Anorexia Nervosa

16 röster
46702 visningar
uppladdat: 2005-04-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Innehållsförteckning

Inledning 1
Bakgrund 1
Syfte 1
Metod 1
Vad är anorexi? 2
Definition 2
Insjuknande 2
Orsaker till Anorexia nervosa 4
Lösningen på ett problem 6
Den typiska anorektikern 6
Följder 7
Behandling 8
Medicinsk behandling 8
Psykoterapeutisk behandling 9
Hur kan jag hjälpa? 10
Sammanfattning 11
Diskussion 12
Källförteckning 14
Litteratur 14
Uppslagsböcker 14
Tidskrifter 14
Internetadress 14

Inledning

Bakgrund
Mitt arbete handlar om Anorexia nervosa, en sjukdom som allt oftare drabbar unga kvinnor i samhället. Det är unga kvinnor som helt utan synlig anledning börjar med bantning som sedan övergår i anorexi. Eftersom ämnet är ganska brett så har jag valt att bortse från när det övergår i bulimi (något som de drabbade ofta övergår i under tillfrisknandet), män med anorexi och tillfrisknandeperioden.

Syfte
Syftet med att skriva denna uppsats är att jag, inför kommande gymnasieuppgifter, ska kunna öva mig på och lära mig att skriva en vetenskaplig uppsats, men även för att lära mig mer om och få en bättre insikt i ämnet. Några av frågorna jag tänkte besvara är:
 Vad är anorexi?
 Vem/vilka får anorexi?
 Varför får man anorexi, vad påverkar?
 Vad gör läkarna för att hjälpa en anorektiker?
 Vad kan jag själv göra för att hjälpa?

Metod
De metoder jag har använt för att skaffa information är genom skönlitterära böcker, faktaböcker, uppslagsböcker och internet.
De skönlitterära böckerna läste jag mest för min egen skull så att jag skulle få insikt i ämnet innan jag fördjupade mig mera i det eftersom man inte kan hämta fakta direkt därifrån.
Det gjorde jag ifrån uppslagsböcker, men där står det bara väldigt kort om ämnet, så där kom även faktaböckerna in. Dessa fick jag vara lite kritisk mot upptäckte jag då jag jämförde böcker av olika författare . Eftersom innehållet varierar allt efter vilken syn författaren har på sjukdomen och om de beskriver hela sjukdomen eller bara den fysiska, märkbara delen.
Internet har mycket fakta om ämnet och har även det tillfört mycket till mitt arbete, även om man måste vara väldigt kritisk mot fakta som man hittar på internet.

Vad är anorexi?

Definition
Den definition som är internationellt godkänd är denna:
1. Viktnedgång till 15% under lämplig vikt eller utebliven vikuppgång för växande ungdomar.
2. Viktfobi, det vill säga rädsla för att gå upp i vikt eller att bli tjock även om man är underviktig.
3. Felaktig kroppsuppfattning engående vikt, storlek och former, så att man känner sig tjock trots uppenbar magerhet.
4. Hos kvinnor frånvarande av minst tre på varandra följande menstruationer.

Anorexia nervosa betyder ”nervös aptitlöshet”, vilket inte är helt korrekt eftersom aptiten finns där, men bekämpas aktivt. Självsvält är mer passande, eller
ännu bättre ”viktfobi”. Man har en sjuklig rädsla för övervikt, men även för en i förhållande till längd och ålder, normal vikt. Minsknig av matintag, kräkningar och hyperaktivitet kännetecknar anorexi.

Insjuknande
Debutåldern för anorexi ligger vanligtvis mellan 12-18 år, men kan även inträffa före puberteten och har sällan nya insjuknanden efter 20 års ålder. Genomsnittsåldern ligger på ca 15 år och man räknar med att var hundrade kvinna lider av anorexi.

Matvägran är ett av de första tecknen på anorexi som omgivningen lägger märke till. Tidiga varningstecken för anorexi är att flickan börjar banta med en enorm tvångsmässighet och envishet. Hennes intresse är fast bundet vid mat, hon lagar mat, pratar om mat, tänker på mat, läser kokböcker och köper mat åt andra. Hon vill att andra ska äta, bjuder dem på mat, men sig själv unnar hon inte en enda tugga.

Om hon någon gång ”tappar kontrollen” och äter så drabbas hon av en omedelbar ångest och känner att hon genast måste bli av med alla kalorier som hon nyss satte i sig. Detta driver henne till hyperaktivitet, som att springa upp och ner i trappor, ge sig ut på milslånga cykelturer mm.

Det är inte det att hon inte är hungrig, för det är hon, men genom att stå emot hungerskänslan hela tiden genom att inte äta, så känner hon triumf över att hon har kontroll på sig själv och sin vikt, att hon klarar av något själv och kan kontrollera sina känslor.

I början av insjukningsperioden upplever anorektikern tecken på ökad energi, som en kick av bantningen, detta kan synas i form av tex. höjda betyg. Resultaten går dock ner efter några veckor igen och koncentrationsförmågan sjunker.

Humöret blir ostabilt och hon blir lätt irriterad eller ledsen. Hon fortsätter minska sitt energiintag samtidigt som hon ständigt ökar sin motionsdos. Ofta gör hon flera aktiviteter varje dag, hon försöker även att förbränna så mycket fett som möjligt när hon inte tränar. Hon står upp istället för att sitta, tar trappor istället för hiss, cyklar istället för att ta bussen mm.

Detta fortsätter hon med även när kroppen ser ut som ett vandrande skelett. Hon ser inte själv hur hon ser ut. Det enda anorektikern ser är de ställen på kroppen där hon fortfarande har lite fett kvar. Ofta så koncentrerar de sig på en speciellt utvald kroppsdel, tex. magen eller låren.

Hon sluter sig till sig själv och slutar umgås med sina vänner nästan helt, för att kunna kontrollera sitt födointag bättre och slippa deras kommentarer om hennes matvanor.
Vikten kan rasa med 20-40% på bara ett par månader när svälten är som kraftigast.

Ångesten för att vara eller bli tjock ökar samtidigt som kilona rasar. Anorektikern blir en mästare på att ljuga, både för sig själv och andra, därför upptäcks tillståndet sällan innan det har gått väldigt långt. Många gånger märker inte familjen att flickan håller på att banta och motionera kraftigt. Anorektikern börjar klä sig i bylsiga kläder för att dölja sin, enligt henne själv, feta kropp.


Anorexia nervosa sägs ha tre olika faser i utvecklingen.
Fas 1. Kraftig viktminskning
Fas 2. Kroppen reagerar med minskar energiförbrukning. Mensen upphör, blodcirkulationen dras ner och hon får försämrad koncentrationsförmåga.
Fas 3. Kroppen ,som inte längre har något fett kvar, börjar att bryta ner sina egna äggviteämnen för att få energi.

Orsaker till Anorexia nervosa
Många ser anorexi enbart som en kroppslig sjukdom och anser att det har med hormonrubbningar att göra.Men under de senaste 20-25 åren har skönhets idealet i våran del av världen blivit allt smalare och vi ser det överallt, i modevisningar, reklam, filmer och massmedia. Tonåringar som inte ännu känner sig säkra i sig själva fastnar lätt för trycket av att man ska ha en smal kropp för att vara ”vacker”.

Den smala kvinnan förknippas med framgångsrik karriär och ett lyckligt liv. Tyvärr går det alltför ofta till överdrift när unga kvinnor bestämmer sig för att de ska se ut som någon kändis/förebild. Det går inte att efterlikna en annan kropp, vi ser olika ut av naturen.

Tjejtidningar ger tips på ”smal” mat och skriver om hur man snabbast får snygg mage, rumpa, lår mm. Tjejer tänker att; ”sådär vill jag se ut” och då börjar de banta. Kanske först enligt några tips i en tjejtidning, men senare blir det alltmer allvar och bantningen genomförs med en enorm envishet och helt utan hänsyn till kroppens egna behov av näring och vila, det övergår i anorexi.

Hela tiden blir vi dränkta i reklam om hur vi ska se ut, smala.
Några exempel på kändisar är modellen Stella Tennant, 183 cm lång och väger 50 kg, Jodie Kidd, 188 cm och 57 kg eller Lucy Cope, som när hon vägde 43 kg till sina 172 cm lades in på en klinik för anorexipatienter. När hon sedan hade permission fick hon många erbjudanden från modellagenturer. Är det så det ska vara? Att det är vid sjukhuset det ska rekryteras nya modeller? Vem bestämmer?

Många anser också att anorexi utvecklas p g a dåliga hemförhållanden, livskris, eller annat socialt problem. De har ingen att prata med och måste därför på något annat sätt bli av med sina känslor. De får ångest och känner att de måste få kontroll över någonting innan de tappar fotfästet totalt.
Anorexin är deras sätt att uttrycka sina känslor, känslor som de inte kan sätta ord på.
De flesta anorexipatienter visar sig leva under ganska stränga förhållanden, att de t ex har överbeskyddande föräldrar, väldigt stel vardag och att konflikter som uppstår i familjen inte löses, utan att man istället tystar ner det hela och glömmer sina bekymmer. Detta gör att barnet inte förstår vad det är som är fel, varför de inte kan prata om saker. Hon känner att hon inte kan lita på sina föräldrar, att hon inte längre har någon att ty sig till och kunna berätta alla sina tankar och funderingar för.

Hon sluter sig mer till sig själv, vilket leder till att hon umgås alldeles för lite med sina vänner och stänger dem ute. Det blir en ond cirkel. Hon sluter sig mer och mer till sig själv, samtidigt som hon allt mer behöver någon att prata med.

Anorexi uppstår ofta hos individer som har varit med om någon nära stående persons död eller liknande. Detta gör också att de får depressioner, känner att de inte har någon kontroll över sitt liv, de tar ut sina känslor på att inte äta. Stoppar sina hungerskänslor och på så sätt även sina övriga känslor.Det blir ett sätt att överleva sina känslor. Man lägger undan dem tillsammans med hungern när man motstår frestelsen att äta något.

Relationsstörningar är en viktig faktor vid anorexi. Om det är en flicka är relationen till mamman väldigt viktig. Det är i puberteten meningen att flickan ska frigöra sig från mamman, men samtidigt efterlikna henne genom att själv bli en kvinna och utveckla former, få en kvinnas kropp. Om det är något i relationen som gör det svårt, så kan det ibland kännas omöjligt att frigöra sig på ett normalt sätt. T ex om flickan är osjälvständig och blir beroende av mamman, eller om mamman är överbeskyddande och dottern inte gillar sin mamma, vill inte efterlikna henne på något sätt.

Genom anorexin stannar utvecklingen upp och flickan hamnar i en livsfarlig situation. Detta förstår inte flickan och hon är omedveten om vad som driver henne till detta.
Det skiljer självklart mycket från individ till individ hur lätt man får anorexi. Personlighetsdragen är ju olika hos alla, men gemensamt för de flesta anorektiker är att de redan innan har haft dåligt självförtroende. Många anorektiker har efter tillfrisknandet berättat hur rädda de var för att deras redan dåliga självkänsla skulle gå totalt i botten om de började äta igen.


Lösningen på ett problem
Anorexi ses av omvärlden som ett problem, men det är i själva verket lösningen på ett problem. Sjukdomen ger uttryck för känslor som inte går att sätta ord på, som man inte är medveten om.
 Anorexi är ett sätt att leva.
 Anorexi är ett sätt att överleva.
 Anorexi är ett språk.
 Anorexi är ett uppror.
 Anorexi är kontroll.
 Anorexi är maktlöshet.
 Anorexi är styrka.
 Anorexi är ett fängelse av föreställningar.
 Anorexi är att svälja vreden.
 Anorexi är att övervinna osynliggörandet.
 Anorexi är inte ett problem, det är lösningen på ett problem.



Den typiska anorektikern
Den typiska anorektikerflickan har levt som ”anorektikerbarn” under den tidigare perioden av sitt liv. Varit duktig i skolan, skött sig bra hemma, fogat sig efter föräldrarnas förslag på aktiviteter, utetider, och umgänge. Alltid haft kompisar, men sällan någon riktig bästis. Låg självkänsla, tillit och brist på självhävdelse är de typiska dragen hos en anorektiker.
Ofta bekräftar anorektikern detta när hon inser att det mesta hon har gjort i sitt liv har hon gjort på andras önskemål och för att andra ska må bra eller tycka om henne.


Följder
Det som är mest utmärkande för anorexi är självklart den stora viktnedgången och avmagringen. Detta är dock inte det enda som händer med kroppen. Svälttillståndet gör att kroppstemperaturen blir mycket låg, på grund av att kroppen försöker spara energi och anpassa sig till det nya låga energiintaget. Blodtrycket blir lågt och hjärtfrekvensen sjunker, vilket leder till att även andningsfrekvensen sjunker.Anorektikern drabbas även av frusenhet som tydligast visar sig i händer och fötter, där det även kan framstå svullnader.

Kroppsbehåringen ökar, som ett försvar mot frusenheten, med små tunna hårstrån kallade lanugohår över hela kroppen, även i ansiktet och på kinderna.

Menstruationen upphör och håret blir livlöst och tunt även med ökat håravfall, huden blir torr och missfärgad. En del utvecklar även mörkare hudpigment.

Munproblem är också vanligt, som minskad salivutsöndring liksom karies, plack och inflammation i tandköttet.

Magen och tarmsystemet påverkas också av svälttillståndet. Magtarmsproblem, magsmärtor, förstoppning och hjärtsvikt är inte helt ovanligt. Hela ämnesomsättningen sätts på sparlåga och längdtillväxten hindras eller avstannar helt.


Behandling
Det är aldrig någon mening med att svälta sig själv. Därför koncentrerar man sig på de fysiska problemen först, om man inte upptäcker anorexin i ett tidigt stadium med inte mer än 15% viktnedgång, då behövs sällan någon akut medicinsk behandling, behandlingen börjar direkt med psykoterapi.
Här är de handledningar man använder sig av när man ska behandla en patient:
1. Patienten ska överleva, därför tar man först och främst ställning till den fysiska statusen.
2. Patienten får inte gå ner i vikt ytterligare.
3. Viktuppgång eftersträvas i måttlig takt och med samtidigt psykologiskt stöd.
Plötslig och snabb viktuppgångleder ofta till bulimiskt beteende med hetsätning och kräkningar.
4. Psykoterapeutiska åtgärder : beteendeterapi (långsam tillvänjning till att äta normala portioner) Individualterapi och/eller familjeterapi. I alla fall stödterapi för föräldrarna, om de vägrar att gå med på familjeterapi.
5. Kroppskännedomsterapi hos sjukgymnast.
6. Eventuell farmakonterapi mot depression eller svår ångest.

Anorexi kan liknas vid en beroendesjukdom, svälten kan jämföras med t ex stora mängder alkohol. Likheterna är många hos en anorexipatient och en alkoholmissbrukare: tvångsmässigheten, lögnerna och oförmågan att stoppa beteendet.

Medicinsk behandling
Vi inläggning på sjukhus vägs patienten in och vägs sedan dagligen efter varje toalettbesök. Det dagliga vätskeintaget mäts, liksom urinmängden.
Toaletten bör vara otillgänglig minst två timmar efter måltid, för att hindra att patienten kräks upp allting innan hon fått i sig näringen från maten.

Kaloriintaget per dag och måltid ökas gradvis. Många anorektiker får börja med rinnande föda. Beröm för att de äter är också viktigt att dela ut när de äter ordentligt och går upp i vikt.

Antidepressiva medel har visat sig ha en påskyndande effekt av tiden det tar att komma upp till normal vikt. Man använder även lugnande medel som behandling.

Förr använde man sig av lite mer drastiska metoder som hormonbehandling och elchocker. Detta är dock inte aktuellt i dagsläget.


Psykoterapeutisk behandling
För att kunna genomföra en psykoterapeutisk behandling måste patienten inse att hon är sjuk och själv vilja göra någonting åt det. Hon behöver mycket stöd från sin familj och sina vänner för att klara av att inse detta.

Familjeterapi är det självklara valet för många, särskilt om anorektikern är tonåring, men även för äldre kan det vara det bästa alternativet. Idén med familjeterapi i såna här fall är att problemet ligger inom familjen. Eftersom de bor tillsammans och är en grupp, så är det inte enbart det är anorektikern det är fel på, anorexin är bara ett sätt att uttrycka att något är fel inom familjen.

Individualterapi innebär samtal mellan terapeut och patient. Detta innebär att föräldrarna måste lite på terapeuten och våga lägga över ansvaret på honom/henne.
Man arbetar mest med att bygga upp självkänslan hos patienten och på så sätt underlätta viktuppgången.

Beteendeterapi är till för att successivt få patienten att äta mer. Man arbetar fram en lämplig kost för anorektikern och gör upp ett viktökningsprogram som man ska följa för att effektivast nå önskad målvikt. Det underlättar om patienten och personalen har ett visst schema de ska hålla sig till, där står bl a portionsstorlek och mattider. Det gäller att alla som är med i denhär behandlingen håller ständig kontakt med varandra, mest för att inte bli manipulerade av patienten.

Kroppsterapin är till för att hjälpa patienten att förstå signalerna från sin kropp.
Hon övar bland annat på att, i rollspel, säga ifrån till personer som är viktiga för henne i livet. Det är ett sätt att lära henne att säga ifrån och prioritera sina egna behov framför andras. Hon lär sig att det är okej att vara självisk ibland och lär sig att lyssna på kroppens signaler för trötthet och att hon behöver vila, eller att hon är hungrig och måste äta. Många patienter upplever en stark glädje när de kommit så långt i behandlingen att de lärt sig känna igen hungern, de ser det som en underbar känsla eftersom de inte har känt den på så länge.
Syftet med kroppsterapin är att ge patienten en bättre kroppsuppfattning och självkänsla.

Kognitiv terapi handlar om att försöka komma in i anledningen till att patienten fick anorexi. Kognitiv betyder tankemässig och denna sortens terapi är väldigt inriktad på tankar, blandar inte ihop tankar och känslor på något sätt.

Dödligheten inom anorexi uppges vara 5-18% och orsakerna är oftast svält (hjärtstillestånd) och självmord.

Hur kan jag hjälpa?
Det viktigaste familjen kan göra för anorektikern är att visa att de älskar henne. Hon är väldigt känslig och behöver deras fulla stöd om hon ska kunna ta sig ur anorexin.
Du kan visa att du finns till hands om hon behöver prata.

Man ska även tala om för anorektikern att man ser att hon mår dåligt, eftersom hon ju vill bli sedd. Hon går inte sönder, säg vad du ser, även om det gör henne arg.

Det finns även några saker man absulut inte bör göra:
 att fråga ”Vad kan jag göra för dig?” för det vet hon inte själv
 att tjata på henne att hon ska äta, för det kan hon inte. Hon vet inte varför hon inte kan, bara att hon inte kan, så om någon tjatar så förstår hon att personen inte förstår något av hennes problem
 att väga henne. Hur vågen än visar så tycker hon att det är negativt.
 Att påpeka att flickan håller på att gå upp i vikt under tillfrisknandet. Det kan skapa väldig ångest.

Om du själv har haft anorexi, så kan du vara till stor hjälp för din kompis/släkting genom att du förstår vad det är som driver en till bantning och anorexi. Prata med henne och försök förstå hennes anledning.


Sammanfattning
Minsknig av matintag, kräkningar och hyperaktivitet kännetecknar anorexi.
Tidiga varningstecken för anorexia är att flickan börjar banta med en enorm tvångsmässighet och envishet. Anorektikern börjar klä sig i bylsiga kläder för att dölja sin, enligt henne själv, feta kropp.

Anorexi sägs ha tre olika faser i utvecklingen.
Fas 1. Kraftig viktminskning
Fas 2. Kroppen reagerar med minskar energiförbrukning. Mensen upphör, blodcirkulationen dras ner och hon får försämrad koncentrationsförmåga.
Fas 3. Kroppen, som inte längre har något fett kvar, börjar bryta ner sina egna äggviteämnen för att få energi.

Anorexin är deras sätt att uttrycka sina känslor, känslor som de inte kan sätta ord på.
Genom anorexin stannar utvecklingen upp och flickan hamnar i en livsfarlig situation.

Lösningen på ett problem
Anorexi ses av omvärlden som ett problem, men det är i själva verket lösningen på ett problem.

Anorexi är ett sätt att leva.
Anorexi är ett sätt att överleva.
Anorexi är ett språk.
Anorexi är ett uppror.
Anorexi är kontroll.
Anorexi är maktlöshet.
Anorexi är styrka.
Anorexi är ett fängelse av föreställningar.
Anorexi är att svälja vreden.
Anorexi är att övervinna osynliggörandet.
Anorexi är inte ett problem, det är lösningen på ett problem.

Behandling
Det är aldrig någon mening med att svälta sig själv.
Patienten får inte gå ner i vikt ytterligare.
Kroppskännedomsterapi hos sjukgymnast.
Man arbetar mest med att bygga upp självkänslan hos patienten och på så sätt underlätta viktuppgången.

Beteendeterapi
Är till för att successivt få patienten att äta mer.

Kognitiv terapi handlar om att försöka komma in i anledningen till att patienten fick anorexi.

Du kan visa att du finns till hands om hon behöver prata.
Att påpeka att flickan håller på att gå upp i vikt under tillfrisknandet. Om du själv har haft anorexi, så kan du vara till stor hjälp för din kompis/släkting genom att du förstår vad det är som driver en till bantning och anorexi.

Diskussion

Anorexi, varför drabbas man? – Det är en fråga som jag själv har funderat länge på, men jag har aldrig hittat något riktigt svar. Det är så många faktorer som spelar in, och det är väldigt olika från individ till individ. Det samhälle vi lever i spelar nog in väldigt mycket, att man ”ska” vara smal för att bli lycklig. Vi blir dagligen överösta med bilder på smala kroppar och får tips på hur man får en ”snygg” kropp. Det vore ju konstigt om man inte reagerade på detta på något sätt, men det är nog ändå inte det som spelar störst roll i det hela.

Jag tror att hemförhållandena och personligheten hos anorektikern är det som är det mest avgörande. – Har man det jobbigt hemma eller är deprimerad, så vill man på något sätt döva känslorna som man inte kan sätta ord på. Jag tror att det är ett sätt att göra sig av med sina känslor; genom att stå emot hungern så glömmer man bort sina andra känslor också. Det är ett rop på hjälp, man vill bli sedd. Man hoppas att det är någon som ska se hur dåligt man mår och rätta till allt som är fel, fast man till stor del måste göra det själv, för vill man inte bli bra, så blir man det nog inte heller, inte helt.

Det är så lätt att ta åt sig vad andra tycker och tänker när man är i tonåren, de flesta har ännu inte hittat sig själva och gör allt för att passa in i mängden.

Vi lever i ett samhälle med fördomar, man ”får inte”vara tjock, då betraktas man som dum eller på annat sätt ”fel”. – Jag tycker det är oacceptabelt att man ska bli retad och misshandlad på grund av sitt utseende, man kan ju inte hjälpa hur man ser ut!
Det sätter sig djupt om någon säger något taskigt som är menat att såra en, och även om det inte är meningen att såra utan bara är en vanlig kommentar på skämt, så kan man ta åt sig och det etsar sig fast i huvudet. - Detta tillsammans med det att man har det jobbigt hemm...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Anorexia Nervosa

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2005-06-16

    Ditt arbete var super bra!

  • Inactive member 2005-11-09

    Jag tycker att du hade fått me

  • Inactive member 2007-05-09

    Ditt arbete var mycket bra. sk

  • Inactive member 2007-10-17

    bra skrivivt,mycket sant all

  • Inactive member 2010-05-30

    Tack!!

Källhänvisning

Inactive member [2005-04-12]   Anorexia Nervosa
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3959 [2020-07-07]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×