Guldregnet i München

1 röster
3453 visningar
uppladdat: 2005-04-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Det var i början av augusti som EM i München startade. Det var och är en vecka i svensk friidrott som alltid kommer att bli ihågkommen som ett enda stort guldregn.
Det var då friidrotten började växa sig ännu större i Sverige än på många år. Trots blod svett och tårar var framgången stor bland de aktiva. Ur svensk synvinkel betydde detta 5 medaljer under denna fantastiska vecka. Det är smått fantastiskt att vi fick 3 guld under ett och samma mästerskap. Det var den där ljumma torsdagskvällen som festen började.


Klockan var strax efter åtta när finalen mellan de två stora giganterna i tresteg, Christian Olsson och Jonathan Edwards började. Edwards som nu börjar bli lite till åren hade här chansen att sätta dit den unga talangen Olsson kanske för sista gången. Men för Christian var det ett gyllene tillfälle att visa vem som var beredd att ta över på tronen efter det att Edwards mot all förmodan skulle lägga skorna på hyllan. Det var precis det som Christan senare under kvällen skulle göra. Men för att återgå till de andra medaljerna så var det så att det fanns även två manliga höjdhoppare i farten denna afton. Piff och Puff så kallade hade tidigare under veckan kvalat in till den manliga finalen i höjdhopp. Staffan Strand och Stefan Holm som deras verkliga namn är hade dagarna innan gått ut och vela förmedla till pressen och media att de ville ses som två enskilda personer numera och inte som att det två var oskiljaktiga.
Hoppningen gick väldigt bra för de båda och med bara ett fåtal rivningar var det vara de två svenskarna och en ryss kvar i tävlingen.

Samtidigt förberedde sig det enda hotet mot Christian Olsson borta på trestegsbanan.
Jonathan Edwards hade ett sista hopp kvar. Då han känt av en gammal skada valde han att hoppa över sina hopp och spara allt till det sista hoppet. Christian som nog försökte att inte bli påverkad av Edwards kände sig lite orolig när det nu när segern var så nära att han nästan kunde snudda vid den. Det krävdes bara ett mindre bra hopp av Edwards och sen skulle saken vara klar. När Jonathan gick ut på ansatsbanan gick Olsson fram och ställde sig bredvid Edwards på rundbanan men med ryggen mot honom. Han började gå på rundbanorna bort från trestegsplatsen. Ingen vet nog vad han tänkte då men när han en halvsekund senare först hörde publikens bistra rop och sedan hurrarop förstod han. Han började hoppa omkring och innan han visste vad som egentligen hände kom två alldeles galna höjdhoppare emot honom. De slängde sig om halsen på den överlycklige Olsson. De sprang sedan ett ärevarv som var det mest underliga under friidrottens historia. Ett massa hoppade och skuttande och en ren sprudlande energi som det kom från de tre medaljörerna har nog ingen i friidrottsvärlden tidigare skådat.

Tre medaljörer? Ja så är det. För alldeles innan Kung Olsson tog sitt efterlängtade guld så fick Sverige även två andra medaljörer. Det var nämligen så att Staffan och Stefan fick ge sig till slut mot ryssen Rybakov.
Han blev för svår för Stefan som var den ende av svenskarna som kunde utmana honom. Staffan Strand fick en bronspeng vilket han var väldigt nöjd med trots allt, eftersom han varit skadad en tid före EM. Holm som efter kamp tillslut fick ge sig för ryssen tog alltså den resterande silvermedaljen. Det var alltså kvällen som påbörjade medaljskörden. För det är inte slut ännu.

På fredagsmorgonen var det så dags för näste stjärna. Carolina Klûft som bara några veckor tidigare blivit Juniorvärldsmästare i 7-kamp och där också satt det då gällande världsrekordet för juniorer kom till EM endast för att göra det hon tycks ha som segervapen. Att ha så roligt som möjligt. Det lyckades hon uppenbarligen med även denna gång. För hon chockade de andra motståndarna och vann nästan varenda gren.
Det man slogs av när man såg hur denna varelse far runt som en kanon på löparbanan var att hon verkligen gick in för att ha så roligt som möjligt. Det såg ut som att hon inte kände någon som helst press, som att varje gren hon gick för att utföra var ännu en rolig lek hon lekt i hela sitt liv. Carolina bjöd på sin alldeles egna uppvisning mellan varje gren. Studsande och hoppande verkar ha en lugnande insats på den tjejen. Första dagen var nu avklarad och efter det bedårande 200 metersloppet som var den avslutande grenen på fredagen som hon vann ganska enkelt väntade en natts sömn innan nästa dags äventyr. Hon avslutade fredagen som ledare av 7-kampen och började lika så på lördagsmorgonen. Man kan undra om de andra konkurrenterna någonsin förstod att det var en 19-årig tonåring som höll på att förstöra hela deras Mästerskap. Carolina tillhörde naturligtvis en av favoriterna men de andra förhandstippade favoriterna hade nästan inte skuggan av en chans när det bara var 800-metersloppet kvar på lördagskvällen. För då ledde Klûft men så mycket att hon hade råd att komma 3: a i loppet utan att kunna förlora sin stora ledning. Detta var så klart inget Carolina tänkte på och hon körde för fullt redan från början. När den sistan kurvan upp på upploppet återstod så låg hon tre men hon sprang även förbi de två personerna som låg före henne när det bara var ett fåtal meter kvar på loppet. I mål gick hon som en vinnare. Vinnare av ännu ett Juniorvärldsrekord. Vinnare av sitt första EM guld för seniorer. Men framför allt vinnare av svenska folkets hjärtan.

På söndagen var det så dags för damernas final i höjdhopp med storfavoriten Kajsa Bergqvist. Hon som under våren och sommaren visat storform var storfavorit till segern. Det var en regnig eftermiddag och hopparna blev störda av detta. Så som att det bäst de ville fick försöka hålla värmen emellan hoppen. Detta var dock väldigt jobbigt eftersom de efter varje hopp landade i en redan dyngsur matta. Det kan ha varit det som störde så många och det som gjorde att nästan alla rev ut sig på en ovanligt låg höjd. Tillslut var det vara två som hade klarat sig utan rivningar. Av dessa två var den ene svensk. Den andra var en ryska. Detta kom till att bli en mycket märklig hoppning som blev till Kajsas nackdel många gånger under eftermiddagen. Ryskan valde nämligen att stå över hennes hopp när hon klarat 1.92. Hon tvingade Kajsa att hoppa hela tiden. För det var först när Kajsa rev som ryskan gick in. Då hade Kajsa fått hoppa en mycket jobbig hoppning på det svåra och hala underlaget och kände sig mycket trött. Hon hade också dagen inn...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Guldregnet i München

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2005-04-10]   Guldregnet i München
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3922 [2020-04-01]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×