Praodagbok

8812 visningar
uppladdat: 2005-04-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Söndagen den andra maj år tvåtusenfyra klockan tjugo och fyrtiofyra.
Imorgon börjar alltså allvaret. En inblick i arbetslivets vardagsrum. Det känns väldigt spännande att få arbeta på en tidning, första gången man praoar. Ett tidningsyrke var det jag helst ville få chans att få prova på, och det får jag också chans till nu. Nu återstår bara att se om Lärarförbundet uppfyller mina förväntningar. Det jag oroar mig mest för, är att arbetsmiljön kommer att vara bunden av stress och påskyndande. Jag gillar inte att jobba under press, utom i vissa fall. Om jag sedan skulle få arbeta med att klistra igen kuvert i 14 dagar skulle jag bli mycket besviken. För jag vill verkligen få känna på livet som journalist. Det är något som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att arbeta som i framtiden. Vi får väl hoppas att jag får göra andra saker, än detta dock. Bäst att packa väskan, i morgon börjar det…

Det första intrycket.
Helena Mimmi Mats Sten Björn Katinka...
Minst tusen nya ögon och stora leenden.
Varma händer och fasta handskakningar.
Så började min första dag som praktikant på Lärarförbundets Tidningsredaktion.

Måndagen den tredje maj år tvåtusenfyra klockan tjugo och fyrtioåtta.
Det var omkring tolv timmar sedan jag skakade hand med min handledare Helena Gårdsäter, och blev insatt i en journalists vardag på Lärarförbundets tidningsavdelning.
Efter ett måndagsmöte som chefredaktören Sten Svensson höll i, återgick de flesta till sina arbetsuppgifter, och då gick jag tillsammans med Helena på en rundvandring i denna minst sagt stora byggnad. Där mötte jag de allra flesta av de 37 personer som jobbar med diverse olika saker som bygger kring de olika tidningarnas existens här på tidningsavdelningen.
Jag möttes av glädje, stress och många frågor.
Efter ett tjugotal presentationer och många lovord om arbeten och reportage längre fram gick jag med Helena till hennes rum och satte mig där för att läsa och begrunda en del av de tidningar som det gjordes reportage och skrevs texter till om, just då.
Tiden rann sakta iväg, och jag kände mig rastlös, jag gick runt och utforskade lokalen, och de många olika rummen. Lärarförbundet är en väldigt fin byggnad, som är indelad i olika plan för de olika sorters arbeten som finns att jobba med när det gäller Lärarförbundet. Tidningen har en egen våning där alla olika sorters tidningarna samsas om utrymmet. Det görs många olika tidningar på Lärarförbundet. Förskolan, Tekniska magasinet, Hushållsvetaren, och Idrottsläraren är bara ett fåtal av de 13 tidningar som skrivs på våning tre i Lärarnas Hus. Dessutom finns det en nättidning, som alltså blir den 14: de tidningen som de här journalisterna jobbar med, dagen lång. Klockan närmade sig lunch, och då gick jag tillsammans med Mimmi Palm, som är en vikarierande journalist, ned till Lärarförbundets egen restaurang, Mälarterassen. Efter en väldigt stor men mycket god lunch bestående av en rostbiffsallad med pitabröd samt måltidsdryck, gick jag med de övriga som satt vid lunchbordet upp till redaktionen igen. Väl där, fick jag min första riktiga uppgift. Mitt jobb blev att skriva en notis om Sveriges Radios lovteater för barn, som sänds hela sommarlovet. Detta var väldigt roligt, och jag formulerade om mig flera gånger innan jag slutligen blev nöjd, och gick för att visa upp den för Helena och Mimmi. Den enda synpunkten Helena hittade var att jag hade skrivit siffran sex som ett nummer och inte med bokstäver. (Jag fick senare lära mig att man skriver siffrornas nummer med bokstäver ända upp till tolv, vilket jag också har hört förut) Efter några få ändringar skrev jag ut den ytterligare en gång, då helt grammatiskt rätt. Efter detta kopierade jag upp en bunt papper till Helena innan jag gick vidare in till Mimmis rum för att korrekturläsa tidningens artiklar som än så länge var färdigskrivna. Detta var otroligt roligt, men samtidigt väldigt svårt. Budskapen låg gömda mellan tecknen man lätt blandade ihop och glömde. Det var väldigt klottrigt på vissa sidor, men som tur var hade Thomas, som är tidningens korrekturläsare rättat det mesta, och jag hittade bara ett eller möjligen två fel. Mimmi och Helena jobbar på Fritidspedagogen, som är en tidning som handlar om precis det den heter. Förutom det så handlar den mycket om barn, och den vänder sig alltså till fritidspedagoger. När jag gått igenom tidningens innehåll med Mimmi var klockan en liten bit över halv tre, och då satte sig de flesta för att äta en frukt och dricka kaffe, likaså jag. Kaffet hoppade jag dock över. Sedan var det inte så långt kvar på arbetstiden, och jag fick lov att gå ungefär en timme tidigare. Den första dagen som praktikant på Lärarförbundet har varit väldigt roligt, det var som jag förväntade mig att det skulle bli. Jag längtar redan till morgondagen…


Tisdagen den fjärde maj år tvåtusenfyra klockan tjugotvå och trettiofyra.
Dagen idag, har jag tillbringat ute i Rimbo, med en journalist vid namn Mats Klockljung, som jobbar på tidningarna Hushållsvetaren och Skolledningsnytt här på Lärarförbundet. Idag var vi ute för att göra ett reportage för Skolledningsnytt, som är en tidning som kommer ut till alla rektorer i Sveriges skolor. Vi hade till uppdrag att intervjua och fotografera två rektorer på två olika skolor, som hör och häpna också var gifta med varandra. Givetvis var det inte därför vi skulle göra ett reportage om dessa skolor som hette Långsjöskolan och Bålbroskolan. Utan anledningen till att vi åkte ut till Rimbo var att på dessa två skolor jobbade man med temat etik och moral inbyggt i undervisningen. Detta projekt har setts som mycket framgångsrikt, med tanke på den gängvåldtäkt som skedde i Rimbo år 1998. Efter denna händelse då några pojkar från Långsjöskolan blev beskyllda för att ha utfört våldtäkten, beslöt sig rektorn på skolan att ingå en förändring vad gäller elevernas inställning till jämställdhet och respekt gentemot det andra könet. Vi åkte på morgonen från Tekniska Högskolan, och tog oss med buss till Rimbo station. Därifrån tog det ett tag att bestämma i vilken riktning vi skulle gå, men efter en rad chansningar kom vi till slut rätt, och satte oss ned för att påbörja intervjun med Långsjöskolans rektor Lena Örtlund. Det var dessutom två andra personer vid namn Anne Blomqvist Blanck, som också hon var rektor för skolan, och Annika Haga som är förskollärare på skolan. Intervjun handlade mycket om att Långsjöskolan tillsammans med Bålbroskolan vill slopa timplanen. Detta är ett arbete som tar lång tid, men som börjar märkas bit för bit i dessa två skolor. Efter en pratstund på cirka en och en halv timme gick vi alla in i skolans uppehållsrum, där jag tillsammans med Mats fotograferade de tre damerna.

När vi tagit ytterligare några foton på skolan och dess lokaler gick vi vidare mot nästa mål – Bålbroskolan. Där möttes vi av en rektor vars namn var Janne Örtlund, alltså gift med den tidigare intervjuade Lena Örtlund. Där pratade vi om ungefär samma saker som tidigare, Janne berättade också mycket om att deras skola satsar mycket på idrott och hälsa. När vi fått ta del av den information vi ville ha av Janne, visade han oss runt i Bålbroskolans lokaler. Det var en skola som var liten både till storlek och till antalet elever. Vi lotsades runt i smala gångar och trånga gångar, med många avbrott på grund av elever som ville bli fotograferade. Janne visade oss deras bibliotek, och där pratade vi med en bibliotekarie vars namn var Ulla Svensk. Efter en del fotograferande började vi så sakteliga vår promenad tillbaka till Rimbo Station för att därifrån kunna åka tillbaka till Tekniska Högskolan. Det har varit en väldigt lång dag, men det har inspirerat mig mycket, och jag har inte minst lärt mig hur snabbt en journalist måste skriva för att få med all information till en tre sidor lång artikel, som detta troligtvis kommer att resultera i.
God natt.


Fredagen den sjunde maj år tvåtusenfyra klockan tretton noll fem.
Idag har varit en kort, och relativt lugn dag. Jag fick sluta efter halva dagen, eftersom Helena jobbar halvtid på fredagar. När jag kom till arbetet vid niotiden så blev min uppgift att klistra adresslappar på kuvert som det sedan skulle skickas examplar av tidningar i, till skolor runt om i Sverige. Detta tog inte längre än cirka en timme, och efter det fick jag skriva ytterligare en liten notis till Fritidspedagogen. Jag satte mig sedan, då Helena inte hade någon mer uppgift till mig, för att läsa min bok ”Hon går ut genom tavlan, ut ur bilden”, av Johanna Nilsson. Denna bok är ytterligare en bok som jag varmt rekommenderar er att läsa, den uttrycker väldigt starka känslor, med en varm inramning av hopp och kärlek. När klockan närmade sig halv tolv begav jag mig ned till restaurangen för att äta. Det blev bakad potatis med skagenröra idag. När jag ätit mig mätt på potatis och sallad begav jag mig hem. Jag har inte lyckats göra bort mig alldeles särskilt än, det enda misstag jag hittills har lyckas med är när jag igår skulle kopiera upp några sidor ur en gammal tidning av Fritidspedagogen. Då deras kopiator är ganska ny var jag en aning osäker på hur jag skulle använda den, men jag provade mig fram. Jag lyckades kopiera två sidor som blev som dem skulle, men sedan var det något som fattades på resterande sidor, som den sista raden på sidan, eller något citat. Jag fick till slut lov att gå och hämta Helena, och det blev inte mycket bättre då. För då började kopiatorn skriva ut på A4 papper, och vi hade ställt in den på A3 storlek. Till slut gick det i alla fall, och vi får hoppas att maskinen inte krånglar igen. Den första veckan är avklarad, och jag har absolut ingenting att klaga på, det skulle kanhända vara att jag skulle få fler saker att göra. Det har varit väldigt roligt att jobba på tidningen och det hoppas jag att nästa vecka också blir.


Tisdagen den elfte maj år tvåtusenfyra klockan nitton och tolv.
Idag har jag varit ute på ännu en utflykt. Nu med Björn Andersson, och denna gång arbetade vi för Idrottsläraren. Dagen var tänkt att vi skulle tillbringa på föreläsningar och efterföljande presskonferens. Vi begav oss vid halv elvatiden till Idrottshögskolan, som ligger precis bakom Stockholms Stadion. Temat för denna dag på Idrottshögskolan var ”den dagliga dosen” som ingår i en fortbildningskurs för lärare. Med denna kurs vill idrottshögskolan bidra till mer fysisk aktivitet på lektioner även förutom idrottslektionerna. När vi var framme var det en kvart kvar till den föreläsning som vi skulle lyssna på började, så vi smög oss in på en föreläsning som jag egentligen inte fick någon uppfattning om vad den handlade om. Efter denna ytterst korta föreläsning, det var cirka två och en halv minut kvar på denna, var det så dags för den föreläsning Björn och jag hade kommit dit för att lyssna på. Det var en föreläsning om varför fysisk aktivitet var så viktig i skolan, och hur man skulle uppnå det mål man har, att ”skolan skall erbjuda daglig fysisk aktivitet till alla barn och ungdomar under skoldagen”. På efterföljande presskonferens medverkade bland andra Bo Lundgren och Jane Cederqvist. En rad frågor ställdes, bland annat undrade de flesta av det tiotal personer som var där hur detta mål skulle kunna uppnås. Klockan var omkring ett och när presskonferensen var slut begav sig Björn och jag till ytterligare en föreläsning. Denna gång var det ekonomi som det skulle föreläsas om. Denna dryga timme upplevde jag som väldigt långsam, och rent ut sagt tråkig. Men jag genomled denna stund utan att somna, och det var inte särskilt mycket kvar på programmet efter denna föreläsning. Jag åkte ifrån Stadion och Idrottshögskolan väldigt trött, och utmattad. Det har varit en lång dag som inte varit allt för rolig, men det var väldigt bra föreläsare, och jag fick dessutom vara med på min hittills första presskonferens.


Torsdagen den trettonde maj år tvåtusenfyra klockan tolv och fyrtioåtta.
Idag är jag hemma och sjuk, tyvärr. Jag har en huvudvärk som inte vill ge med sig, samt att jag misstänker att jag har feber. Nu är min tid som praktikant snart slut, och jag har fått prova på en del uppgifter som journalister jobbar med, vilket har varit otroligt roligt. Jag är väldigt nöjd att jag har fått jobba på en tidning, och det skulle jag även kunna tänka mig att jobba på i framtiden, om betygen räcker till dessa utbildningar. De dagar jag inte har varit ute på resande fot har jag fått skriva notiser och lästips till en rad olika tidningar. Detta har varit väldigt roligt, men också svårt. Vi får hoppas att tröttheten och huvudvärken ger med sig till i morgon, så att jag får uppleva den sista dagen för denna gång på en tidningsredaktion.


Fredagen den fjortonde maj år tvåtusenfyra klockan arton och tjugotvå.
Huvudvärken gav med sig, och jag begav mig i morse till min sista dag på arbetet. Jag fick till uppgift att skriva en notis om två skolor som hade indianliv som tema för vårterminen. Detta var spännande att skriva om, och man blev nästan intresserad. Därefter skrev jag en kortare notis om Slöjcirkus som är på turné över hela landet. När klockan närmade sig elva gick jag ned med Mats till restaurangen för att äta. Idag var det grillbuffé med bakad potatis som det bjöds på. Jag kan ju inte direkt påstå att skolan klarar av denna konkurrens med den goda maten man bjuds på här. När både Mats och jag ätit oss mätta begav vi oss upp på redaktionen igen, för att säga hejdå, han och jag skulle nämligen en stund senare bege oss till Lidingö. Jag fick en stor badhandduk och en termosmugg som avskedspresent av Mats och Helena. Jag måste säga att det kändes en smula vemodigt att säga hejdå till detta, som jag tagit del av i två veckor. Efter många lyckönskningar och kramar begav sig Mats och jag till närmaste busshållplats. Vårt slutmål var Lidingö, där vi skulle på vernissage. Det var en konstnärinna som hette Katarina Ejheden, vid bara 16 års ålder. Hon var dyslektiker och på grund av detta hade hon särbehandlats av både lärare och kamrater när hon gick i skolan. Hennes utställning valde hon att kalla ”Livsglädje”, som så väl symboliserar det hon fick utstå i skolan. Hennes bilder var helt fantastiska, och även om kamerans batterier dog gång på gång lyckades jag fota henne bredvid den allra finaste tavlan, ”Guds Hand”. Mats kände de flesta som var på utställningen, han hade vid ett tidigare tillfälle gjort ett repor...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Praodagbok

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-04-12]   Praodagbok
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3936 [2021-03-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×