en demokrati sedan 1990. Kungen och regeringen är dom som bestämmer och har makt. Representanthuset har 205 ledamöter som blivit framröstade, medan nationalförsamlingen har 60, varav 20 ersätts per år.

För att få rösta ska man vara 18 år, och eftersom så stora delar av befolkningen inte kan läsa har man gett varje parti en symbol. Det regerande kongresspartiet t.ex. har ett träd.

Ekonomi
Jordbruket är som sagt det som sysselsätter största delen av befolkningen och är därför också den största inkomstkällan, även om den är en väldigt dålig inkomstkälla; det utgör endast 42% av landets totala BNP.

Nepal har många floder och har stor potetial inom vattenkraft, men dom har inte exploaterat den så mycket som dom kan. Vattenkraft inbringar en del pengar, men inte lika mycket som den skulle kunna om Nepal bara utnyttjade den bättre.

Turismen har kommit kraftigt nu på slutet och största orsaken till det är nog att vi har upptäckt hur fint Nepal verkligen är med alla sina berg och dalar.


Utbildning
Trots gratis femårsskola är det inte många barn som går. Den största orsaken till detta är att föräldrarna inte anser att dom har råd med att släppa iväg barnen; dom måste arbeta i landet istället, så att dom får ihop nog med pengar för att klara sig.

Skolan består av att man först går fem år i en s.k. primärskola, för att sedan gå tre år i en s.k. sekundärskola på 2+3 årskurser, alltså fem år där också. Man börjar skolan i sexårsåldern men den är inte obligatorisk och endast en tredjedel av flickorna börjar skolan. Då man går ut sekundärskolan får man ett ”school leaving certificate” som endast en liten minoritet lyckas erövra. På mitten av 1980-talet var 30% av befolkningen analfabeter. Då var endast 1/3 av primärskolans och 75% av sekundärskolans lärare utbildade.

Sociala förhållanden
Nepal har en av världens lägsta levnadsstandarder och högsta dödligheten. 85% av barnen beräknas lida av undernäring och över halva befolkningen lever under levnadsstandarden. Mag- och leversjukdomar är vanliga liksom alla sjukdomar som orsakas av undernäring och felnäring, t.ex. Malaria och tuberkulos. Utländska bistånd går till rent vatten, bättre undervisning, transport, sjukvård, hälsovård och MAT.

Nepal är ett diskriminerande land som är mansdominerat och övergrepp på kvinnor är inte ovanliga. Dessutom tar den rika minoriteten pengarna från den fattiga minoriteten. Nu börjar dock fler och fler bli politiskt medvetna och kräver jämställdhet.


Övrig Analys
Jag är ganska säker på att det är p.g.a. bristen av utbildning, att landet inte är industrialiserat och att så stor del av befolkningen är sysselsatta inom jordbruket. Om man utbildade lärarna och gjorde skolan obligatorisk så skulle det nog lösa sig. Till dom föräldrar som inte anser sig ha råd att skicka iväg barnen skulle man ge ersättning som man fått genom bidrag från utlandet. Man skulle kunna starta en rörelse där man lät personer bli finansiär åt ett barn. Varje person fick ge kanske 20-50 kronor i månaden för att föräldrarna ska ha råd att skicka barnen till skolan. Då skulle sedan barnen kunna läsa och exploatera landets potentiella ekonomiförstärkare, vattenkraften t.ex. Nu då världen kräver så mycket energi och energikällorna börjar sina borde ju priset höjas, och då kan man få ännu mer pengar för den. Det dåliga är att miljön tar skada, men då barnen utbildas kan säkert någon komma på ett sätt att fixa det.

Just nu är ju Nepal en bit ifrån att vara i-land. Man jobbar med jordbruket och trivs med det...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Nepal

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2001-05-19]   Nepal
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=720 [2018-11-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook