Adolf Hitler från hans födelse till sin död

43 röster
57516 visningar
uppladdat: 2004-05-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Förord

Det som jag nu ska skriva om är ingen rolig historia. Det kan nog vara spännande men framför allt hemskt och det allra värsta med detta är att det är sant. Detta handlar om en liten pojke som föds och växer upp, hur han med ondska och list tar makten över ett helt folk. Det handlar om hur han låter bygga mordfabriker där många miljoner människoliv gå till spillo i de mest fasansfulla former. Det handlar om hur han bringar en hel värld i krig. Det värsta kriget i människans historia där över 40 miljoner människor dör. Det är som hela Sveriges befolkning gånger fem i dagens läge.
Detta hände dock inte för så längesedan och många som lever idag minns det Andra världskriget mycket väl och att ha dessa fasansfulla händelser i tankarna hela tiden är mycket lidande och ett rent helvete för dem. Det finns inte många psykiatrer som klarar att få ut det ur deras tankegång. Sverige var ett av de fåtalet europeiska länder som slapp undan kriget. Men de som va med på den tiden och som lever idag minns fortfarande kriget som en mardröm.
Men varför väljer jag då att skriva om ett sådant här ämne? Skulle det inte vara bättre att försöka glömma denna hemska katastrof? Nej, det är viktigt att vi minns det som hände för då har vi större möjligheter att hindra att det händer igen. Om vi glömmer bort Andra världskriget så är det lätt att det blir ett tredje världskrig. Vi som lever idag skall ta varning utav alla misstag så att det inte upprepas. Vi får aldrig glömma vad som hänt.

Adolf Hitlers barndom

Klockan halv sju på kvällen den 20 april år 1889 föddes en pojke på ett litet värdshus i Österrike. Detta hände i en liten stad som heter Braunau som ligger vid floden Inn som bildar gräns mot Tyskland. Pojken fick namnet Adolf. Värdshuset ligger i en fattig bondebygd där tiden tycktes stå still. Människorna i denna trakt var tystlåtna och kärva och ingifte var vanligt. Med ingifte menas att man gifter sig med någon i sin egen släkt. Adolfs mor och far var så nära släkt att de måste få biskopens tillstånd för att gifta sig.

Adolfs släkt

Adolfs farmor var en bondkvinna som bar namnet Anna Schicklgruber och hon födde en son som fick heta Alois. Vem som var far till barnet har ingen lyckats få reda på. Två bröder, den ene bonde och den andre mjölnare, har båda utpekats men även en jude vid namn Frankenberger. Ingenting går att bevisa vilket är väl tur det för hade det kommit fram att Adolf hade judiskt ursprung så hade det blivit mycket diskussioner. Man vet att Anna arbetade hos denne jude när hon blev med barn och att han betalade underhåll för Alois tills denne fyllde 14 år. Sonen Alois blev far till Adolf Hitler och det finns alltså mycket som pekar på att Adolfs förfäder på moderns sida hade i flera generationer varit bönder och bott på samma gård i en liten by som hette Spittal.
Alois utbildade sig till skomakare men han arbetade aldrig inom detta yrke. Vid 18 års ålder fick han anställning vid gränspolisen och efter sex år hade han stigit lite i graderna och blev tulltjänsteman. Detta yrke hade han sedan ända till pensionen. Han var känd för sitt häftiga humör och sina hysteriska utbrott. Man kan nästan se liknelsen när Adolf håller sina tal som slutar i skrikande raseriutbrott. Alois gifte sig tre gånger. Hans första fru hette Anna och hon var 14 år äldre än sin man. Hon var klen och sjuklig och deras äktenskap blev inte lyckligt. De fick inga barn och därför tog de som fosterbarn en liten släkting som hette Klara. Medan Alois ännu var gift med Anna träffade han en kokerska som hette Franziska. Med henen fick han en son. När den första frun dog gifte sig Alois med Franziska och fick ett andra barn, en flicka som fick heta Angela. Efter det blev Franziska svårt sjuk och Alois klarade inte av att vårda den sjuka så han anställda sin släkting Klara till detta. Han gjorde henne med barn medan hans fru ännu levde men så fort frun var död så gifte han sig med Klara. Klara var dotter till sin mans kusin. Klara var bara 28 år då Alois nu var 48 år. Efter att Klara fött sex barn så har bara tre lyckats hålla sig vid liv. De andra dog vid tidig ålder i difteri samt mässling. Adolf hade en syster och två halvsyskon i livet. Alois var en mycket sträng far. Han var mycket pedant med det han gjorde och krävde att hela familjen skulle lyda honom. Alla levde i ständig skräck för man kunde aldrig veta när han skulle få ett av sina kända utbrott. När hans hustru eller barn gjorde något dumt så misshandlade han dem med sin ”flodhästpiska”. Adolf fick mycket stryk redan som spädbarn och detta fortsatte sedan så gott som dagligen under hela hans barndom. Adolfs äldre halvbror har berättat att fadern även slog deras hund med denna ”ända till den vred sig och slickade golvet”. Fadern var en hård och kall person som aldrig visade någon ömhet. För att få Adolf att komma till honom så ropade han inte hans namn utan satte två fingrar i munnen och visslade på han som en hund. Dagarna var fyllda med gräl och kiv. Adolf lärde sig till slut att inte visa någon svaghet. Adolf började i skolan när han var 6 år och vid samma tid blev hans far pensionerad. Alois var nu 58 år men fortfarande lika orolig. Familjen flyttade hela tiden från by till by och Adolf fick byta skola ofta. Adolf försökte flera gånger att rymma från sin elaka pappa.
När Adolf var 15 år hade han hunnit gå i fem olika skolor. Adolf hade sagt att han velat bli munk när han blev stor då han hade blivit utbildad i två år av katolska munkar. Vid elva års ålder sändes han till ett läroverk i staden Linz för hans far ville självklart att hans son skulle få en fin utbildning så att han kunde bli ämbetsman. Men Adolf hade andra planer. Han ville bli konstnär. Det skar sig mellan far och son och nu visade Adolf för första gången hur envis han var. Han gav sig aldrig och snart skulle en hel värld få se hur han drev igenom sin vilja. Absolut ingenting fick hindra honom när han fått en idé i sitt huvud. ”Aldrig i livet”, skrek hans pappa. Fadern var lika envis så striden varade så länge fadern levde. Det kostade mycket pengar att gå o läroverk och det fick Alois betala. Adolf struntade helt enkelt i att lära sig något och blev utkastad därifrån. Han skrevs då in i en statlig skola men där stannade han bara en kort tid och slutade sedan utan att ha avlagt examen. Detta var Adolf Hitlers egen förklaring till varför han inte klarade av sina studier och det har han skrivit om i sin bok Mein Kampf. Det är möjligt att det hela är en lögn. Hela livet skämdes Adolf för att ha misslyckats med sina studier. Därför skriver han massa skit om sina lärare i sin bok och hur dåliga de var för de kunde ingenting och hur ska de då lära ut m.m.
Adolf var redan som barn mycket allvarlig och log eller skrattade sällan. Han var mager och blek som en sjuk och hans ögon glänste. Han gick ofta själv och grubblade och hatade det mesta i sin omgivning.
När han var 16 år drabbades han av en lungsjukdom som satte stopp för alla studier. Som vuxen skrev han att sjukdomen hade räddat honom från att bli ämbetsman. Han bodde hos sin moster under det året han var sjuk. Efter sjukdomen återgick han till läroverket och slutade sin skolgång med dåliga betyg. Men han va ändå nöjd med att skoltiden var över. Han blev så glad över detta och skaffade sig sprit och drack sig ordentligt berusad. Morgonen därpå låg han på en landsväg och en mjölkerska tog hand och hjälpte honom tillbaka till staden. Adolf blev så skakad över denna händelse att han lovade sig själv att aldrig mera dricka sprit. Han blev en renlevnadsman som aldrig drack sprit eller rökte och han åt inte kött.
Efter skolan bodde Adolf hemma hos sin mamma som fick försörja hela familjen själv på sin pension då Adolfs pappa dött. Han drev omkring hemma i tre år med stora drömmar om att bli konstnär. Även om släkten tjatade på honom att han skulle skaffa jobb så verkade han oberörd.
Redan när han var 16 år hatade han kejsaren och de som styrde riket. Han hatade också alla som inte tillhörde den germanska rasen det vill säga de flesta som bor i Tyskland, Österrike och i Skandinavien. Adolf ansåg att de folk som kom från Ungern, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien var sämre än germanerna. Samma sak var det med judar och negrer. Det var ganska vanligt att folk tänkte så på denna tid så det var inte hans egna konstiga idéer. Så är det även idag fast man inte i lika stor utsträckning som på denna tid. Idag hör vi hur man skäller på negrer och kallar invandrare för svartskallar, även i vårt land. I Hitlers ungdom så va det många som kallade sig för vetenskapsmän och som sa sig kunna bevisa att germanerna var det bästa folket.
Det är lätt att tycka att man själv är bäst för. Går jag i skolan tycker jag att min klass är bäst för i de andra klasserna är de ju knäppa. Min skola är bästa skolan i stan. Bor jag i Jönköping så skriker jag gärna att Jönköping är bäst i Sverige och Sverige är bästa landet i Norden och vi i Norden är ju bättre än fransmän och polacker. Ljusa människor är bättre än svartskallar och negrer. Men nu är det så att i de andra skolklasserna och i de andra skolorna och i de andra städerna och ryssar och polacker, svartskallar och negrer skriker likadant. Vi är bäst. Alla har vi ett gemensamt i det att vi har fel. Det är bara små och osäkra människor som lurar sig själva genom att skrika ”Jag är bäst!”. Det är hela tiden jag som är bäst. Sedan kommer de som liknar mig eller bor på samma plats och de som tycker och tänker som jag och de som är av samma kön som jag och de som har samma religion som jag och så vidare. Sådana tankar har aldrig lett till någonting gott. Snarare tvärtom har det varit den största orsaken till allt elände på jorden. Det har lett till förföljelser, våld och krig. Om vi istället för att hata försöker att lära känna våra invandrare, judar och färgade kommer vi att ha mycket gott av det. Men om man som den unge Hitler har misslyckats med det mesta och ingenting har att skryta med så är det lätt att ta till med ”att jag tillhör ju i alla fall germanerna”, den bästa rasen.
Man såg ofta Adolf sitta och läsa en bok vid denna tid och det kan man ju tycka är bra. Men det var bara det att han läste sånt som skulle bekräfta hans idéer. Han läste mycket böcker men han läste på ett mycket speciellt sätt. Han lärde sig bara sånt som han ville tro på och inte det som var bra. Han läste helst böcker som berättade om hur bra det tyska folket är och att alla andra raser är sämre. Hela hans tankebana blev på detta sätt snedvriden och torftig.
Vid jul när Adolf var 19 år dog hans mor. Hennes död blev ett hårt slag för honom som alltid varit starkt modersbunden. Hans mor som alltid backat upp Adolf ekonomiskt levde nu i stor fattigdom. Adolf ville absolut inte skaffa sig ett arbete och anstränga sig på det sättet. Nu var det dags att ta ställning för Adolf. Han packade en väska med sina få saker och for till Wien. Han ville fortfarande inte satsa på ett riktigt jobb så han tog tillfälliga jobb. Han skottade snö, piskade mattor och bar väskor utanför stationen. De som kände honom vid denna tid har berättat att han var mycket smutsig. Håret var tovigt och sommar som vinter bar han en lång svart kappa som nådde en bit nedanför knäna.

En ung man med hemska idéer

Vid denna tid började kroater, tjecker, slovaker, italienare och andra att kräva att få bli fullt jämställda med tyskarna. Det blev en hård och bitter kamp. Parallellt med detta så krävde arbetarna rösträtt och att få bilda fackföringar för att få högre löner. Hitler tyckte självklart inte om denna utveckling. Enda räddningen var om Tyskland skulle få all makt. Eftersom han ansåg att de andra folken var mindre värda. Hitler som inte hade så mycket att göra medan han drev fram på gatorna som en filosof hade stor tid att ägna sig åt politiken. Hitler avskydde socialdemokraterna som tyckte att alla skulle behandlas lika. Hitler ville ta reda på socialdemokraternas taktik att få folket på deras sida just för att själv kunna bygga upp ett stort politiskt parti. Han ville lära sig hur man startar en massrörelse. Det parti som Hitler var intresserad av hette Stortyska Nationalistpartiet. De ville, liksom Adolf att tyskarna skulle ha makt över alla andra folkslag. De hatade som Adolf socialdemokrater, kommunister och judar. De saknade dock konsten att få med sig folket på sin sida. De saknade en bra talare. Hitler insåg detta snabbt och började öva sig på att hålla tal. Han höll tal till patrasket i folk köken, i rucklen där han bodde och i gathörnen. Bara några år senare var han en stor talare och snart skulle han få hela det tyska folket att lyda varje ord han sa. Nu började han läsa många böcker om hur dåliga judar var. Han gav detta folk skulden för att som var fel. Judarna var skyldiga till allt snusk och all skamlöshet. De hade enligt Hitler en rutten moral och styrde alla skumma affärer. När han några år senare skrev boken Mein Kampf så handlade den bland annat om råa judar som förförde unga kristna flickor. Han skrev om hur hundratusentals flickor förförs av vidriga hjulbenta judar. Man kan ju börja undra varför Hitler redan i unga år hatade judar och många tror att det berodde på att han hade förträngt sin egen sexualitet. Han kunde helt enkelt inte skaffa sig en flicka och detta var för honom ett stort problem som gjorde honom bitter.
När Adolf var 24 år flyttade han från Wien till München. Han var fortfarande en lösdrivare som inte lärt sig någonting. Han hade inga vänner, ingen familj, inget hem och inget arbete. Det finns ett papper bevarat då Hitler skulle mönstra på mönstringskommissionen skrivit och där man säger om Adolf Hitler: ”Oduglig till vapen och hjälptjänstgöring, alltför svag. Icke vapenför”.
År 1914 när Adolf var 25 år bröt det Första Världskriget ut. Det ända personen som var glad över detta krig var Hitler som skulle ge honom en uppgift. Medan alla soldater klagade och ville att kriget skulle vara slut så var Adolf lycklig att kämpa för sitt Tyskland som han så mycket tyckte om. Kriget varade i fyra år och tog slut i november 1918. Adolf hade blivit skadad två gånger under detta krig. Först fick han en kula i benet och låg på sjukhus en liten tid. Andra gången var strax före krigsslutet då britterna anföll med gas. Hitler fick stridsgas i ögonen och blev blind en tid. Adolf låg på sjukhus när det blev fred. Alla var glada över att kriget var slut utom Hitler, han blev förtvivlad och började gråta. Hitler tyckte självklart att de som styrde landet hade svikit sitt fosterland genom att skriva på fredsavtalet. Han ville självklart fortsätta slåss och trodde givetvis att hans land skulle segra. Han sa att förrädarna där hemma hade givit sitt land en dolkstöt i ryggen när de skrev på avtalet. Så uppstod dolkstötslegenden som senare skulle leda till att Hitler fick makten. Hitler hade varit en enastående soldat i kriget och fått bli korpral och han hade också fått två tapperhetsmedaljer. Den finaste var ett järnkorts som sällan gavs till en vanlig soldat. Denna var han mycket stolt över och han bar den på sitt bröst genom hela livet.
Versaillesfördraget blev ett hårt slag för Tyskland. Tyskland måste lämna landområden till Belgien och Frankrike men även till Danmark och Polen. Sedan skulle Polen få en korridor upp till Östersjön. Sedan måste Tyskland erkänna att de bar ansvar för kriget. Man måste lova att inte ha fler än 100 000 man i den tyska armén. Slutligen skulle Tyskland få betala ett stort skadestånd. Hur mycket skulle de allierade räkna ut men 5 miljarder mark skulle Tyskland betala inom två år. Tyskland var tvungna att skriva på Versaillesfördraget för annars hotade de allierade med att fortsätta kriget. Hela Tyskland var emot att föredraget skrevs på och de som skulle skriva på det kallade de för förrädare. Man skyllde hela skulden på socialdemokraterna och detta var bara bra för Hitler.
Så fort kommunistregimen hade störtats började Hitler sin politiska karriär. Vid ett möte där en man talade väl om judarna så skrek Hitler i protest. Detta tyckte armén var bra och gav honom jobb som bildningsofficer. En dag fick han ett uppdrag att spionera på en liten grupp män som hade ett möte i en ölkällare. De kallade sig Det Tyska Arbetarpartiet. Han märkte då en man som hade lika galna idéer som han själv och detta blev hans nya vän. Han hette Anton Drexler och han skulle senare bli nationalsocialismens grundare.
Hitler ville skapa ett eget stort parti som han själv skulle leda och därför ville han inte bli medlem i ett litet löjligt parti som redan fanns. Hitler blev dock smickrad när de frågade om han ville bli medlem och han fick medlemsnummer 7 i Det Tyska Arbetarpartiet. Strax före Hitler gick med så hade även kaptenen Ernst Röhm gått med i partiet. En man som skulle komma att betyda mycket för Hitler. Han var mycket skicklig i att styra och ställa och det var därför han fick bygga upp Hitlers fruktade stormtrupper SA. Röhm hade med sig många soldater till partiet och Adolfs största chans att ta sig hela vägen fram utan Röhm. Det var Röhm som skaffade Hitler militärt skydd och hjälp från myndigheterna under de första svåra åren. En annan man som också hade stor betydelse för Hitler var den nersupne poeten Dietrich Eckart. Han var narkoman och satt ofta inspärrad på mentalsjukhus. Eckart hade samma filosofi som Hitler att arierna var en överlägsen ras och att alla judar skulle utrotas. Han gav goda råd till Hitler och lärde honom tala bättre tyska samt lånade böcker till honom. Tack vara denna man så blev Adolf vän med en lång rad rika män, som senare skulle ge partiet mycket pengar till partiet. Nu hade Hitler resurser att starta ett nytt politiskt parti. Adolf var i särklass partiets bäste talare och ville nu prova att tala inför en större publik. Ledarna tyckte han var tokig när han ville tala i en lokal inför 2000 människor men Hitler gav sig inte. Den 24 februari 1920 ägde det första stora mötet rum i en sal som hette Hofbräauhaus. Adolf talade i flera timmar och hans tal blev en enorm succé. Han läste upp partiprogrammet sedan talade han fritt ur hjärtat. Det blev ett våldsamt liv i lokalen då kommunister och socialister skrek ut sina protester medan alla de andra applåderade. Adolf skrek att han ville kämpa för arbetarna, de lägre tjänstemännen och bönderna. Och applåderna steg i lokalen. Han vrålade ut att tyskar skulle förenas till ett Stortyskland och jublet steg till en orkan. Han skrek att Österrike skulle höra ihop med Tyskland och även staden Danzig och stora delar av Polen. Judar skulle inte få arbeta inom stat och kommun eller inom pressen och de skulle inte ens få vara tyska medborgare. Alla som kommit in i landet efter 1914 skulle utvisas. Efter att mötet avslutades hade Adolf många nya anhängare. Sommaren 1920 bytte partiet namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, NSDAP. Det är detta långa namn som man förkortade till Nazistpartiet och alla som var med i detta parti kallades för nazister. Adolf hade skyddsvakter som skulle hålla ordning på de stora mötena. Den bestod av en stor skara krigsveteraner och han gav de namnet Stormtrupperna, SA. Dessa män bar bruna skjortor. SA skickades även ut till andra partiers möten för att ställa till med bråk. Allt för att göra de andra partierna ofokuserade.
Sommaren 1920 fick Hitler idén att man måste ha en egen symbol så folket känner igen partiet samt att det var en flagga man kunde samlas omkring. Han ritade själv många förslag till en flagga innan han var nöjd. Till slut blev det en fana som var röd med en vit cirkel i mitten och i det vita skulle det sitta ett s vart hakkors. Han införde också ett nytt sätt att hälsa. Nazisten skulle sträcka ut sin högra hand framåt och lite uppåt med handflatan ner och skrika ”Heil Hitler!” Kunde man då också göra sina ögon runda som på en torsk så var det bra.
Sommaren 1921 ledde Hitler själv hela partiet. Nu började det strömma in pengar i form av gåvor från de rika och partiet fick råd att ge ut en tidning som hette Völkischer Beobachter. Den kom ut två gånger i veckan och i den stod det mest skvaller och lögner om judarna. Adolf fick vid denna tid en ny anhängare som skulle komma att bli en av hans närmaste män. Han hette Hermann Göring och hade varit en mycket modig stridsflygare under kriget. Efter kriget hade Göring arbetat som pilot på olika transportplan i Danmark och Sverige. Hitler fick nu fler anhängare och hans närmaste män var den värsta skara av slödder som Tyskland kunde visa upp. Det var mördare, kopplare, narkomaner, utpressare, sadister och ökända slagskämpar.

Ölstugekuppen

När Adolf Hitler var 34 år gammal 1923 hade han så många anhängare och soldater på sin sida att han ville försöka ta makten över hela Bayern. Den 8 november satt 3000 bajrare med varsin öl i den stora ölkällaren Bürgerbräukeller. De lyssnade på ledaren för den bajerska regeringen då han höll ett tal. Hitler hade förberett sin kupp länge och kom dit med sina vänner Hess och Göring. Han viftade med en pistol, hoppade upp på ett bord och sköt ett skott i taket och sedan intog han talarstolen. ”Den nationella revolutionen har börjat. Huset är omringat av 600 beväpnade män. Ingen får lämna salen!” skrek han. ”Om det inte blir omedelbart tyst ska jag ställa upp en kulspruta på läktaren. Regeringen har avsatts. Polisens lokaler har omringats och armén marscherar mot staden under hakkorsflaggan.” Detta var självklart en ren lögn från Hitler men publiken trodde honom och det var syftet med detta. Med stormtruppernas hjälp tog han Bayerns tre högsta styresmän till fånga och låste in sig med dem i ett angränsande rum. Hitler lovade att de skulle få vara med i den regering han och Ludendorff skulle bilda men hans fångar vägrade att tala med honom. Hitler insåg att hans kupp hade misslyckats. Armén sända stora förstärkningar mot Stormtrupperna och omringade de flesta vid en kasern i stadens utkant.
I ett försök att inta centrum blev de alla stoppade av polisen och armén. Hitler hade nu arresterats.
Den 26 februari 1924 stod Hitler inför en domstol och rättegången varade i 24 dagar. Han dömdes dock bara till fem års fängelse. Trots att Hitler blivit dömd till fem års fängelse så släpptes han ut redan den 20 december 1924 efter knappt nio månader.

Mein Kampf

Hitler var bara villkorligt fri. Med det menas att om han inte skötte sig skulle han föras tillbaka till fängelset. Han fick flera regler som måste följas. Hans parti ”Tysklands Nationalsocialistiska arbetarparti” var förbjudet och Adolf fick inte hålla några tal till folket. Nu när han inte fick hålla några tal och förmedla sina åsikter till folket så hade han ju istället boken Mein Kampf där han förde ut sina vanvettiga idéer.

Hitler tar parti

Nu gick det dåligt för Adolf och nazistpartiet då det gick bra för Tyskland. Allt var bra och människorna var nöjda. Tyskland hade fått låna stora summor pengar från USA. Som gjorde att Tyskland kunde bygga upp sin industri och de levde i lugn och ro. Det som nu hände var att hela västvärldens ekonomi rasade. Detta kallades för den stora depressionen som Hitler mycket skickligt kunnat förutspå. När ekonomin rasar så blir pengarna mindre värda och man trycker mera och det blir i sin följd bara värre och pengarna blir ännu mindre värda. Detta gjorde att 6 miljoner tyskar blev arbetslösa åren 1929 – 1932. Nu såg Hitler äntligen sin chans att bli ett ledande parti i landet. Oron var stor i Tyskland eftersom pengarna inte var värda något och många var arbetslösa. Det är sådana här tillfällen som gynnar maktgalna personer som Hitler.
Den 14 oktober 1930 hade hans väljare ökat från 810 000 till 6 409 600 röster. Nazisterna fick då 107 platser i riksdagen. Nu fanns det tio partier som alla hade mer än en miljon röster. Ingen hade så mycket röster att han själv kunde styra landet så alla kämpade och gjorde vad som helst för att nå det målet. I januari 1932 beslutade Hitler sig för att han skulle ställa upp i presidentvalet mot Hindenburg som var en svår motståndare. Hitler startade nu den mest ursinniga valkampanj som Tyskland varit med om. Han höll 20 stora möten snabbt medan Goebbels och Strasser talade på annat håll. Man klistrade även upp färgglada affischer över städerna och delade ut miljontals med flygblad och tidningar. Man använde också nu för första gången film och grammofonskivor i detta val samt bilar som for runt på gatorna med högtalare på taket där man skrek att man skulle rösta på Hitler. Trots allt detta arbete så vann Hindenburg valet och fick 49,6 procent av rösterna mot Hitlers 30,4. Lagen var sådan att man måste ha minst 50 procent av alla röster för att bli president och när ingen fått det så får man göra om valet.
Till nästa val så hade Hitler ytterligare massa möten där han lovade militären en större armé, bönderna högre priser, arbetarna skulle få arbete, kapitalisterna skulle få full fart på industrins hjul och affärsmän skulle få göra bättre affärer. Folket som levde i hopplöshet och förnedring blev lovade stora förändringar. Hitler byggde även upp ett hat mot dem som styrde landet. Allt var deras fel att det var många arbetslösa och att folk svälter. Han angrep judarna, kommunisterna, de allierade och Versaillesfördraget och lovade att rädda landet ur dess djupa nöd. Snart hade han fått alla med sig. Han var deras ledare och inte bara det även deras Gud. Men trots allt detta så vann Hindenburg för andra gången. Den gamle presidenten fick 53 procent och fick sitta kvar som president ett tag till. Nu dök det upp en man vid namn Kurt von Schleicher och var generallöjtnant och han skulle komma till stor nytta för Adolf. Han var en falsk man som slog sig fram genom att snacka skit om folk och gå bakom ryggen på dem. Det var nu som Hitler med hjälp av sina SA-soldater och sina högt uppsatta officerare han försökte få folkets röster med våld. De gick in och plundrade hus och vara fientliga mot kommunister och judar. De marscherade fram på gatorna och skapade skräck i folkets ögon. Men även denna taktik funkade inte för Hitler. Trots all skrämseltaktik och terror röstade de flesta tyskar emot Hitler. Nazisterna ökade visserligen med fem och en halv miljon röster men det var ändå inte mer än 44 procent. I riksdagen fanns det ett parti som kallades De tysknationella och de hade 52 riksdagsmän. Nazisterna samarbetade med detta parti till en början för att få tillräckligt många röster för att vinna alla omröstningar.
Den 23 mars 1933 hade Hitler nått sitt mål, nu var han Tysklands envåldshärskare. Nu ordnades ett stort möte som ägde rum på Berlins flygplats som heter Tempelhof och det blev den största demonstration som ägt rum i Tyskland. Där höll Adolf ett tal till mer än 100 000 åhörare och sa att han ville ”hedra arbetaren och arbetet” och att den första maj varje år skulle firas för att hedra den tyska arbetarklassen. Folket jublade men redan nästa dag skulle de få se på annat. SA ockuperade då alla fackföreningslokaler i hela landet och tog hand om alla pengar. Alla fackföreningsledare togs till fånga och sattes i koncentrationsläger. Nu fanns det inte längre någon lag och ordning i landet. Brunskjortorna det vill säga SA som alltid hade bruna skjortor på sig slog ner, arresterade och mördade vem de ville medan polisen stod och tittade på. Ingen vågade anmäla en nazist för den som gjorde det skulle bli nästa offer. Domstolarna vågade inte heller döma en SA-man för då visste man att domaren själv skulle bli mördad. Det var också nu som Hitlers hat mot judarna började komma fram. Han förbjöd dem att arbeta inom statliga verk. Stormgrupperna bröt sig in i deras hem och butiker för att misshandla eller döda dem och stjäla allt vad de ägde. Den första april 1933 förbjöd Hitler alla tyskar att handla i judiska butiker. Nazisterna höll många stora och pampiga möten. Hitler lyssnade inte till någon och lärde sig därför inte något nytt heller. Han avbröt alla när de talade för att sedan själv föra tal och tala i det oändliga för han älskade att lyssna till sin egen röst.
Han bytte snabbt ämne och kunde kasta sig mellan politik, hunddressyr, konst, teknik, historia eller vad som helst.
Ingen kände Adolf Hitler. Folket visste ingenting om hur han var privat, lika lite som man vet någonting om Gud. Detta gjorde att man aldrig hörde en enda rolig historia om Hitler. Han lämnade heller aldrig efter sig några bevingade ord eller citat. Han levde för sig själv i total isolering och dyrkades därför som en Gud av massorna.
Den 2 augusti 1934 dog Hindenburg och det är troligt att Adolf kunde räknas till de sörjande. Nu slapp han den gamle mannen som brukade läxa upp honom. Nu skulle riket ha en ny president men det ville inte Führern (Hitler). Han ville ha all makt för sig själv och bestämde därför att det inte skulle finnas någon president. Landet skulle styras av en enda man och han skulle vara både führer och rikskansler. Den mannen var Hitler. Officerarna måste svära en trohetsed till Adolf personligen och när detta var gjort fanns det inte någon som kunde stoppa diktatorn.
Nu formades skolorna helt efter Hitlers idéer. Läsa, skriva och räkna var inte det viktigaste nu. Eleverna tränades så de fick fram starka och sunda ungdomar som kunde bli bra mödrar och tappra soldater. Det viktigaste var att de fick en politisk och fysisk uppfostran. Alla läroböcker skrevs om så att alla barn fick lära sig hata judar och slavar och att älska führern och fosterlandet. De fick lära sig ”tysk fysik” och ”tysk matematik”.
De unga måste vara med i Hitlerjugend och över tio miljoner ungdomar var med i de olik nazistiska ungdomsförbunden. Alla pojkar fick soldatutbildning. Även flickorna fick lära sig att marschera med tunga packningar. Flickorna måste arbeta på bondgårdar men först och främst skulle de tränas till att bli sunda mödrar till friska barn. Det var deras plikt att föda många barn till Adolf Hitlers Tredje rike.
I skolan så har man lärare men i dessa skolor var Hitler deras stora lärare. Han var deras Gud och lärde dem hata judar innan de ens lärt sig gå. Hitler ända skolplan var att eleverna skulle lära sig hata judar och att flickorna skulle frodas och bli bra mödrar framöver och pojkarna skulle lära sig att strida och bli modiga soldater. Hitler skapade även SS soldater som skulle få ta hand om judefrågan framöver. De soldaterna var eliten. Man var tvungen att vara en viss längd och väga en viss mängd för att få vara med i SS. Den stora ledaren som kom att stå Hitler närmast var Heinrich Himmler. Han blev Hitlers andra hand och hade samma tankar om judar som Hitler.

Tyskland rustar för krig

Tyskland skrev tidigare på Versaillesföredraget efter Första världskriget och där stod det att de inte fick ha mer än 100 000 man i sin armé och man fick inte heller ha mer än ett visst antal krigsfartyg och kanoner. Men det var Adolfs sista tanke på detta avtal. Han ville helst av allt ha ett krig och började rusta upp sin armé. I oktober 1934 fick armén order att öka antalet soldater med det tredubbla till 300 000 man. För att lura alla andra länder höll Hitler stora möten där han talade om fred och dessa tal kunde man även få höra i radio. I alla intervjuer för utländsk press sa Hitler att ”ett nytt krig är otänkbart” och att ”Tyskland hade större erfarenheter än något annat land av de olyckor som krig för med sig”. Han sa också att ”Tysklands problem kan inte lösas genom krig”. Natten till den 10 november 1938 har sedan dess kommit att kallas för ”Kristallnatten” och den vecka som följde har fått heta ”Glaskrossningsveckan”. Synagogor, butiker och hem brändes ner. Judiska män, kvinnor och barn arresterades och många av dem mördades. En del blev ihjälslagna, andra sköts, många dränktes eller brändes inne och andra slog ihjäl sig när de kastade sig ut ur brinnande hus.
Nästa dag så fick Göring en rapport från Heydrich som sa att man hade bränt eller slagit sönder 815 butiker, 171 boningshus och 195 synagogor. 20 000 judar hade infångats, 36 hade dödats och 36 andra var svårt sårade. Dagen därpå kunde han tala om att 7500 judiska butiker hade plundrats. Det har senare visats att antalet dödade var många fler. Många SS-män våldtog denna natten judiska kvinnor och de SS-män va de ända som gjort sig skyldiga till detta brott och var därför dem som blev straffade. Inte för att Adolf tyckte synd om offren utan därför att han förbjudit samlag mellan arier och judar.

Andra världskriget ett faktum

Den 1 september 1939 marscherade de tyska arméerna från norr, söder och väster in över den polska gränsen i riktning mot huvudstaden Warszawa. Hitler kallade detta för ”blixtkrig”. Det tyska flyget dånade in i massor för att bomba polska trupper, ammunitionsupplag, broar, fabriker, järnvägar och städer. Detta var första gången man använde sig av denna krigsteknik. Under tidigare krig så hade trupperna mötts på slagfältet men nu började man bomba stora städer som var fyllda av civila människor. Man gjorde inte längre någon skillnad på soldater, gamla gubbar, kvinnor och barn. Bomberna skördade sina offer blint och spred skräck och död. Även i Berlin var folk rädda för de trodde att brittiskt och franskt flyg skulle bomba deras stad i vilket ögonblick som helst.
De flesta generaler tyckte att Hitlers anfall var rent vansinne. Det var i stort sett bara Adolf och några av hans män som satte igång allt våld. Han verkade själv mycket förvirrad och mycket nervös, nästan desperat. I sina tal och via radio och tidningar ljög han och sa att han hela tiden försökt att undvika kriget men att polackerna vägrat att förhandla och att det var de som angripit Tyskland. Efter segern i Polen så fortsatte Hitler uppåt i norr mot Danmark som blev en enkel seger medan man i Norge möter motstånd till sjöss. Efter att Polen angripits så var både Storbritannien och Frankrike i krig mot Tyskland. De avvaktade dock in i det sista och lite för länge. Britterna hade en flotta på sju jagare och fyra kryssare och hade lätt gjort slut på de tyska skepp som fanns på palts vid Norge. Men britterna tvekade lite för länge och Norge var nu i Hitlers händer.
Adolf led av storhetsvansinne och lyssnade inte till någon av sina generaler utan bestämde allt själv. När det sedan gick på tok fick hans män veta att det var deras fel. Han var vid denna tid mycket nervös, hetsig och hysterisk. I slutet av april 1940 bestämde han att anfallet i väst skulle börja den 8 maj. När den dagen var inne var det så uselt väder att han fick vänta i två dygn till. Från början hade han tänkt sug att göra som tyskarna gjort under det Första världskriget, nämligen att gå runt Frankrikes försvarsmur för att ta vägen genom Nederländerna och Belgien. Detta var också vad man i väst hade räknat ut att han skulle göra och därför hade man koncentrerat sina trupper till detta område. I sista stund kom en general som hette Manstein till führern med en helt annan plan. Det var första gången Hitler lyssnade till en av sina generaler och sa att idén var bra. Den tyska armé som gick till angrepp bestod av 89 divisioner samt 47 i reserv. Här fanns 3 000 pansarfordon varav 1 000 tunga tanks. Denna pansarkolonn var 15 mil lång och 8 mil djup. Före denna armé flög våg efter våg av de fruktade Stukabombplanen som luckrade upp det lilla försvar som fransmännen kunde erbjuda. Britterna förlorade 40 plan och fransmännen förlorade 70 tanks. Den 14 januari intog Adolf huvudstaden som stod helt utan försvar.
Den 15 augusti gjordes det första stora flyganfallet mot England. Stora svärmar av tyska plan for iväg över kanalen, men det visade sig snart att Görings flyg inte var så överlägset det brittiska flygvapnet, Royal Air Force, RAF. Britterna lyckades göra stor skada på den tyska flottan. Många skepp sänktes i de tyska hamnarna. I Dunkerque sjönk 84 pråmar och längs kusten sprängdes förråd med 500 tusen kilo ammunition samt flera stora lager med mat brann ner. Nu blev det hett om öronen för Hitler. Ingen trodde att han skulle klara av att erövra Storbritannien. Hitler kunde se tillbaka på en lång rad överlägsna segrar, men måste erkänna det ena nederlaget efter det andra. Varför britterna var så överlägsna i luftkriget var att de hade tillgång till radar. Det var första man använde radar i krig. I juni skrev Churchill som var Storbritanniens president ett brev till Stalin där han föreslog att Storbritannien och Sovjetunionen skulle göra gemensam sak mot Hitler som nu ville skaffa sig makt över hela Europa. Stalin svarade att tyskarna inte var något hot mot Sovjet. Men som många andra blev lurade under detta krig så blev även Stalin lurad. Den 29 juli 1940 hade Hitler redan bestämt sig för att börja krig mot Sovjet men han måste vänta till våren 1941. Hitler sa själv, att när Ryssland väl är krossat finns det inte längre något hopp för Storbritannien. Den 3 oktober talade Adolf till det tyska folket och sa att ”Sovjetunionen har brutit samman, fienden har slagits och kommer aldrig att resa sig igen”. Trots att tyskarna hade förstört flera hundra jaktplan visade sig att Sovjet kunde sätta in massor med nya plan. Adolf hade varit för snabb med att ta ut sin seger. Nu stod tyska arméer bara 30 mil från Moskva och en rysk armé på 500 000 man hade grävt ner sig vid Smolensk för att skydda huvudstaden. Hitler trodde redan att han hade vunnit historiens största krig men nu började höstregnen att förvandla alla vägar till gyttja för att sedan följas av den fruktade ryska vintern med köld och snö. Trots detta gav Hitler order om att inta Moskva. Den 2 oktober startade den stora framryckningen och Adolf gav den namnet ”Operation Tyfon”.
Den 20 oktober stod man bara sex och en halv mil från Moskva men nu hade regnet gjort sitt och den tyska hären stod med lervälling upp till knäna. Snart sa man att den värsta motståndaren var ”major Gyttja”. Generalerna började tvivla på att man någonsin skulle nå fram till Moskva och samma tvivel spred sig bland deras män. Samtidigt som ryssarna gjorde allt hårdare motstånd så var vintern strax bakom hörnet. De tyska soldaterna var inte rustade för vintern medan de ryska soldaterna var vana vid denna kyla och hade full utrustning. Kulsprutor och pansarvärnskanoner slutade att fungera och varje regemente hade mist 500 man som frusit ihjäl. Trots alla motgångar gav Hitler order om att man skulle göra ett nytt försök att nå fram till Moskva. Hans arméer hade tagit sig 80 mil in i landet och hade bara tre mil kvar till huvudstaden. Den 4 december var det 31 grader kallt och dagen därpå var det 34 minusgrader och många tusen tyska män frös ihjäl. Ryssarna gick nu till attack med allt större styrkor från alla håll. Den 5:e bröt det tyska anfallet ihop och man led sitt allra värsta nederlag. För första gången måste det Tredje rikets arméer fly för en övermäktig fiende. Världen fick nu se att Hitlers styrkor inte var oövervinnerliga som man tidigare hade trott. Adolf var rasande och skyllde alla motgångar på sina generaler. I ilska rensade han ut massor av folk i militärledningen. Den 26 april 1942 utsåg Hitler sig själv till högste chef, regeringschef, högste domare och partiledare. Det första han gjorde var att förbjuda alla sina trupper att fly. Nu insåg Adolf att han inte kunde ta detta stora land. Den 5 juli år 1943 startade den tyska krigsmakten sitt sista stora angrepp mot Ryssland. Eftersom man hade lidigt så många nederlag och mist så många soldater måsta man ta ut allt yngre män till sin armé. Ryssarna hade bara väntat på detta så tyskarna led ett svårt nederlag och måste fly. De allierades bomber föll i allt större mängd över de tyska städerna och flygkriget rasade över det Tredje riket. Nu fick det tyska folket känna på krigets fasor. Varje dag kom britterna och varje natt kom USA och båda lär sin dödsbringande last falla över fabriker och hem. Hitler vågade inte ens besöka de bombhärjade städerna, han var för känslig för att se förödelsen. Vid minst sex olika tillfällen under 1943 försökte man föra attentat mot führern, alltså döda Hitler. Trots att många officerare ville se honom död var många för fega att gå med i de sammansvärjningarna som ville se Hitler död.

Slutet för Hitler

Den 6 juni 1944 närmade sig över tusen skepp fullastade med soldater, vapen och fordon. Invasionen var ett faktum. ”Dagen D” som kom att bli den dagen då kriget fick ett slut. Klockan 6 hade de allierade tagit sig i land och skaffat sig tre fästen i Normandie och nu fick de stöd av flottan och av RAF. När de tyska officerarna till slut insåg var huvudanfallet höll på att sättas in, ringde de till Hitler och bad att få flytta två stridsvagnsdivisioner till Normandie. Adolf gav till svar att han först ville se vad som hände och sedan lade han sig för att sova. När han klockan tre samma dag gnuggade sömnen ut ögonen nåddes han av budet att fienden hade brutit sig igenom hans atlantvall som Adolf hade lagt ner mycket möda på att göra denne så stark som möjligt. Det höll dock inte länge med de allierades styrkor i framfarten. Den tyska armén hade överrumplats och Luftwaffe hade jagats bort. Samma sak var det med hans flotta.

Den 4 juli gick ryska arméer in i Polen och fortsatte i riktning mot Tyskland och då måste nazisterna snabbt sätta in alla de reservtrupper de kunde få fram. Nu hade man inte en enda man till att sätta in i väst. Detta ledde till tyska västarméernas undergång. Rommel och von Rundstedt ville få Hitler att göra slut på kriget men denne fortsatte envist. Adolf och hans Tredje rike stod nu politiskt isolerade och helt ensamma mot en lång rad av fientliga riken vars arméer obönhörligt trängde fram från flera håll. När de allierade hade gått i land i Frankrike och ryssarna stod med en stor här i Polen insåg så gott som alla tyska generaler a...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Adolf Hitler från hans födelse till sin död

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-06-11

    Ett mycket intressant och bra

  • Inactive member 2006-11-24

    Mycket bra skrivet!

  • Inactive member 2007-03-01

    Så sjukt bra ;)

  • Inactive member 2007-03-01

    Tyvärr. Ett arbete som berör d

  • Inactive member 2007-05-20

    En bra text med mkt fakta!

  • Inactive member 2007-09-25

    mycket bra information det ble

  • Inactive member 2007-11-29

    bra text precis vad ja behövde

  • Inactive member 2008-03-24

    Grymt bra fakta, så himla bra

  • Inactive member 2009-04-26

    Grymt bra text med mycket fakta!

  • Simon Jannerberg 2009-11-18

    nice1 there

  • Inactive member 2010-02-20

    du har ju skrivit av hela adolf och det stora kriget boken jag läser den just nu precis samma ord .. palla

  • Inactive member 2010-02-20

    om inte du tar bort ditt arbete kommer jag anmälla det ! man får inte skriva av det är inte lagligt !!!!!! herregud du har fan skrivit av hela boken.

  • Inactive member 2010-05-02

    Töntig inledning

  • Inactive member 2010-12-06

    Bra skrivet! väldigt intressant om man bortser på vissa punkter som du har missat...Men annars var det Super!

  • Inactive member 2015-03-15

    Det är intressant att du kopierat boken "Adolf och det stora kriget" av Bengt Sändh RAKT AV utan att ens orkat skriva om det med egna ord. Nej den finns inte på internet och ja den är svår att få tag i, men hallåååå nån måtta får det väl vara. Detta är ett plagiat uppifrån och ner.

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-26]   Adolf Hitler från hans födelse till sin död
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3184 [2020-06-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×