Naturalismen & romantiken

13 röster
32988 visningar
uppladdat: 2005-10-16
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning
Jag har valt att jämföra skräckromantikern Edgar Allan Poe med naturalisten Fjodor Dostojevskij. Genom att jämföra deras sätt att skriva, och på det sättet göra en jämförelse av naturalismen och romantiken. Jag valde dessa två herrar för det första att jag tycker om lite otäckare historier, och även för att jag kände igen dessa två innan jag började läsa litteraturhistoria. Äntligen fick jag en ordentlig andledning till att få läsa delar ur Brott & straff av Dostojevskij som är en världsberömd bok, och att även få läsa Poes beryktade skräcknoveller. Jag vill komma fram till vilken betydelse Poe och
Dostojevskij hade för sin litterära epok, finns det saker idag som vi har dessa två författare att tacka för? Finns det några likheter i deras sätt att skriva och berätta? Kan jag förstå hur romantiken och naturalismen såg ut genom att läsa deras verk? Hur såg naturalismen och romantiken ut?


Metod och material
Jag har valt att den här gången inte använda mig av så mycket Internet, jag vill försöka använda mig av riktiga böcker och det hederliga biblioteket. Jag lånade Sällsamma historier och Brott & straff på stadsbiblioteket, där fick jag hjälp att hitta dessa två tunga böcker. Sällsamma historier (Edgar Allan Poe 1840) är en sammanställning av Poes bästa noveller. Det behövs koncentration vid läsningen efter som den är skriven på romantiken och inte i nutid. Men det var fortfarande mycket intressant och lite otäckt att läsa, skräcknovellerna håller sin klass även i dagens läge. Brott & straff Fjodor (Dostojevskij 1866) är Dostojevskijs mest berömda bok, jag hade stora förväntningar på denna bok eftersom den har uppmärksammas så mycket, här behövs inte lika mycket koncentration för att läsa, utan språket flyter på och det är ganska lätt att hänga med, språket är lättare än Poes.
Jag valde dessa två böcker att arbeta med för att de sägs vara dessa två författares största verk och att då jämföra deras största verk tyckte jag var mest rättvist och klokast. Den levande historien (Ulf Jansson 1995) har jag lånat av skolans bibliotek och det är en lärobok som innehåller fakta om alla litterära epoker. Det var en mycket lärorik bok, där det var lätt att hitta rätt fakta utan att behöva läsa genom hela boken. Det var även lättläst text som gjorde att det var intressant och roligt att läsa om nånting som egentligen kanske inte är så roligt. Boken inriktar sig till studier, grundskolestudier och ungdomar.

Resultat, reflektioner och slutsats
Amerikanen Edgar Allan Poe (1809-1849) skrev sina noveller för brödfödans skull, detta gjorde att det mesta han skrev blev skräp. Men de gånger han lade ner tid och arbete på sina noveller blev de mycket bra, och har lockat flera generationer av läsare. Poes öde var tragiskt, han miste föräldrarna vid tidig ålder och har levt hela sitt liv i ständig fattigdom. Hans älskade fru Virigina dog i turberkolos, och han själv led av nervösa besvär och paret hade inte råd med medicin. Medans hans fru tynade bort framför ögonen på honom dränkte han sig i sprit och opium, två år efter fruns död dog även Poe.
Poe var skräckromantiker, skräckromantiken är en gren ur romantiken. Romantiken vill beskriva känslor och fantasiliv, i skräckromantiken finns det ofta en rad uppsättning standardgrepp för att skapa stämning exempelvis gamla slott och levande begravda. Poe använder sig mycket av dessa standardgrepp i sina noveller. Han blandar friskt ur både engelska och tyska skräckberättelser. Men Poe gör dessa standardgrepp till så mycket mer än bara hjälpmedel för att skrämma människor. Effekter som levande döda och hypnotism känns verkligen riktigt otäckt och verkligt. Hans dramatiska uppbyggnad gör att läsaren rycks med i berättelsen nästan som en hallucinatorisk kraft.
Jag kan tänka mig att människorna på den här tiden verkligen trodde på allt Poe skrev. Folk hade inte hört något sådant här tidigare, om man aldrig har hört talas om vålnader tidigare, såklart att man blir rädd om man hör om det. För Poe skriver verkligen otäckt och skrämmande.
I Poes Sällsamma historier finns novellen ”Sanningen i fallet Valdemar” som jag har läst.
Där redogör Poe nästan vetenskapligt hur en man utför ett experiment, experimentet går ut på att den döende Valdemar ska hållas kvar i livet genom hypnotism. Dom håller honom kvar i livet i 7 månader innan dom gör försöket att återuppväcka honom.
När man läser denna novell så börjar allt ganska realistiskt, men ändå med ett vad jag tycker vackert och lite fantasifullt språk, sen blir berättelsen hemskt otäck och onaturlig. Dragen som finns i romantiken är helt desamma som i Poes noveller, fast det är otäcka känslor och ett otäckt fantasiliv, som i ”Valdemar” här finns både hypnotism och döden.

Jag har även läst en annan novell i Sällsamma historier som heter Morden i Rue Morgue. Poe var även en skicklig logisk tänkare, och detta är en av våra första deckarhistorier. Samma sak var det med denna novell som med ”Valdemar”, den börjar väldigt lugnt och liknar en av vår tids deckare. Här är det detektiven Dupin som leder utredningen av ett groteskt mord i Rue Morgue. Beskrivningen av mordet är ibland det värsta jag läst, jag kan inte förstå hur man kan komma på sådana hemska sätt att mörda någon på, men allt skulle få sin förklaring. Jag läste vidare och tänkte: ”det här är väl inte likt Poe, eftersom det inte händer något onaturligt och konstigt”, men vad fel jag hade. Upplösningen var helt oväntad och onaturlig, mördaren var en orangutang. Här har Poe byggt upp en skrämmande spänning och alla väntar på den hemska mördaren, kanske en levande begravd, och så chockerar han alla med att ha en orangutang som mördare. Poe skriver mycket detaljerat om morden som sker. Men själva personerna är mindre detaljrika och det märks att Poe är ute för att skrämma.
Där kommer Fjodor Dostojevskij in i bilden.
Han skriver mer realistiskt, han är en naturalist och naturalismen är en gren ur realismen. I naturalismen ska alla tabugränser sprängas. Poe sprängde gränserna redan på sin tid med sina groteska mord, men i naturalismen och Dostojevskij sprängs tabugränserna genom att avslöja människor och samhällen på lika sätt som naturvetenskapen avslöjar sanningen. Nu blir saker mer realistiska. Folk vet om att saker som vålnader inte finns, vetenskapen har fått sin framgång och nu ska saker vara bevisade för att folket ska tro på dem.

Dostojevskij (1821- 1881) har även han en beundransvärd bakgrund. Han tillhörde en politisk grupp som satte sig emot tsaren i St. Petersburg. Han sitter i fängelset och väntar på sin dom, och efter några månader blir han helt utan förvarning utdragen på torget och ska skenavrättas. Men precis innan soldaterna ska avrätta dem så säger tsaren att domarslutet har ändrats och fångarna ska föras till ett Sibiriskt tukthus i fyra år. Här sitter Fjodor tillsammans med landets värsta mördare och våldsverkare.
Att överleva en skenavrättning och fyra år i tukthus blev för mycket för honom, han underkastar sig kyrkan och blir en hängiven anhängare åt tsaren. Han får glödande nya idéer som blir utgångspunkt för hans verk som fördjupar hela romankonsten. Hans gestalter genomlider svåra inre strider, dom slås med sin inre själ och grubblar på frågor som: vad är ont vad är gott? Vad är meningen?
Han lyckas locka in sina läsare i egna själstrider.

Så här går han tillväga i sin mest kända roman Brott & straff. Jag har läst delar ur denna bok. Den handlar om studenten Raskolnikov som är fattig och detta driver honom att mörda en gammal gumma som är pantlånerska. Han mördare henne och hennes dotter och tar smycken och pengar. Men hans planer förstörs när han grips av fasa inför det han gjort. Skuldkänslorna få övertaget och maler sönder honom inifrån. Både Dostojevskij och Poe skildrar mord noggrant, men det är sen skillnaderna mellan de två kommer. Poe nöjer sig med att ha skrämt upp sina läsare och det finns ingen fortsättning av vad som händer med mördarna eller hur personer känner sig, han skriver i rent underhållningssyfte. Dostojevskij följer sina gestalter genom deras djupa tankegångar och samvetskval, det är här det otäcka och realistiska finns. Här kretsar allt inte kring själva mordet utan kring personen som utfört mordet. Men likasom Poe är kriminalhistorian mycket detaljrik och båda är mycket duktiga spänningsmakare, men på olika två sätt. Jag tycker båda är mycket otäcka på två olika sätt. Poe är otäck på det klassiska viset, med vålnader, mord och otäck stämning, Precis som skräckhistorier och filmer är i dagens tid. Dostojevskij är otäck på det vis att det han skriver kan hända vem som helst, det som händer skulle kunna hända mig. Det är det som gör det otäckt. Allt är så realistiskt att vem som helst skulle kunna råka ut för det.
Man förstår också att Brott & straff inte är skriven av någon ”dussinförfattare” utan av en person med egna erfarenheter. Dostojevskijs miljöskildringar är fruktansvärt verkliga och man kan känna hur det är att vara fattig och att bo i ett smutsigt rum i St. Petersburg en het dag. Här hittar vi hela naturalismens detaljrikedom och sanningslidelse.

Har vi då något att tacka dessa två författare för?
Det har vi sannerligen. Dostojevskij spreds snabbt över hela Europa, och hans själsstudier var naturalismens höjdpunkt. Han har fått människor att se djupare och klarare på livets ödesfrågor och fått oss att ställa högre krav på den litteratur vi läser. Hans inflytande på våran tids litteratur är större än någon annan 1800-talsförfattare.
Poe har inte gett lika stora betydelser i vår tid, men hans noveller lever fortfarande kvar, och det är inte många nutida författare som kan skriva på samma sätt. Jag tror att hans skräcknoveller kommer att fortsättas läsas i flera generationer till, för han man en gång börjat läst en novell vill man bara ha fler. Det var med honom och hans detektiv Dupin föddes genom mystiska mordgåtor.

Slutord
Jag valde att arbeta med Poe och Dostojevskij för att få reda på deras likheter och olikheter och sammankoppla dom till deras litterära epok.
Jag tycker att jag har lyckats bra. Jag har fått klarhet i att en epok innefattar många olika sorters ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Naturalismen & romantiken

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-10-16]   Naturalismen & romantiken
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4839 [2019-09-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×