Terrorismen, den fria världens gissel

1 röster
6818 visningar
uppladdat: 2006-02-15
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Terrorismen, den fria världens gissel
Höger- och vänsterterrorism i Italien


Presentation

Terrorn är idag utbredd över hela världen. Värst drabbade länder under senare tid har varit Ryssland och USA som fått utstå stora dåd över sina områden. Men denna uppsats kommer att behandla ett annat område i världen. Italien är ett land som varit ganska förskonat från terrordåd under senare tid, men det har inte alltid varit så. Politiska splittringar i landet gjorde så att olika terrorgrupper uppstod på både den högra som såväl på den vänstra sidan.
Att ett folk bekämpar sina egna är ganska förvånande och om det finns något som är värre än vanlig terrorism så är det “inbördesterrorism“.
Uppsatsen ska behandla två olika terrororganisationer i Italien som var som mest aktiva under 1970-1980-talen.


Brigate Rosse, de röda brigaderna

Den 9 maj 1978 mellan kristdemokraternas och kommunisternas högkvarter i Rom återfanns kroppen av Aldo Moro, en av kristdemokraternas starkaste politiker.
55 dagar tidigare, 16 mars, hade han kidnappats av en grupp som kallade sig för de Röda Brigaderna, en vänsterorganisation*¹. De Röda Brigaderna hade skjutit ihjäl Moros fem livvakter, tvingat in Moro i en bil och kört iväg till deras gömställe, på en okänd adress för polisen. Dessa 55 dagar hölls Aldo Moro fången av terroristerna innan de tröttnade på att det inte skedde några framsteg i förhandlingarna med det kristdemokratiska partiet i Italien som hade makten. Varför hade de dödat Aldo Moro? Tidigare hade Röda Brigaderna gjort oblodiga aktioner mot avskydda personer i samhället, som senare släppts efter några timmars “förhör” med kidnapparna. Men det nya Röda Brigaderna var av annan karaktär. Detta började under 1975 när organisationens skapare, Renato Curcio, satt i fängelse och hans hustru hade blivit ihjälskjuten under en nisslyckad kidnappningsaktion. Man kan säga att det var polisen som utlöste Röda Brigadernas våldsammare sida. Men det är fortfarande oklart varför de hade valt att kidnappa och mörda Aldo Moro som, av många, sågs som kompromissens mästare och som den store försonaren. Han var en man som lyckades skapa fred mellan de mest motsträviga politiska partierna. Kanske var det just därför han kidnappades och mördades.


Det våldsamma Röda Brigaderna och dess undergång

När Röda Brigaderna vände sig mot den våldsammare sidan formulerades också en annan grundtanke; De ville få statsmakten att visa sin fascistiska sida genom sina kidnappningar.
Att staten skulle visa att de egentligen var en fascistisk förtryckarstat, så att en medveten arbetarklass i Italien kunde bekämpa dessa fascister med vapen i hand.
Men ingen sådan reaktion kom från de styrande. Kunde det ligga i de styrandes intresse att Aldo Moro skulle dö? Moro hade varit den som ville få Italien att öppna sig mot vänster, så att det kommunistiska partiet skulle få en chans att utöva politik på riksplanet som de tidigare hela tiden hindrats ifrån av kristdemokraterna som haft makten under hela efterkrigstiden. Detta ville nog inte de som nu styrde i Italien, Aldo Moro kunde lika gärna mördas eftersom han mer var ett problem för dem.
De Röda Brigaderna krävde en lösensumma för Aldo Moro. 13 politiska fångar skulle släppas ur fängsligt förvar i utbyte mot Aldo Moro*². Kristdemokraterna vägrade dock att släppa dessa fångar och slutligen tröttnade kidnapparna och lät avrätta Moro. I och med mordet grävde Röda Brigaderna sin egen grav och de blev allt våldsammare i sina aktioner. Ett år efter Aldo Moro, kidnappades NATO-generalen James Dozier. Nu satte staten in stora resurser för att krossa de allt våldsammare Röda Brigaderna, delvis genom av påtryckningar från USA. Samtidigt som de blev våldsammare sjönk också stödet för organisationen, vilket gjorde den ännu mer desperat. För organisationen var det som att sitta fast i kvicksand, ju mer den kämpade desto längre ner sjönk den mot döden. Senare dåd gjorde att många ledare inom rörelsen började överlämna sig till polisen mot strafflindring. De ville få ett stopp på de våldsamma aktionerna för det var ju inte mer meningslöst våld de ville få fram genom sina kidnappningar och mord. Dessa “ångerköpta”, som de kallades, ledde till att de våldsamma Brigaderna arresterades och organisationen mjuknade och blev återigen mindre våldsam som den hade varit innan 1975.


De reformerade brigaderna

En mindre våldsam gren, som uppstod, ur ruinerna av de Röda Brigaderna var de så kallade “reformisterna“*³. Denna grupp kom att dominera organisationen och den drog sig inte för drastiska aktioner och kidnappningar. Skillnaden var att den var betydligt mindre våldsam och dessutom gjorde den “smarta” kidnappningar. Ett exempel är kidnappningen av stadsplaneraren i Neapel som ledde till ökad sympati. Anledningen till kidnappningen var att Neapel drabbades av jordbävningar och då fick internationellt bistånd. Detta bistånd försvann dock på något underligt sätt ner i stadsplanerarens ficka och till andra korrupta personer och detta hade italienarna tröttnat på och såg kidnappningen som ett steg i positiv riktning. Skillnaden från Morofallet var att myndigheterna var beredda att förhandla om en lösensumma för stadsplaneraren som gjorde “reformisterna” miljarder lire rikare.
Varför Röda Brigaderna drog sig till att bli våldsamma under mitten av 1970-talet berodde på att de infiltrerades och utnyttjades av motstridiga intressen som de inte förstod eller sympatiserade med. Att en vänsterorganisation hade att mål att göra en stat fascistisk låter väldigt konstigt och detta skapade politisk oreda och gynnade snarare högern än vänstern.

Brigate Rosse sammanfattning
De Röda Brigaderna var egentligen inte en dominerande våldsam organisation som man kanske skulle kunna tro. De våldsamma kidnappningarna berodde på splittring inom rörelsen och infiltration av tankar som organisationen inte förstod och det ledde till dess undergång, med hjälp av ökade polisiära insatser och ångerköpta ledare som utlovades strafflindringar för att berätta vad de kände till om organisationens aktioner.
En mindre våldsam gren av Röda Brigaderna levde kvar och gjorde mer “lyckade” aktioner. Ett exempel är kidnappningen av stadsplaneraren i Neapel.


Nuclei Armati Revoluzionari, de beväpnade revolutionära kärntrupperna och andra högerextrema grupper

Till skillnad från vänsterterrorism så är högerterrorism en mycket våldsammare och brutalare rörelse. Högerterroristerna är mer handlingsinriktade och slår till kraftfullt mot sina mål och ser till att det drabbar ett stort antal människor. De är ointresserade av att förklara varför de gör dåden och avslöjar inte hur deras politiska syfte hänger ihop med attentaten. Nuclei Armati Revoluzionari (NAR) beter sig inte annorlunda.


Explosionen som ödelade Bolognas centralstation

Det som började som en helt vanlig dag på Bolognas centralstation, 2 augusti 1980 skulle urarta till ett brinnande inferno, där kroppar av döda människor skulle komma att ligga överallt. Det var en varm dag i början av semestern när stationen sprängdes. Tusentals resenärer fick något över sig som de inte var beredda på, tonvis med betong. När dammet hade lagt sig var det inte mycket som fanns kvar att se av Bolognas centralstation. Taket hade fallit ner, väggarna hade rämnat. 85 människor miste livet, över 200 skadades. Efter några veckor ökade dödsiffrorna något efter att de värst skadade avlidit*¹ª.
Det var inte första gången som italienska nyfascister slagit till mot folkmassorna, men däremot var det den blodigaste attacken.


Italien, utgångspunkten för fascismen

Italien sägs vara den naturliga utgångspunkten för att kartlägga fascismen i Europa. Efter att Mussolini lynchats av missnöjda italienare upplöstes hans parti, Partido Nazionale Fascista, men det skulle inte dröja länge innan ett nytt fascistiskt parti skulle ersätta det gamla, trots att det infördes en grundlag som förbjöd återbildandet av det fascistiska partiet, oavsett i vilken skepnad det skulle uppträda i. Ett lite luddigt uttryck som i klartext förbjuder fascistiska partier. På grund av brister i den italienska lagboken lyckades en grupp fascister återupprätta ett parti redan 18 månader efter krigsslutet, 26 december 1946. Partiet, Il Movimento Sociale Italiano (MSI), var direkt arvtagare till Mussolinis. När Italien hade parlamentsval 1948 fick partiet 2% av väljarna, en siffra som nästan tredubblades till nästa val 1953. Dessa siffror chockerade de övriga i parlamentet som aldrig kunde tro att ett fascistiskt parti skulle kunna nå en sådan framgång efter Mussolini. Vad har då detta för betydelse för de högerextremistiska terrorgrupperna? Ur MSI föddes Ordine Nuovo (1956) vars mål var att återupprätta Mussolinis Salòrepublik*²ª . Detta betydde att Ordine Nuovo hade tre huvudpunkter; 1: ett förkastande av “populistisk fascism”. Ideologin skulle rättas efter den rasistiske kvasifilosofen Giulio Evola. 2: Upprättande av Europas förenta stater som motvikt till USA och Sovjetunionen(, anar jag ett försök till en europeisk union). 3: En fientlig hållning mot kapitalism, kyrkan, monarkin och borgarna*³ª.
Ordinare Nuovo började uppträda som en militant underjordisk kampgrupp vars mål var att störta demokratin och återinföra fascismen genom våld och terror. Till en början nöjde de sig med att överfalla vänsterstudenter vid olika läroverk. Det låter inte så allvarligt och de uppfattades som harmlösa bråkstakar, men i hemlighet planerades en väpnad kamp igentemot demokratin. Rörelsen började att rekrytera medlemmar som var beredda att slåss för fascismen. Som många andra terrornätverk byggdes organisationen upp med olika celler med tre medlemmar i varje cell.


Generalstrejk ledde till våg av terror och nya fascister

1969 utropades en generalstrejk där italienska metallarbetare krävde löneförhöjning på Roms gator. Det är i det här skedet som de riktiga terrorfascisterna kom att visa sig. Efter att polisen skjutit fyra människor till döds uppmärksammades sju terrordåd inom loppet av fem år som betraktas som massaker. Alla var utförda av Ordine Nuovo. Dessa dåd krävde 57 liv och nästan 300 skadades. Milanomassakern och Italicusbombningen var två av de större dåden och krävde 16 respektive 13 dödsoffer. Detta var endast de större dåden och under en period av tre år (1969-1972) sprängdes över 300 bomber som koncentrerade sig till storstäderna där de kunde göra mest skada. Först pekade bevisen ut anarkister som skyldiga, men senare framkom det att det var Ordine Nuovo som låg bakom blodbaden.


Flera fraktioner

Under 1960-talet delades Ordine Nuoro i ytterligare fraktioner och alla dåd de utförde gav slutligen en nedgång under 1970-talets slut. Hundratals medlemmar hade då fängslats och ännu fler hade flytt eller gömde sig. Detta räckte dock inte för att stoppa att nya nyfascistiska grupper bildades. Terza Posizione var den nya gruppen som även gav ut en tidning. Grundaren var Augusto Canuchi, en man som betraktades som den mest hårdföra terroristen och som redan var efterlyst för Italicusbombningen, tåget som sprängdes och dödade 13 människor. Terza Posizione kom att bli väldigt kritiskt mot MSI men även mot Ordine Nuovo. Ordine Nuovo hade inte fungerat som ett politiskt parti, men det hade Terza Posizione för avsikt att delvis bli. Det går att säga att gruppen stod för både vänster- och högertankar, men i gruppen var de riktiga fascister och förde riktigt hårda ståndpunkter som attraherade, i sin tur, andra människor att bilda olika organisationer. Det var nu den mest brutala gruppen dök upp, Nuclei Armati Revoluzionari.
Först antogs terrororganisationen som en extremvänstergrupp, men de var den militanta grenen av Terza Posizione och de riktade in sig mot mål som var symboler för amerikansk och sovjetisk imperialism. NAR riktade inte bara in sig på sprängdåd utan utvidgade sin verksamhet till att utföra rån mot banker och mörda enskilda tjänstemän. Det värsta dådet utsattes(, som jag nämnt tidigare,) Bolognas centralstation för. En rejäl turbulens utbröt efter dådet mot centralstationen inom NAR när polisen kom dem på spåren. Turbulensen kunde liknas vid ett inbördeskrig där misstänkta tjallare likviderades och många andra celler flyttade sina verksamheter eller gick under jorden. Lite mindre än två år efter bombningen hittades en av Terza Posiziones skapare halshuggen i bakluckan på en bil, en annan ledare inom NAR sköts till döds av polis. 24 december 1984 kom det hitills sista stora terrordådet från NAR. En ny bombning av ett tåg dödade 15 människor och omkring ett hundratal skadades. Då hade NAR redan insett att de skulle åka dit, att de hade förlorat kampen. Idag har 150 medlemmar inom NAR dömts till långa fängelsestraff, de flesta under slutet av 1980-talet. Verksamheten idag från spillrorna av den italienska extremhögern har bytt från att spränga politiska mål till att angripa invandrare och andra “främmande element”.

NAR och andra högerextrema grupper sammanfattning
Högerterrorn är mycket brutalare än vänsterterrorn och riktar sig mot att göra mycket skada.
Ur Mussolinis fascistparti återuppstod en rad nya partier som kom att bli terrorgrupper. Ordine Nuovo som föddes ut MSI bildadde en militant underjordisk terrorgrupp som med en del andra organisationer stod för över 300 bombningar under en period av tre år. Ur Ordine Nuovo föddes i sin tur en ännu extremare fraktion, Terza Posizione som kom att föda NAR. NAR utförde en rad sprängattentat, det största mot Bolognas centralstation där omkring 90 människor omkom. Efter sprängdådet inleddes en intensiv jakt på förövarna och till idag har omkring 150 medlemmar av NAR gripits. Idag riktar spillrorna in sig på att utföra dåd mot invandrare och främmande element istället för politiska mål.


Jämförandet av höger- och vänsterextremism i Italien

Till skillnad från vänsterterrorn så är högern mycket extremare. Vi kan se att när vänsterterrorn gör sina dåd är det endast enstaka människor som råkar illa ut och dessa är oftast redan hatade av många andra vanliga människor i samhället. De är också intresserade av att visa varför de gör dådet i politiskt syfte, till raka motsatsen av vad högerterroristerna gör. Både höger- och vänsterextrema har fått starka fästen i Italien, och det är fascisterna som har fått störst grepp om makten, trots att de idag inte utövar några större terrorverksamhet. Endast spillror av de forna terrororganisationer lever kvar. Idag kan vi dock se att en grupp som kallar sig Nya Röda Brigaderna fortfarande utför olika dåd av brutala slag. I september i år ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Terrorismen, den fria världens gissel

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-02-15]   Terrorismen, den fria världens gissel
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5675 [2020-04-02]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×