Bokrecension: Den unge Werthers lidande

24 röster
44652 visningar
uppladdat: 2006-05-25
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Den unge Werthers lidande

Den unge Werthers lidande var den första romanen Johan Wolfgang Goethe skrev. Kategorin i boken är kärlek. Boken utspelar sig i ett vackert Tyskland på 1700-talet. På den tiden när boken skrevs (1774) var temat kärlek väldigt stort. Det författarna skrev var oftast kärlek i både lycklig och olycklig form. Det lyckliga med kärlek i den här boken är att Werther får vänskap och kanske blir omtyckt. Det olyckliga är nog att Werther lider igenom nästan halva boken. En del säger att boken skildrade Goethes kärlek till en dam och han lät det bli inspirationen till boken.
Boken är skriven i brev och dagboksform. Boken jag läser är en översättning från 1949 så det är lite gammeldagsvenska. Det används ord som ”ehuru”.
Huvudpersonerna är Werther, Lotte och Albert. Många personers namn består av en bokstav så som Greve C, Tant S och Tant T. Detta gör det svårt ibland att förstå vem han menar. Vissa personer kan boken börja förklara hur de sårade Werther, men man vet inte vilka det är, detta gjorde mig väldigt frustrerad.
Det hela börjar med att Werther bor utanför en liten by. Han flyttar dit för att få lugn och ro när han läser och skriver. Han känner sig omtyckt av människorna där och hjälper till en del. I boken är en del saker beskrivna mer än andra. Saker såsom blommor och väder beskrivs ganska noggrant. Även kläder beskrivs i boken med liknelser och metaforer. När man skriver på detta sätt blir boken mer levande och man får en bild av personerna och hur det kan ha sett ut. Boken har gammalsvenska ord och det gör den mysig att läsa.
En dag går Werther på en bal och där träffar han Lotte. Han blir kär över öronen och vill inte släppa henne med blicken ”Vart jag än vänder mig ser jag Lotte”. Problemet är att Lotte redan är trolovad till Albert. I boken beskrivs Lotte som en väldigt vacker person i vissa brev, medans i andra verkar det som om hon inte vill veta av Werther. Werther vill inte tro att Albert och Lotte är trolovade. Albert är bortrest till en början och det göra att Werther nästan bor hos Lotte. Han besöker henne varje dag för att få vara så mycket som möjligt med henne, men samtidigt så blir han mer och mer besatt av henne. Han försöker att inte träffa henne en dag och det gör honom vansinnig. Albert kommer sedan hem från sin resa och Werther kan inte stå ut med att se dom tillsammans, det gör honom fruktansvärt avundsjuk och till slut klarar han det inte och väljer att flytta. Innan han ger sig av får han en siluett av Lotte och ett porträtt. När han sedan har bott i den nya orten ett tag får han ett brev som berättar att Albert och Lotte har gift sig. Detta gör honom arg och sårad så han begraver siluetten, ”Nu är ni ett par och Lottes bild hänger fortfarande kvar. Så får det bli.” (s.74)
Innan Lotte och Albert gifte sig så läste Werther Homeros lyckliga visor, men nu börjar han läsa Ossiansånger och blir mer och mer deprimerad.
I den nya orten lär han känna Greve C. Werther och Greve C’s sändebud kommer inte överens och under tiden Werther umgås med Greve C så skrivs det mycket om sändebudet. ”Jag fruktar att mitt sändebud och jag ej längre kan samsas. Karlen är fullkomligt outhärdlig. Hans sätt att arbeta och sköta affärer är så löjligt, att jag ej kan låta bli att motsäga honom och ibland göra en sak efter mitt eget huvud och på mitt eget sätt, som naturligtvis aldrig är det rätta.” (s.73)
På en fest som Greve C anordnar blir Werther elakt behandlad av flera och fröken von B som han lärt känna behandlar honom som en främling och är jätte elak. Detta leder till att Werther lämnar denna ort för att återvända till sin födelseort. I födelseorten blir han nästan galen av att inte få träffa Lotte. I de flesta breven/dagboksinläggen är det något om Lotte och hur han saknar henne. ”Jag förstår ibland inte hur hon kan älska en annan, vågar älska en annan, då jag älskar henne så odelat, så innerligt, så helt, ej känner, ej vet, ej äger något annat än henne.” (s.85)
Efter ett litet tag packar Werther ihop sina saker och åker till Lotte. När han ser henne berättar hon att hon fått en fågel och denna fågel blir matad av Lotte och äter fågelfrön från hennes läppar. Goethe skrev inte ilskan som Werther kände inom sig då, men det behövdes inte för att man kände ilskan i alla fall. Man kände hur Werther ville att fågeln skulle dö.
Efter att ha varit ett tag med Lotte igen blir Werther nästan galen. Han har svårt att acceptera att Albert och Lotte är gifta. ”Jag äger så mycket, och känslan för henne uppslukar allt; jag äger så mycket och utan henne blir allt värdelöst.” (s.94)
Werther klarar knappt att leva längre och bestämmer sig för att om han inte får Lotte är livet inte värt att leva. ”Framemot elva frågade Werther sin betjänt om Albert möjligen kommit hem? Betjänten svarade ja, han hade sett hans häst föras förbi. Då ger hans herre honom en oförseglad biljett av följande innehåll:
’Skulle ni vilja låna mig Edra pistoler för en förestående resa? Lev väl!” (s.134)
Werther dör inte på en gång, utan det skrivs förklaringar och brev till personer för att folk ska förstå varför han inte kunde leva utan Lotte.
”Det är avgjort, Lotte, jag skall dö. Och jag skriver dig det utan någon som helst romantisk överspändhet, i lugn sinnesstämning på morgonen samma dag jag skall se dig för sista gången. När du läser detta, min kära, täcker redan den kalla jorden kvarlevorna av den rolöse, olycklige som i sitt livs sista stunder ej visste något ljuvare än att få samtala med dig. Jag har haft en förskräcklig natt, och ack, en välgörande natt. Det är den som befäst mitt beslut: jag vill dö!” (s.118)

Jag tycker att boken var ganska bra. Den var väldigt seg i början vilket fick mig nästan att lägga ner boken och göra något annat, men när handlingen väl dragit igång så var det väldigt underhållande. Efter beskrivningarna man får så får man en egen uppfattning om hur människorna såg ut. Jag tycker också om att man förstår boken. Ibland förstod man inte vissa saker och det blev svårt för tillfället, men sen någon sida senare förstod man vad han menade och allt klarnar upp.
Det jag inte tyckte om var att vissa namn inte uppgavs. Istället för städer sattes det ut *** och istället för namn så stod det bara en bokstav, exempel Greve C.
Att boken utspelas i en annan tid märks på kläderna, eller rättare sagt beskrivningarna på kläderna. Det används mycket liknelser såsom ”kjolen liknade en lampskärm”. Det mesta beskrevs ganska detaljerat och det blev då en bild av Lotte och Albert. Fröken von B fick man mer en personlighetsbild av då hon sviker Werther och säger att hon tyckte synd om honom för att han inte passade in i resten av sällskapet.
Slutet av boken vill jag nog inte ändra så mycket. Det gick kanske lite långsamt. På sida 118 säger Werther att han vill dö. Då väntar man mest på att domen ska ske, men han dör inte förrän på sida 141. Allt däremellan är ganska utdraget. Man läser om hur Werther tycker att Gud hjälper honom att säga farväl och han berättar om en helt vanlig måltid med Lotte. Annars så tyckte jag att boken slutade fint. Att han var så lugn ändå. Han tittar tillbaka i tiden och berättar om den första gången han såg Lotte. Jag tror på det som rykten säger att detta är en skildring av Goethes liv och kärleksolycka. Werther orkade inte leva utan Lotte för hon hade som förtrollat honom och gjort honom till en ensam man. En ensam man utan mål här i livet. Werther hade nog ett litet mål att försöka få Lotte ifrån Albert, men sedan när dom gift sig så förstod han att det inte skulle gå och då begravde han sig i sorger och förtvivlan. Werther verkade vara smart och full av idéer. Det verkade som om när han blev kär så slängde han bort allt för en kvinnas skull. Det tycker jag är ganska typiskt för en gammal roman. Att det handlar om kärlek och att huvudpersonen ger bort allt för den han/hon älskar. Samtidigt tycker jag att Lotte verkade intresserad i början och jag fick intrycket av att hon blev lite förtjust, men att det vände tvärt och hon stängde nästan av Werther.
Trots att jag tycker att boken var ganska känslosam och bra i vissa stunder så berörde den mig inte. Mot slutet ville jag nästan ta och hjälpa Werther på traven med självmordet. Det låter väldigt hemskt och osympatiskt, men det är antagligen för att jag är uppväxt med våldet i filmer och ska någon dö så gör den personen det på en gång.

Till sist har jag skr...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Den unge Werthers lidande

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2011-05-24

    HEJ! Fantasisk läsning. Undrar om du skulle vilja diskutera detta över en kopp kaffe. /Toni en förtrollad läsare

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2006-05-25]   Bokrecension: Den unge Werthers lidande
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6399 [2020-06-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×