Har tränare/ledare någon påverkan på barns idrottande?

3 röster
1889 visningar
uppladdat: 2013-12-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Polhemskolan
Läsår 13/14

Har tränare/ledare någon påverkan på barns idrottande?




















Philip Monien
SA3E







Innellsförteckning

1 Inledning .............................................................................................................................................................. 3
1.1 Bakgrund ....................................................................................................................................................... 3
1.2 Syfte .............................................................................................................................................................. 3
1.3 Frågeställning ................................................................................................................................................ 3
2 Metod och material .............................................................................................................................................. 3
2.1 Val av metod ................................................................................................................................................. 3
2.2 Urval ............................................................................................................................................................. 3
2.3 Procedur ........................................................................................................................................................ 4
2.4 Källor och källkritik ...................................................................................................................................... 4
3 Resultat ................................................................................................................................................................ 4
3.1 Egen undersöking samt koppling till teori .................................................................................................... 4
4 Diskussion ............................................................................................................................................................ 7
5. Bilagor................................................................................................................................................................. 9
Källförteckning/Litteraturförteckning ................................................................................................................... 12




















1 Inledning
1.1 Bakgrund

Genom alla mina år inom bordtennisen så stöter jag väldigt ofta på ungdomar som är
jätteduktiga. De har talang, men framförallt har den en stor ambition till att spela och
utvecklas. De har all chans i världen att bli riktigt framgångrika, och kunna försörja sig på sin
idrott. Men trots de så väljer många skickliga att inte satsa. Som tränare blir jag ledsen över
detta och undrar givetvis ifall det är något som vi tränare gör fel. Därför har jag valt att
undersöka hur en tränare/ledares handlingar påverkar barnen inom bordtennis.


1.2 Syfte

Syftet är att ge alla tränare/ledare tips på hur man ska respektive inte ska agera på träning för
olika ändamål. Att veta effekterna av sitt handlande är nödvändigt för entusaism och
framgång. Dock är det inte alltid lätt att veta hur man ska agera vid olika situationer, och att
försöka på egen hand, och göra misstag som andra redan gjort är dumdristigt.


1.3 Fgeställning

Har tränare/ledare någon påverkan på ungdomars idrottande?

-Hur påverkas ungdomar av tränarens/ledarens organsation?
-Hur påverkas ungdomar av tränarens/ledarens feedback?


2 Metod och material



2.1 Val av metod

På inledningen i varje match så har jag använt mig av en intervju dels för att jag har redogjort
för en del bakgrundsfakta gällande de två ungdomarna för att de ska kunnat titta tillbaka i
tiden för att jag tror de leder till ett mer korrekt svar ifall de har hunnit reflektera innan.
Eftersom att alla har olika spelhistorik med olika spelare så är en intervju det enda valet. Hade
jag använt mig av en enkät så hade ju redan all text varit tryckt, och eftersom att jag inte
visste i förväg vilka som kom och då givetvis heller inte vilka som skulle spela så är det ju
inte aktuellt. Dessutom så ställde jag gärna följdfrågor, för att få reda på hur de känner
angående nervositeten, och detta varierar ju beroende på individ och situation. Vilket återigen
gör enkät fullständigt utesluten som metod.


2.2 Urval

Eftersom att klubben är så liten i antal så kunde jag endast göra en åldersavgränsning, den är
12-15. Ifall jag hade gjort en ytterliggare avgränsning så hade jag fått ännu färre respondenter,
vilket i sig är en brist eftersom att resultatet inte blir tillförlitligt på grund av för få delaktiga i
undersökningen.





2.3 Procedur

Ungdomarna har fått reda på vilka de ska spela mot men ej varför, och under spelets gång så
har jag observerat en del saker som kan ses i billagor under ”arbetsledning”. Min närvaro har
antagligen påverkat dem på så sätt att de tror att de handlar om en uppflyttning till en mer
avancerad grupp, vilket antagligen sätter lite press på dem. Vilket lyckligtvis ökar effekterna
av min observation. Frågorna som ställdes under den korta intervju kan även ses i bilagor.



2.4 Källor ochllkritik

Trovärdigheten i boken ser jag som mycket hög eftersom att de är tre lärare som har skrivit
boken, varav en är lektor i idrottspsykologi och får ses som en auktoritet. Om inte hon kan sitt
ämne, vem kan det då? Eftersom att denna boken dessutom används som läromedel så har den
ju blivit granskad av Sisu, vilket är en statlig oganisation för att befrämja lärande för barn och
ungdomar. Angående internetkällan så är grundarna bakom denna blogg välutbildade inom
idrottspsykologi och jobbar även med det och besitter därmed god erfarenhet av ämnet.

3 Resultat
3.1 Egen undersöking samt koppling till teori


Min undersökning har varit indelad i två delar – kort intervju, samt observation

Tänker börja redogöra för resultatet av min undersökning i ovanstående ordning. Min
arbetsledning och diagram kan ses på bilagor!

På diagram 1a så ser vi att de ”mindre bra spelarna” inte var nervösa om de ska möta en
spelare som är mycket bättre än dem själva. Detta kan bero på flera olika anledningar.

Nu har ju dessa spelare spelat med varandra förr under en ganska lång tid, så alla vet hur
duktiga alla är. Detta leder till att den ”mindre bra spelaren” vet att han inte kan begära av sig
själv att han ska slå den andra ”duktiga spelaren”, likaså dennes omgivning. Detta leder till att
han känner sig ganska trygg i sin position som ”under dog” för att han varken har press från
publik samt sig själv att kunna slå spelaren. Andras förväntningar överensstämmer alltså med
hans upplevda förmågan, då är självförtroendet stabilt och han spelar så gott han kan. Där det
finns utrymme för att berömma sig själv för ett bra spel så gör han det i form av ett inre
samtal, och kan även blicka tillbaka till dessa bra bollarna vid tuffa perioder under spelets
gång, en så kallad en mental simulering. Allt detta för att hålla motivationen och
självförtroendet på topp! Han är prestationsinriktad och vill utvecklas så gott det går, och bryr
sig inte riktigt om han förlorar eller inte sålänge han har gett motståndaren en god match, inre
motivation.

(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (Sidan 25,30, 42, 120, 129)

Vidare så kan ens prestation försämras av att inte känna någon typ av nervositet enligt
omvända Y-hypotesen, som han då inte känner. Detta beror på att den fysiologiska
aktiveringen är låg, vilket försämrar signalerna mellan hjärnan och musklerna. Det mest
optimala brukar vara att den är medel, dvs taggad, men inte till överdrift för då skälper det

prestationen återigen. Observera dock att detta är högst individuellt, och för en del så kan låg
samt hög fysiologisk aktivering vara fördelaktigt.

(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (sidan 142)

Anledningen till att man inte känner någon nervositet är många. Men jag skulle vilja säga att
brist på motivation ofta är fallet. Det är ju så att ifall man blir överlägset slagen i bordtennis,
som de sämre spelarna blev, så tenderar ens upplevda förmåga att sjunka, vilket även leder till
att ens självförtroende och motivationen för att spela denna matchen minskar. Enligt TKB
triangeln så kan tanken vara en negativ självuppfyllande profetia, dvs man tänker att han är
för bra för mig så känns inte lönt för mig att spela. Beetendet blir således att man blir lite
nonchalant vid bordet och ansträner sig inte fullt ut. När man ständigt förlorar en massa bollar
så har människan en tendens till att titta tillbaka mot de dåliga bollarna istället för att fokusera
frammåt och detta leder till försämrad koncentration.
Det är också ganska vanligt att man tittar frammåt och ställer sig frågan; schit tänk så förlorar
jag?
Detta leder till att koncentrationen blir för bred. Istället för att ha fullt fokus på pingisbollen,
bordet och spelaren så har man dessutom tankar på andra saker, vilket i sin tur bidrar till en
ännu lägre anspänning.



(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (sidan 26,42,50,59-61)

Att ens motivation minskar kan även bero på att man ger upp matchen innan den ens har
börjat, och detta kan ha baserats av tidigare erfarenheter, dvs att man har förlorat förr mot
motståndaren.
Att överskatta motståndaren på detta sätt leder till en hög anspänning. I bordtennis så är detta
väldigt farligt eftersom att pingis är en sport som kräver finmotorik. Hög anspänning leder till
hög muskelanspänning, vilket leder till att finkänsligheten delvis försvinner och spelet
försämras

På diagram 1b så ser i vi att detta är vanligt bland ”de mindre bra spelarna”. De trodde inte att
de kunde vinna mot ”de bättre spelarna”.
Om vi då övergår till de ”bättre spelarna” så tänkte de tvärtom, nämligen att de skulle vinna
lätt mot ”mindre bra spelaren”, dvs en underskattning, se diagram 1c. Att underskatta sin
motståndare leder i sin tur till låg anspänning, som i sin tur yttar sig som nonchalans;
fotarbetet var sämre, planeringen är bristfällig.. vilket ledde till många onödiga missar helt
enkelt.
Efter ett antal sådana så låg den bra spelaren i underläge, och den dåliga spelaren började att
prestera bättre vilket stärkte självförtroendet. Dessutom så kände han sig väldigt duktig av att
ha tagit så många bollar och att vinsten allt kom närmre, vilket ökade den yttre motivationen.


Samtidigt så fick den bra spelaren en ”aha känlsa” och fick insikt om att han inte kan ta
vinsten för givet. Antagligen så lade den bra spelaren fokus på kommande händelser, som vad
han ska käka när han kommer hem, eller vad som händer imorgon, vilket är ett allt för brett
koncentrationsfält. Dock så lyckades den bra spelaren att refokusera och skaffa ett snävt
koncentrationsfält, och kom på så sätt även ifrån den låga anspänningen som är minst lika
farlig som den höga anspänningen. Det beror på att en låg anspänning yttrar sig som passivitet

inom bordtennisen, vilket leder till att man inte strävar efter att själv styra spelet, som oftast
brukar leda till förlust.

Att de underskattade motståndaren beror på att de ansåg sig själva var betydligt bättre och de
kände ingen nervositet, vilket vi kan se på diagram 1d.

(Mikael Wallsbeck samt Fredrik Weibull,”Sömning, övertänd eller i det perfekta tillståndet?”)
(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (sidan 46)

Nu till andra undersökningen, då två spelare med ungefär samma kapacitet ska mötas.

Eftersom att de besatt ungefär samma spelförmåga så var de båda nervösa, men trodde
samtidigt att de hade chans att vinna.

De vet att de är ungefär lika bra så de känner att matchen är utvecklande för dem, det vill säga
de drivs av yttre motivation. Dessutom så är det ju ganska jämna, vilket gör att deras
anspänningsnivå la sig på rätt nivå. Dock betyder det inte att den alltid gör de för att spelarna
är jämna.

(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (sidan 28)

Efter en tids spel så började dock en av spelarna att ta kommando och fick några bollars
överläge. Detta ledde till att den spelaren som låg under började beklaga sig och upplevde då
spelförmågan sämre än hans egna förväntningar och blev då stressad.

Motspelaren fick höra hans klagande och kunde därför spela bättre eftersom att
självförtroendet ökade. Dock så ledde detta ökade självförtroendet till att överdrift av en egna
upplevda förmågan, vilket i sig ledde till att spelaren kände att han kunde börja slarva lite
grann och ta risker. Detta slarvande ledde till att motståndaren började ta poäng och
självförtroende ökade i rasande takt, dels för att han fick poäng men även för ”pepp talk” som
”kom igen nu!”, inre samtal.
(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) (42-43)

I den tredje undersökningen så skulle jag blanda mig i för att se hur deras reaktioner och spel
blev. Den ena spelaren fick ständigt goda kommentarer och den andra spelare var jag aldrig
nöjd med spelmässigt!

Den spelare som ständigt fick beröm blev väldigt glad och viljan för att spela ökade, dvs
motivationen. Det berodde på att spelaren tog min goda kritik som en bekräftelse på att han
spelade bra. Dock så gav jag lite för mycket beröm märkte jag eftersom att spelaren började
att ”styla” för att visa upp sig. Spelar man på detta sättet så drivs man av en inre motivation.
Man tycker således inte att vinsten eller utvecklingen i sig är något speciellt. Man vill bara ha
kul, vilket i grund och botten är grundstenen för motivation.

Den som jag ständigt kritiserade tappade spelglädjen, dvs motivationen, för att han inte fick
något socialt stöd från mig som tränare. Jag bara klandrade honom ju. Minskad motivation
ledde till att han inte orkade att spela sitt yttersta. Vilket resulterar i sämre prestation och då
sjunker ju motivationen ytterliggare eftersom att den upplevda förmågan minskar, vilket i sin
tur minskar självförtroendet. Faktum är att han sa till mig att han inte tänker fortsätta att spela

mer pingis. Han har resonerat utifrån Attributionsteorin som vi människor använder för att
förstå orsakerna till våra handlingar.

Han tycker att sina missar beror på han själv (inre orsak) samt att det alltid händer
(stabil stabilitet) och dessutom så kan han inte kontrollera det (icke kontroll). Detta
resonerande leder tillslut till inlärd hjälplöshet, vilket då skulle kunna vara att man slutar spela
pingis för att man anser att man inte kan.

(Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013) sidan (26,36 42-43 51-52)


4 Diskussion

Som vi ser av undersökningen så har en tränare/ledare stor roll i en idrottsverksamhet. Deras
val av vilka som ska spela samt coaching, kan få en spelare att trivas, men även att vantrivas.
När en tränare agerar så är det ju viktigt att förstå att tränaren gör sitt bästa för att det både ska
bli roligt och utvecklande att spela. Givetvis finns det blandade ambitioner och förmågor
bland ungdomarna i klubben, och även det förstnämnda mellan tränare och ungdomarna, som
kan leda till en del komplikationer.

Ibland tvingas en bättre spelare möta en sämre spelare, för att den sämre ska utvecklas och
inspireras. Jag håller med om att det inte blir så roligt för den bättre spelaren, men man får
inte glömma bort att även det är givande för den bättre, då framförallt psykologiskt. Nästan på
varje tävling så förekommer det att ungdomar tappar greppet för att de helt enkelt inte klarar
av att möta någon som är betydligt sämre. Klarar man inte det, så spelar det således ingen roll
hur bra man är praktiskt. Dessutom så är man ju delaktig i någon annans utveckling. Man får
inte vara så självisk så att man bara tänker på ens eget bästa. Alla har vi börjat som nybörjare,
även du. Var glad att kunna hjälpa till istället. Vem vet, han kanske utvecklas snabbt och blir
bättre än dig sen. Då kan du ju tänka tillbaka att du faktiskt har varit en bra tränare. Dessutom
så är det ju mycket möjligt att ni kan peppa varandra till att utvecklas och bli ännu bättre.

Gällande målsättning och ambition så kan det också vara en stor spridning bland ungdomarna.
En del är där för att träffa kompisar och ha kul, medan en del är där för att verkligen elitsatsa
och bli framgångsrika. Alla är olika och det ska man få bara också. En tränare får inte neka
någon träning oavsett ambitionsnivå, och tur är väl det.

För mig är det förståeligt att en ambitiös spelare inte vill ödsla tid med att spela med en som
bara är där för att fjanta och inte lägga det minsta allvar i det hela. Det är ju varken kul eller
givande eftersom att det inte blir någon struktur i spelet. I denna situation tycker jag att man
ska prata med tränaren och be om att få en ny partner. Det blir ju heller inte kul för den
fjantiga att se att spelaren på andra sidan suckar och inte lägga energi i spelet, som den
fjantiga gör. Detta gör ju även att spelarglädjen försvinner hos den fjantiga.

Det här med feedback från tränare till spelare kan vara lite krångligt. De flesta tränare har ofta
någon gång själv varit en spelare. Men oftast på grund av skador, och ålder har fått övergå till
coach. Självfallet är det kul som tränare ifall det går bra för ens ungdomar, och för att öka den
chansen så kommer coachen att försöka vara ett så gott stöd så möjligt genetemot
ungdomarna för att hjälpa dem, och det jag främst tänker på är ju feedback.



Problematiken är att det nödvändigtvis inte är så lätt för tränaren att veta ifall ungdomarna i
fråga vill satsa eller inte. Det är ju mycket möjligt att spelaren bara vill ha kul, och inte alls
har någon tanke om att utvecklas. Är det då rätt att kritisera honom för hans spel, som han
uppenbarligen inte bryr sig om och riskera att förstöra hans glädje i sporten?

Nä, givetvis inte. Men man kan ju heller inte klandra tränaren för att han är välvillig och
ambitiös. Så hur kan tränaren veta vilka han ska lägga kraft på?

Att höra efter med ungdomarna om vilken ambitionsnivå är det bästa för att slippa detta
missförstånd. Då låter man dessutom intresserad som tränare, vilket i sin tur kan dra till sig
mer ambitiösa spelare. Angånde denna kategorin så är det viktigt att man inte klandrar dem
för att de gör någonting dåligt, eftersom att människan kopplar det som bristfällig fömåga.
Istället ska man påpeka att någonting är bra och sedan säga vad som kan förbättras. Eftersom
att alla är medvetna om att ingen spelare är komplett på alla punkter så kommer de även att
inse att de själva inte är det och kommer därför att ta den konstruktiva kritiken på ett bra sätt.
Faktum är att man kan ge ut komplimanger angående spel även där de kanske inte är
berättigat. Människor kan nämligen inte få nog av dessa. Var dock försiktig med att ge ut
komplimanger när en spelare gjort något direkt dåligt, som att missa serven, för att detta
kommer tas som sarkasm och tankarna om bristfällig förmåga dyker upp igen. Jag menar tänk
er själv att någon säger bra serv när den går i nät. Hur ska man tolka detta som bra?

Som vi ser så har tankarna och känslorna en väldigt stor roll för prestationen inom
bordtennisen. Jag har varit på många bordtennisläger och där lägger inte tränarna tid på att få
barnen att tänka på ett optimalt sätt. De enda som de gör det är att spela, spela, spela. Givetvis
förstår jag att mognad har en stor roll i det hela, men att inte ens förklara vikten av det kan jag
inte förstå. Barnen måste ju få insikt om problemen om de ska kunna åtgärda dem. När de väl
kan de så finns det ingen gräns för hur duktiga de kan bli.
























5. Bilagor


Självförtroende (
arbetsledning)

Namn:..........................................................................

1. Först så ska en mindre bra spelare möta en mycket bättre spelare. Det jag ska ta reda på hur
är hur självförtroendet sjunker/bibehålls eller ökar. Detta ska jag ta reda på innan matchen
genom att ställa några enkla frågor.
(kort intervju

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Lohmann, Anna,”EN VINNANDE VÄG” 2013 Sida: 25,26,28,30,36,42,43,46,50,51,52,59,60,61,120,129,142 Wallsbeck, Mikeal samt Weibull, Fredrik,”Sömning, övertänd eller i det perfekta tillståndet?” 2011-11-04 http://idrottspsykologi.info/tag/flow/

Kommentera arbetet: Har tränare/ledare någon påverkan på barns idrottande?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2013-12-23]   Har tränare/ledare någon påverkan på barns idrottande?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=59334 [2020-06-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×