Arvsrätt

5342 visningar
uppladdat: 2010-05-13
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1.1 Inledning.

Denna studie kommer att handla om huruvida en svensk medborgare påverkas av arvsrätten om den bor i ett annat europeiskt land, i detta fall Danmark. Dessutom kommer det att diskuteras hur det europeiska parlamentet ser på denna fråga.

•1.2  Syfte.

Denna framställning syftar till att analysera huruvida den svenska arvsrätten är i behov av förändring när det gäller rätten för sambor att ärva. Jag kommer at titta tillbaka på hur det var tidigare och hur den nuvarande lagstiftningen ser ut.

1.3Metod.

Undersökningen kommer att genomföras i en kvantitativ och komparativ analys, i vilken jag kommer att jämföra respektive länders lagar samt hur EU ser på frågan.

•1.4  Frågeställning.

Dem frågor som jag har för avsikt att utreda är följande;

1) Är den svenska arvsrätten i behov av förändring vad gäller sambors rätt att ärva?

2. Avhandling

2.1  Resultat.

Såsom lagstiftningen i ärvdabalken gestaltar sig idag har varken sambor eller kusiner någon arvsrätt.

Anledningen till att jag, i den förevarande uppsatsen, valt att behandla sambors arvsrätt, är att dem, enligt den nuvarande rättsliga regleringen, står utanför den allmänna arvsordningen. Det kan dock ifrågasättas om de även fortsättningsvis skall stå utanför den allmänna arvsordningen. Är den svenska arvsrätten i behov av förändring när gäller sambors rätt att ärva?

Enligt min mening liknar ett samboförhållande på många sätt ett äktenskap. Den stora skillnaden är dock att lagen inte ger sambor samma rättsliga skydd som makar. Möjligheterna att skapa ett bra skydd för den efterlevande sambon är mycket små. I praktiken kan man inte ärva sin avlidne sambo. Sambor har ingen arvsrätt. Det finns dock ett visst efterlevandeskydd för sambor i sambolagen (lilla basbeloppsregeln). Frågan är om detta skydd är tillräckligt. Ett alternativ för sambor som vill skydda varandra är att de upprättar ett testamente. Dessvärre känner nog ett stort antal av dem som idag lever i ett samboförhållande inte till att sambor inte har någon arvsrätt och därför upprättas i många fall aldrig något sådant.

Den nuvarande regleringen innebär att barn till den avlidne sambon har rätt att få ut sina laglotter efter den först avlidne föräldern redan vid dennes död. Motsatsvis får de gemensamma barnen i ett äktenskap vänta på sitt arv efter den först avlidne föräldern tills båda föräldrarna är avlidna. Barn som föds i ett äktenskap respektive i ett samboförhållande har med andra ord helt olika förutsättningar att göra sin arvsrätt gällande.

Den nu gällande arvsrättsliga regleringen innebär vidare att en avliden persons kusiner inte har någon arvsrätt. Rätten för kusiner att ärva togs bort i samband med att kretsen för arvsberättigade släktingar begränsades 1928[1]. Idag tillfaller istället arvet en statlig fond, Allmänna arvsfonden.

Det enda medlet som står till förfogande för en person som vill säkra en kusins arvsrätt är ett testamente. Men många gånger har ett sådant inte upprättats. Främsta anledningen till det är kanske okunskap om att kusiner inte har någon arvsrätt.

Frågan huruvida det borde införas/återinföras en rätt för sambor och kusiner att ärva har behandlats vid ett flertal tillfällen i riksdag och regering. Gång på gång har lagutskottet avslagit motioner av denna natur. Frågan är ständigt aktuell och diskuteras flitigt. Det finns mycket som talar för och mycket som talar mot att man skall införa/återinföra arvsrätt för sambor och kusiner.

2.2 DANMARK:

Det finns ett stort antal par i Danmark som lever tillsammans utan att vara gifta. Ändå finns det ingen rättslig reglering som omfattar sambors förmögenhetsförhållanden eller förhållande för det fall att ett samboförhållande upplöses genom separation eller dödsfall. Anledningen till detta är att man i Danmark velat markera den skillnad som finns mellan gifta och ogifta sammanboende par. Syftet med den äktenskapliga lagstiftningen är att makar skall ha en bättre legal och ekonomisk situation än ogifta par som bor tillsammans. Förmögenhetsförhållandena avgörs istället efter vanliga förmögenhetsrättsliga regler[2].

I Danmark omfattas sambor inte av den allmänna arvsordningen. En efterlevande sambo har ingen arvsrätt. Sambor som vill skydda varandra i händelse av dödsfall måste upprätta ett testamente till förmån för varandra.

Möjligheten att förordna sin kvarlåtenskap på detta sätt är dock begränsad.

Enligt dansk praxis har en sambo, i de fall det har varit tal om ett flerårigt sammanboende, möjlighet att kompenseras vid samboförhållandets upphörande. Det förutsätts emellertid att sambon i hög grad har bidragit till att den andre sambon har kunnat skapa sig eller bevara en förmögenhet av inte alltför liten betydelse[3].

Ett rättsfall från 1984, som visserligen gällde separation, törs, enligt min mening, kunna vara vägledande även i de fall ett samboförhållande upplösts med anledning av dödsfall. I rättsfallet tillerkändes en kvinna tvåhundratusen danska kronor efter ett långvarigt sammanboende. Mannen och kvinnan hade levt tillsammans under 16 år. Under denna tid hade kvinnan valt att stanna hemma och uppfostra barnen och ta hand om hushållet medan mannen hade gjort karriär och tjänat ihop en ansenlig summa pengar som långt överskred en miljon danska kronor. Högsta domstolen fann att kvinnans arbete i hemmet i högsta grad hade medverkat till att mannen hade haft möjlighet att bygga upp en förmögenhet och därför borde hon rimligtvis kompenseras ekonomiskt vid en upplösning av samboförhållandet[4].

Frågan huruvida sambor skall få ärva varandra eller inte har behandlats vid ett flertal tillfällen under historiens gång i Danmark. 1969 tillsattes det en utredning, det så kallade Ægteskabsudvalget, som utkom med nio betänkanden under åren 1971 till 1983[5]. 1974 föreslogs en arvsrätt för sambor, men detta förslag ledde ingen vart. I ett av de sista betänkande sammanfattade udvalget sina ställningstaganden vad gäller behovet av en lagreglering för sambor. Udvalget kom fram till att det var betydelsefullt att göra äktenskapet till en attraktiv samlevnadsform[6]. Skälet till detta ställningstagande var att udvalget ansåg att äktenskapet mellan en man och en kvinna utgör den bästa grunden för att säkerställa den känslomässiga och ekonomiska tryggheten i en familj. Därför förslog udvalget för att det ur lagstiftningen skulle tas bort alla fördelar med att leva tillsammans utan att vara gifta. Udvalget tog dessutom avstånd från att införa en särskild reglering avseende sambor. Anledningen till det vara att man var rädd att det därigenom skulle skapas ett äktenskapsliknande system av en lägre klass.[7]

Det har nyligen lagts fram ett förslag om revidering av den danska arvsrättsliga regleringen. Initiativtagarna menar att sedan den nuvarande arvslagstiftningen togs i bruk har det skett väsentliga förändringar i familjemönsterna i Danmark. Nya familjebildningar med bland annat ogifta sammanboende är i dag allmänt accepterade och vanligt förekommande i landet. Det finns ett behov av att se på den danska arvslagstiftningen i ljuset av de moderna familjebildningarna. I förslaget förordas en utvidgad rätt för sambor att testamentera. Man vill kunna likställa ett långvarigt samboförhållande som uppvisat en viss stabilitet med ett äktenskap. Det förutsätts dock att de sammanboende, vid testamentets upprättande, haft gemensam hemvist och samliv i minst två århar eller väntar samborna barn tillsammans får det anses vara ett uttryck för att samlivet har en mer varaktig karaktär och i denna situation har paret ett särskilt stort behov av att säkra varandra i arvsrättsligt hänseende. I dessa situationer går det att bortse från tvåårskravet[8].

Den danska arvsrätten är i stora delar uppbyggd på samma sätt som den svenska. Det vill säga i centrum står arvlåtaren och med denne som utgångspunkt delas släkten in i tre arvsklasser[9]. Den första arvsklassen består av arvlåtarens barn och deras avkomlingar[10]. Barnen ärver lika stora delar av kvarlåtenskapen. Skulle ett barn ha avlidit träder barnets avkomlingar in i dennes ställe och ärver inbördes lika stora delar. I stadsrätten omfattar även barnbarnsbarnen. Andra arvsklassen består av arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar, det vill säga arvlåtarens syskon och deras barn och barnbarnsbarn och så vidare[11]. För det fall att någon av föräldrarna inte längre lever träder dess avkomlingar in i stället. Efterlämnar arvlåtaren varken arvingar i första eller andra arvsklassen tillfaller arvet den tredje arvsklassen som består av arvlåtarens mor- och farföräldrar och deras avkomlingar[12]. Arvsordningen i Danmark sträcker sig så långt som till arvlåtarens farbröder och fastrar, morbröder och mostrar. Arvingar i avlägsnare släktled har inte arvsrätt. Kusiner har ingen arvsrätt[13].

I Danmark avskaffade man rätten för kusiner att ärva 1963[14].

EU;

Vad säger eu om detta? Enligt det europeiska parlamentet så har inte denna fråga lyftsfram i och med att den inte känns aktuell eller viktig i dagsläget. Enligt det europeiskaparlaments i stockholm så är frågan inte aktuell att ta upp i dagsläget, orasaken till detta resonemang enligt dem var att förslaget har lagts fram i flera eu länder men inte riktigt gått igenom därför känns det inte angeläget att ta upp det i nuläget[15].

3. Analys

3.1 Är den svenska arvsrätten i behov av förändring vad gäller sambors rätt att ärva?

I det föregående har jag behandlat frågan huruvida den svenska arvsrätten är i behov av förändring när gäller sambors rätt att ärva. Enligt nuvarande rättsliga reglering omfattas inte sambor av den allmänna arvsordningen så som den uttrycks i ärvdabalken.

Detta får till följd att sambor inte ärver varandra. Vid en historisk återblick upptäckte jag att det vid ett flertal tillfällen har diskuterats kring behovet av en arvsrättslig lagstiftning för sambor. Det är dock, enligt min uppfattning, en fråga som inte ligger särskilt långt tillbaka i tiden. Ur ett juridiskt perspektiv är samboförhållandet en förhållandevis ny samlevnadsform. Den enda lagstiftning som tidigare fanns att tillgå för sambor var en särskild lag från 1973 om ogifta samboendes gemensamma bostad. Lagen skulle reglera en begränsad del av en ogift man och kvinnas inbördes, civilrättsliga mellanhavanden. I takt med att andelen ogifta par som bodde tillsammans ökade insåg man också att det behövdes en särskild reglering för hur de sammanboendes egendom skulle fördelas vid en eventuell upplösning. 1987 kom den första sambolagen. I samband med den nya lagen väcktes tankarna om att det skulle införas en arvsrätt för sambor. Enligt utredningen som förelåg 1987 års sambolag ansågs dock behovet av en arvsrättslig reglering för sambor generellt inte vara detsamma för sambor som för gifta.

Det betonades att samboförhållande där parterna varken separerar eller gifter om sig utan bor tillsammans tills någon av dem avlider inte var så vanligt förekommande. Detta underströks ytterliggare i förarbetena där det vidare framhölls att de par som väljer att leva som sambor istället för att ingå äktenskap måste ha gjort ett medvetet val av samlevnadsform. Det kan därför också förmodas att de upprättat ett testamente för att skydda varandra. Med tiden insåg man att det fanns ett behov av en sambolag som innehöll en mer omfattande reglering än den tidigare lagen. År 2003 kom den nya, nu gällande, sambolagen. I förarbetena till den nya sambolagen underströks det dock att det absolut måste undvikas att samboregleringen blev alltför lik den äktenskapsrättsliga regleringen. Risken finns då att det skapas ett äktenskapsliknande system av lägre dignitet. Det underströks av att riksdagen flera gånger tidigare betonat att äktenskapet är en institution som är överlägsen andra samlevnadsformer när det gäller personlig trygghet och juridisk stabilitet.

Historiskt sett har det blivit alltmer accepterat att leva i ett samboförhållande. Sambor har idag en ganska omfattande reglering att tillgå. Enligt min personliga åsikt visar dock historien på att lagstiftaren inte vill införa en alltför omfattande reglering av sambors ekonomiska tvist. Det finns en rädsla för att skapa ett andra klassens äktenskap. Diskussionerna om ett införande av arvsrätt för sambor har inte orsakat några lagändringar. Det är dock min uppfattning att efterlevande sambos ställning, genom införandet av den lilla basloppsregeln i sambolagen, till viss del har stärkts. Regeln tillförsäkrar efterlevande sambo minst två prisbasbelopp av den egendom som skall bodelas enligt lag. Med införandet av den lilla basloppsregeln har den efterlevande sambons skydd prioriterats framför den avlidne sambons släktingar. Följden av skyddsregeln blir att små bon inte kommer att splittras när det gäller egendom som skaffats för gemensamt bruk. Den lilla basloppsregeln liknar på många sätt den basloppsregel som finns i ärvdabalken och som gäller makar. Det finns emellertid väsentliga skillnader mellan dessa regler. Regeln i ärvdabalken är en arvsregel medan regeln i sambolagen är en bodelningsregel som bara gäller om samboförhållandet upplösts genom dödsfall. Har samborna redan separerat vid den ena sambons död gäller den dock inte. Vidare är det enbart egendom, bostad och bohag, som förvärvats för sambornas gemensamma bruk som ingår i bodelningen om den ena sambon avlider. Garantibeloppet om två basbelopp utgör dessutom bara hälften av vad som tilldömts en efterlevande make enligt basloppsregeln i ärvdabalken. Enligt min mening erbjuder lilla basloppsregeln ett visst förstärkt skydd för en efterlevande sambo men det är dock inte lika vidsträckt som det skydd makar erbjuds genom basloppsregeln i ärvdabalken.

Alternativet för sambor som vill skydda varandra i händelse av dödsfall är att de upprättar ett testamente till förmån för varandra. Enligt min uppfattning ger emellertid ett sådant inte ett skydd som är jämförbart med det som en efterlevande make får. Den rättsliga regleringen är sådan att även om samborna upprättat ett inbördes testamente så har barn till den avlidne sambon ändå rätt till sina laglotter. Motsatsvis vad gäller makar så ärver en efterlevande make före makarnas gemensamma barn. Detta får till följd att barn som föds i ett äktenskap respektive i ett samboförhållande har helt olika förutsättningar att göra sin arvsrätt gällande. I ett äktenskap får de gemensamma barnen vänta på sitt arv efter den först avlidne föräldern tills båda föräldrarna är avlidna. I ett samboförhållande får däremot barnen ut sin arvslott eller laglott efter den först avlidne föräldern redan vid dennes död. Det är min mening att en sambos möjlighet, att genom testamente skydda sin partner, är mycket begränsad. Detta gäller särskilt om det finns barn till den avlidne sambon med i bilden.

I jämförelse med Danmark är det min uppfattning att sambor i Sverige har en ganska vidsträckt reglering att tillgå. I likhet med Sverige tillkommer någon arvsrätt inte efterlevande i detta land. Lagstiftarna i Danmark har, historiskt sett, inte haft några ambitioner att stärka sambors ställning i arvsrättsligt hänseende. Argumenten för att inte införa arvsrätt för sambor är desamma som i Sverige. I Danmark har det dock nyligen lagts ett förslag om att stärka sambors arvsrättsliga ställning. Förslaget rekommenderar en utvidgad rätt för sambor att testamentera. Genom en sådan särskild reglering kan efterlevande sambor tillskrivas en rätt att ärva varandra under vissa förutsättningar. Hur den danska regeringen och riksdagen ställer sig till detta förslag återstår att se. Det är min mening att sambor i Danmark, i lika stor utsträckning som i Sverige, är tvungna att förlita sig på ett testamente.

Enligt det europeiska parlamentet så anses inte denna fråga väcka något intresse i dagsläget

Konsekvenserna av detta blir ju att sambos inte prioriteras på samma sätt som makar i och med att ca 25 000 svenska bor inom EU i dagsläget, så kan man konstatera att det är i dagsläget behov av en markant förändring. Eftersom vi lever i ett välfärdssamhälle där gränserna öppnar upp sig alltmer, speciellt inom EU där man kan röra sig fritt, därför borde man inför en lag som kan skydda dessa personer som inleder ett sådant förhållande, såsom det har gjorts i ärvdabalken för gifta par. Väldigt många personer är inte redo för att gifta sig men känner ändå för att leva och bo ihop som ett gift par, varför ska lagen inte då kunna skydda dem på samma sätt som den gör för gifta par, dessutom borde EU få upp ögonen för detta problem i och med att världen inte ser ut såsom den gjorde på 60 talet därför borde lagarna i sig också moderniseras.

4. Källkritik;

Lagen.nu;

Denna hemsida är en statligt ägd hemsida där man behandlar dem svenska rättslagarna. I och med att denna hemsida består endast av lagar och förordningar så kan den inte vara vinklad på något sätt eller innehålla några personliga meningar för den delen.

Wikipedia.se;

Är dock inte en statligt ägd hemsida vilket lämnar rum för vissa subjektiva meningar. I och med att wikipedia inte är statligt ägd så är även denna hemsida uppbyggd på det sättet att vem som helst kan gå in och lägga till och ta bort information, dock så revideras och ratificeras denna information av personer som är väl insatta inom det specifika ämnet. Nackdelen med wikipedia är att precis som jag ovannämnde är att informationen man använder sig av kan vara vinklad, det jag brukar göra är att gå in på dem hemsidor som dem refererar till och ta informationen därifrån, vilket brukar bättre enligt min mening. Det positiva med wikipedia är att det framgår vem skribenten är och när artikel skrevs, vilket gör det lättare om man vill komma i kontakt med skribenten och ställa henne/honom ytterligare frågor som rör artikeln.

kvinna.ifokus.se;

Är en icke statligt ägd hemsida där man lägger all fokus på kvinnor. Nackdelen med denna hemsida är att den just handlar enbart om kvinnor vilket i sin tur kan leda till att artikeln kan vara vinklar, innehålla personliga meningar osv. det positiva är att man kan komma i kontakt med skribenten väldigt enkelt dessutom anges även tid och datum. Jag använde mig väldigt lite av denna hemsida då jag ansåg att den inte var så pålitlig. Hemsidor som enbart skriver om ett specifikt ämne brukar oftast vara opartiska vilket jag ansåg att denna hemsida var.

retsinformation.dk;

Är den danska motsvarigheten till lagen.nu. (se lagen.nu.)

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Arvsrätt

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2010-05-13]   Arvsrätt
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58665 [2018-12-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×