En jämförande analys av Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och Janet Frames ”En ängel vid mitt bord”

1 röster
715 visningar
uppladdat: 2019-01-29
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete


En jämförande analys av Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag
vill bara inte levaoch Janet Frames En ängel vid mitt bord


Flera individer har någon gång slagits av tanken att de inte vill fortsätta leva. Lyckligtvis stannar
oftast inte den tanken kvar hos individen som aldrig utför handlingen. Steget från tanken om att ta
självmord till att verkligen ta sitt eget liv är, som tur är, mycket stort. Men vad händer om man tar det
steget? Varför väljer en individ att försöka ta sitt eget liv? Och vill dessa individer egentligen inte bli
räddade? Detta är temat som behandlas i romanen ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” av
Ann Heberlein och i novellen ”En ängel vid mitt bord” av Janet Frame.
”En ängel vid mitt bord” är en självbiografisk berättelse av Janet Frame som handlar om hennes egna
uppväxt under unika förhållanden. Hon spenderade nästan ett decennium av sitt liv
på diverse mentalsjukhus, bland annat ett i Seacliff. Detta på grund av att hon
blev felaktig diagnostiserad med schizofreni och även på grund av ett misslyckat
självmordsförsök genom överdosering av huvudvärkstabletter.
Frame beskriver hur hon tvingades inse att självmord var hennes enda utväg, efter att aldrig ha passat
in i samhället. Hon har extremt svårt med sociala relationer och att hon senare blev felaktig
diagnostiserad gjorde allting värre. Sent en lördagskväll tar hon beslutet att ta sitt eget liv. Hon sväljer
ett helt paket huvudvärkstabletter, och lägger sig i sängen för att invänta sin död. Dagen efter vid
tolvtiden vaknar hon upp och känner för första gången på länge ren glädje över att hon lever. ”Min
första tanke var inte ens en tanke utan en känsla av förundran och glädje och tacksamhet över att jag
levde” (Janet Frame, En ängel vid mitt bord, 05/20/2018, S.67).
Det första mentalsjukhuset Frame blev inlagd på var Dunedin Hospital i Seacliff. Där skulle
hon stanna i några dagar för att vila upp sig, men dagar blev till veckor och det är inte förrän sex
veckor senare hon blir frisläppt. Patienter på mentalsjukhus är de ”hemliga” människorna enligt
Frame, och hon menar på att hon är en av dem nu, och inte en av de ”vanliga” människorna. De
hemliga människorna är de som de vanliga människorna fruktar eller talar om med skratt, och hon kan
verkligen inte relatera till någon av de andra patienterna på mentalsjukhuset. ”Från det ögonblicket jag
kom till Seacliff visste jag att jag aldrig skulle kunna återgå till mitt vanliga liv eller glömma vad jag
såg där”. (Frame, 2018, S.69).
”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” är också en självbiografisk roman av Ann Heberlein som
handlar om hur det är att leva med självmordstankar samt svår ångest i samband med sin
diagnos, sjukdomen Bipolär typ 2. Hon beskriver detaljerat hur hennes egen begravning hade sett
ut och på vilket sätt hon vill ta sitt eget liv. Enda sedan tonårsåldern, ungefär vid fjorton år, har hon
velat ta sitt eget liv, och av den anledningen att det är väldigt svårt att motstå frestelsen att ta det
steget.
Heberlein var inskriven på mentalsjukhuset S:t Lars i Lund, där hon kände sig jämlik med hennes
medpatienter. Det är som en trygg plats där hon alltid kan få hjälp utan att bli dömd av någon. ”Här
skiter folk i vem jag är” (Ann Heberlein, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, 05/23/2018, S.10).
Mentalsjukhuset är, och har alltid varit, hennes räddning från att ta steget att försöka ta sitt eget liv
eftersom där kan hon alltid få hjälp. Heberlein vill egentligen inte ta sitt eget liv; hon
ser inte självmord som någon radikal frihet. Hon bara orkar helt enkelt inte att leva, att leva
detta komplicerande liv. ”Jag har inte någon längtan efter att dö” (Heberlein, 2018, S.12),
”Sanningen att säga så är jag rädd för att dö. Jag är rädd för tomheten, för att allt tar slut, för
evigheten” (Heberlein, 2018, S.10).

Under hösten 1991 håller Heberlein i alla sobril- och anafraniltabletter hon har i handen. Hon sväljer
alla tabletter och lägger sig sedan i sängen för att invänta sin död tillsammans med sin katt som ligger
vid fotändan. Eftersom hon lever med konstant ångest, är det svårt att motstå frestelsen av att ta sitt
eget liv, men hon har beslutat sig för att göra det idag. ”Jag minns inte varför jag beslöt mig för att
svälja alla de där tabletterna just den kvällen. Jag levde med en konstant ångest. Just den där kvällen
beslöt jag mig uppenbarligen för att det var nog” (Heberlein, 2018, S.87). Prille, hennes katt, jamar
senare den kvällen så högt så att Heberleins bror kommer in i rummet för att kontrollera vad som
är fel. Det är i denna stund han hittar sin syster och ringer efter ambulansen som hinner rädda hennes
liv i sista minuten.
I romanen ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och novellen ”En ängel vid mitt bord” finns det
många likheter samt många olikheter angående självmordsförsöken och mentalsjukhusen. Likheterna
inom självmordsförsöken är bland annat att både Frame och Heberlein försöker ta livet av sig på exakt
samma vis. De båda tar tabletter (dock inte samma tabletter) och lägger sig sedan ner i deras sängar
för att invänta döden. Frame vaknar morgonen därefter medan Heberlein blir räddad av sin katt Prille i
sista minuten. Båda är dock lika glada över att de lever när de vaknar och inser att självmordsförsöket
misslyckades. Inget av de två självmordsförsöken var planerade, utan de blev så indragna i tanken av
att inte vilja leva längre, att de spontant sväljer en hel del diverse tabletter utan en sekunds tvekan.
Redan från tidig ålder lider Janet Frame och Ann Heberlein av konstant ångest, för att inte nämna de
andra sjukdomarna som förvärrar situationen. Detta orsakade att de redan från tidig ålder
ville begå självmord. Janet Frame blir diagnostiserad med schizofreni, medan
Ann Heberlein har sjukdomen Bipolär typ 2.
Den enda likheten mellan mentalsjukhusen är att båda två blir inskrivna på ett sådant och tillbringade
en hel del tid där. Resten gällande mentalsjukhusen är olikheter såsom att Janet Frame tillbringar
mycket av hennes liv på diverse mentalsjukhus, exempelvis Dunedin Hospital,
medan Ann Heberlein tillbringar sin tid i stor mängd på några enstaka mentalsjukhus.
Heberlein är frivilligt inskriven på det mentalsjukhuset hon spenderar mycket tid i, hon går ofta dit när
hon känner att hon behöver det. Där vet hon att hon alltid kan få hjälp och stöd när hon vill ha det,
alltså när det är som svårast att stå emot frestelsen av att inte längre vilja leva i denna värld. ”Här får
jag alltid hjälp” (Heberlein, 2018, S.10). Frame gillar däremot verkligen inte att vara inskriven på ett
mentalsjukhus, hon känner att hon inte är som en av ”dem”. Hon skulle stanna där i några få dagar för
att kunna vila och återhämta sig, men dagarna blir till veckor. Hon stannar där i oerhört längre tid än
vad hon själv trott, och allt hon vill är att bli utskriven från mentalsjukhuset.
Ann Heberlein är rädd för tomheten, för att allt ska ta slut. Men på grund av hennes sjukdom Bipolär
typ 2 och den svåra ångesten, är allt hon kan tänka på hur hon...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: En jämförande analys av Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och Janet Frames ”En ängel vid mitt bord”

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Cornelia Alexandersen [2019-01-29]   En jämförande analys av Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” och Janet Frames ”En ängel vid mitt bord”
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=60476 [2019-02-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×