Anarkism

10 röster
14573 visningar
uppladdat: 2005-02-03
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1. Inledning
Anarkismen är väldigt intressant eftersom den strävar efter att skapa ett visst motstånd emot de övriga politiska ideologierna. Att säga att någon är anarkist brukar skapa fördomar som helt enkelt grundas på omedvetenhet om anarkismens innebörd. Jag har valt att göra ett arbete om anarkism för att reda ut skillnaden mellan anarkisters och icke-anarkisters synsätt på ideologin. Min fråga är vad anarkismen haft för innebörd för individen genom historien, Varför blev människor anarkister under franska revolutionen, varför är människor anarkister idag?

2. Metod och källkritik
I mina källor ingår Nationalencyklopendin, detta är en väldigt trovärdig källa eftersom den granskats noga och av många forskare. De flesta källor jag kollade upp på Internet och i olika sammandragande faktaböcker stod det i princip samma sak som i NE, så jag tror att NE var den bakomliggande källan bakom de flesta av dessa källor. NE är väldigt neutral och vill inte ta något parti, utan här är informationen baserad på fakta och presenterad på ett enkelt och tydligt sätt vilket avgjorde mitt val av källa.
Min andra källa var ”Politiska ideologier i vår tid” av Reidar Larsson. Den anser jag trovärdig eftersom författaren är docent och universitetslektor i statskunskap. Han har en lättläst och målande text som beskriver lite djupare och historiskt uppdelat till skillnad från NE. En sak jag märkte i denna källa var att den ibland sade emot sig själv, jag tror att texten kommer från olika källor och anarkismens historia är väldigt abstrakt. När man läste ett stycke stod det tex att vetenskapen säger att anarkismen är en naturlig väg och att Pjotr Kropotkin var en forskande naturvetenskapsman som kom fram till den teorin. Däremot stod det på sid. 89 att anarkismen är emot vissa vetenskapliga metoder.
Den tredje källan var ”Anarkismen” av George Woodcock (1962). Det är en gammal bok men väldigt innehållsrik. Att den var gammal tror jag inte satte några hinder eftersom man kunde dra paralleller även idag angående anarkism. Författaren som är politisk skriftställare verkar själv vara kritisk till ideologin och verkar inte övertyga en till något. Han är känd för att vara den främsta kännaren av den anarkistiska rörelsen. Hans syfte med boken är att redogöra vad som är anarkism och vad som inte är det, något som jag tycker är viktigt.
3. Undersökning
”Där makten finns, finns ingen frihet” (Peter Kropotkin)
Anarkism grundas på orättvisor och klasskillnader. På 1830-talet sade industriarbetare och textilarbetare ifrån och skapade maktstrider i Europa för att bli en politisk maktfaktor. På den tiden blev människor anarkister för att säga ifrån staten. I detta fall var det de lågt betalda och hårt arbetande människorna. I Frankrike, Italien, Spanien och Schweiz fanns det anarkistiska aktivister. Detta tror jag berodde på att i dessa länder regerade överklassen. Det var antagligen dags för underklassen (där fattiga var fattigast och där industrin var minst utvecklad) att säga ifrån och skapade därför ett sätt att få egna fördelar. Om man samarbetar stärker man sin ställning, genom samhörighet kunde man framföra sina lönevillkor och åsikter, något som Pjotr Kropotkin menar.
Pjotr Kropotkin var en av de viktigaste teoretikerna inom anarkismen. Kropotkin menade även att människor skulle leva i mindre grupper och samhällen utan någon statlig ledning. Kropotkin var en naturvetenskapsman som ansåg att människan var skapt för att leva i överenskommelse, samverkan och social harmoni. Han menar att anarkism är en naturlig process och att det inte finns några planer på hur det anarkistiska samhället ska styras utan det ska ske spontant. Anarkisternas samhällsförändring ska ske genom att staten förkastas genom bojkott, terroraktioner och generalstrejk. Aktionerna beskrivs som ”Individuella terrorn” där man använder hemliga terrorhandlingar så att man engagerar resten av landets befolkning. Anarkismen har en förgrening där Leo Tolstoj introducerade ickevåldsläran i ideologin. Hans åsikt om samhällsförändringar var att protestera mot staten.
Anarkisternas drömsamhälle består av självstyrande kommuner och federationer där den enda myndigheten består av statistikredovisning för att koordinera kommunernas produktion. Ekonomin i samhällena ska styras av planekonomi. Kropotkin och Proudhon hade olika åsikter om löneavtal där Kropotkin på ett kommunistiskt sätt ville att arbetare skulle ha fast lön medan Proudhon ville att löning skulle ske efter prestation.

Anarkisterna föreställer sig ett samhälle, där alla dess medlemmars inbördes förhållanden är reglerade, inte av lagar, inte av myndigheter, vare sig självpåtagna eller valda, utan av ömsesidiga avtal mellan detta samhälles medlemmar och av en summa av sociala sedvänjor och vanor.

Grundarna av rörelsen var Kropotkin, Michail Bakunin, Willian Godwin, Max Stirner och Pierre-Joseph Proudhon. Bakunin och Kropotkins åsikter var revolutionära förändringar där man fick tillta våld, de övriga trodde på fredliga reformer.
Det finns många individualister inom ideologin som har sina egna synsätt och åsikter, många bygger upp en egen anarkismgrundad ideologi som skapar anarkismens oerhört många förgreningar. En sak alla dessa har gemensamt är synsättet av människan som en samhällsvarelse.
I historien säger man att anarkister har hållit ihop i små interna grupper. Sådana exempel finns i Spanien. Dessa grupper borde förbli hemliga för att kunna hålla sina direkta aktioner möjliga. Dessa celler ska skapa förändringar.
”Lusten till förstörelse är också en skapande lust” (Michail Bakunin)
Runt om i världen finns anarkistiska tidskrifter, anarkistiska skolor och anarkistiska samhällen som existerar men inte får någon uppmärksamhet från omvärlden eller pressen. Anarkismen har misslyckats till att bli en riktig rörelse som har förintat staten eller byggt ett nytt samhälle. En orsak till detta kan vara att anarkismen under industriella revolutionen var ett sätt at skapa revolution istället för en organiserad ideologi. I dagens Europa är industri- och fabriksarbetare majoriteten, den gruppen som är svårast att övertyga till anarki eftersom det vore att krossa deras livsstil.
När jag sorterar all fakta undrar jag om anarkism är en protest eller en ideologi. Det står en massa om hur man ska skapa motstånd, revolter, relolutioner… men var är planeringen? Ska allt annat ske spontant? Detta skapar enligt mig ett osäkert samhälle där jag tror att individualisten skulle ta över och detta skulle skapa en sorts konservatism med väldigt mycket privat egendom. Det är lätt att kritisera från sidan men anarkism har aldrig konkret prövats. Jag respekterar ideologin och är glad för att någon är ute efter att skapa förändringar men jag tror att anarkism inte passar i det europeiska demokratiska samhället. Man kan ju säga att vi lever delvis anarkistiskt med våra kommuner i landet men det finns ju en del nackdelar med våra kommuner. Ibland går inte folkets och politikernas vilja ihop, det handlar mycket om pengar och fungerande samhälle. Ett exempel är en lokal i Hammarby som ungdomar ville göra om till någon sorts kulturlokal eller ungdomsgård men som kommunen valde att riva ner. Det är helt enkelt rätt att kunna förändra.


4. Sammanfattning
Min fråga, varför människor är anarkister idag och varför de blev anarkister under industriella revolutionen har skapat ett intresse som jag inte trodde jag skulle få innan jag påbörjade arbetet. Det blev en hel del diskussioner med olika människor och det var kul att jämföra dagens samhälle med anarkism.
Människor blev anarkister under industriella revolutionen för att protestera mot staten och överklassen eftersom de var fattiga och stod utanför den industriella revolutionen som snabbt växte. De samarbetade och skapade rättvisa. Det som kom att kallas anarkism grundades av några teoretiker, bla Pjotr Kropotkin, Michail Bakunin, William Proudhon och Max Stirner.
Människor som troligen skulle vara anarkister idag är oftast unga och studenter, människor som växer upp och så småningom blir delen av dem fabriks- eller industriarbetare, butiksägare, byråkrater eller småföretagare. Detta gör att anarkismen är väldigt svår att sprida, man kan inte sprida anarkism bland vanliga människor som är beroende av samhället. Studenterna och ungdomarna som krossar gator och orsakar skadegörelse är ändå beroende av samhället mer eller mindre. Enligt mig är det idag i princip meningslöst att vara anarkist i Sverige, men i resten av världen kan man fortfarande använda anarkistiska meto...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Anarkism

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2005-02-03]   Anarkism
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3380 [2020-12-04]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×