Edith Södergrans liv

3 röster
10839 visningar
uppladdat: 2006-11-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Uppväxt

Edith Irene Södergran föddes den 4 april 1892 i ett medelklasshem i S:t Petersburg av en svensk far, Matts Södergran och en finlandssvensk mor, Helena (född Holmroos; båda Ediths föräldrar var födda i Finland). Hon kom att växa upp som enda barnet; en son som fötts ett par år före Edith dog i späd ålder. Modern kom från en mera välbeställd familj, och kvinnornas ställning inom familjen tycks ha varit stark. Det är också tydligt att det fanns ett starkt förtroende mellan Edith och hennes mor, om förhållandet till fadern vet vi i princip ingenting. När Edith bara var några månader gammal flyttade familjen till byn Raivola på Karelska näset där hennes morfar, Gabriel Holmroos, köpte en villa åt dem. En kort tid därefter fick Matts jobb som föreståndare på ett sågverk. Tre år efter att Matts påbörjat sitt nya arbete gick företaget i konkurs och familjen klarade inte av att betala sina skulder. Dock avled Helenas far ett par månader senare och arvet delades mellan henne och hennes mor. Med pengarna från arvet betalade Helena av familjens skulder och fick dem på fötter igen. Men de resterande pengarna försvann i snabb takt på grund av Matts misslyckade affärer. Detta löste Helena genom att med sin mor ordna så att familjen Södergran fick en del av avkastningen på moderns arv, och därigenom blev familjen åter skuldfri. Edith fortsatte att gå i skola i den traditionsrika flickskolan Petrischule i S:t Petersburg, belägen mittemot Vinterpalatset, och kunde på nära håll följa tsardömets konvulsioner - hon befann sig med stor säkerhet i staden vid den blodiga söndagen i januari 1905 när över tusen fredliga medborgare, även kvinnor och barn, mejades ner av tsarens garde. Under dessa komplicerade förhållanden blev mamman i praktiken den som ansvarade för familjens försörjning, och detta kan säkert ha påverkat Ediths tilltro till kvinnligheten. Mera genomtänkta kvinnosaksidéer mötte hon förmodligen först under tiden på santorium i Schweiz.
Det finns inte så många bilder på Ediths far, men desto fler på hennes mor. Helena Södergran var en robust, kortväxt och intelligent kvinna med ett alltid lika brett och bländande leende. Helena gav intryck av att vara stabil, men så var inte fallet. Hon visade sig många gånger vara nervös, uppriven och orolig. Edith hade en mycket speciell relation till sin mor. Utan henne hade hon nog inte varit den diktare hon blev. Denna relation berodde till stor del på att Ediths far hade brutit all kontakt med sin släkt och därigenom med alla Ediths jämnåriga kusiner, som inte heller bodde i närheten. Därför tillbringade Edith mycket mer tid med sin mor. Helena avgudade Edith, och relationen med henne var viktig. Edith och hennes mor flyttade då in till staden under terminerna där de bodde i en villa i den Wiborgska stadsdelen. Ediths far bodde inte tillsammans med dem under längre perioder under denna tid.
Edith hade inte särskilt många vänner i sin barndom vilket bekymrade modern. Hon adopterade därför en jämnårig flicka från Raivola som skulle bli Ediths syster. Singa bodde hos Edith och Helena under terminerna och flyttade tillbaka till sin biologiska familj under loven. Singas historia slutade mycket tragiskt. Av någon okänd anledning rymde hon från familjen Södergran och försökte ta sig hem till sin biologiska familj. När hon gick på järnvägsspåret mot Raivola blev Singa överkörd av tåget. Helena hittade henne sedan på stationen död och lemlästad. Hur Edith tog sin ”systers” död vet man inte, men Singa blev senare tillägnad en dikt. Edith fortsatte sin skolgång, men år 1904 insjuknade hennes far i lungtuberkulos och i maj 1906 lades han in på Nummela Sanatorium i Nyland. Något år efter att han lagts in blev han hemsänd igen, obotligt sjuk. I oktober 1907 dog Matts Södergran.



Skolgång

År 1902 började Edith sin skolgång i Die deutsche Hauptschule zu S:t Petri, där hon studerade fram till 1909. Dessa skolår präglades av oroligheter och starka sociala spänningar som mycket väl kan ha påverkat hennes världsbild. Bland dikterna i Vaxdukshäftet som skildrar Ediths skolår, finns dikter med politiska motiv. På skolan fanns elever av många olika nationaliteter, bland annat tyska, ryska, finska, tyskbaltiska och skandinaviska barn. Huvudinriktningen på undervisningen var moderna språk. Edith fick lära sig både tyska, franska, engelska och ryska, men någon undervisning i sitt egentliga modersmål svenska fick hon inte, och hennes kunskap om svensk grammatik och stavning förblev litet vacklande. Tyskan var för övrigt det språk som talades mest både i skolan och mellan Edith och hennes vänner.
Edith var en intelligent elev med snabb uppfattningsförmåga, hon behövde inte heller ägna särskilt mycket tid åt läxläsning. En av hennes klasskamrater beskrev henne som klassens mest begåvade elev. Allra mest intresserade hon sig för de franska lektionerna. Detta berodde till viss del på läraren Henri Cottier. Till honom har Edith riktat en stor del av alla de kärlekspoem som finns i Vaxdukshäftet.
Under 1908 tycks Edith ha fattat ett beslut att i fortsätningen göra svenskan till huvudspråk i sitt skrivande; dikterna på tyska upphör plötsligt. Det var inget självklart beslut, hon hade ingen tät kontakt med svensk litteratur och den finlandssvenska poesin befann sig i en vågdal. En viktig impuls till beslutet kan ha kommit från hennes släkting, den finlandssvenske språkforskaren Hugo Bergroth. Något år senare publicerade hon en dikt, "Hoppet" i ett medlemsblad för Svenska folkpartiet i Helsingfors, och började få en del kontakter bland finlandsvenska författare. Övergången till svenska tycks också stå för ett mera tydligt beslut att satsa på poesin.



Sjukdomen

En dag i november år 1908 kom Edith hem från skolan. Hon var nedstämd och orolig och sade att hon inte mår bra. Helena ringde efter en läkare som konstaterade att Edith hade en lunginflammation. Enligt modern förstod flickan vad det var, då hon flera gånger frågade om hon hade fått lungsot. Edith hade gissat rätt. Nyårsdagen 1909 var det fastställt. Edith var TBC-positiv. Knappt en månad efter beskedet lades hon in på Nummela sanatorium, samma sjukhus som hennes far legat på innan han avled. Detta gjorde att Edith aldrig riktigt kände sig bekväm på Nummela. Vid den här tiden var utsikterna att bli helt återställd från lungtuberkulos inte speciellt goda. 70-80 % av de direktpositiva avled inom en period av tio år.
Edith var olycklig på Nummela. Platsen var alldeles för starkt förknippad med hennes fars död. Hon tappade vikt, humöret föll och hon beskrevs i efterhand som ovårdad och besynnerlig. Hon blev även ansedd som lätt sinnessjuk efter att ha friat till en av läkarna. Uppenbart trivdes hon inte på Nummela och kände sig som en fånge. Under de långa dagarna drömde sig Edith bort till andra länder och exotiska platser. Hon delade gärna med sig av sina drömmar, vilket fick henne att verka ännu mer besynnerlig. Under de kommande åren blev hon sämre och familjen sökte hjälp utomlands. Det givna valet var Schweiz, vid denna tid centrum för tbc-vården i Europa.
I början av oktober 1911, cirka tre år efter insjuknandet, reste Edith och hennes mamma till Arosa i Schweiz, men inte heller där trivdes hon särskilt bra. Hon blev undersökt av tre olika läkare som alla kom fram till helt olika lösningar på hennes sjukdom. Några månader senare förflyttades hon till läkaren Dr Ludwig von Muralt på sanatoriet Davos-Dorf. Edith fattade direkt tycke för sin nya läkare och trivdes bättre där. Dr von Muralt föreslog att man skulle utföra en så kallad vänstersidig pneumothorax. Detta innebar att man under en operation punkterade lungan och fyllde den med kvävgas. Den punkterade lungan blev obrukbar, men den ”vilade”. Efter maj 1912 kunde man inte bevisa några fler tuberkelbakterier i någon av lungorna. Hon var inte fri från sjukdomen och visste att hon måste vara uppmärksam på sin diet och vila några timmar dagligen.
Tiden i Schweiz spelade en stor roll för Ediths internationella orientering, från avkroken Finland kom hon till ett intellektuellt vitalt land där hon inte minst på sanatoriet träffade uppslagsrika och begåvade människor från hela Europa. Med dem kunde hon känna en samhörighet som hon sällan känt med S:t Petersburg. Thomas Manns roman Bergtagen, som visserligen är skriven efter kriget men utspelar sig på ett sanatorium just dessa år, ger en bild av den intellektuellt livaktiga atmosfären. Hennes läkare von Muralt tycks också vara den förste läkare som verkligen vann hennes förtroende och vänskap. När han avled 1917 skrev Edith två dikter, "Trädet i skogen" och "Fragment av en stämning" som ger uttryck för hennes sorg och rymmer minnen av tiden i Schweiz. Äntligen kände sig Edith bättre, hostan hade försvunnit och hon var piggare än vanligt. Våren 1914 reste hon äntligen hem, men sjukdomen gjorde sig snabbt påmind, och hennes poesi har tagit form i en kamp mot sjukdomen och senare fattigdomen, vilket i sin tur har förvandlat henne till en närmast mytisk person.



Litterär Revolt

Debutboken Dikter som utkom hösten 1916 väckte ingen större uppmärksamhet, även om en del kritiker var lätt förbryllade - redan här använder Södergran associativt fri vers och målar i utvalda detaljer i stället för genomförda landskap. Uttrycken för ett ungt, modernt kvinnligt medvetande i dikter som Dagen svalnar... och Vierge moderne var också något helt nytt i svenskspråkig lyrik.
Efter oktoberrevolutionen 1917 var Ediths och moderns ekonomiska tillgångar plötsligt värdelösa, eftersom de placerats i ryska värdepapper, samtidigt som Karelska näset från våren 1918 blev en krigszon. I Petrograd (som S;t Petersburg hette från 1914) sköts människor utan rättegång, och Södergran visste att en del av hennes skolkamrater hade flytt från staden. Poeten läste Friedrich Nietzsche och fann hos honom modet att stå emot en tidvis vidrig och förnedrande vardag.
Hennes poetiska nyorientering med Septemberlyran mötte ingen större förståelse från publik och kritik - hon tog själv till orda i en beryktad insändare i Helsingforstidningen Dagens Press nyårsafton 1918 för att försöka klara upp en del av sina avsikter med de paradoxala visionerna i sin nya bok, men lyckades i stället provocera fram den första debatten om modernismens obegripliga poesi på svenska språket - en debatt som sedan skulle återkomma runt till exempel Birger Sjöberg, Peter Weiss och Erik Lindegren. Tidningsdebatten blev i Södergrans fall rätt omild - ingen av debattörerna tycks heller ha haft en aning om de villkor dikterna kommit till under: hungersnöd, lungsot, hot om att bli fördriven eller dödad om Raivola intogs av rödgardisterna - men hon vann en vän och livsviktig allierad, den unga kritikern och författarinnan Hagar Olsson (1893-1978). Till Hagar, "systern" är en diktsvit i Rosenaltaret i tysthet dedicerad.
Med diktsamlingen Framtidens skugga - det första förslaget till titel var "Köttets mysterier" - kulminerar Södergrans manande visioner och den närmast kosmiska glöden i dikterna talar om en förnyad värld efter de krig och katastrofer som nu härjar jorden - Raivola var som sagt krigszon 1918 och även senare kunde Edith höra kanoneld från köksfönstret. Ordalagen kan föra tankarna både till Walt Whitman, Sapfo och Jim Morrison när poeten ikläder sig rollen som spåkvinna, härförare eller helt enkelt den av Eros utvalda förmedlaren:
Jag känner dig, Eros:
du är icke man och kvinna,
du är den kraft
som sitter nerhukad i templet
för att resa sig, vildare än ett skrän,
häftigare än en slungad sten
slunga ut förkunnelsens träffande ord över världen,
ur det allsmäktiga templets dörr.
-Eros hemlighet

Det visionära tonläget till trots var Edith Södergran under den här exalterade perioden ateist, och hon förmådde enligt grannar och vänner också skilja på sin egen person och de skimrande drottningar och profeter hon tog till rollfigurer av i sin lyrik. Den förvandling hon skriver om, tänkte hon sig, skulle skapas av en ny mänsklighet ledd av "de starkaste andarna" (Nietzsches övermänniskor, se till exempel dikter...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Edith Södergrans liv

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2008-04-28

    detta är ju en exakt kopia av

Källhänvisning

Inactive member [2006-11-26]   Edith Södergrans liv
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7187 [2019-10-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×