Islam,en kort orientering

18 röster
33972 visningar
uppladdat: 2001-05-16
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Islam

Innehåll

Förord
Vad är islam
Begreppet ”Gud” inom islam
Teodicéproblemet
Gudsdyrkan inom islam
Koranen
Muhammed
Kvinnan i islam
Min livsåskådning
Slutord
Källförteckningen

Förord

Det råder missförstånd om Islam i Sverige. Böcker och media svartmålar Islam, och medverkar i spridningen av fördomar, vilket negativt påverkar relationerna mellan svenskar och muslimer. Även om Sveriges demokrati innefattar religionsfrihet som den självklara rätten för varje individ, så känner jag att jag, som en ung muslim bosatt i Sverige, inte är så fri med att ha islam som min religion. Visst har muslimerna det bra här, tom bättre än i de flesta sk ”islamiska stater”, men vi måste också inse att det är långt ifrån jättebra. Under mina fem år som jag varit bosatt i Sverige har jag, varje gång jag sagt att jag var muslim, bemötts med en massa frågor om islam som bevis på den stora okunnigheten bland svenskar. Det som gör saken ännu värre är okunnigheten som råder bland muslimernas företrädare i Sverige också. Det hindrar de inte från att visa den verkliga bilden av sin religion, men den försvårar muslimernas integration i samhället. Därför har jag bestämt mig för att skriva det här specialarbetet som ett försök att ge för mig korrekta kunskaper om Islam för såväl muslimer som andra. Jag hoppas verkligen att det här arbetet kan vara en början till sakliga upplysningar om Islam.

”Fakta klargör emellertid att legenden om de fanatiska muslimerna, som drog fram över världen och med svärdet i högsta hugg tvingade de underkuvade raserna att omvända sig till islam, är en av de mest fantastiska och absurda myter som historikerna någonsin upprepat.”
De Lacy O´Leary, Islam at the Crossroads, London, 1923, sid 8.

”… Vad skummet beträffar, försvinner det i form av luftbubblor, men vad beträffar det som gagnar människorna, stannar det kvar på jorden…” (Koranen 13:17).


Vad är Islam?

Ordet Islam är ett arabiskt ord och betyder lydnad och överlämnande. Islam innebär ett totalt överlämnande av sig själv åt Guds vägledning.
En muslim är en människa som frivilligt accepterar Guds högsta myndighet och som strävar efter en total omläggning av hela sin tillvaro, så att den överensstämmer med Guds uppenbarelser.

”Alltsedan Muhammeds tid som ledare i Medina är islam en lära för livet i alla dess aspekter. Uppdelningen i andligt och värdlisligt, kyrka och stat, som vi är vana vid, var från början främmande för islam. Allahs krav gäller människans hela liv och verksamhet.”
Lars-Göran Alm, Livsfrågor förr och nu, Arlöv 1994, sid 123

Muslimen arbetar likaledes på att bygga upp sociala institutioner som avspeglar Guds vägledning. Islam är inte någon ny religion, utan anses vara religion som Gud uppenbarat för att sina profeter.
(Koranen 42:13). Man betraktas som muslim om man av övertygelse säger ”Jag vittnar att det inte finns någon Gud utom Allah, och Muhammed är Allahs budbärare”. Allah är Guds namn på arabiska. Det var med denna religion som, i begynnelsen, Adam sändes ner till jorden; det var samma religion som uppenbarades för Noa, Abraham, Moses och Jesus (Allahs välsignelser över dem alla). Jag vill påpeka här att uttrycket ”Muhammedanism” och ”muhammedaner”, som vi ofta kan stöta på i västerländsk skrift och språk, är felaktiga och mycket förolämpande uttryck för Islam och muslimer eftersom muslimerna anser att Islam inte är någon ”ny religion” som skapades av en man vid namn Muhammed, utan att islam är den samma budskap och vägledning som Gud uppenbarade för alla sina profeter.


” Säg: Vi tro på Gud och på det Han uppenbarat för oss, och på det Han uppenbarat för Abraham och Ismail och Isak och Jakob och Stammarna, och på det som blev givet Moses och Jesus och alla andra profeter av deras Herre. Vi* gör ingen skillnad på dem och vi underkastar oss Honom.
( Koranen 3:85)


Det budskap som uppenbarades för profeten Muhammed är, enligt muslimerna, islam i sin allomfattande, fullständiga och slutliga form. Det kommer ingen annan profet eller någon annan sändebud från Gud efter profeten Muhammed. Han har lämnat sin livsföring (sunna) som det bästa exemplet för muslimerna. Där kan muslimerna hitta förtydligande av Koranen och råd och befallningar hur de ska bete sig i alla livssituationer. Det budskap som profeten delgav oss är det slutliga budskapet för dem som tror på Gud. Många gånger har jag fått frågan varför muslimerna anser att det är just islam som är det slutliga budskapet från Gud och att det inte skall komma några nya religioner och inte några nya profeter. På denna fråga skulle jag vilja svara så här. Gud har själv sagt i Koranen att alla folk har fått varsin profet och att ingen
folk skulle ställas till svars utan att ha varnats i förväg från Gud via profeterna.


Vi - den personliga pronomen som används i Koranen för att visa Guds storhet och inte som beteckning för flera gudar.
Här utav får vi alltså veta att varje folk hade sin egen profet. Och det kan man förstå med tanke på vilka dåliga kommunikationsmöjligheter mänskligheten haft förr i tiden. Sedan, när världen blivit mogen och kommunikationsmöjligheterna tillåtit att en profet skulle räcka till att sprida den perfekta vägledningen i en människas liv, kom den fullbordade religionen, islam, i sin helhet. Den är höjdpunkt och fortsättningen på alla de föregående uppenbarade religioner och därför gäller den också för alla tider och för alla folk, anser muslimerna.


Muslimerna anser att ingen annan uppenbarad bok lik islams heliga bok Koran, existerar i samma form och med samma innehåll som då den uppenbarades. Det finns forskare som hävdar att Muhammed var författare till Koranen. Enligt muslimerna så är det en omöjlighet. Skulle någon person under sjunde århundradet e. Kr. kunna komma med sådana vetenskapliga sanningar som Koranen innehåller? Skulle han kunna beskriva fostrets utveckling i livmodern på samma sätt som den moderna vetenskapen. Maurice Bucaille säger i ”The Bible, the Qurán and Science”, sidan 125:


Den hypotes som menar att Muhammed var Koranens upphovsman blir genom ovannämnda observation ohållbar. Hur skulle en man som var analfabet kunna bli den ur rent litterär synpunkt mest betydande författaren i hela den arabiska litteraturen? Hur skulle han sedan kunna uttala sanningar av vetenskaplig natur, som ingen annan människa skulle ha kunnat utveckla vid denna tid, och allt detta utan en enda gång göra det minsta misstag i sina uttalanden om ämnet.”

För det andra så finns det ingen annan religion som på ett så övertygande sätt kan göra anspråk på att ha vägledning för det mänskliga livets alla angelägenheter i alla tider. Men Islam riktar sig till och erbjuder hela mänskligheten en grundläggande vägledning beträffande alla mänskliga problem. Dessutom har den motstått fjortonhundraårs prövningar och har alla möjligheter att upprätta ett idealiskt samhälle, som den gjorde under ledning av den siste profeten Muhammed. Det var ett underverk att profeten Muhammed utan några adekvata materiella resurser kunde vinna t.o.m. sina bittraste fiender för Islams sak. Avgudadyrkare, som härjade i Arabien, kom att utgöra en del av en högt disciplinerad nation under ledning av Islam och dess profet. Islam öppnade perspektiv av andlig förädling och mänsklig värdighet och utrustade deras sociala, kulturella, moraliska, och kommersiella liv med grundläggande lagar och principer som är mest i överensstämmelse med den mänskliga naturen och är därför möjlig att tillämpa i alla tider, eftersom den mänskliga naturen inte förändras.

”Jag har alltid haft en hög tanke om Muhammeds religion på grund av dess underbara vitalitet. Den är, som det förefaller mig, den enda religionen dom besitter denna förmåga att assimilera tillvarons växlande faser och göra sig gällande i varje tidsålder. Jag har studerat honom, denne underbare man, och enligt min åsikt måste han, fjärran från att vara någon antikrist, kallas mänsklighetens Frälsare. Jag tror om en man som han vore diktator i den moderna världen, skulle han lyckas lösa dess problem på ett sätt som skänkte både fred och lycka åt mänskligheten. Jag förutsade att Muhammeds religion skulle bli acceptabel för morgondagens Europa på samma sätt som den börjar bli acceptabel för Europa av i dag.”
G.B. Shaw, The Genuine Islam. Vol. 7, Nr. 81936


Begreppet ”GUD”, inom Islam


Det är ett känt faktum att varje språk har en eller flera termer som används för att beteckna Gud och ibland flera gudomar. Så är inte fallet med det arabiska beteckningen för Gud, Allah. Allah är det personliga namnet på den ende sanne Guden som varken har pluralis eller genus. Dess särart framgår när man jämför det med ordet ”gud” som både kan sättas i pluralis - gudar - och i femininum - gudinna. Det är intressant att notera att Allah är Guds personliga namn på armeniska som var Jesus språk och är närbesläktad med arabiskan.

Islam avvisar alla beskrivningar av Gud i mänskliga former och likaså alla påstående om att Gud skulle föredra vissa individer eller nationer på grund av deras rikedom, makt eller ras. Gud skapade alla människor jämlika, och det är bara genom dygd och fromhet som vi kan utmärka oss själva inför Honom.

Påstående om att Gud vilade sig på skapelsens sjunde dag, att Han är avundsjuk mot mänskligheten eller att Han är inkarnerad i någon mänsklig varelse betraktas från islams synpunkt som en ren hädelse. Skapare måste vara av en annan natur än de tingen Han skapade, ty om Han skulle vara av samma natur så skulle Han då vara timlig och därför behöva en skapare. Av detta framgår det att ingenting är Honom likt. Om skaparen inte är timlig, måste Han då vara evig. Och om han är evig, kan Han inte vara orsakad, och om ingenting är orsak till Hans existens, kan ingenting utanför Honom orsaka Honom att existera, vilket innebär att han måste vara självtillräcklig. Och om Han inte beror på någonting för sin existensvaraktighet, så kan denna existens inte ha något slut. Skaparen är därför evig och evinnerlig. ”Han är den förste och den siste.”

Skaparen skapar inte bara i betydelsen av att Han åstadkommer tingen. Han bevarar dem också, tar dem ur existensen och är den yttersta orsaken till allt som händer dem.

”Och det finns ingen varelse på jorden, vars uppehälle inte är Guds sak, och Han känner dess vistelseort och hemvist.” (Koranen 11:6)

”Det finns ingen Gud utom Allah” sammanfattar monoteismen i Islam. Denna sats meddelar att i hela universum finns det absolut ingen varelse värd dyrkan utom Allah, att det är för honom enbart som våra huvuden ska böjas i underkastelse och dyrkan, att han är den som innehar all makt, att alla är i behov av hans ynnest, och att alla måste åkalla honom om hjälp. Han är fördold för våra sinnen och vårt intellekt kan inte uppfatta hans väsen. Tawhid (monoteismen) är således utgångspunkten för människornas och världens tillvaro. Låt oss se noga två sanningar som, Tawhid indikerar. Först av allt ställs vi inför frågan om universum. Vi ställs ansikte mot ansikte med ett stort ändlöst universum. Människans förstånd misslyckas med att spåra dess början och föreställa sig dess slut. Det fortsätter röra sig i samma bestämda kurs som det gjort sedan urminnes tider och fortsätter sin resa genom framtiden.

Oräkneliga varelser har uppstått i universum och nya uppstår varje dag. Människan är oförmögen att förstå och fatta denna verklighet med enbart sina sinnen. Hon kan inte tro att allt detta har uppkommit bara genom slump och tillfälligheter.

Universum är inte en slumpmässig ansamling av materia. Det är inte ett virrvarr av okoordinerade och meningslösa saker. Allt detta kan inte sakna en skapare, en formgivare, en övervakare, en styrande. Han måste besitta gränslösa krafter, måste vara universums herre och herre över allt som där finns, måste vara fri från varje brist och svaghet och ingen kan ha makt att störa hans verksamhet.

För det andra är det en nödvändighet att alla gudomliga egenskaper och krafter måste ligga i händerna på en varelse. Det är fullkomligt omöjligt för två eller fler personlighet med exakt samma makt och egenskaper att samarbeta. De är dömda att kollidera. Därför kan det finnas en, och bara en, allsmäktig varelse som har kontroll över andra. Du kan inte tänka dig två guvernörer för samma provins eller två befälhavare för samma armé.
För muslimerna är Allah den allsmäktige skaparen och upprätthållaren av universum. Inget kan jämföras med Honom och Han är inte jämförbar med något. När profeten tillfrågades av sina samtida om Allah, kom svaret direkt av Allah själv i form av ett kort kapitel i Koranen. Detta anses ge uttryck för enhetens själva kvintessens.

”I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn: ”Säg (O Muhammed) : Gud är en, Gud den Evige och Absolute; ej har Han fött, och ej är Han född, och ingen är hans like.”
(Koranen 112:1-4)

Ofta hör jag mina icke - muslimska vänner påstå att Gud i Islam är en sträng och grym Gud, som ständigt kräver att Han skall lydas. Med det vill de säga att Han varken är kärleksfull eller god, som muslimerna påstår. Men ingeting kan vara mer ifrån sanningen än att påstå något sådant. Vi skall nämligen veta att alla Koranens 114 suror med bara ett undantag, inleds med: ”I Guds, den Barmhärtige Förbarmarens namn.” Profeten Muhammed sade också att ”Gud” är mer kärleksfull och god än en moder mot sitt älskade barn.

Teodicéproblemet

Alla muslimernas påståendena om Guds godhet leder oundvikligen fram till diskussionen om det sk Teodicé problemet. Hur vi kan påstå att Gud är fullkomlig, barmhärtig och ädel medan vi vet att han skapade allt ont i världen som t.ex. sjukdomar, ålderdom, död, jordbävningar, vulkaner, gift, torkan, kylan och cancern som inte ens skonar barn och gamla. Om Gud är kärleken, skönheten och det goda, hur kunde han då skapa hatet, grymhet och allt ont!?

Denna fråga, anser icke-troende, är det stora problemet som alla monoteistiska världsreligionerna ställs inför och som de inte kan ge något svar på. Mitt försök att formulera Islams svar på denna frågan lyder så här. Gud är barmhärtig och god. Han har inte beordrat att man gör ont, men tack vare sin stora vishet har Han inte gjort det omöjligt att kunna göra det heller.
Gud beordrar endast rättvisan, kärleken, barmhärtighet och att man ska förlåta och att man gör gott, och Han nöjer sig endast med det vackra och sköna. Men varför har han då låtit mördaren och tjuven begå sina brott? Jo, därför att Han skapat dem fria och frihet förutsätter möjligheten att synda annars skulle det inte finnas någon frihet däri. Friheten ligger i att fritt kunna välja mellan antingen att lyda eller att vara olydig.

Det fanns i Guds makt möjlighet att skapa oss allesammans som goda människor och på så sätt tvinga oss till lydnad, vilket i sin tur skulle betyda att Han tog från oss friheten att kunna välja.

Gudsdyrkan inom Islam

Begreppet gudsdyrkan inom islam är missförstått av många människor, även en del muslimer. Gudsdyrkan tros i allmänhet betyda att man utför rituella handlingar, såsom bön, fasta, välgörenhet o.s.v. Denna begränsade definition täcker endast en del av vad gudsdyrkan verkligen betyder inom islam. Det beror på att islams traditionella definition av gudsdyrkan är så omfattande, att den inbegriper nästan allting i en individs aktiviteter. Definitionen lyder ungefär på följande sätt: ”Gudsdyrkan är en allomfattande term som för allt det som Gud älskar i vad en person säger och gör, både i yttre och inre bemärkelse.” Gudsdyrkan är m.a.o. allt som man säger eller gör för Allahs välbehag. Detta inkluderar givetvis ritualer trosuppfattningar, sociala aktiviteter och personliga bidrag till medmänniskornas välfärd.
Islam betraktar individen som en helhet. Det kräver av henne att hon underkastar sig Allah fullständigt, på samma sätt som Koranen uppmanade Muhammed att göra:

”Säg (O Muhammed): Min bön, mitt offer, mitt liv och min död tillhör Allah; Han har ingen vid sin sida, och jag har befallts att vara bland dem som underkastar sig (d.v.s. muslimerna).”
Koranen

Den naturliga följden av denna underkastelse är, att alla ens aktiviteter bör överensstämma med instruktionerna från den som man underkastat sig. Eftersom islam är ett levnadssätt, kräver den av sina anhängare att de formar varje aspekt av sina liv i överensstämmelse med dess lära och undervisning. Detta kan tyckas främmande för en del människor som betraktar religionen som en personlig relation mellan individen och Gud, d.v.s. som något som vid sidan om ritualerna inte påverkar människan aktiviteter. Jag kan säga att islam inte har någon högre uppfattning om ritualer som bara utförs mekaniskt och inte har någon inflytande på människans liv.

Koranen

Koranen är huvudkällan till Islam. Enligt muslimskt tro är Koranen Guds ord som överlämnats till profeten Muhammed av ängeln Gabriel. Muhammad förde uppenbarelserna vidare till sina följeslagare, som lärde dem utantill, och nedskrev dem under profetens tillsyn. Därmed är Koranen bevarad i sin ursprungliga text.

Koranen består av 6200 verser som indelats i 114 avsnitt. Muslimsk tro lär att verserna uppenbarades vid olika tillfällen och händelser, eller som svar på vissa frågor under Muhammeds liv som profet. Så snart han fick en uppenbarelse, instruerade han sina skrivare att uppteckna den på en bestämd plats av något kanske ofärdigt avsnitt. Såväl verserna som avsnitten kontrollerades och bekräftades av profeten själv, och är varken uppställda efter innehållet eller efter den kronologiska följden. Men ändå utgör varje avsnitt en harmonisk, omväxlande helhet. Denna sammanhängande helhet eller sammansättning, vilken man märker i båda stilen och innehållet, är en aspekt av flera av Koranens underverk. Koranen tilltalar både hjärtat och förnuftet och stimulerar tänkandet. Koranen är en bok avsedd att påminna människan om Gud, livets mening, samt livet efter detta. Dessutom utgör Koranen en andlig näring för en muslim, och en vägledning i livet. Koranen behandlar mer detaljerat de frågor som inte kan förändras genom tiderna, medan sådana som kan förändras behandlas generellt. I sina uppmaningar i Koranen vill Gud inte besvära människorna, utan han vill visa vad som är nyttigt och vad som är skadligt. Följaktligen blir vadhelst som är bra för individen eller samhället något gott inom Islam medan vadhelst som är farligt blir något ont. Koranen uppmanar till goda normer, såsom livets, egendoms och heders okränkbarhet, dygd, sannfärdigt, bra förbindelser med föräldrar och släktingar, ädelt och välvilligt beteende…osv. Däremot förbjuder Koranen onda normer, såsom last, förtryck, hat, lögn, stöld…osv.

En liten del av Koranen har ägnats åt lagstiftning, vilket visar att Islam är mer intresserad av att bilda en inre kontroll inom människan än att stifta lagar (ungefär 200 verser av Koranens 6200 verser handlar om lagstiftning). Genom att tro på Gud, älska honom och frukta honom av vördnad, samt ständigt komma ihåg att Gud ser oss, ger Islam ett underlag för beteendet.

Muhammed

Att tro på Guds böcker och alla budbärare som utvalts av Gud för att meddela Guds ord (Böcker), är en del av tron i islam. Förutom Muhammed nämner Koranen bara 24 profeter. Dock finns det också andra som inte nämnts. Guds siste profet är Muhammed vars tal och handlingar (s.k. Sunnah eller Hadith) utgör den andra källan till Islams lära efter Koranen. Profetens Sunnah har en stor roll som förklaring och tillämpning av Koranen. Profeten Muhammed föddes år 571 e.Kr i Mecka i Arabien. Han fick sin första uppenbarelse när han var 40 år gammal. Så snart han började sprida Islams budskap, blev han och hans ledsagare förföljda, och fick utstå allvarliga lidanden och misshandel. Därför blev Muhammed uppmanad av Gud att utvandra till Medina, en annan stad i Arabien.

Under en kort tidsperiod på 23år, fulländade han sitt profetiska uppdrag, och dog i en ålder av 63 år. Profeten blev begravd i Medina. Han lämnade inte efter sig några rikedomar eller annan egendom. Trots att han blev sitt lands härskare, levde han fattig som tidigare i sitt enkla halmtäckta lerhus. Han sov på en madrass, bar grova kläder, åt den fattiges enkla mat, och var ibland utan mat. Han brukade stå hela nätterna igenom i bön inför sin Herre. Trots sin storhet, uppträdde han som en jämnlike mot de fattiga och enkla människor. Profeten sade själv en gång ”jag har skickats för att fullända det goda beteendet”. Man kan säga att hans liv var förkroppsligande av Koranen.
Jag tycker att det är lite synd att folk i västvärlden vet så lite om den, för
1 200 000 000 muslimer, största man som någonsin funnits.


”Filosof, vältalare, apostel, lagstiftare, segrare över idéer, upprättare av nationella dogmer och en kult utan bilder, grundare av tjugo jordiska imperier och av ett andligt imperium, detta är Muhammed. Vad beträffar måttstocken med vilket mänsklig storhet mätas, kan vi mycket väl ställa frågan om det funnits någon större man än han.”
Lamartine, Historie de la Turqie, Paris 1854
Vol. II sid 276-277


”Antagandet att Muhammed var en bedragare framställer fler problem än det löser. Dessutom är ingen av historiens stora personligheter så föga uppskattad i västerlandet som Muhammed”.
W. Montgomery, Mohammad at Mecca, Oxford, .953, sid 52

” Mitt val av Muhammed till ledare på listan över världens mest inflytelserika personer kanske förvånar en del läsare och ifrågasätts av andra, men han var den enda människa i historien som var ytterst framgångsrik både på den religiösa och på den världsliga nivån.”
Michael H. Hart, The 100: A Ranking of the Most Influential Persons in History, New York: Hart Publishing Company 1978, sid. 33.

Kvinnan i Islam

Islam hävdar att kvinnan är en mänsklig varelse, och har en själ likvärdig med mannens.(Koranen 4:1). Islam gav Kvinnan rätten till liv, heder, och egendom, precis som mannen (Koranen 5:32, 49:11, 4:12, 24:27, 33:58, 4:7, 4:32).

Belöningen för goda gärningar är också densamma för både män och kvinnor (Koranen 3:195).

Islam ger kvinnan rätt att förvärvsarbeta, erkänner hennes oberoende ekonomiska status och ger henne rätt att äga, använda och ha glädje av den på det sätt hon önskar, utan mellanhand (Koranen 4:7, 4:32).

Kvinnan kan, enligt Islam, inte giftas bort utan sitt medgivande; inget äktenskap är giltigt om hon inte samtycker till det.
Profeten Mohammad säger: ”Ingen änka skall giftas bort utan att man rådfrågat henne, och ingen jungfru ges bort i äktenskap utan hennes samtycke, och hennes samtycke är hennes tystnad”. Islam ger också kvinnan rätt att lämna sin man genom att begära skilsmässa. Islam gick ytterligare ett steg genom att ge henne rätten att själv föreslå äktenskap till den man hon önskade gifta sig med.

Islam gör det till en plikt för varje människa att skaffa sig kunskap, och detta som ett nödvändigt villkor för att kunna vara sanna troende på Allah och Islam. Att skaffa sig kunskap är en lika viktig plikt för kvinnan som för mannen, ty Islam vill att kvinnorna skall utveckla sina förnuftsgåvor jämsides med sina fysiska, och på så sätt kunna stiga upp till ett högre plan av andlig existens.

Islam har behandlat kvinnan och mannen som jämlikar med lika rättigheter redan för 1500 år sedan, medan européernas juridiska system tills nyligen inte gav några av dessa rättigheter åt kvinnan. Visserligen är kvinnans nuvarande belägenhet i muslimska länder, och i u-länder i allmänhet, eländig, men Islam kan inte anklagas för handlingar som motsäger dess läror eller hindrar tillämpandet av dess lagar. I Islams tidiga period åtnjöt kvinnan dessa rättigheter, och de erkändes av såväl profeten, vilken införde lagen, som av hans efterträdare, de första Kaliferna. Faktum är att fattigdom, politiskt förtryck samt okunnighet, är ansvariga för kvinnornas tillstånd i efterblivna samhällen såsom de muslimska länderna idag. Islam vill att en lycklig, god familj bildas. Det är den familj som lever i lugn, kärlek och ömsesidig förståelse som Islam syftar till att skapa. Gud säger i Koranen: ”Till hans tecken hör också att han skapat hustrur åt er bland er själva, att ni må i lugn bo tillsammans med, och stiftat inbördes kärlek och barmhärtighet”(Koranen 30:21).

Liksom varje samhällelig institution där det finns olika funktioner, har mannen och kvinnan i en familj olika ställning. Det könsrollsmönster som Islam rekommenderar, är i själva verket mycket flexibelt med ömsesidiga och kompletterande uppgifter, och ledarskapet för detta familjelag har anförtrott mannen. Detta betyder emellertid inte att mannen skall vara en diktator över kvinnan eller i sitt hem, ty ledarskapet innebär åtaganden och förpliktelser som bara kan uppfyllas genom ömsesidig konsultation och samarbete. För en framgångsrik skötsel av hemmet krävs ömsesidig förståelse och varaktig sympati snarare än konflikt och tävlan.
Koranen uppmanar män så här: ”Umgås med dem (Kvinnorna) i vänlighet”
(Koranen 4:19), och profeten (frid över honom) säger: ”Den bäste bland er är den som är god mot sin hustru”.

Den måttstock som på detta sätt sattes av profeten för att bedöma en man, är alltså hans uppförande mot sin hustru. Både före och efter äktenskapets ingående, är kvinnan en självständig individ. Hon blir alltså aldrig mannens ägodel eller del av hans familj.

Islam tilldelade kvinnan hennes naturliga uppgift att ägna sig åt att fostra den mänskliga rasen, och det var med tanke på den mänskliga naturens krav och på samhället. Mannen ålades att försörja henne och tillgodose hennes behov för att därmed göra henne fri från alla irrelevanta bekymmer, förutom att visa henne den högsta respekt och högaktning, till den grad att, när en man frågade profeten:

”Vem har största rätten till god behandling av mig? Sade han ”Din mor”. Mannen sade då: Och sedan vem? Profeten sade: ”Sedan din mor”. Mannen frågade: Och sedan? Återigen svarade profeten ”Sedan din mor”. Mannen frågade igen: Och sedan? Profeten sade: ”Sedan din far”.


Min livsåskådning

Jag är fundamentalist. Men samtidigt är jag inte det. Jag är inte den fundamentalist som själva ordet ”fundamentalist” står för i nutida västerländska samhället. För många är en fundamentalist en människa som är oftast extremist och en lättlurad person. En människa som inte har någon hjärna och inte kan tänka själv och är därför tvungen låta andra tänka för honom istället. Detta leder till att denna person i sin tur gör saker som andra smartare människor har tänkt ut för honom och ofta på så sätt utnyttjat personen i fråga. Jag påstår inte att det inte finns sådana sk fundamentalister, för det finns det säkert och det finns massor av dem, överallt. Men det finns bara ett problem med de människor, nämligen att de inte alls är fundamentalister.

En konkret exempel är ”muslimska fundamentalister i Algeriet” som går omkring och halshugger kvinnor och barn. Jag undrar av vilken orsak kallas de för fundamentalister? Ja, för att de följer Koranen, muslimska heliga skriften, till punkt och pricka, svarar många. Och då undrar jag vad det hela kan innebära. Kan det innebära kanske att det är Koranen som på något sätt beordrat till sina små fundamentalister att gå runt och mörda oskyldiga? Då skulle de onekligen vara fundamentalister, för att de följer det som Koranen sagt. Problemet är bara att det ingenstans i hela Koranen existerar någon uppmaning för människor att gå och slakta kvinnor och barn. Och människor som gör det ändå, vilka är de då? De är säkert inte några fundamentalister
och definitivt inte några muslimer.

En muslim kan inte vara muslim om han inte är en fundamentalist. Det vill säga han måste tro att vartenda ord som står i Koranen är sann. Och om vi då vet att Gud säger i Koranen: ”Om någon dödar ett liv, utan att det föreligger någon blodskuld eller ofärd på jorden, skall vara, som om han dödat människor i allmänhet, och om någon frälser ett liv, skall det vara, som om han hade frälst människors liv i allmänhet”, tror ni då att en fundamentalist skulle döda en oskyldig och riskera att hamna i helvete. Det tror inte jag, eller rättare sagt jag vet att han inte skulle göra det eftersom jag själv är en muslimsk fundamentalist och skulle aldrig våga utföra något sådant dåd.

Jag som muslim, har Islam som min religion. Egentligen inte bara som min religion utan som min livsstil också. Eftersom jag är en fundamentalist låter jag Islam styra mitt liv och jag eftersträvar att uppfylla Islams krav till punkt och pricka. Du som läser det här kommer direkt att tänka att om jag någonsin träffar denna människa som skrivit det här så kommer hon att tvinga mig att bära slöja eller att be fem gånger om dagen. I fall du tänker så här måste jag göra dig besviken, för jag kommer inte tvinga någon till något och det av den enkla skälen att jag inte får det. Jag får inte som muslim, enligt Koranen, tvinga någon göra något han inte vill göra själv. ”Ingen tvång i tron”, påpekar Koranen. Varje människa är fri att bestämma hur hon vill ha det. Gud har satt gränser för henne men hon får bestämma själv om hon ska överskrida de eller inte och min plikt som muslim är att påpeka för henne att hon så småningom, när domedagen kommer, får ta konsekvenser av sitt val. Allah säger i Koranen: ”Och så skall den, som gjort smula gott, få se det. Och den, som gjort en smula ont, få se det.

Att Islam sätter människan i centrum och ger henne samma likheter, oavsett varifrån hon kommer och vilken hudfärg hon har, visar likheter med livsåskådningar så som t ex humanismen, existentialismen, marxismen och andra livsåskådningar som sätter människan i centrum. Men det finns också en viktig skillnad mellan de och Islam, nämligen domedagen. Medan de ovannämnda livsåskådningar är ateistiska och deras efterföljare är oerhört koncentrerade på att hitta meningen med livet får vi emellertid en väldigt enkelt men oerhört viktigt svar om livets mening från Islams sida. Bildligt talat kan man säga att ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Islam,en kort orientering

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2001-05-16]   Islam,en kort orientering
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=619 [2018-11-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×

Logga in med Facebook