Något växer fram

1 röster
1464 visningar
uppladdat: 2009-03-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Karin slår upp ögonen för marsmånad och som alla andra dagar har hon sin make vid hans sida i sängen. Hon känner sig lagom trött, inget med maken finns det som kan få henne att stanna kvar i sängen egentligen. Lika bra att stiga upp tänker hon. Hon går upp, tar på sig sin gråa morgonrock och travar ut ur rummet. Karin ser dagens tidning liggandes vid ytterdörrsgaveln som har kommit in via brevinkastet, hon tar upp den genom att tröttsamt sträcka sig ner efter den. Hon tar med tidningen och lägger den på köksbordet. Karin börjar brygga kaffe och tar fram yoghurt, två fullkorns mackor med tillbehör, müsli och bestick. Makan sätter sig ned och börjar göra ordning frukosten. Kaffet blir färdigt, hon häller upp det i en stor kopp för hon vet att det kommer att behövas som alltid. Hon äter utan stress upp sin frukost medan hon läser tidningen. Dädanefter dukar hon av bordet. Kvinnan lämnar köket för att göra sig ordning för en ny dag på jobbet. När hon är färdig för att åka skriker hon lite halvdant hejdå åt sin man för att han ska vakna och för att jävlas. Därefter tar hon trapporna ner till sin bil och lämnar residensstaden.

Väl framme på sin arbetsplats parkerar hon bilen, ser inte alltför många elever vilket är bra tänker hon, för vart skulle annars världen vara på väg. Hon ser några välkända ansikten när hon går in via entré lite längre bort, vilket får hennes mungipor att stiga åt skyn. Leendet är tillbaka hos Karin, andra kan tro att det beror på att hon är trött men det beror på att hon förväntar sig något idag. Dock fick hon det inte direkt, men dagen har ju knappt börjat tänker hon och drar sig vidare mot hennes arbetsrum.

Dagen går långsamt och det lider sig mot första lektionen. Hon vet inte vad som väntar det gör man aldrig. När som helst kan någon elev få något sorts spel och gör vad den känner för. Det är en farlig värld vi lever i.

Hon går mot klassrummet där lektionen ska hålla till, hon har sin utrustning med sig. Hon kommer fram till dörren och när ingen anar det hon tänker göra sträcker hon ner handen i hennes högra ficka och drar ut någonting alldeles skimrande, det lyser starkt, hon drar upp handen mer medan hon blir bländad av ljuset. Hon tar en ny fattning om ljusets källa och det slocknar, när hon inte längre trycker in ljusknappen tillhörande en lampa som sitter fast i en nyckelknippa. Hon fortsätter och sätter in en nyckel i nyckelhålet men innan hon vrider om lägger hon örat mot dörren för att få höra ljudet av ett lås som glider åt sidan. Vänta, vänta och där kom det lika skönt som alltid. Dörren sveps upp av hennes stadiga fingrar men hon blir bländad igen men denna gång av morgonljuset från andra sidan rummet. Men hon undviker det genom att ducka bakom hennes utrustning förvarad i en ihålig låda med hjul. Hon hukar sig fram bakom lådan medan hon puttar fram den för att komma framåt. Hon klarar sig hela vägen till katedern genom att göra detta. Därefter följer hon katedern utsida hukade tills hon kommer bakom den och utanför skottlinjen. Hon ställer sig då upp och rör sig efter svarta tavlan som i detta fall är vit och kallas "whiteboard", vilket hon konstaterar för sig själv. Hon rör sig hela vägen till andra sidan rummet och tar tag i ett handtag som ligger på en underlig och betydelselös hylla rakt under en högtalare. Hon tar handtaget och sätter in det i det första fyrkantiga hål som passar och vrider om och om och om, medan hon gör detta minskar antalet strålar ända tills de bara syns runt om kring en stor tygbit som lagt sig framför fönstret. Nu när hotet är oskadliggjort sätter hon sig med lugn och inväntar nästa våg av händelser.

Vågen kommer i omgångar men denna gång hanterar hon dem med hennes hjärna, genom att styra ner varje ond tanke och plan med tankekontroll. Det är elever som har dessa tankar och planer. Det enda spår en person från kan uppfatta av hennes tankestyrning är att hon ler vid varje agering mot en annan individs hjärna. Alla elevernas hjärnor besegras utan någon egentlig match och lektionen kan börja. Karin presenterar sig, för de är bra om de säger hennes namn när de behöver hjälp senare. Hon drar igenom en hel del overheadbilder, medan eleverna bara sitter tysta och väntar på att få lämna klassrummet.        

Ingen i klassen tänker på något speciellt rörande Karin utan lektionen går vidare och slutar. Eleverna pratar sig ut ur klassrummet följd av Karin som väntar på sin andra kaffekopp för dagen.

Hon lämnar utrustningen på hennes arbetsrum lite längre bort och börjar gå mot kaffekoppen som ligger säkert förvarad i ett skåp i personalrummet, tror hon. Hon kommer fram till personalrummet och lägger på ett extra leende när hon rör sig mot skåpet. Hon drar handen mot en köksbänk medan hon går mot kaffekoppen, sedan höjer hon handen så den berör skåpsdörrarna ända tills hon kommer fram till rätt handtag. Då öppnar hon sakta skåpsdörren och tittar mot koppens ständiga plats, men där var den inte. Hon tar ett djupt andetag, stänger skåpet och tar en vattenmugg istället. Karin fyller muggen med kaffe i djup depression. Hon vänder sig om mot hennes medmänniskor som hon tills nu ignorerat. De ignorerade henne tillbaka som så många gånger förr. I vanliga fall brukar Karin ta sin kopp till hennes skrivbord i hennes arbetsrum, men inte idag. Istället sätter hon säg i mitten av två farbröder som får maka på sig lite för att Karin skall få plats. Hon pustar ut och skådar även i samma ögonblick hennes egen kopp, i hand på en annan kvinna sittandes i en fåtölj . Hämnden är ljuv tänker Karin medan hon låtsas ramla över kopptjuven sittandes två meter bort. Dock kommer hon inte fram i hennes första försök utan måste utöka attacken med en långkullerbytta, vilket hon gör och det blir succé. Karin kör sin kullerbytta rakt över tjuvens lår och kaffekopp så att den slår ut över tjuvens jeans täckta lår, Karin själv bara fulländar sin kullerbytta med att landa bortom fåtöljen på båda fötterna och händer utsträckta åt sidorna.

Ingen här heller verkade bry sig om Karin för ingen tänkte på att gratulera henne. Men med tanke på omständigheterna så lät hon de komma undan utan någon ond tanke från Karins sida. Hon lämnar rummet i harmoni på väg mot nya äventyr.

På väg bort mot hennes arbetsrum blir hon helt tagen av biblioteket stationerat till hennes vänster. Hon går in för en snabbtitt. Bibliotekarien ger Karin onda ögat då Karin passerar bibliotekets huvudentré. Karin bryr sig dock inte utan bara passerar och hoppas på det bästa, att de har kommit nya fantasyböcker som är helt gratis. Karin intar avdelningen inne på biblioteket med fantasyböcker. Att få komma nära alla dessa böcker är en känsla som ingen annan, det slår till med ljudet av ett lås som glider åt sidan. Hon har läst alla dessa böcker här ifall det inte har kommit några nya. Hon letar med det går utan framgång. Då bestämmer hon sig för att lämna biblioteket och spottar en liten loska mot modetidningarna ställda på snedd i en snurr hylla. Innan hon lämnar utgången vänder hon sig om för att säga hejdå, det var tur att hon gjorde detta annars hade hon inte sett bibliotekarien som begick landsförräderi i ett rum bakom kassan. Hon brände en fantasy i ett dragskåp som hon fått installerat troligen bara för att begå detta brott. Karin känner själen slitas itu och måste agera. Hon slänger med håret vilket hon inte borde ha gjort för då brann ännu mer bokstäver bort från bokens alla sidor. Karin går fram mot den kriminella och stöter bort henne, så hon faller till marken. Karin agerar då genom att spruta på vatten på boken med en kran som sitter inuti dragskåpet. Hon räddar boken och går därifrån utan att oskadliggöra förrädaren något mer, utan bara lämnar platsen utan att ställa till med någon scen.

Dagens andra lektion väntar, kanske är det någon i denna klass som bryr sig om Karin. Hon väntar i lärarstolen långt innan lektionen ska börja med höga förväntningar på att någon ska veta. Klassen kommer in i form av en klunga och sätter sig efter en stund. Eleverna småpratar lite med varandra men blir tysta över hur läskig Karin verkar vara. Karin bara sitter där som en skolflicka, nervös och glad. Hon väntar och väntar, medan sänks hennes mungipor nedåt ändå till hon ser normal ut, men de stannar inte där utan de sjunker ner och lägger sig på minus. Hon inser att ingen vet, så hon börjar lektionen. Hon drar igenom vad eleverna skall få gjort denna lektion.

När halva lektionen har passerat kommer det in en ganska kraftig psykiatriker. Karin kommer nu ihåg att den rasistiska rektorn sa att det skulle komma "en mobbad tjockis". Karin kopplade detta direkt och kom ihåg att det är något försök från kommunens sida att stärka eleverna, efter att några undersökningar i lokaltidningen gått snett. Kvinnan kommer in sätter sig på katedern med ansiktet mot klassen och väntar. Karin spelar med som om att hon var förberedd och säger till alla eleverna att packa ihop sakerna och bara lyssna på personen som kom in. Eleverna gör som tillsagda och psykiatrikern kan börja. Hon presenterar sig som Anna och påstår att hon är synsk. Att hon säger att hon är synsk synar Karin, hon vet att det säger hon bara för att få elevernas uppmärksamhet, för vem skulle vilja lyssna på en kraftig psykiatriker som troligen har varit mobbad som ska prata om att någon annan är mobbad i klassen. Karin tänker låta tjejen pröva sin kraft ett tag innan hon kör ut hon. Sierskan försöker göra hennes grej och de är tur att hon inte har med sig lök, pulver eller några drycker för då hade hon skickats rakt ut, utan hon bara sitter där och blundar. Det är ett under att inte katedern går sönder tänker Karin medan hon sneglar ner på sin egna beniga mage. Plötsligt börjar kvinnan agera, hon drar några slumpmässiga neutrala lätta gissningar som att en grov kille spelar hockey. Detta är för mycket för Karin och börjar köra ut pengatjuven. Karin lyckas trycka ut hon medan Anna halvdant försöker hålla sig kvar inne i klassrummet. Det hela går tyst till, ändå till bluffen klämmer fram siarmeningar om Karin, att hon bor på en stor gata och väntar ett grattis. Karin trycker ut kvinnan och svarar samtidigt som hon stänger dörren att hon kan ha fått reda på den informationen via Eniro. Karin vänder sig mot klassen som småskrattade under hela aktionen, småskrattet övergick till lite högre skratt och vilket smittade av sig lite på Karin som sade till eleverna att gå och låna en bok de sista tio minuterna. Alla eleverna lämnade klassrummet utom en som stannade. Karin ignorerade honom för han var smått förtjust i henne. Han sade grattis på födelsedagen Karin detta har jag vetat länge. Karin blev bara arg och pekade med pekfingret mot dörren medan hon tittade på någons uppsats. Han lämnade klassrummet besviken. Kort därefter lämnade även hon klassrummet med hennes utrustning.

Hon gick till arbetsrummet för att ta kaffe och kaka. Hon går in sätter sig med kaffet och kakan vid hennes skrivbord. Tar några klunkar och en tugga av kakan, men då tappar hon kakan på golvet under skrivbordet. Då rycker hennes instinkt in att hon måste rädda kakan. Hon s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Något växer fram

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2009-03-24]   Något växer fram
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58056 [2019-08-25]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×