Barock och Wienerklassicismen

10 röster
23927 visningar
uppladdat: 2005-07-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Barocken var den dominerande konststilen i Europa under 1600-talet och en bit in på 1700-talet. Inom musiken slutar epoken med Bachs död 1750. Kyrkomusiken behöll sin starka ställning men den profana musiken med instrumentalmusik och opera genomgick en enorm utveckling och blev lika betydelsefull. Flera moderna musikformen och instrument utvecklades. Barocken fick kanske sitt mest spektakulära uttryck i Operan, ett försök att återskapa det antika dramat. Den kombinerade tidens känsla för prakt med virtuos sångkonst till en helhet.

Giovanni Panini 1726,

Under Barocken:
-Kastratsångare: Män som hade blivit kastrerade före puberteten och sjöng kvinnoroller i den italienska operan och kyrkomusiken
-Generalbas: Detta improvisatoriska ackompanjemang blev viktigt för harmonikens utveckling
-Violin: Ett ledande instrument blev violinen. I Cremona byggde Amati och Stradivarius särskilt form- och klangsköna violiner
-Oratorium: En komposition för soli, kör och orkester som inte var avsedd att framföras på scenen, med text ur bibeln
-Orgel: Orgelmusiken nådde en höjdpunkt främst med fugan och koralvariationerna
-Fuga: Ordet kommer ifrån italienskan och betyder ”flykt” Polyfont musikstycke med minst två, oftast 3-5 stämmor som flätas samman med utgångspunkt i ett kort tema (subjekt), ofta kallat dux (ledare på latin)-
Cembalo: Generalbasens huvudinstrument var cembalon , som även var ett uppskattat soloinstrument


Wienklassicismen

Under 1700-talet utsattes barockens auktoritetstro för kritik från de s.k. Upplysningsfilosoferna, vilka i stället hyllade förnuftet och erfarenheten. Upplysningstidens idéer ledde till franska revulotionen år 1789. Inom tonkonsten eftersträvade man balans och klarhet. Den klassicistiska musikens mest karaktäristiska form blev sonaten med sin symmetriska struktur och enkla funktionsharmonik. Perioden dominerades av mästarna Haydn och Mozart samt två som också delvis räknas som romantiker Schubert och Beethoven.

För första gången i musikhistorien var intresset för instrumentalmusik större än vokalmusik. Man musicerade ofta i hemmen i adelns eller borgarklassens salonger. En ny omtyckt musikform var stråkkvartetten.

Canaletto 1760

Under klassicismen:
-Sonater: Utvecklades av Haydn, Mozart och Beethoven till en större komposition för ett eller flera instrument
-Tvärflöjt: Den tonstarkare tvärflöjten trängde undan blockflöjten som förekommit sedan renässansen
-Stråkkvartett: Med stråkkvartetten utvecklades ca 1750 en ny form av kammarmusik
-Hammarklaver: Detta var en tidig typ av piano som var vanlig under Mozarts tid
-Symfoni: Den klassiska symfonin fulländades av Haydn och Mozart
-Symfoniorkester: Sammansättningen tar form och standardiseras. Betoningen ligger på stråk- och blåsinstrument
-Bassetthorn: En sorts klarinett med mild klang, konstruerad ca 1770. Det användes ofta av Mozart
-Puka: Pukan, orkesterns viktigaste slaginstrument, ingår fr.o.m. nu i den moderna orkestern
Egna reflektioner och jämförelser

Som barockstycke har jag valt Bachs Ouvertüre no.2 BWP 1067 i h-moll. En del i den senare hälften av hans berömda Brandenburgkonserter. Ordet Ouvertüre kommer i från franskans ouverter, som betyder öppna, öppning och syftar på att stycket är en inledning till ett annat.
Detta stycke brukar delas in i sju delar som sammanlagt är något över tjugo minuter långa. Inga stora skiftningar i vare sig tempo eller styrka framträder, trots detta känns musiken stark rakt igenom även när inte hela orkestern deltar. Detta yviga stycket har jag jämfört med den tidiga klassicismens Christoph Willibald Gluck och hans opera, Orpheus och Eurydike.
Detta händer i operan:

En lund med Eurydikes grav
En kör av herdar och herdinnor klagar runt graven, medan Orpheus endast förmår ropa ”Eurydike”. Han beslutar sig för att bege sig till underjorden för att hitta henne. Då tänker han över sitt beslut, uppenbarar sig Amor och säger honom att hans ärende har gudarnas välsignelse. Ett villkor ställer de dock han får inte se på Eurydike förrän de har återvänt från underjorden

Hades
I underjorden möter furirerna Orpheus med fruktansvärd vrede. De kallar på Cerberus, som vaktar hades portar, men Orpheus ber dem i en aria av stor skönhet om förbarmande. Till en början är de obevekliga - avbryter hans sång med häftiga ”Nej” rop - men slutligen förtrollas de av sången och låter honom oskadd passera Hades så att han kan nå Elysium

Elysium
De saliga för honom till Eurydike. Han leder bort henne utan att vare sig se på henne eller förklara varför han vänder bort sitt ansikte

En underjordisk grotta
Hon är förbryllad när Orpheus leder henne i mörkret. Hon kan inte förstå hans kyla och säger att hon heller vill vara i Elysiums sällhet än att leva med en make som inte älskar henne. Hon sliter sig loss från honom och Orpheus vänder sig om förtvivlad för att omfamna henne. I samma ögonblick sjunker hon till marken och dör. I sin förtvivlan gör han sig redo att begå självmord. Då visar sig Amor och säger honom att gudarna är tillfredställda med hans försök att underkasta sig hans villkor. Eurydike väcks åter till liv.

Amors tempel
Orpheus och Eurydikes återförenande firas med danser och körers jubel

Skillnaden mellan dessa två verk som ligger nära varandra i tiden är tydlig. Glucks har en helt annan struktur än Bachs. I operan finns en symmetri som aldrig fanns i barocken, detta tror jag kan bero på instrumentuppsättningen. Ett tecken för klassicismen var ju just den allt större betoningen på stråk- och blåsinstrument, vilket gjorde att musiken kändes mindre ”mullrig” än Bachs Ouvertürer. Även om just denna opera är väldigt dramatisk, känns den ändå luftig och fri. Personligen så gillar jag överlag Bach och speciellt Ouvertüre no.2 BWV 1067 i h-moll mer, den känns och är tekniskt mer komplicerad.


Wolfgang Amadeus Mozart
(27.1 1756 – 5.12 1791)

Mozart blev inte mer än 35 år men hann med en ofattbart stor produktion under sitt korta liv. Han började komponera innan han fyllt fem, vid åtta års ålder skrev han sin första symfoni, vid elva delar av ett oratorium och vid tolv en opera. Den galanta publiken vid hovet i Wien uppskattade hans tidiga verk men förfärades över hans modernism när hans musik utvecklades och djupnade. Arvet efter Mozart är ovärderligt. Han var mästerlig i alla genrer och hans musik har inspirerat generationer av tonsättare.
Mozart föddes 1756 i Salzburg och dog i Wien 1791.

Michael Kelly, sångare och vän till Mozart:
Madame Mozart berättade för mig att han (Mozart) trots sin storslagna begåvning älskade att dansa. Han var en anmärkningsvärt småvuxen, mycket smal och blek man med stort ljust hårsvall som han vårdade sig noga om. Han var alltid frikostig och vänlig när jag besökte honom… Han höll söndagskonserter som jag aldrig missade. Han var godhjärtad och alltid redo att behaga, men när han spelade så var han så ytterligt nogräknad att han genast slutade om han hörde det minsta ljud.

Trollflöjten.
Operan trollflöjten är en saga om kampen mellan gott och ont, där musiken skildrar vad som händer inom människorna. Den sattes upp strax före Mozarts död - Han spelade själv barytonrollen Papageno, en fågelmänniska, på premiären - och den blev så småningom en stor succé. Bilderna, som är skisser till en uppsättning i München 1793, visar scener med Nattens drottning, prästerna i den underjordiska tempelhallen och grottan med Prövningarnas port.

Handling: Tamino (Tenor) jagas av en orm och faller ner medvetslös. Tre tärnor (två sopraner och en alt) som är i tjänst hos Nattens drottning (sopran) dödar ormen. När Tamino vaknar tror han att det är fågelfängaren Papageno (baryton) som dödat ormen, vilket Papageno blir förtjust över. Som straff för Papagenos skryt förseglar tärnorna hans mun med ett hänglås. När de visar Tamino en bild av Pamina (sopran), som är dotter till nattens drottning, blir han förälskad. Pamina påstås vara bortförd av en ond trollkarl, Sarasto (Bas), och Tamino lovar att rädda henne. Han får en magisk trollflöjt och Papageno ett magiskt klockspel. En präst (bas) avslöjar dock att Sarasto inte alls är ond. Sarasto låter Tamino gifta sig med Pamina, men förbjuder henne att återvända till sin mor. Innan Tamino kan få Pamina måste han bli en av templets invigda och gå igenom olika prov. Den moriske slaven Monostatos (tenor) försöker förföra Pamina, men misslyckas. Papageno träffar en ful gammal gumma. När han lovar henne trohet förvandlas hon till en ung kvinna, Papagena (Papagena) klädd i liknande fjädrar som Papageno. Nattens drottning, tärnorna och Monostatos planerar gemensamt att döda Sarasto, med en kraftig jordstöt får marken att öppna sig och de blir uppslukade. Tillsammans med Tamino och Pamina firar Sarasto solens seger över mörkret.

Wolfgang Amadeus Mozarts liv i årtal:
1756: Wolfgang Amadeus Mozart föds.
1759: Nannerl visade redan som liten att hon hade musikaliska drag, därför började hennes far, när hon var i åtta års ålder, ge henne lektioner i klaverspelning. När Nannerl börjat spela klaver, blev även hennes lillebror intresserad av att spela. Han visade en stor iver över att spela och hans far började ana att även Wolfgang hade en musikalisk begåvning, så även han fick musikundervisning av sin far. Vid det laget var han bara tre år gammal.
År 1761: Wolfgang började försöka komponera egna stycken, hans första stycken för klaver skrevs ner av fadern.

1762: Både Wolfgang och Nannerl började bli riktigt duktiga på att spela klaver. Så i början av år 1762 (när barnen var sex och elva år gamla) for de till München för att spela vid hovet där de möttes av stora mängder av applåder. Därefter reste Leopold Mozart runt med sina två barn och gav konserter i kloster och adliga slott. De gav också många konserter i Wien, vid det kejserliga hovet och i de högadliga salongerna. Wolfgang och Nannerl blev välbemötta av lovord och applåder, de blev särskilt mycket förtjusta över Wolfgang. De finns många kända historier om vad han hittade på, han kysste bl.a. kejsarinnan och lovade Marie Antoinette, den lilla ärkehertiginnan att han skulle gifta sig med henne. Han sa också till den främsta musikern i Wien att vända notblad åt honom när han höll på att spela. Men efter en tid fick han scharlakansfeber och blev sjuk och de tre var tvungna att resa hem.

1763: När han kom hem fortsatte musikstudierna och Leopold försökte ge sin son en så bred och allsidig musikutbildning som möjligt. Han fick förutom klaveret, som var hans huvudinstrument, spela orgel och violin och han lärde sig även mycket musikteori inom olika musikstilar.
Familjen Mozart gav sig sen ut på en konsertresa, de åkte förbi och gav konserter i München, Augsburg, Ludwigsburg, Schwetzingen, Mainz, Frankfurt, Koblenz, Aix-la-Chapelle och Bryssel ända tills de kom fram till Paris, där de gav konserter i fem månader i kungliga och andra adliga salonger, men även offentliga konserter gavs. Åhörarna blev förundrade av barnens talanger, framförallt Wolfgangs, encyklopedisten Grimm skrev det här om Wolfgang: "Han är ett så sällsynt fenomen att man knappast kan tro vad man med egna ögon ser och med egna öron hör" och ”Han kan fantisera en hel timme, varvid han hängiver sig åt sin inspiration och en serie hänryckande motiv, vilka han förstår att återge med sans och förstånd." Men för Wolfgang som nybliven kompositör var inte att andra beundrade honom det viktigaste, utan att han själv kom i kontakt med den musik som bjöds på i Paris. Opéra-comique, Johann Shoberts - och upplysningstidens romantiska och genomträngande musik satte stora spår i Mozarts egen musik.

När de var i Paris kom Wolfgangs musik för första gången ut i tryck med fyra sonater för klaver och violin, då var Wolfgang åtta år. (En sonat är en komposition i fyra stycken satser med ett eller två instrument, den första satsen är snabb, den andra långsam, den tredje menuett och trio och den sista snabb).

1764: Efter en tid reste familjen Mozart vidare till London. Tiden där blev ungefär som en kopia av livet i Paris, med konserter och lovord från hovet och högadeln. Men även denna gång var det mötet med Johann Christian Bach som blev mest betydelsefullt för Wolfgang, han tog emot det varma och innerliga i Bachs musik och fick mycket inspiration av honom. Så med mer eller mindre inflytande av Bachs musik skrev han sina första symfonier.
1765: Reste familjen Mozart till Holland och hoppades på framgäng även där, men Mozart och hans syster blev sjuka och de kunde inte genomföra hela konsertprogrammet. Men Wolfgang lyckades, ändå under tiden i Holland, skriva en sinfonia, sex sonater för klaver och violin, och "Galimathias musicum" som skulle framföras vid en hovfest.
1766: Än en gång reste familjen till Paris, men den sensation som uppstått förra gången de var där upprepades inte och barnen blev inte beundrade på samma varma sätt. Så snart packade de ihop igen och reste hem igen och på vägen stannade de i många franska, tyska och schweiziska städer. Väl hemma i Salzburg smälte Wolfgang alla intryck från sin resa och sög upp den musik som nu spelades i hemstaden, han prövade också på att spela kyrkomusik.

1767: Wolfgang började skriva musiken till en latinsk skolkomedi och lärde sig också om pianokonsertens teknik, hur man till konserter kunde sätta ihop sonatsatser av olika tonsättare. Han hann skriva fyra sådana konserter under sommaren och det var hans första arbete inom det musikområdet, som han senare skulle bli stor inom. På hösten spelade barnen på ett furstebröllop i Wien, Leopold tänkte nämligen att där skulle det finnas ära och guld för barnen att hämta men även för honom själv, men så bröt smittkopporna ut i Wien och bruden dog.
1768: Familjen Mozart flydde undan smittkopporna och kom till Olmutz, men det dröjde inte länge innan barnen blev sjuka. Efter att de frisknat till reste de åter till Wien, där de varmt togs emot, men det var inte längre så att de blev kallade för underbarn. Vid det här laget var Mozart 12 år gammal och folk såg honom som vuxen. Detta innebar bl.a. att han drogs in i intrigerna kring musiklivet, det var i alla fall så Leopold förklarade varför inte Mozarts opera "La finta semplice" blev framförd på hovteatern i Wien. Men att Wolfgang fick sitt sångspel ”Bastien und Bastienne” framfört på en privatscen och att en mässa av honom spelades vid en invigning av en kyrka tröstade honom lite grand. Vid Nyår reste familjen åter hem till Salzburg efter, för Wolfgang, en lärorik tid i Wien. Han hade fått lyssna på, för honom, intressant musik, symfonier och operor m.m.

1769: Väl hemma spelade man hans opera "La finta semplice", den som inte blivit framförd i Wien. Han fortsatte att lära sig mer och mer, han komponerade också mer kyrkomusik, mässor, menuetter för orkestrar m.m. men Leopold Mozart hade tänkt sig effektivare studier och större beställningar av kompositioner än de som hans son fick i Salzburg, så han ansökte om att få tjänsteledigt, vilket han fick. Och i slutet av året var det dags, Leopold tog med Wolfgang till Italien, som på den tiden var operornas land.

1770: Resan till Italien blev en enda stor triumf för Wolfgang. Han tog den italienska adeln med storm, de älskade hans prestationer som kompositör, pianist, violinist och orgelspelare. Kända målare avbildade honom, och poeterna skrev om honom. När han kom till Milano, beställdes det en opera av honom, i Florens gav man honom svåra teman som Wolfgang utförde och spelade om utan minsta problem. I Rom lyssnade han till Gregorio Allegris berömda Miserere som det var förbjudet att kopiera, men Mozart kom ihåg det hela i huvudet och kunde sedan skriva ner hela kompositionen, helt felfritt har man påstått. Hans far sa saker som "Ju längre vi kommer i Italien desto mer stiger förvåningen" och "Wolfgang blir inte heller stående i sin konst utan växer för varje dag, så att de främsta kännare och mästare inte finner ord nog att uttrycka sin beundran." Han var stolt över sin son. Påven gav Wolfgang en hög order med adelskap, men han kallade sig aldrig för Ritter von Mozart. Han valdes i Bologna in i Accademnia Filarmonica. Senare var de tillbaka i Milano och gjorde klart operan ”Mitridate” som framfördes i december, under mycket jubel. Wolfgang samlade på sig en stor musikalisk erfarenhet och hörde massor va olika operor. Han lärde bl.a. känna Giovanni Battista Sammartinis musik, som låg bakom hans första försök att komponera stråkkvartetter. Hans musik kan ha hjälpt till o färgat en del av Wolfgangs kyrkomusik och kanons.

1771: Nu reste Wolfgang och Leopold Mozart tillbaka till Salzburg, men de reste tillbaka till Italien efter sommaren eftersom kejsarinnan Maria Theresia hade gett Wolfgang i uppdrag att komponera ett festspel som skulle spelas vid ett bröllop i Milano. Det tog honom en månad att skriva musiken till bröllopet och vid bröllopet blev musiken en stor succé som han uppföljde med några konserter. Brudgummen blev överförtjust över ”Ascanio” och hade planer på att anställa Wolfgang som kompositör. Därför stannade de båda Mozart i Milano med förhoppningar om en anställning, men deras förhoppningar förstördes av kejsarinnan som beställt festspelet, hon skrev nämligen ett brev till brudgummen och hon skrev såhär: "Ni bör inte belasta Eder hovstat med onödigt folk och aldrig ge den sortens folk några titlar såsom varande i Eder tjänst.” Så det blev ingen tjänst, utan de återvände till den biskopliga tjänst de redan hade.
1772: Men när de kom hem avled biskop Sigismund och Hieronymus Colloredo intog tjänsten som furstbiskop i Salzburg. Han var väldigt noga med ordning och reda så Mozarts fick inte lika lätt tjänsteledigt som hos den första biskopen. Men samarbetet började ändå bra, Wolfgang fick en årslön på 150 gulden och fick komponera ett festspel "Il sogno di Scipione" till biskopsinvigningen, han lyckades också komponera sju symfonier och ett antal divertimento, innan han reste tillbaka till Italien och levererade en opera. ”Lucio Silla” hette den och den möttes med jubel.

1773: Nu var ledigheten slut, men Leopold ville att Wolfgang skulle få en tjänst i en annan stad än Salzburg. Så istället för att börja jobba igen, sjukskrev han sig och började förhandla med storhertigen av Toscana. Men det blev inget av med det så Leopold var tvungen att krya på sig och resa hem till Wolfgang igen. Hemma skrev Wolfgang en motett (ett kortare, flerstämmigt, kyrkligt körverk) och en mängd stråkkvartetter. På sommaren reste biskopen bort, så då passade herrarna Mozart på att resa till Wien. Där fick Wolfgang en oerhört stor upplevelse av Joseph Haydns musik och skrev sedan själv några kvartetter inspirerad av Haydn. Efter sommaren reste de tillbaka till Salzburg där Wolfgang fortsatte sina studier och komponerade sin första stråkkvintett och pianokonsert, men det personligaste och underligaste han komponerade var nog ”den lilla” – ”den stora”, en symfoni i g moll.

1774: Wolfgang komponerar tre symfonier, en fagottkonsert, pianosonaterna och serenaden. Han fick också en beställning på en opera från München och biskopen var tvungen att ge tjänsteledigt så att de kunde åka, eftersom att han var tvungen att ta hänsyn till hovet i München. Så Leopold, Wolfgang och Nannerl Mozart gav sig av till München.

1775: Operan hade premiär i München, medan Wolfgang också skrev Sparvmässan och Dürnitz-sonaten för piano. Senare hemma i Salzburg spelade man hans festspel Il Ré pastore och Wolfgang lyckas också skriva fem violinkonserter.

1776: Wolfgang fortsatte att även detta år komponera, fastän han inte trivdes i tjänst hos biskopen komponerade han mässor åt honom, bl.a. Credomässan, "Orgelmässan", Serenata notturna, Haffnerserenaden och tre pianokonserter lyckades han komponera. Bland dessa tre pianokonserter fanns Lodronkonserten för tre klaver och "Lützowkonserten".

1777: Detta år tog han det lite lugnare i kompositionstempot och gjorde tillsammans med sin mor en resa förbi München, Augsburg och tillsist till Mannheim, där han hittade kärleken Aloysia Weber. Men hennes familj var fattig och Leopold misstänkte att de skulle försöka gifta bort henne rikt, så de reste vidare till Paris för att få Wolfgang på andra tankar.
1778: Vistades Wolfgang en tid i Paris där han skrev Paris-symfonin, en sinfonia och en konsert för flöjt och harpa, även två pianosonater i a moll och a dur hann han med. Under vistelsen i Paris dog hans mor, då fick Leopold Wolfgang återanställd så att han kunde flyttade hem igen.
1779: Han kommer tillbaka till Salzburg efter att ha åkt förbi bl.a. München där han upptäcker att Aloysia hade svikit honom. Han blev, hemma i Salzburg, hovorganist och komponerade fler mässor och kompositioner för violin, orkestrar och altfiol.

1780: Wolfgang fortsatte sitt komponerande och från München beställdes en opera av honom, så han reste dit.

1781: Hans opera Idomeneo hade premiär i München, sedan kallades han till Wien för att gå med i ärkebiskopen från Salzburgs följe, men snart blev de osams och han blev sparkad från sitt jobb. Wolfgang stannade sedan en tid i Wien och förlovad sig med Constanze Weber. Han komponerade också blåsarserenaden i Ess dur och fick en beställning att skriva ett sångspel för Nationalsingspiel.

1782: Wolfgang hörde mycket på Bachs musik, som kom att betyda mycket för hans egen musik. Hans sångspel hade en framstående premiär på sommaren och till hösten började han komponera ännu mera. I slutet av sommaren gifte han sig också med Constanze Weber.
1783: Wolfgang fick detta år en son, men som bara överlevde ett par månader. Sedan reste paret Mozart till Salzburg där Constanze sjöng solo till en mässa. På hemvägen stannade de i Linz där den nyskrivna Linzsymfonin spelades.

1784: Detta år föddes Constanze, liksom året innan, en son. Han döptes till Karl Tomas.

Wolfgang spelade upp inte mindre än tjugotvå konserter med sina egna kompositioner och det var han själv som spelade som pianosolist. Men under sommaren blev Wolfgang sjuk och gick igenom en sorts religiös kris.
1785: På våren fick Wolfgang och Constanze besök av Leopold. Som blev mycket glad över Wolfgangs fungerande förhållande och upptäckte med stor förtjusning att hans barnbarn var mycket lik sin far. Wolfgang började arbetet med att skriva Figaros bröllop.

1786: Constanze födde Wolfgangs tredje son, men också han överlevde bara en kort tid. Wolfgangs tid upptogs nästan helt av jobbet med Figaros Bröllop och premiären i maj blev en stor succé. Men Wolfgang hade en del motståndare, en av dem var Antonio Salieri som var hovkapellmästare och kompositör. Det sattes igång intriger emot Figaros bröllop och mot slutet av året var inte intresset för operan lika stort längre. Men när det såg som mörkast ut kom glädjens bud. Figaro hade uppförts i Prag och blivit en stor succé, så han bjöds dit av sina musikvänner. Han komponerar under året även en hel del andra kompositioner.

1787: I Prag fick han beställning på en till opera som kom att heta Don Juan. Väl hemma i Wien satte han igång med arbetet, han skrev också en stråkkvintett i C dur och g moll, en violinsonat i a dur och ett antal sånger. I maj samma år dog Leopold. Till hösten reste Wolfgang tillbaka till Prag för att framföra Don Juan, också den framfördes med stor framgång. Vid hemkomsten till Wien fick han en plats som kejserlig kammarkompositör. Wolfgangs hälsa blev sämre.

1788: Wolfgang fick problem med ekonomin och lånade pengar av Michael Puchberg och många andra. Hans dotter dog i juni, hon blev bara sex månader gammal. Men Wolfgang fortsatte ändå att komponera, en pianokonsert och tre symfonier i Ess dur, g moll och C dur, tre pianotrior och en stråktrio lyckades han åstadkomma.

1789: Wolfgang reste till Dresden, Leipzig och Berlin och tillbaka till Wien via Prag. Hans ekonomi försämrades ännu mer av att Constanze blev sjuk och fick kurer i Baden. Constanze blev med barn ytterligare en gång, hon födde en dotter, men också det lilla barnet dog efter en kort tid. Wolfgang skrev en stråkkvartett och en pianosonat som den Preussiska kungen hade beställt. Han började också jobba på operan "Cosi fan tutte" som han sen fick en beställning på.

1790: Efter en premiär med stor framgång för Cosi fan tutte, reste han till Frankfurt för att ta del av kröningsfestligheterna där. Han skrev också klart stråkkvartett- och kvintetterna åt den Preussiska kungen.
1791: Ännu ett barn föddes av Constanze, det sjätte, han fick heta Franz Xaver Wolfgang. Wolfgang skrev sin sista pianokonsert och fick beställningar på Trollflöjten och operan Titus som skulle framföras på kröningsfestligheter i Prag. Titus och Trollflöjten framfördes i september. Han fick också en beställning på en dödsmässa ett s.k. Requiem. Men mannen som beställde den ville inte avslöja vem han var och Wolfgang fick inte heller sätta sitt eget namn på noterna. Men han hade ju alltid gillat kyrkomusik och så fick han ju bra betalt också. Han jobbade hårt med dödsmässan, men för varje dag som gick blev han mer och mer deprimerad. Han trodde att dödsmässan var till han själv, att den skulle spelas på hans egen begravning. Så han sa till sin fru Constanze att han var tvungen att dö, eftersom att han var förgiftad. Wolfgang hade inte fått något gift i sig, men han var ändå svårt sjuk och kroppen var utsliten efter överansträngning och alla de sjukdomar som han haft som barn. Tillslut fick han ligga i sängen och komponera dödsmässan, eftersom han inte orkade upp. Han fick under sin sista tid en hel del beställningar och blev erbjuden många arbeten, men tyvärr kunde han inte ta dem. Han dog den 5 december utan att ha hunnit skriva klart Requiem (dödsmässan), då var han endast knappt trettiosex år gammal. Senare kom det fram att mannen som beställt mässan var en adelsman, som förlorat sin fru. Han hade tänkt sätta sitt eget namn på dödmässan och låta folk tro att han skrivit den till hennes minne.


Johann Sebastian Bach

1. Johann Sebastian Bach och hans liv

Johann Sebastian Bach betraktas tillsammans med Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven som den största kompositören genom tiderna. Bach var en ganska sammanbiten person. Han fick många barn och skrev otroligt mycket musik. Bach skrev musik inom alla genrer utom opera. Under Johann Sebastian Bachs livstid förändrades européernas syn på sig själva fullständigt och musiken var en viktig del i denna förändring. Bachs musik blev ofta missförstådd av dem som levde under hans tid.
Johann Sebastian Bach föddes den 21 mars år 1685 i Eisenach i Tyskland. Eisenach är en stad i Thüringen som hade ca. 6000 invånare.
Johann Sebastian döptes två dagar efter sin födsel i Georgskyrkan. Han Sebastian hade åtta bröder och var själv yngst. Hans far, stadsmusikern Johann Ambrosius Bach, utbildade stadsmusik hemma och Johann Sebastian lärde sig tidigt att spela violin och cembalo. Johann Sebastians farbror, som var berömd organist i Georgskyrkan, lärde honom spela på orgel.

När Johann Sebastian var åtta år började på den gamla latinskola som bland andra Martin Luther gått i. Han studerade på hemstadens skola i tre år. När han var nio år dog hans mor och knappt ett år senare även hans far. Det blev stora förändringar i hans liv eftersom familjen nu upplösts. Johann Sebastian och den tre år äldre brodern Johann Jakob fick bo hos den äldsta brodern Johann Christoph i grannstaden Ohrdruf. Han arbetade som organist i Mikaelikyrkan i grannstaden Ohrdruf. Resan från Eisenach till Ohrdruf hade gjort stort intryck på Johann Sebastian, som kom från stadsmusikernas värld men nu trädde in i kyrkomusikernas.

Johann Sebastian lärde sig mycket inom det nya kunskapsområdet som brodern lärde ut och de stycken han fick, lärde han sig på kort tid. Johann Sebastian kände dock själv att han utvecklades för långsamt. Johann Christoph ägde en bok med klaverstycken som Johann Sebastian inte fick spela. Johann Sebastian kunde acceptera detta utan stal boken under en tid och skrev av den. Han lärde sig sedan styckena i smyg

Johann Sebastian läste vidare på latinskolan i Ohrdruf. Han var en av de bästa studenterna men lämnade vid femton års ålder skolan i förtid. Istället började han i stadens gymnasium. Skolan hade dock inte plats för någon frielev och efter fyra års vistelse då Johann Christophs hus började bli trångt på grund av att familjen växte med fler barn, begav sig Johann Sebastian den 15 mars år 1700 till Lüneburg. Lüneburg var den största stad Johann Sebastian sett och den låg nära Hamburg, Europas centrum för kulturella strömningar.

Han blev med sin vackra sopranröst medlem i Mikaeliklostrets mässkör och tjänade pengar. Under sin tid i kören fick han lära sig a-capella körverk av de stora kompositörerna. Johann Sebastian var mycket fängslad av dessa och fick inspiration till sina egna körkompositioner. Han blev tvungen att sluta i kören då han kom i målbrottet. Eftersom han var en mycket skicklig violinist och orgelspelare var han ändå nyttig då kören gjorde sina musikframträden.

Johann Sebastian åkte eller gick ofta de fyra milen till Hamburg för att lyssna på Jan Adams Reinkens konstnärliga spel på Katharinaorgeln. Johann Sebastian blev intresserad av två olika stilinriktningar: kyrko- och teatermusiken. Bach kände stark önskan att lära sig av den stora orgelskolan i Hamburg. Han begav sig dit och därefter till hertigdömet Celle. Den franska kulturen var mycket stark där och på hovet lärde Bach känna den franska cembalomusiken.

I augusti 1702 flyttade reste han tillbaka Thüringen och fick en plats som violinist i Johann Ernst av Sachsen-Weimar kammarorkester och i juli 1703 fick han privilegiet att prova den nybyggda orgeln i Nya Kyrkan Arnstadt. Fyra genrationer av familjen Bach hade arbetat som musiker i Arnstadt och Johann Sebastian hade därför stora möjligheter till att bli anställd. Han gjorde ett prov som gav utmärkt resultat: han fick organisttjänsten. Johann Sebastian var mycket glad åt detta och arbetade hårt med att förbättra sin orgelteknik och kompositionsstil.

År 1705 tog han ledigt från sin tjänst och åkte till Lübeck för att besöka orgelmästaren Dietrich Buxthehude. När han återvände till Arnstadt var han som pånyttfödd med massor av upplevelser i bagaget som inspirerade honom till nya idéer. Bach kom dock ofta i konflikt med sina överordnade och även elever eftersom han var flitig med att kritisera. Bach fick klagomål från styrelsen över de kompositioner han börjat framföra, de Buxthehude-inspirerade kompositionerna.

I november 1706 blev Bach anklagad för att ha låtit en kvinna sjunga i kyrkokören. Detta var strikt förbjudet eftersom endast mansstämmor var tillåtna i musikaliska sammanhang i kyrkan. Bach lämnade staden 1707 och gifte sig med kvinnan som var hans syssling, Maria Barbara. Johann Sebastian och Maria Barbara flyttade till Mühlhausen och Bach fick anställning som organist i Blasiuskriche. De stannade endast i Mühlhausen i ett år.

1708 blev Johann Sebastian i Weimar hovorganist och kommamusiker åt hertigen Wilhelm Ernst. Weimar var en stad med knappt 5000 invånare. Varje dag spelade han med en orkester och lärde sig under sin tid hos hertigen flera olika instrument och dess möjligheter. Johann Sebastian själv spelade mest på en fin orgel.

I Weimar födde Maria Barbara sju barn varav bara fyra överlevde. Två av sönerna: Wilhelm Friedemann och Carl Philipp Emanuel senare blev kända kompositörer. Under perioden då Bach arbetade i Weimar lärde han ut musik till sina barn. Han lärde de dem både teknik och teori.
Bach utvecklade en ny spelteknik av klaverinstrument. Tidigare hade man använt fyra fingrar per hand men Bach införde att även tummen skulle användas. Detta hade stor betydelse för klavermusiken i framtiden. Bach komponerade 30 kantater (=musikstycke i flera satser för en eller flera sångstämmor och ackompanjemang, ofta också kör) och många orgelverk i Weimar. År 1714 utnämndes han till konsertmästare. Johann Sebastian stannade i Weimar i nio år men tiden där slutade med en tråkig händelse. Då en hovkapellmästare anställdes blev Bach åsidosatt och han kände sig mycket kränkt. Bach sade därför upp sig efter en månad. Istället fick han en tjänst som hovkapellmästare i Köthen.

1717 flyttade han på slottet där. Arbetet i Köthen var något lättare eftersom fursten var mycket vänlig och omtänksam. Bach komponerade många stycken och verken spelades för hovet på slottet i musiksalen.
Bach gjorde två resor till Karlsbad tillsammans med sin arbetsgivare, fursten Leopold av Anhalt och några av musikerna i kammarkören. När Bach kom hem från resorna fick han reda på det förskräckliga beskedet att hans hustru var död. Detta var det hårdaste slaget Bach mött i sitt liv. Han blev nu ensam med fyra söner i åldrarna fem till tolv år. Bach bestämde sig för att lämna Köthen eftersom minnet av Maria Barbara var för smärtsamt. Han letade redan efter ny tjänst efter två månader. Organisten Heinrich Frieses i St Jakobi kyrkan i Hamburg hade avlidit och Bach sökte tjänsten som Frieses ersättare. Den sexstämmiga orgeln som fanns i kyrkan lockade Bach. Bach flyttade tillbaka till Köthen före provspelningen eftersom han inte gillade Hamburg.

På furstens slott i Küthen fanns en del sångsolister som framförde Bachs kantater. En av dem hette Anna Magdalena Wilke. Bach blev mycket imponerad av hennes rena sopranröst men efter ett tag övergick intresset för Anna Magdalena till djupare känslor. Den 3 december 1721 gifte de sig i Bachs våning. Anna Magdalena var 16 år yngre än Bach och under de tjugoåtta år de var gifta fick de tretton barn tillsammans

Fursten gifte sig några dagar efter Bachs bröllop med prinsessan Friedrica Henrietta av Anhalt-Bernburg. Friedrica var fientligt inställd till Bachs musik och enligt Bach själv lyckades hon minska furstens intresse för musik. Bach förstod att hans yrke var hotat och började söka andra tjänster. För sina söners skull sökte han i universitetsstäder.

Den 5 maj 1722 fick Bach tjänsten som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. Thomaskyrkan hade alltid haft mycket duktiga kyrkomusiker. Den 22 maj flyttade Bach med sin familj till Leipzig och hela staden uppmärksammade Bachs ankomst.

Bach kom till Leipzig med blandade känslor. Staden var mycket vacker och välskött. Bach tyckte dock att steget från kapellmästare till borgerlig kantor och stadsmusiker var nedför men han var ändå stolt över tanken av Leipzig var en mycket viktig stad i det Tyska kulturlivet. I staden fanns bra universitetsutbildningar åt hans söner. Bach skrev tidigt in sin trettonårige son Wilhelm Friedemann i universitetet Civis Academicus.

Det blev en stor skillnad för Bach med övergången från tillfällighetsanställd i Küthen till det fasta arbetet i Leipzig. Redan efter åtta dagar i tjänsten framförde Bach en av sina storslagna kantat som gjorde starkt intryck på Leipzigborna. Bach fortsatte sedan komponerar nya kantater varje vecka till söndagen varje år. Han levererade även musik till alla högtider. Bachs verk blev fler och fler, allt var mycket noggrant sammanhållet och välskrivet. Det blev dock för mycket för Bach att göra och för att hinna med allt arbete fick hans återanvända eller omarbeta de verk han komponerat i Weimar och Köthen. Bach hade ett nära samarbete med sin hustru Anna Magdalena som renskrev en stor del av hans kompositioner. Bach var mycket produktiv under de första åren i Leipzig.

Trots många stridigheter med bl.a. stadsfullmäktige och även Thomasskolans rektor stannade Bach kvar i Leipzig. År 1729 fick Thomasskolans en ny rektor, Johann Mathias Gesner, som var en beundrare till Bach. Nu blev hans arbetsförhållanden bättre och han fick högre lön.

1730 blev Bach hovkompositör. Alla av Bachs barn spelade instrument från att de var små. De som spelade mest var Wilhelm Friedemann och Carl Philipp Emanuel som även skrev en del musik. Under sin tid i Leipzig bedrev Bach musikalisk verksamhet på Zimmermans kaffehus. Där bedrev han sin studentförening ”Collegium musicum”. Flera kännare och amatörer kom för Bachs skull. I kaffehuset gjorde Bach många premiäruppföranden av sina konserter. Bach skrev under den här tiden mycket musik för klaverinstrument.

1734 avgick Gesner och efterträdaren Johann August Ernesti gjorde allt han kunde för att göra livet surt för Bach. År 1735 sammanställde Bach ett släktträd med de 53 musiker som varit verksamma under 200 år. Den sista musikern i släkten Bach var Wilhelm Friedrich Ernst Bach.
1747 blev Bach inbjuden av Fredrik den store. Han ville att Bach skulle uppföra en konsert. Bach fick ett tema och improviserade sedan på detta tema.

Bachs sista år i livet var mycket bekymmersfullt. En av de positiva händelserna var giftermålet 1749 mellan dottern Elisabeth och Bachs begåvade elev Altnikol, som var organist i Naumburg. Han fick också se den yngste sonen Johann Christian utveckla sin begåvning.

Eftersom Bach ofta överansträngt sig och arbetat under dåliga ljusförhållanden, drabbades han av en hotande ögonsjukdom och även den kroppsliga och andliga hälsan blev hotad. Bach blev år 1750 opererad två gånger för grå starr av den engelska kirurgen John Taylor. Operationen misslyckades och Bach förlorade successivt synen.

I maj 1749 sändes ett bud till Dresden om Bachs dåliga hälsa. Greve Brühl samlade rådet i Leipzig och föreslog att en ersättare åt Bach skulle hittas. Efterföljaren blev kapelldirektören Johann Gottlob Harrer som gjorde sig prov med stor framgång. Efter ett slaganfall och efterföljande hög feber avled Bach kvällen den 28 juli 1750. Två av de skickligaste Leipzigläkarna hade försökt rädda honom men deras ansträngningar var förgäves. Bach begravdes tidigt på morgonen den 31 juli på Johanniskyrkogården utanför Leipzig.

Anna Magdalena fick stora problem efter Bachs död. Hon hade fyra omyndiga barn att försörja men de pengar Bach lämnat efter sig räckte endast för boendet de närmaste månaderna. Anna Magdalena fick en tredjedel av det Bach efterlämnade sig. De två andra tredjedelarna delades upp på de nio efterlevande barnen. Anna Magdalena gjorde en ansökan om pengar till rådet och fick stöd under ett halvår. Hon fick bo hos sina vänner under tiden. Två år senare fick hon ett stöd på 40 daler men i utbyte fick hon lämna notmaterial till rådet. Anna Magdalena dog som fattighjon i Haynstrasse den 27 februari 1760.


2. Johann Sebastian Bachs musik och verk

Johann Sebastian Bachs musik var höjdpunkten under tidsepoken Barocken och den avslutade också denna epok. Typiskt för hans musik var den harmoniska fantasin. På 1740-talet uppskattade man inte tillfullo Bachs musik eftersom den galanta stilen blev allt populärare. Man såg honom framförallt som en mästare på orgelmusik. Bachs kompositörskap blev uppskattat och förstått först hundra år senare.

Bach skrev stora orgelkompositioner och många klaververk av olika typ: toccator (= komposition endast för tangentinstrument), sonater (= ett stycke för få instrument och enbart instrument), preludier (= musikstycke som används för att inleda ett framträdande) och fugor (= verk med flera stämmor där temat i verket börjar efterhand som de olika stämmorna börjar.)

Sommaren 1708 bodde Bach i Weimar vid hertig Vilhelm Ernsts av Sachsen-Weimar hov. Han fick tjänsten som konsertmästare och hans uppgift var att spela orgel på slottet och violin i hovets kammarorkester. Förutom underhållningsmusiken han skrev med kantater, bland andra den anmärkningsvärda Jaktkantaten, ägnade han sig också åt kyrkomusik.
Under tiden i Weimar hade han många elever som han ägnade mycket tid åt. Han hjälpte dem att påbörja sammanställningen av en bok som innehöll 45 koraler, Orgelbüchlein.

När Bach under de sex åren, fram till 1723, han arbetade hos furst Leopold i Anhalt-Köthen skrev han icke-kyrklig musik eftersom hovet var reformert. Det var under tiden här som en stor del av Bachs instrumentalverk gjordes, sonaterna och partitorna för soloviolin, sviterna för solovioloncell, sonaterna för violin och cembalo, violinkonserterna och orkesteruvertyrerna. Bachs intresse för cembalon växte också och hans skrev Kromatisk fantasi och fuga.

På våren 1721 valde Bach ut sex av sina konserter som benämns concerti...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Barock och Wienerklassicismen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-11-09

    Mycket bra uppsatts och välldi

  • Inactive member 2006-01-04

    Till skillnad från din stavnin

Källhänvisning

Inactive member [2005-07-29]   Barock och Wienerklassicismen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4652 [2020-07-04]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×