Skepps-bruten

2468 visningar
uppladdat: 2006-05-09
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Avresan:
Det var en solig dag i Göteborg, fåglarna kvittrade och träden gungade i vinden.
Det var ett finfint seglingsväder. Jag vaknade av ett fasligt ringande i telefonen.
Jag gick upp med trötta och långsamma ben till telefonen.
- Tjena Petter, hur é de? sa ”Erra”.
- Bra, bara bra, sa jag med tröga ord.
- Jag ska gå rakt på sak, sa Erra.
- Aha?
- Skulle du vilja följa med på en tripp till Stilla havet?
- Va! Sa jag, som nu vaknade till liv.
- Ja! Sa Erik.
- När?
- I dag, sa han.
- Va? Men hur, sa jag.
- Med min båt, sa Erra.
- Har du en båt?
- Yes …Skaffade den igår. Den är en stor och fin segelbåt.
- 0k? Nja…jag vet inte.
- Jo! Klart du ska följa med.
- Ok då, men då är det bäst att jag packar nu då.
- Ja! Va gött de kommer att bli, sa Erik.
- Aa, sa jag lite tveksamt.
- Hej så länge då!
- Hej, hej.
Vad hade jag gett mig in på tänkte jag efter det korta samtalet. Vad skulle jag ta med mig nu då… strumpor, kalsingar, mobil, tandborste, pengar, kläder, gps, kniv och sovsäck.
Det blev två fulla väskor till slut. Vi skulle träffas vid hamnen kl. 12.00.
Jag tog min gamla Audi som jag hade köpt för 25.000 kr på blocket.
Efter en kvart så var jag vid hamnen. Jag fick ett varmt välkomnande av Erik. Han visade mig den fina, nylackade och stora båten. När vi gick in i båten så luktade det nytt trä. Inuti var den utsmyckad med tavlor och fina gardiner. Erik öppnade en liten dörr och sa:
- Här ska vi sova.
När han öppnade dörren så såg jag två små sängar, ett nattduksbord och en läslampa över varje säng. Det var inte så stort sovrum men det dög åt mig. Sedan visade han mig köket som var enkelt men i bra skick. Matbordet som stod vid sidan av köket var ett gammalt teak bord som jag tyckte förgyllde hela köket. Toaletten var det ofräschaste på båten. Det var helt enkelt bara en bänk med ett hål i som all avföring skulle åka igenom. Efter en stund slog mig en tanke och jag sa till Erik:
- Men inte kan vi styra denna stora båt själva?
- Nej, nej det vet jag väl.
- Det var därför jag hyrde två matroser från tyskland, sa han glatt.
- Jasså, sa jag förvånat meddans jag trummade med fingrarna på ett räcke.
- Dom kommer om en kvart… typ.
- Ok , så vi åker iväg när dom kommer?
- Jepp, sa Erik.
Sen blev det tyst…
- Kom med här, sa Erik
Jag följde förvånat efter Erik som gick med raska steg. Han visade en stor karta som han hade lagt upp på bordet, det var en karta över världen. Han drog fingret över kartan och sa:
- Först hade jag tänkt att vi kunde stanna i Lissabon, det tar ca en vecka att åka dit. Vi stannar där i två dagar. Sedan tar vi kurs mot Kanarieöarna och den härliga staden Santa Cruz. Det tar 5 dagar från Lissabon ungefär, vi stannar där i två dagar.
Han gjorde ett uppehåll och kollade på mig sen började han igen:
- Vårt nästa mål är Kapstaden som tar en månads resa från Kanarieöarna, där stannar vi i fem dagar. Vi måste samla på oss mycket mat på Kanarieöarna. Samma sak i Kapstaden för där ifrån åker vi till den magnifika kontinenten Australien, sa Erik men ett spännande tonfall. Dit tar det också en Månad och vi kommer att stanna i staden Broome i fem dagar.
Efter en lång resa kommer vi att bege oss till Fijiöarna som är vår slutstation. Där kommer vi ha det gött och vi ska vara där i 2 veckor. Efter den härliga resan kommer vi att bege oss hemåt.
- Har du planerat det här? sa jag uttrycksfullt.
- Jaa, sa Erik stolt.
- Det hela tar väl ungefär ett halvår fram och tillbaka, sa Erik.
- Oj det är lång tid, sa jag lite skräckslagen.
- Ja fast en rolig tid också, sa Erik försvarande
”Knack, knack”
- Jag går och öppnar, sa Erik
När Erik öppnade dörren stod två män med sjömanskostymer och blå hattar utanför dörren. Ena var medelålders med en stor skäggstubb och han var ganska tjock och kraftig.
Den andra var musklig och ung, han var lite lik Erik bortsett från Eriks orange hår.
Dom sa inget utan bara tittade runt och nickade.
Inom några minuter startade vi vår långa resa.

På båten:
Vi hade precis åkt förbi Danmark när det började bli mörkt. Klockan var
18.30 så det var dags för middag. När jag gick in i Köket kände jag doften av kött och någon slags krydda. Det är nämligen så att Erik Sedelius är en väldigt bra kock, om man skulle se honom ute på gatan någon gång så skulle man inte kunna tro det, men han jobbar faktiskt som kock. I dag stod det på menyn ris, kött, sås och vin. Erik ville att vi skulle fira att vi skulle åka på en sådan lång resa till Stilla havet.
- Så gärna, så gärna, sa jag belåtet.
Vi satt och pratade om resan och hur roligt det skulle bli och sedan gick vi och la oss till sängs för att inte vara alltför trötta på morgondagen.
Efter 5 härliga dagar på havet var vi i Lissabon, Portugal. När vi var där så köpte vi mycket mat av olika slag t. ex grönsaker, öl, ost, mackor mm.
Det vi behövde för att klara oss var mat som skulle hålla länge.
Torkat kött, ris, pasta och potatis. På båten har vi två stora kylskåp, två frysar och ett gigantiskt skafferi där vi har den mesta maten.
Efter två dagar i Lissabon fortsatte resan mot Kanarieöarna.
En dag när vi och Matroserna skulle sätta oss och äta lunch så hördes ett kraftigt ”duns” och båten skakade till. Alla gick förvånat upp för de knakande trapporna. Då såg alla förvånat att vi hade kört upp på en ö, en ö som var så liten att den inte stod utsatt på den väldigt stora kartan. Det som var problemet var att båten var fast i sanden. Efter mycket möda och slit fick vi loss båten och vi kunde fortsätt vår resa.
Matroserna fick inte så mycket lön för denna långa och hårda resa, men dom fick gratis mat och sovplats, så dom var väldigt tacksamma.
Efter ytterligare fem dagar var vi på Kanarieöarna.
Det var väldigt skönt att komma i land efter att ha varit i båten så länge, eller länge om man ska kalla det här länge, då vet jag inte vad man ska kalla det vi hade kvar utav resan. Det var väldigt vackert där med alla palmerna, husen och med de fina restaurangerna.
Vi var där en dag mer än beräknat just bara för att det var så fint.
Sen bar det av mot Kapstaden som är Afrikas sydligaste stad.
Det var en lång och långtråkig resa. Nu började jag få känningar av hemlängtan till familjen och vardagslivet. Vädret hade vart jätte fint från början men nu började ett riktigt oväder. Som tur var så klarade sig båten galant vid alla oväder som förekom utan en skråma. Det visade sig att Erik hade gjort ett bra ”kap”. Men Erik hade ju också bra ställt när det gäller ekonomin. Till skillnad från mig som är en fattig brevbärare med usel lön…fast jag klarar mig jätte bra. Äntligen började vi skymta Kapstaden. När vi kom fram var det en väldigt god stämning hos alla till skillnad i båten där alla ganska ofta var på dåligt humör.
Det blev lite tjafs mellan mig och Erik ibland. Men det kanske inte är så konstigt, för man är uppe i varandra varenda dag. Nu var i alla fall alla glada när vi äntligen var framme i Kapstaden. Vi firade det genom att äta på en god afrikansk restaurang.
Men efter fem varma dagar i Kapstaden så var det bara att ställa om till en ny resa, till Australien. Tiden gick långsammare än vad det har gått tidigare. Klimatet var varmt, fuktigt och törstande. Det vi behövde mest var vatten.
Vi fick snåla med vatten, för annars skulle det ta slut.
En vanlig dag på båten kunde se ut så här:
# 8.00. Vakna
# 8.30-9.00. Frukost
# 9.00-13.30. Fritid (göra vad man vill)
# 13.30-14.30. Lunch
# 14.30-18.00 Fritid + städa
# 18.00-19.30 Middag
# 19.30-20.30 Fritid
# 21.00 SOVA!!
Nu var vi framme vid Austalien, men vi var inte lika glada som vi hade varit i Kapstaden. Vi orkade inte för våra krafter höll på att ta slut. Men vi lyckades återhämta oss, för nu hade vi mindre än halva resan kvar. Vi skulle bara till Fiji
och sedan hem.



Olyckan

Vi började åka till Fiji den 25 Augusti och ett härligt seglingsväder skulle föra oss till Fiji på en halv månad. Det här skulle vara första gången jag skulle komma ut på stilla havet, det var en otrolig känsla. Det pirrade i magen och alla var glada att vi kommigt så här långt. Det var bara tio dagar kvar till Fijiöarna. Men efter tio dagar så såg vi ingen av Fijiöarna, inte efter 11 och 12 dagar heller.
Då upptäckte vi att vi måste ha tagit fel kurs. Vi hade tagit 10 grader för långt åt väster. Så nu måste vi vända om mot fijiöarna. Efter några dagar märkte vi att vi var omringade av klippor. Vi hade klippor på båda våra sidor och rakt framför oss. Det började bli mörkt och åskväder. Vi skulle vara tvungna att vända om.
- Erik! Skrek jag.
- Ja? Skrek han tillbaka för att överrösta åskmullret.
- Jag tror att jag ser en glipa där framme vid klipporna vi kan åka igenom, sa jag.
- Ok vi kollar det.
Helt rätt , det var en stor glipa som man kunde åka igenom. När vi var halvvägs igenom bergen så hördes ett högt ”duns”,. Hela båten skakades om, alla föll till marken och båten stannade.
- Skit också, vad var det nu då! Sa Erik men arg ton
- AAA!! Skrek en av matroserna
Jag sprang ner till nedervåningen. Jag såg att det var vatten över hela golvet som sakta höjde sig.
- Erik! Det är en läcka i båten!
- #¤%/#%&((%(!!!!!! Hördes det där uppifrån.
Erik kom springande ner. Nu var vattnet ända upp till knäna. Jag sprang till vårt rum och packade ner sovsäck, kniv och gps. Erik stod bara i korridoren där han förbluffad och förskräckt såg sin båt sjunka mer och mer.
Ett ännu kraftigare ”duns” hördes nu och Erik flög in i ett räcke och låg sedan på trappan helt medvetslös.
- Erik! Erik svara mig!! Hör du mig!! Sa jag desperat och skakade om honom.
Jag packade ner fiskenät, yxa, spikar och nödpistol som jag hittade i köket.
Jag släpade Erik och väskan uppför trappan. Det var ett hemskt åksväder.
”Pang” hördes det och båten började brinna av en faslig blixt. Jag sprang ner för trappan, nu var vattnet upp till bröstet på mig. Jag tog ett djupt andetag, vattnet var isigt kallt och jag spände in bröstet för att göra det mindre kallt.
Jag simmade till dörren till mitt sovrum. Jag tog loss dörren och drog upp den på övervåningen. Nu sjönk båten mer och mer. Jag lade Erik på dörren och väntade på att båten skulle sjunka ner under vattnets yta. Matroserna hade tagit båtens enda livbåt och lämnat mig med min medvetslösa kompis. Nu när båten höll på att sjunka lade jag mig på dörren och föll sedan i sömn.


På Den Öde Ön

Nästa dag vaknade jag av att solen gick upp och att vattnet glänste in i mina ögon.
- Var är jag? Frågade jag mig själv lite slött.
Sedan kom jag ihåg allt.
- Var är Erik?
Jag tittade runt men ingen glimt av Erik.
- Tjenare Petter, sovit gott?! Sa Erik glatt
- Hej? Sa jag förvånat
Han gick fram till mig och hjälpte mig upp.
- Jag har börjat att bygga ett läger vi kan bo i, sa han.
Jag följde med honom till kojan och sedan visade han mig runt lite på ön.
Det var en ganska så liten ö men en ganska stor djungel med djur och växter.
Vi hade en ganska så stor träkoja där Erik hade lagt löv och stora blad för att det skulle bli lite mjukare.
- Var är resväskan?! Sa jag förskräckt.
- Den är här, jag hade inte kunnat göra kojan utan alla verktyg som låg i den.
Under de dagar som gick lärde vi oss hur vi skulle få mat, vatten och andra nödvändiga saker. En dag fann jag en penna och ett papper.
Då tänkte jag: Ja!! Va bra, då kan jag ju skicka iväg ett brev och säga att vi är strandsatta!! Så här blev brevet tillslut efter många ändringar.

Help!
I´m on a lonly island in the pacific ocean. Our boat crashed against a cliff. This Island is north-east of the FijiIslands. So please look fore me or call the coustguardes. If I see youre boat I will shoute a red light up i the air.

P.s I will die if you don´t find me!//Petter

Jag la i brevet i en glasflaska och puttade i väg flaskan ut i det öppna havet.
Jag skrev dikter varje morgon, det var ej likt mig men det är något som är härligt att göra på mornarna. Här kommer en dikt:

Palmerna gungar och vinden låter,
fåglarna sjunger åter och åter.
Vattnet är tyst och glittrar av solen,
det är verkligen inte som hemma vid poolen .
Jag längtar till palt och dess doft,
nu får jag äta musslor och sova på ett loft.
Jag har glömt allt som jag har gjort,
det ända jag kommer ihåg är att jag spelade mycket kort.
Saknar mamsen och papsen mest ,
detta är som att leva i pest. /Petter

Jag och Erik hade levt ihop nu i 3 ½ månad och det började bli lite tjafs och tråkigheter om vem som skulle göra mat, vem som skulle jaga osv.
Så därför gjorde vi lite regler som båda måste följa och dom lyder så här
1) Båda måste leta efter mat
2) Båda måsta hjälpa till med maten
3) Man har 3 timmars vila varje dag
4) Sova minst 10 varje natt så man har några krafter kvar på morgondagen
5) Vara glada mot varandra

Efter den långtråkiga båtresan har man nu något att göra hela tiden, nästan för mycket att göra. Det har hänt två gånger att vår koja har blåst ner och det är jobbigt för man måste direkt gå och fixa trä och byggmaterial till en ny koja.
Men nu har vi lyckats göra en väldigt stabil koja. Det är inte så jätte sköna sängar vi får sova i men det är bättre än ingenting.

Det tar en halvtimme att gå tvärs över ön och då får man gå igenom den djurrika djungeln. Vi har ett stort berg precis vid våran koja, där går också ett vattendrag som slutligen bildar ett vattenfall. Ur vattenfallet hämtar vi vårat dricksvatten. Erik har lyckats bygga en brygga och som båt har vi dörren vi flöt hit på.
Fisk är det vi får mest av. Vi jagar även harar och lamor. Vi har vårt egna lilla kök där vi har en brasa och stora stenar som sittplatser.
Jag saknar så mycket, varje dag tänker jag på det som jag saknar.
Jag plågas men jag kan inte göra någonting åt det. Det som jag saknar mest är familjen, Mamma Annika, Pappa Göran och Syrran Amanda. Sedan saknar jag lukten och smaken av godis. Mina hobbys Golf, fotboll och trummor är så viktiga för mig och jag saknar dom verkligen. Datorn och tv:n är också viktiga för mig och jag saknar det verkligen.
Kompisar är ju bara det bästa som finns, jag har ju Erik nu men jag saknar ändå dom kompisar som jag har där hemma. Sängen här jämför med där hemma…det går inte att beskriva skillnaden. Riktig mat!! Tänk att sätta i sig Tacos, köttbullar och spagetti eller chilipasta…åhh vad härligt!!.
Efter en lång tid på ön så beslöt vi att den skulle få ett namn.
- Taongi är väl rätt coolt? Sa Erik lite frågande
- Ja… fast namnet måste ju ha någon betydelse, sa jag
- Ok?
Vi funderade länge men tillslut kom jag på en konstig idé.
Tacos-Ahh
O-Nykter
Gillar-Isglass
= TAONGI

Sedan gjorde vi en flagga och ett Valspråk som lyder så här:
”Man måste kämpa för att överleva”

Nu hade vi bildat ett eget ”land” med namn, valspråk, flagga och lite regler.
Men det som fattades var miljöfrågorna. Miljön är ju väldigt viktig för att inte ön ska gå under så där gjorde vi också lite regler:
# Inte utrota något djur
# Gräva ner alla avföringar i marken
# Gräva ner alla matrester i marken



Räddningen

Det var en vanlig dag. Jag vaknade på morgonen och började äta min frukost (kokosnöt). Jag brukade alltid vakna lite tidigare än Erik, även fast min mamma alltid har tyckt att jag sover för länge på mornarna. Jag väckte Erik och han fick äta sin frukost och sedan gick vi ut och jagade. När vi...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Skepps-bruten

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-05-09]   Skepps-bruten
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=6140 [2019-08-23]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×