Häxor

3 röster
9186 visningar
uppladdat: 2006-10-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Hur allting började
Hur häxhysterin började vet man exakt inte. Enligt Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" så började hysterin med en vallflickas möte med fel präst vid fel tidpunkt men det finns fler än en teori. Jag har inte riktigt hittat något bra om hur allt började men jag tror då, att det var många små händelser som utlöste en av de värsta perioderna i människans historia.

Häxan var den farligaste av kättare och snabbt spred sig den handbok som blev rättesnöret för all förföljelse under ett par århundraden, nämligen boken Häxhammaren. Den utkom 1487 och var skriven av två dominikanermunkar, Jakob Sprenger och Heinrich Kramer. Häxhammaren beskrev detaljerat hur en häxa kunde identifieras, anklagas, torteras och dömas, och med den nyuppfunna boktryckarkonstens hjälp blev den en av världens mest lästa böcker. Boken bestod av tre delar. Första delen skulle bevisa att häxor finns, andra delen beskrev hur häxeri bedrivs och tredje delen hur häxor upptäcks, hur rättegång och förhör mot dem skulle drivas samt hur de skulle oskadliggöras.
En bild av den tyska versonen av Häxhammaren



Anklagad
De som oftast blev anklagade var självständiga läkekunniga kvinnor som tog sig fram på egen hand. Barnmorskor var också illa utsatta. De anklagades för att mörda de nyfödda och göra häxsalva av dem. Ifall barnet var missbildat anklagades de för att ha bytt ut det riktiga barnet mot ett av djävulens yngel. Kloka gummor och gubbar i byarna som levde på naturen och som kom på många naturläkemedel blev också ofta anklagade.

Om kanske en bonde gick till en läkekunnig och bad om hjälp men nekades, så kunde han som hämnd anklaga denne, men det kunde också vara så att ett barn ville bli av med t.ex. sin styvmamma och såg en chans att bli av med henne genom att anklaga henne för att vara en häxa. Det finns fall som ser ut att vara både sk. hämdattraktioner eller bara ett bekvämt sätt att bli av med någon.

Man mer eller mindre tvingade den anklagade att erkänna att hon var häxa. Till hjälp använde man tortyr.

Tortyr och bekännelse
Det fanns många sätt att få fram ett erkännande. Under häxhysterin uppfanns det många tortyrredskap och metoder för att få någon att erkänna ett samröre med djävulen eller att hon/han använt sig av trolldom. De flesta av dessa var så brutala att många erkände bara för att slippa tortyren och smärtan.

Man kunde hissa upp den anklagade i armarna som var bakbundna och med vikter vid fötterna. Följden blev att armarna gick ur led. Sedan vred man tillbaka armarna för att kunna hänga tillbaka personen och så upprepades proceduren gång på gång.

Man kunde stänga in den anklagade i en kista av samma storlek som människokroppen, en så kallad järnjungfru. På insidan av kistan fanns spikar som borrades genom den anklagades ögon, armar och ben, utan att ta livet av denne. Där inne kunde någon måsta stå i många, långa timmar. Detta var ett av de värsta tortyrinstrumenten.

Man kunde använda benkrossande instrument, som försedda med spikar, var tillverkade för att krossa knän, armbågar och andra leder. Ett av dessa instrument som kallades spanska stöveln. Detta tortyrredskap bestod av två halvcylindriska plattor, som på insidan kunde vara försedda med trubbiga taggar. Dessa båda plattor lades kring benet, varefter de med hjälp av en skruvanordning pressades intill varandra.

Det fanns också en stol med metallspikar och en sits av järn. Den var fruktansvärt sadistisk då den hettades upp med hjälp av en brasa under. Smärtan som uppstod när spikarna borrade genom den nakna huden var outhärdlig och enligt protokollen var det ytterst få av dem som råkat ut för stolen som har stod ut i mer än en kvart innan de erkände. Denna stol var, kanske som tur är, inte så vanlig, men den förekom ibland.

Standardredskapet i så gott som alla tortyrkammare var sträckbänken. Den anklagade häxan bands fast vid bänken så att kroppen sträcktes upp till 30 cm med hjälp av en vinsch. Först drog axlarna ur led, sedan knäna, höfterna och armbågarna. Till sist slets även musklerna loss från sina fästen.

Givetvis fanns det häxprov som talade om ifall den anklagade var en häxa eller inte, om det nu var så att den anklagade vägrade erkänna trots all tortyr. Ett exempel på dessa prov var Vattenprovet. Det var det vanligaste provet. Vattenprovet utfördes genom att binda ihop den anklagades fötter tillsammans med händerna och kasta henne i vattnet för att se om hon flöt. Flöt hon var hon en häxa och sjönk hon blev hon frikänd, men drunknade då oftast i processen. Resultatet var inte särskilt oväntat och då gav man då åtminstone de anhöriga en anständig begravning.

Under häxjaktens gång kom man på att om häxorna skulle kunna flyga så borde de vara onaturligt lätta. Därför började man göra viktprov på dem. Man kunde kräva att den misstänkta skulle ha en exakt vikt för att inte vara häxa, och vägde hon inte det, vilket hon förmodligen sällan gjorde, så avrättades hon.

Om ett skräckslaget offer inte kunde gråta på befallning väcktes starka misstankar, eftersom häxor ansågs sakna förmågan att fälla tårar.

De flesta häxor som inte redan hade dött genom häxprov eller tortyr, avrättades genom att bli brända på bål. Antingen levande eller, som vissa som hade erkännt tidigt, halshuggna.

Häxor nu och då
När man hör ordet "Häxa" i nutid tänker man nog oftast på en gammal, ond tant som sitter i ett ruckel till hus mitt i skogen, och som bara väntar på att det ska komma en vandrare eller liknande, helt ovetandes om faran, och knacka på så hon kan fånga och koka denne levande och äta sig mätt. Hon som lagar soppor som innehåller grodlår och fladdermusvingar och som kanske förvandlar människor till saker osv. Eller så kanske tänker man på en vacker, ung kvinna med gothstil som förför män och förhäxar med de värsta förbannelser hon kan.



En häxa enligt folktron förut var en kvinna som ansågs ha fått trolldomskraft genom ett förbund med djävulen. Hon ansågs bl.a. äga förmåga att färdas genom luften på en kvast (urspr. en gärdsgård) till sexuellt otyglade fester, häxsabbater, förlagda till Blåkulla, där djävulen dyrkades. En annan förmåga hon antogs ha var att kunna förhäxa eller förbanna saker eller människor t.ex. en ko så mjölken sinade, en bit jord så den blev ofruktsam eller en man så han blev impotent. Det antogs finnas många onda saker som en häxa kunde ställa till med.

Slutligen:

En bibelvers som ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Häxor

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-10-18]   Häxor
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6906 [2019-09-22]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×