Manligt och kvinnligt språk

6 röster
28593 visningar
uppladdat: 2010-07-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Manligt och kvinnligt språk

Den syn på manligt och kvinnligt sätt att kommunicera som populärkultur förmedlar till allmänheten genom massmedia 2008

En produkt av Sara Nomberg NV3

Sammanfattning

Detta arbete handlar om manligt och kvinnligt språk och den syn som massmedia förmedlar till allmänheten om just detta. Arbetet behandlar frågor som skillnader mellan kvinnligt och manligt sätt att kommunicera och hur massmedia vill att allmänheten ska tolka manligt och kvinnligt språk. Analys har skett av en modern tv-serie, Grey's anatomy och jag har även gjort en undersökning i ett avsnitt som innebar att jag räknade antal stödsignaler som män och kvinnor använde sig av. Undersökningen resulterade i att kvinnor använde dubbelt så många stödsignaler som män. Övrig forskning visar generellt på stora skillnader inom manligt och kvinnligt språk vilket även mina undersökningar har bekräftat. Orsaker till detta är, enligt forskning, hur vi uppfostras som barn.
Innehållsförteckning

1. Inledning. 4

1.1 Syfte. 4

1.2 Frågeställningar 4

1.3 Metod och källkritik. 4

2. Bakgrund. 4

2.1 Historia. 4

2.2 Bristhypotesen,  dominanshypotesen och skillnadshypotesen. 5

2.3Att göra sig hörd. 5

2.4 Kompisar av samma kön. 5

2.5 Stödsignaler 6

2.6 Manligt och kvinnligt språk. 6

2.7 Nutidens såpopera: Tv-serier 7

3. Resultat 8

3.1 Språk-krock - två helt olika språk möts. 8

3.2 Manliga och kvinnliga stereotyper i tv-serier 8

4. Slutdiskussion. 9

5. Källförteckning. 12

5.1 Källmaterial 12

5.2 Litteratur 12

5.3 Internet 12


1. Inledning

1.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att se sambandet mellan hur samhället uppfattar manligt och kvinnligt språk och den syn som populärkultur försöker förmedla genom massmedia. Jag har valt att begränsa mig till massmedia från 2008 och ännu snävare då genom att analysera en populär tv-serie, Grey's Anatomy, som sändes under 2008. (Serien sänds såväl idag som före 2008).

1.2 Frågeställningar

  • Vilka är skillnaderna och likheterna mellan hur män och kvinnor kommunicerar och uttrycker sig?
  • Vad beror dessa skillnader på?
  • Hur vill massmedia att samhället ska tolka och uppfatta männens respektive kvinnors språk och roller?

1.3 Metod och källkritik

För att besvara mina frågeställningar utgår jag från fakta såväl i böcker som från Internet. Jag kommer att analysera Grey's anatomy för att påvisa skillnader i manligt och kvinnligt språk som massmedia förmedlar till tittarna. Jag kommer även att räkna antal s.k. stödsignaler som män och kvinnor använder sig av i ett avsnitt av serien.

Jag har använt mig mycket av Kerstin Nordenstams forskningsrapport som ligger publicerad på högskoleverkets hemsida. Jag förlitar mig på henne och hennes arbete eftersom hon är docent i nordiska språk vilket för mig innebär att hon är väldigt kunnig inom sitt område. Hon har även gett ut en serie inom detta område i ett samarbete med Högskoleverket och Nationella sekretariatet för genusforskning.

Boken Klart uttalat som är skriven av Ingrid Hagman och Anne-Marie Johansson har jag även hämtat mycket fakta ifrån. Det är en bok innehållande många intervjuer och där jag framförallt använde mig av en intervju med Jan Einarsson. Einarsson är professor i nordiska språk och fick dessutom Erik Wellanders pris 2008 för sin framstående forskning inom bland annat könsskillnader i språkbruk. Författarna till boken är även de forskare själva. Anne-Marie Johansson är doktorand inom pedagogik.

Jag har även använt mig av boken Våp, bitchor och moderliga män som Marianne Liliequist har skrivit. Boken ger en bra bild av könsroller i tv-serie- och såpoperavärlden där Liliequist även jämför dessa två typer av tv-underhållning. Liliequist själv är docent i etnologi och har ägnat sig åt fyra olika kategorier; barnhistoria, etnicitetsforskning, medieetnografi och forskning om nya sociala rörelser. Boken förmedlar fakta på ett bra sätt, trots att hon gör det på ett ganska personligt vis. Detta uppfattar jag som enbart positivt  då hon uppmuntrar läsaren att själv fundera över det hon analyserat.

Att analysera och tolka Grey's anatomy var relativt enkelt. Jag tyckte att jag hittade stöd för mycket som jag läst i litteraturen. Däremot var det lättare för mig att analysera den kvinnliga kommunikationen i serien eftersom jag kan identifiera mig i den rollen. Den manliga kommunikationen var svårare eftersom den var av en "enklare" typ.  Jag har försökt att titta så objektivt som möjligt vilket var svårt i början, men lättare mot slutet. Att se ett avsnitt flera gånger hjälpte också eftersom jag då kunde fokusera mer på detaljerna än på handlingen.

2. Bakgrund

2.1 Historia

Inom språkvetenskap med inriktning mot genus finns mycket forskning trots att det inte var alltför länge sedan som denna inriktning uppmärksammats. Det var först på 1970-talet då undersökningar gjordes där man fastslog mönster av skillnader mellan mäns och kvinnors svar. Robin Lakoff, professor i språkvetenskap, skrev en uppsats Language and Woman's Place (1975) som blev väldigt uppmärksammad eftersom den berörde endast kvinnor och deras sätt att uttrycka sig på. Intresset för skillnaderna i manligt och kvinnligt språk fanns dock redan innan 1960-och 70-talet. Det finns tre klassiker som enligt Kerstin Nordenstam, docent i nordiska språk, bör nämnas; Otto Jespersensn essä The Woman från 1922, Lis Jacobsens Kvinde og Mand. En sprogstudie fra dansk midelalder från 1912 och Om Kvinnospråk av Gustav Cederschiölds från 1900.[1]

Inom genusforskningen finns tre hypoteser, påpekar Nordenstam. Bristhypotesen, dominanshypotesen och skillnadshypotesen.[2]

2.2 Bristhypotesen, dominanshypotesen och skillnadshypotesen

Enligt bristhypotesen är allt som avviker från den manliga normen av språkbruk att anses som brister. Eftersom det är ganska mycket som skiljer det manliga och kvinnliga språkbruket kan man dra slutsatsen att det kvinnliga språket är fullt av brister. I Lakoffs bok Language and Woman's Place ges en förklaring till kvinnornas språkanvändning. Förklaring är dock inte grundad i något professionellt och kunskapsmässigt utan är mer hennes teorier om hur medelklassen använder sitt språk. En av hennes teorier är att kvinnor är mer osäkra och artiga än män och detta visas i kvinnornas språk. Lakoff tar upp att kvinnor använder påhängsfrågor som exempelvis eller hur? Detta skulle uttrycka kvinnornas osäkerhet och försiktighet.

Idag finns det inte många forskare som håller med om bristhypotesen, men idén om att kvinnor är underlägsna män verkar finnas kvar i samhället, anser Kerstin Nordenstam.[3]

Kerstin Nordenstam skriver i sin bok Genusperspektiv på språk att dominanshypotesen innebär att man förklarar skillnader i män och kvinnors språkbruk med hjälp av maktbegreppet.  Män använder språket för att ge uttryck åt sin makt och kvinnligt språkbruk ska förhållas till detta.[4]

Inom skillnadshypotesen anser man att skillnader i språkbruk beror på kulturen man tillhör. Under 70-talet ansåg man att det fanns en kvinnokultur och ett kvinnligt skrivsätt. I Frankrike blev denna teori stor och många feminister anammade detta tänkande.[5]

2.3 Att göra sig hörd

Män tränar sina röster genom hela sin uppväxt genom att "gapa och hojta"[6]. De ser till att höras och de är vana att bli hörda, menar Jan Einarsson. Vid exempelvis ett möte stöttar männen varandra genom att påpeka att de håller med om en arbetskamrats påstående. Detta innebär att männen syns och hörs i gruppen samtidigt som de stärker arbetskamratens självkänsla. Kvinnor å andra sidan är sämre på att stötta varandra även om de kanske håller med. Det innebär att arbetskamraten inte får någon bekräftelse och kvinnan missar sin chans att ta plats och göra sig hörd i gruppen. Einarsson fortsätter med att kvinnor borde stötta varandra mer. Det är viktigt för självförtroendet att få bekräftelse och medhåll. Han tycker även att tjejer skulle ha glädje av röstträning genom att tala och ropa högt. Att veta att rösten håller ger inre styrka, hävdar han.[7]

2.4 Kompisar av samma kön

När barnet är litet har det oftast bara kompisar av samma kön. Tjejer har bästisar som också är tjejer och de tränar varandra i det kvinnliga språket. De är ofta inte så många och får en intim kontakt med sina bästisar och samtalar på ett mycket bra sätt.

Killar har däremot oftast inte en självklar bästis, påpekar Hagman och Johansson. För dem är det viktigare att testa sin makt genom röststyrka och orddueller än att ha någon att dela hemligheter med.

Att killar och tjejer enbart umgås med kompisar av samma kön under hela barndomen innebär att de utvecklar två olika samtalsstilar, två helt olika språk. Tjejer lär sig av sina nära relationer till sin bästis hur det är att umgås jämställt, samarbeta och skapa tillitsband. De lär sig också hur det är att bryta banden genom att prata illa om kompisen och får förhoppningsvis då lära sig konsekvenserna av detta. En kille lär sig att den som låter mest får mest uppmärksamhet och mest makt i gruppen. De lär sig att tävla i allt de gör.[8]

2.5 Stödsignaler

Det finns ett fenomen hos kvinnor som kallas stödsignaler inom forskningen, berättar Einarsson. Det underlättar kommunikationen och håller samtalet igång. Dessa stödsignaler kan vara att nicka vilket är speciellt vanligt vid privata samtal. Dessa signaler ges ofta och snabbt. Män ger också stödsignaler, men på ett annorlunda sätt. Att nicka för en man betyder att de instämmer medan för en kvinna kan en nick betyda "Jag lyssnar, fortsätt, det är intressant".

I telefonsamtal är stödsignaler väldigt viktiga, påpekar Einarsson. Om man inte får någon slags återkoppling genom något ljud blir den som talar väldigt osäker och frågar om lyssnaren fortfarande är kvar. Att utföra något slags ljud uppfattas av talaren att man lyssnar aktivt, men människor är väldigt duktiga på att höra skillnad på ett instämmande "hmm" och ett tvekande "äääööö", menar Einarsson.  Män använder ofta dessa ljud i offentliga uttalanden för att skapa mer tid att tänka efter men samtidigt behålla ordet. Kvinnor å andra sidan tänker oftast efter en bra stund innan de tar till orda och talar sedan ofta fort, utan tvekande ljud, för att ingen ska hinna avbryta.[9]

2.6 Manligt och kvinnligt språk

Anne-Marie Johansson och Ingrid Hagman hävdar i deras bok Klart uttalat att mannens språk är normen. Detta baserar de på att begreppet manligt språk används mindre än kvinnligt språk. Kvinnorna har sitt eget språk medan mannen pratar det "normala". När ett språk sedan avviker från det normala, då kräver det en egen beteckning; kvinnligt språk.

Detta normala manliga språk talas av både kvinnor och män. Kvinnor i högre tjänster och de flesta i rikspolitiken behärskar detta språk. Kerstin Thelander som är språkforskare vid Uppsala universitet visade i sin avhandling att kvinnliga riksdagsledamöter inte bara behärskar språket utan de talar det till och med bättre än manliga riksdagsledamöter.

Ett manligt språk innehåller krångliga och gärna nya ord oh uttryck. De använder långa repliker med få stödsignaler som exempelvis nickningar och instämmande hummanden. Mannens stödsignaler för att visa att han lyssnar är istället exempelvis ja, okej och just precis.  Män anpassar sina ord så att de ger ett intryck av säkerhet som exempelvis sålunda, konstatera, bevisligen och uppenbarligen. Hagman och Johansson fortsätter att beskriva mannens språk med att han använder abstrakta uttryck för att beskriva de mest enkla sakerna såsom att åka på en utflykt är att utföra en exkursion på manligt språk. De blandar heller inte in personliga erfarenheter i allmänna diskussioner och de har tydliga åsikter oavsett om det kan resultera i kritik. Att vara oeniga behöver inte alls betyda något dåligt utan kan tvärtom vara inspirerande och stärkande för självkänslan, hävdar Hagman och Johansson i Klart uttalat.

En man tar en sak i taget och diskuterar den klart och betar därefter av nya ämnen. Man går inte tillbaka och diskuterar något av de gamla ämnena. En man tar kritik opersonligt och anser att misslyckanden beror på yttre omständigheter.[10]

En kvinna använder till skillnad från mannen vardagliga ord och korta repliker. De använder sig av många stödsignaler och utfyllnadsord såsom tror, väl, nog, lite och ju. Kvinnligt språk är praktiskt med konkreta uttryck. Kvinnor är väldigt personliga och anser enligt Hagman och Johansson att alla erfarenheter är en erfarenhet oavsett om man fått den på arbetstid eller under fritid. De spelar inte efter någon taktik utan är ärliga och sätter relationer i första hand. De pratar om sig själv i jag-form vilket gör samtalen väldigt personliga. Däremot väntar kvinnor gärna med att ta ställning. De vill vara överens och anser att oenighet skapar grupper som inte kan samarbeta. Vid ett möte med bara kvinnor behandlar många ämnen samtidigt och man associerar hela tiden vilket innebär att de hoppar mellan olika ämnen.

2.7 Nutidens såpopera - Tv-serier

Under 90-talet sändes mycket såpoperor som exempelvis Vita lögner, Rederiet, Tre kronor och Skilda världar. Men det var även de amerikanska; Beverly Hills 90210, Dawson's Creek, Melrose Place och Sunset Beach.

Såpoperorna är uppbyggda på ett sätt som ska främja till kreativt tänkande, speciellt hos kvinnor, där man ska lista hur dagens avsnitt kommer att sluta, menar Christine Geraghty som är medieforskare. Dorothy Hobsons som även hon är medieforskare gjorde en studie av kvinnlig kontorsanställda i Birgminham upptäckte att dessa kvinnor följde såpoperor för att enbart kunna delta i diskussionerna på lunchrasten.

Man använde sig av skvaller kring såpoperor för att skapa sociala kontaktnät. Att såpoperan gör ett avbrott, antingen reklam eller avsnittsslut efter en nyckelscen innebär att tittaren sporras till att spekulera över fortsättningen. Alla kvinnor spekulerar efter sina egna förutsättningar såsom den kunskap de har eller rent utav hur mycket bakgrundsmaterial som de faktiskt besitter, dvs. hur länge hon följt serien, berättar Geraghty. I ett samtal mellan kvinnor utgör själva spekulationen en grund. Man kopplar seriens karaktärer och dess handlingar till det verkliga livet. Man försöker helt enkelt orientera sig i tillvaron och berätta något om sig själv, menar Geraghty.[11]

Såpoperor lägger grunden till det som sänds idag, tv-serier. Tv-serien liknar såpoperan såtillvida att allt utspelar sig vid en speciell plats och att den har en uppsättning karaktärer som tittaren blir alltmer personlig med. Däremot skiljer dessa två sig då tv-serien kommer fram till en lösning vid slutet av varje episod. Men denna lösning löser endast ett delproblem medan huvudproblemet förblir olöst. Detta innebär enligt Geraghty att tittarna fortfarande kan spekulera kring hur huvudproblemet kan lösas.[12]

Manligt och kvinnligt språk i såpoperan och i tv-serier specifikt är ett område som verkar vara relativt outforskat. Det fokuseras mest på könsrollerna och de generella teorier kring manligt och kvinnligt språk, men tyvärr inget som är direkt kopplat till massmedians värld.

3. Resultat

3.1 Språk-krock - två helt olika språk möts

Män talar mer, men detta gäller endast i offentliga sammanhang. Enligt undersökningar i både Sverige och andra västerländska länder talar män 2/3 av tiden medan kvinnor endast talar 1/3. Kvinnor som yttrar sig mer än en tredjedel anses vara pratsamma. Denna föreställning skulle enligt Kerstin Nordenstam vid Göteborgs universitet grunda sig i idén att kvinnor bör tiga.

En kvinna ställer mycket mer frågor än män av den enkla anledningen att för kvinnor innebär frågor ett sätt att lära sig nya saker och att skapa gemenskap. För män innebär frågor osäkerhet och underläge i ett maktspel. Om man frågar någon är man beroende av den som redan vet. Detta skapar makt hos den som besitter kunskapen och ett underläge hos den som frågar.

När män och kvinnor arbetar tillsammans tolkar männen kvinnornas frågor som att de vill att mannen ska svara enbart för att han vet svaret. Men kvinnan frågar eftersom hon vill skapa en dialog där de sedan kan ta ett gemensamt beslut. Mannen som inte förstår eller ens vet detta svarar på frågan och känner att han har gjort det han blev tillfrågad om. Kvinnan däremot har inte alls uppnått det hon vill och känner sig besviken.[13]

3.2 Manliga och kvinnliga stereotyper i tv-serier

Inom tv-serier kan både manliga och kvinnliga karaktärer anta olika slags roller. Som en självklar roll för en kvinna är alltid den moderliga. Det behöver inte vara konkreta mödrar utan bara en kvinna som är ganska stabil och trygg i sig. Det är den personen som ser alla och alla andra förhåller sig till och vänder sig till vid problem. Trots att det vanligtvis är en kvinna som företräder den moderliga rollen kan det också förvånande nog vara en man. Trots det faktum att detta helt går emot den föreställning om hur män vanligtvis är. Den moderliga mannen är tröstande, igenkännande och stödjande. Detta ska representera idealmannen eftersom han även är maskulin, ansvarstagande och trygghetsingivande. Den här moderliga mannen är riktad till kvinnor, dvs. han existerar inte i de program som enbart skulle följas av män. Den moderliga mannen blir ofta den mest kända och ofta kvinnornas favorit. Att händelser och dramatik utspelar sig kring honom blir ett självklart faktum som alltid är lika populärt bland kvinnorna som följer serien.[14]

Kvinnor porträtteras även som naiva, de ger aldrig upp hoppet om att deras ex ska ta sitt förnuft till fånga och återvända till dem. Självklart väntar kvinnorna där med öppna armar oavsett hur många gånger mannen varit otrogen eller gjort andra dumheter. Däremot ska man inte klassa dessa kvinnor som dumma bara för att de är naiva och hoppas på det bästa. Ofta kan dessa kvinnor till och med vara karriärkvinnor som i sitt jobb tar viktiga beslut under press och är allt annat än dumma. Detta gör karaktärerna levande och mänskliga. Att man kan vara dum i vissa situationer behöver inte betyda att man är helt och hållet korkad. Det är just på grund av de här karaktärsdragen som alla tittare känner igen sig. Att ingen är perfekt och att alla kan göra misstag.[15]

Män kan anta lite olika roller och som jag nämnde tidigare kan han vara den moderliga mannen. Han kan även vara den hårda mannen som inte är rädd för något "The bad boy" som alla kvinnor attraheras av oavsett hans elaka kommentarer. Han kan fylla det behov varje kvinna vill tillfredställa, det faktum att hon tror att det går att ändra männen bara han älskar henne tillräckligt. Det här var ett fenomen som kunde noteras i Grey's anatomy. Vi har fyra manliga läkare som är centrala varav två av dem är snälla och där en av dem till och med är överdrivet snäll, den moderliga mannen. De andra två männen är "playboys" som vinner kvinnors hjärtan genom sina finurliga kommentarer och flirtiga leenden. De förhållanden som de har varar ofta inte längre än några veckor och då endast för spänningens skull. Båda dessa karaktärer hade en relation med gifta kvinnor och den ena hade till och med en relation med sin bästa väns fru.[16]

Som i alla Tv-serier har även Grey's anatomy en speciell miljö, sjukhusmiljön. Den skiljer sig då också från andra tv-serier som t.ex. utspelar sig på ett kontor. En kontorsmiljö bygger ofta på kostymklädda män och lättklädda kvinnor där eliten byggs upp av män som därmed dominerar arbetsplatsen.[17]

I Grey's anatomy finns inte den kostymklädda eliten, men eliten i sig existerar där AT-läkare utsagt är mindre värda än de andra. Hierarkin är tydlig och i ett avsnitt nämner Miranda, chefläkaren och även allt-i-allo-kvinnan, att det systemet existerar för att det räddar liv.

3.3 Undersökning av stödsignaler

I undersökningen av ett Grey's anatomy avsnitt[18] visar resultatet på att kvinnor använder betydligt mer stödsignaler än män oavsett vilken situation de befinner sig i. I de allra svåraste situationerna, då de är under press, är kvinnor tydliga med att bekräfta varandra på ett helt annat sätt än män. Dessa stödsignaler är inte bara riktade mot kvinnor utan även mot män. I diagrammet nedan ser man att kvinnor använder drygt dubbelt så många stödsignaler än män.

4. Slutdiskussion

I sociala sammanhang har alla en speciell roll som kan kategoriseras i olika fack. Man kan enkelt dela in dem i manliga och kvinnliga roller. Dessa roller tror jag att man ofta tar på sig automatiskt. Om man är van vid en viss roll tar man på sig den även i ett nytt socialt sammanhang. Såsom män tagit plats ända från barnsben fortsätter de att ta plats och göra sig hörda i vuxen ålder. Att män stöttar varandra innebär att de ger varandra självkänsla att ta plats. Det innebär då att fler män tar plats eftersom de vågar. Kvinnor däremot som är sämre på att stötta varandra tar mindre plats eftersom de är mer försiktiga med vad de säger och tänker efter mer noggrant innan de talar. Detta leder till att männen fortsätter att ta plats utan att vi kvinnor säger emot. Ofta finns det kanske en flicka som naturligt tar plats, men hon blir nedtystad redan i grundskolan om inte i förskolan. Att ta plats för tjejer anses inte fint. Man ska inte vara högljudd och rebellisk. Att killar är högljudda tillhör deras natur och ingen verkar inse att detta följder med pojkarna till att de blir vuxna. Vill man synas och höras måste man ta den rollen själv.

När man som tjej kommer upp i tonåren och ska börja prata med killar skapas förvirring. Hon trodde att killen skulle vara lika bra på att prata privata saker och att anförtro sig. Hon tror att de ska ha lika bra samtal som hon och bästisen har. Men han vet inte hur man pratar det språket. Han har lärt sig att allt är en tävling och har inte lärt sig på samma sätt som hon att dela hemligheter och samarbeta. Det problemet kommer alltid att kvarstå även tio år senare när de bildat familj och hon tänker fortfarande "Han förstår ingenting". Det är fortfarande lättare att prata om vissa saker med tjejkompisen.

Ett samtal mellan en kvinna och en man har ingen bra grund. De talar två helt olika språk och för att få det att fungera måste de båda kompromissa och anpassa sig efter varandras språk. En kvinna som använder många stödsignaler undrar om mannen fortfarande lyssnar eftersom han inte gjort något ljud som antyder på att han lyssnar. Mannen har inte sagt något eftersom han fortfarande lyssnar och ser ingen poäng i att avbryta för att visa detta. Han är ju van vid män och de pratar i långa repliker.

Både män och kvinnor använder stödsignaler, men inte på samma sätt. Kvinnor kommenterar ofta vilket kan störa män i deras långa repliker. Kvinnan däremot menade självfallet inget illa utan ville tvärtom visa sitt engagemang. Detta kan leda till missförstånd, men i nära relationer mellan kvinnor och män lär man sig hur partnern talar och kan då ha överseende med detta. Trots detta tror jag att kvinnor dock alltid kommer att störa sig över att män inte använder lika mycket stödsignaler som kvinnan vill att de ska använda.

Idealmannen för en kvinna är snäll, omtänksam och är en god lyssnare. Han ska inge trygghet med sin manlighet och kunna lösa situationer på ett bra sätt. Han ska vara kvinnornas hjälte. Att vara omtänksam och en god lyssnare är inte de ord jag skulle använda för att beskriva män i allmänhet. Självfallet finns det undantag. Att vara omtänksam och en god lyssnare skulle jag däremot utan tvekan beskriva som en kvinnas karaktärsdrag. Ändå delar vi våra liv med män. Män som inte förstår oss och som vi inte förstår. De egenskaper som nämnts är de som den moderliga mannen skulle besitta. Vad innebär den moderliga mannen? En man med kvinnliga drag? Varför accepterar vi kvinnor inte att män är män med manliga drag som att allt är en tävling och att frågor innebär en osäkerhet? Det har nog med att göra att kvinnor ständigt tror att de kan förändra. Och vad är det vi vill förändra? Jo, de manliga dragen. Men jag uppskattar de manliga dragen. Lite struktur i samtalen istället för att prata runt i en ring med tusen frågor att behandla samtidigt. Att tala i en ring och försöka komma fram till något vettigt är för mig helt opraktiskt trots att litteraturen menar att kvinnors språk skulle vara praktiskt.

Att möten innehållande dialoger mellan kvinnor och män har vi nu förstått kan skapa en hel del problematik. Att just dessa möten och samtal har blivit huvudingrediensen i tv-serier är inte ett sammanträffande. Dessa samtal med missförstånd ger generöst med plats åt spekulationer, särskilt hos kvinnor som kan känna igen sig i dessa situationer. I Grey's anato...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Manligt och kvinnligt språk

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2010-07-12]   Manligt och kvinnligt språk
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58732 [2020-08-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×