Bangladesh

15 röster
26233 visningar
uppladdat: 2004-05-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Frågeställning:
Vad är problem i landet?
Varför finns problemen/Vad är orsaken?
Vad kan man göra mot problem/för att lösa problemen?

Inledning
Jag valde att jobba om Bangladesh därför att jag tyckte landet var intressant, det som intresserade mig var hur utvecklingen såg ut med tanke på den stora folktätheten och tillväxten som jag innan jag började arbeta kände till lite grann om. Vad som mer intresserade mig var hur det gått efter att landet hade slagit sig fritt från Pakistan. En annan orsak var att jag tidigare hade gjort ett arbete om u-landet Tanzania i engelska och vill se vad skillnaderna mellan ett afrikanskt och asiatiskt u-land var.

Sammanfattning
Bangladesh har en väldig massa problem. Det största problemet är framförallt fattigdomen bland människorna som är förfärligt, många människor lever i total misär utan pengar mat eller kläder. Många har inte ens råd att studera trots att själva studierna är gratis under grundskolan det som kostar är studiematerialet. Utbildningen är heller inte så bra, cirka 1/3 utav lärarna är utan en ens grundlig utbildning, bara ungefär 1 på 70 har en bra lärarutbildning. Lärarna måste utbildas bättre så barnen kan bli utbildade bra. Lönerna och arbetsförhållandena på fabrikerna är också väldigt dåliga, det måste förbättras så att arbetarna kan försörja sig och så deras hälsa inte skadas och så inte sjukdomar skapas. Det finns inte heller vägar eller elektricitet till hälften av alla städer. Trots alla problem så är landet uppåtgående och avancemanget sker med en relativt snabb och stabil formkurva.



Ett Bangladeshiskt klassrum.








Geografi & Historia
Bangladesh är ett land som ligger i Asien, i det så kallade Indiska Subkontinenten. Bangladesh gränsar till Indien och Burma. Indien ligger slingrat runt Bangladesh från alla väderstreck förutom söderut där Bengaliska viken befinns. Bangladesh ligger på den plats där det gamla Östpakistan låg. Östpakistan var en del utav Pakistan som var uppdelat i två delar som låg på Indiens två sidor, som bildades efter att engelsmännen lämnade sin kolonisering i Indien 15 augusti, 1947. 34 år senare så slog Östpakistan sig till sin frihet och vann den. Med det bildades den nya republiken Bangladesh. Bangladesh geografiska plats är en väldigt utsatt sådan därför det ligger så lågt nära vattenytan och blir så ofta utsatt för översvämningar och liknande naturkatastrofer.
Bangladesh har bara 33 år (år 2004) på nacken sen landet blev en självständig republik. Därför har inte landet haft någon tid på sig att styra sitt land efter egna lagar och vis. Det tog ända till 1991 innan landet hade sitt första demokratiska regeringsval. Innan det hade landet haft fyra olika regeringschefer som alla tog sig till styret med hjälp av våld och alla blev även störtade med våld eller med uppror. Så landet har varit ständigt i obalans sen självständigheten. Landet har haft som regel ända sedan landet bildades att det ska vara ett demokratiskt land men detta har inte lyckats fullföljas alls.
Innan det att britterna koloniserade Indien och bengalen där nuvarande Bangladesh ligger så var det franskt. Det var det ända fram till i början av 1700-talet någon gång, då britterna lyckades erövra det gamla franska kolonierna. Men det tog till så sent som till 1858 innan det stora brittiska imperiet lade under sig Indien totalt och kunde styra det. Men britternas styre över indien varade bara i 89 år, fram tills 1947. Då lyckades Indierna göra sig fria, allt detta skedde utan våld. Under ledning av den store Mahatma Gandhi som förespråkade icke-våld ända fram till sin död. Han vigde sitt liv för att göra Indien fritt från Storbritannien, och allt skulle vara förgäves om dom brukade våld. Då skulle de vara lika svaga som Engelsmännen.

Befolkning
Bangladesh är ett ord på Bengaliska och betyder Bengalernas land, som också landet är och består till större del av, Bengaler utgör ca 98 % av befolkningen. Bengali är också det språk som är officiellt och som nästan alla talar. Att i princip alla i landet talar samma språk är en väldigt bra sak som underlättar för landets utveckling speciellt i handel och utbildning. Detta är i tillskillnad från många afrikanska länder där dom talar ett tiotal olika språk och det blir enormt svårt i t ex skolorna där det officiella språket är ett språk som varken elever eller lärare kan flytande. Allt detta pga. av koloniseringen, men i Bangladesh är språket inga större problem. Men det finns även några små grupper som talar andra språk, t ex Urdu, Hindi och Tibetanska språk. Fast i många fall kan dom även prata och förstå Bengaliska. Den större delen av befolkningen bor ute i landsbygden, men människor flyttar hela tiden in i städerna för att få en bättre utbildning samt lättare kunna få jobb. Fast det är inte bara bra att de flyttar till storstäderna, det dåliga blir att slumområden bildade så kallade ghetton där de fattiga bor. Det går inte alltid så bra för dem heller när de flyttar till städerna; barnen får kanske inte alltid plats i de redan överfulla skolorna. Föräldrarna får inte heller något ”bra” jobb därför de går utan en utbildning och får då ta ett sämre jobb med en mycket lägre lön samt sämre arbetsförhållanden, och det bildas en liten ond cirkel. Trots att Bangladesh är världens folktätaste land bor det bara ca 7,8 miljoner människor i landets största stad Dhaka, när det i hela landet bor ungefär 133 miljoner människor (2002) och befolkningen ökar hela tiden. Befolkningstätheten är enorm i Bangladesh, det är det folktätaste landet i världen. Det bor inte mindre än 926st/km2.


Utbildning
Bangladesh är ett land med en väldig massa problem. Ett av dom stora problemen är den stora tillväxten av människor varje år, som gör det enormt svårt för landet att lyckas att hålla en hög utbildning. Befolkningen ökar i Bangladesh med mer än ett par miljoner varje år. Detta förvärrar såklart situationen i skolorna där det redan är överfullt och har vare sig några riktiga klassrum och har oftast outbildade lärare. Bangladesh håller långt ifrån en hög utbildnings-nivå. Det stora problemet att det blir så, är att det saknas pengar, kanske inte bara att det saknas utan att de prioriteras ibland på fel saker. Att det prioriteras fel är inte riktigt rätt ord, utan mer att det inte har någon riktig plan för hur allting ska skötas, som t ex när dom lånar in pengar.

Skolsystemet består utav en femårig grundskola som är gratis för alla, förutom det att de måste själva betala sitt material t ex böcker, pennor och liknande. Efter grundskolans följs det upp med ett fem år långt högstadium och sedan ett tvåårigt gymnasium. Skolan börjar när man är ca 5-6 år. Även om nu de flesta börjar i skolan som visserligen är bra, så hoppar många av och ca bara 1/3 utav de som påbörjade utbildningen fortsätter vidare till högstadium. Det går dubbelt så många pojkar än flickor i skolorna, men för att förbättra situation för flickor så har regeringen infört att det är åtta års fri undervisning för flickor till skillnad från pojkar som har kostnadsfri undervisning bara de första fem åren. Regeringen har satsat mycket pengar de senaste åren på utbildningen och den blir hela tiden bättre, men kompetensen hos lärarna håller ofta inte måtten. Läskunnigheten i landet är väldigt låg, 1995 uppskattades läskunnigheten till ¼ utav befolkningen, det är speciellt ute på landsbygden som det är problem. Det är framförallt äldre människor som inte kan läsa pga. att när de var små fick de aldrig den stora möjligheten att gå i skolan och lära sig saker. Därför tycker dom ibland inte heller att deras barn behöver gå i skolan, de tänker antagligen ”Se på mig, jag har inte gått i skolan men jag klarar mig lika bra utan”. Därför väljer det hellre att låta sina barn vara kvar hemma och jobba istället, och kunna istället kunna tjäna ihop mer levebröd åt familjen. Folkundervisningen i landet har en relativt kort historia och har inte funnits längre än sen början av 60-talet. Så människor som är födda före 60 hade ju aldrig chansen att studera, förutom den rikare delen av befolkningen som kunde studera på privatskolor, men som var alldeles för dyra för ”vanliga” människor. Även efter det att folkundervisningen infördes så var det ovanligt att folk gick till skolan, inte förrän i början av 90-talet, började större delen av barnen gå till skolan. Men även då alldeles för få. Om Bangladesh ska bli ett i-land måste utbildningsnivån höjas avsevärt och framförallt måste alla barn gå till skolan istället för att jobba. Ett exempel på den dåliga utbildningen, är att utav de 325 000 lärarna som undervisar i Bangladesh har bara ca 237 000 en grundlig utbildning och ungefär bara 5 600 en professionell lärarutbildning. Ett annat är att det går minst ungefär 80 barn i varje klassrum/klass. De här sakerna måste givetvis förbättras för att landet ska hålla en bra utbildning. Bygga ut undervisningssalarna eller bygga fler! Utbilda lärarna på ett bättre sätt som visserligen är svårt för ingen kan mycket bättre.

Sjukvård
Sjukvården i landet är extrem dålig, den håller verkligen inte måtten. Det går drygt 7500 människor på varje läkare, och ca 3600 på varje sjukhussäng. Sjukhusen ligger nästan bara koncentrerade runt storstäderna, även om inte större delen av befolkningen bor där. Men det är en extremt klurig situation vara sjukhusen ska placeras med tanke var alla människor bor.



Barnarbete & Arbetsmarknad
Barnarbete är alltjämt ett stort problem i många länder framförallt i Bangladesh. Det bor ca 2 miljoner gatubarn i landet och i mitten av 90-talet var 12 % av arbetskraften barnarbete men de siffrorna har sänkts och ligger runt 6 % nu. Men i det är inte alla tusentals prostituerade barn från ca 8-12 år medräknade, som prostituerar sig för att tjäna pengar till familjen eller sig själva. Ofta blir dom tvingade av folk som försörjer dem och ibland även av sina egna föräldrar. Prostituerade kvinnor i Bangladesh är heller inget ovanligt. Där det kan finns bordeller med flera tusen prostituerade, det kan finnas flera tusen inhysta kvinnor på bara ett kvarter. Vissa bordeller är även statligt godkända.
I textilfabrikerna i Bangladesh finns det mycket barnarbete och även på jordburk på landsbygden och i farliga jobb på fabriker. Sju miljoner barnarbetare uppskattas det att finnas i Bangladesh. För ett antal år sedan var det mycket mer, men efter att nya regler trädde i kraft efter stora påtryck utifrån, så blev de tvungna att sluta. Till följd av det har barnen, som tidigare jobbade blivit kriminella och/eller lever i fattigdom. Arbetslösheten i Bangladesh är väldigt låg och befinner sig på ca 1,2 %. Men antalet undersysselsatta uppgår till nästan hälften av befolkningen ca 40 %. Att man är undersysselsatt menas att man jobbar mindre än vad man vill. Detta är ofta ett problem i många fattiga u-länder. Alltmer kvinnor har börjat jobba, speciellt jobbar dom inom textilsektorn och konfektionsindustrin. Lönerna och arbetsförhållanden är inte så bra som för män. Men att kvinnor ha börjat jobba allt mer, ger det dem en egen inkomst, status och också kanske bättre självkänsla. Fackföreningar existerar knappt i Bangladesh bara några få procent av arbetskraften ingår i en fackförening. Det är nästan bara i de största städerna och i statliga arbeten där folk är med i ett fack. När folk är missnöjda med arbetsförhållanden blir det oftast gammalmodiga storstrejker, som verkligen inte gynnar näringslivet. På grund av de dåliga arbetsförhållanden med dålig miljö, dåliga löner bildas dålig hälsa och många människor dör utav sjukdomar som knappt längre existerar i den rikes värld, som t ex här i Sverige. Vart sjunde barn dör innan det fyllt fem, och över hälften av barnen innan 5 år lider av undernäring.

Ekonomi & Näringsliv
Bangladesh är ett utav världens fattigaste länder med en BNP/invånare på runt 389 US dollar. Över hälften av befolkningen lever ett fattigt liv med undernäring och hälsoproblem. Landet ligger på ett väldigt utsatt ställe där det allt för ofta bli utsatt för ödeläggande naturkatastrofer som t ex översvämningar och cykloner. På grund av detta uteblir ofta skörden på många olika ställen. Trots detta så har Bangladeshs ekonomi en stabil ökning och har haft det sedan 90-talets början. För att de ska kunna fortsätta ha en säker ekonomi och kunna sänka fattigdomen i landet måste de skapa ett säkrare jordbruk så det inte blir lika beroende av om det blir naturkatastrofer som nu. Bangladesh är ett utav det mest skuldtyngda landet i världen men erhåller också bland de största bidragen i världen. De var en av de tre största biståndsmottagarna under mitten av 90-talet. Men bistånden motsvarade då bara 1/5 utav landets utlandsskulder. Nu har mycket av bistånden slutat pga. att Bangladesh inte lagt pengarna på ”rätt” sak enligt vad bidragsutdelarna tycker. Staten får inte in så mycket pengar på skatter därför skatterna är så väldigt låga, men efter att momsen höjdes 1991 ökade landets inkomster snabbt, redan två år senare var intäkterna från momsen dubbelt så stor som löneskatterna. Det statliga företagen är i enormt underskott, de beräknas med att gå back med över en halvmiljard US dollar varje år. Men trots alla dåliga saker i landet så går mycket inom ekonomin uppåt, på en ca bara 5 år kan man se en formkurva med en ökning på runt 28 % av BNP per capita. Om befolkningstillväxten inte skulle varit så stark så skulle man se en ännu starkare procentökning av BNP per capita.

Jordbruket står för ca 65 % utav landets sysselsättning men det motsvarar bara 3 % av BNP. Ett enkelt påstående är att jordbrukets måste effektiveras, drivas med mer maskiner. Så att den mänskliga arbetskraften kan användas på andrar ställen t ex lärare, läkare och liknande. 2/3 utav landets areal är uppodlat men de har inte fulländad odling kring de stora flodernas deltalandskap, där den måste bli bättre och dem måste skapa bättre konstbevattning. Bara en femte del utav den odlade jorden bevattnas, men om dom skulle med hjälp av ytterligare konstbevattning och med nyare teknik skulle skörden kunna mer en dubblas.
Jorden är uppdelad så att de rika odlarna äger nästan all jord till skillnad från det mindre som nästan inte äger någonting. Därför skapas det en stor klyfta mellan det rika och fattiga jordägarna, som inte är bra, de rika blir bara rikare och de fattigare bara fattigare. Detta är ett problem som ofta förekommer i u-länder. Detta måste stoppas om det ska bli ett jämställt och demokratiskt samhälle. Bangladesh är en av världens största risproducenter, fyra femtedelar utav den odlade marken i Bangladesh är risfält. De olika odlingarna i landet är bland annat vete, potatis, oljeväxter och frukt. Framförallt också jute som är i särklass den viktigaste exportgrödan. Bangladesh är den största producenten i världen av jute och produkter av jute. Jute är ett slitstarkt textil som används till bland annat säckväv. Men vad som är dåligt för Bangladesh är att jute har sakta men säkert börjat ersättas av syntetiska material vid te x tillverkning av säckar, detta innebär stora problem för Bangladesh. Avverkningar av skogen i landet har skett, speciellt har man minskat på bambuträd. Men även utav Mangroveträden har minskat, detta är ej bra därför dem brukade skydda mot tidvatten vågor och liknande. Men regeringen håller på att planterar tillbaka träd igen, vilket är bra. Men man planterar för lite, avverkningen blir större än planteringen, vilket inte är bra. Fisket är betydande, framförallt för proteintillskott. Fiske är även bra för småbönderna som kan ägna sig åt fiske ibland när jordbruket inte går så bra. Ungefär två miljoner Bangladeshier sysselsätter sig med havsfiske.

Industrin i Bangladesh håller inte så väldigt hög nivå. Industrin var rejält eftersatt när Bangladesh bilades. Trots att Bangladesh har haft en rejäl ökning sen dess så är industrin fortfarande efter. Den större delen består av jordbruks förädlingar, med speciellt jute som är Bangladesh stora exportvara. Bangladesh innehar inte så värst många stora industrier eller fabriker, dom flesta är små privat ägda företag som inte tjänar mycket mer än att livnära sig själv och sin familj. Bangladesh har allt sedan det blev en självständig republik låtit industrin blivit allt mer avreglerad och privatiserad, så privata företag är nu allt mer betydande. Jute och färdigsydda kläder står för nästan alla exportvaror. Sextio procent utav exporterna står kläderna för, och jute är överlägset den största grödan som exporteras och även mycket jute produkter som till exempel vävda säckar exporteras ut. U-länder får ofta från de ”giriga” rika länderna dåliga priser för sina varor, och inte samma pris som om ett rikt land skulle köpa av ett annat land. Nästa projekt för industrin är att tillverka en industri som producerar konstbevattning. Industrin är på väg uppåt, Bangladesh har tjänat mycket pengar på det att det själva gör produkterna av jute istället för att sälja det billigt till andra länder som gör det till produkter. För att tjäna ännu mer borde de starta industrier som producerar produkter istället för råvaror.











Kommunikation
I Bangladesh är inte landsvägar de bästa transportledarna som man tar förgivet här i Sverige, inte heller är det järnvägar, utan det är floderna. Det beräknas att finnas ungefär 840 mil med transportabla vattenleder i Bangladesh. Ungefär sjuttio procent utav den totala godstrafiken sker genom flodtrafiken. Det som är så bra med floder som transportsätt är att det är billigt och Bangladesh består till stora delar av floder och deltan. De största hamnarna finns Chalna och Chittagong. Varför de inte använder landsvägar eller järnvägar, det är därför att det är dyrare att underhålla med tanke på att det kan på grund av naturkatastrofer förstöras. Vägnätverket samt el-nätverket håller en väldigt låg standard. Utav landsbygdens ungefär
60 000 byar är det ungefär bara var trettionde ansluten till en väg, samt bara var fjärde har elektricitet. Ett mer avancerat och bättre väg- samt järnvägsnätverk håller på och byggs i Bangladesh, detta med hjälp från världsbanken. Projektet kallas Jamuna Bridge Project och meningen är att det ska binda ihop landets östra delar med de västra. Före det här så har den västra samt östra varsitt järnvägsnätverk, konstruerade på olika sätt med olika bredder på spåren. Jamuna Bridge Project antas ha stor vikt i landets utveckling av kommunaktionen. Bangladesh har i stort sett bara en flygplats, Zia International Airport denna är heller inte så fin och avancerad. Men flygtrafiken och turismen har sedan 80-talet blivit mycket bättre och gav i inkomst cirka 23 miljoner Amerikanska dollar 1998. Landets kommunikationer måstre förbättras, det är väldigt bra att det genomför ett projekt så att landets vägnätverk slås ihop så de kan lätt transportera mellan varandra. Elektricitet måste också finnas i alla byar så att folk kan kommunicera genom telefon och dator, om viktiga saker.

Politik
Bangladesh har enligt papperna en demokrati, men denna är inte alls bra. Under 90-talet så har inte politikerna lyssnat på vad folket har sagt och hur dom vill ha det. Utan de har överskuggats utav maktkamper och fiendskap mellan de två största politikerna i landet, Hasina Wajed och Khaled Zia. Dehär två kvinnorna har regerat i landet som premiärministrar båda två. Wajed regerade från 1996 till 2001 och Zia från 1991-1996 och från 2001 till nu och vidare. Landets politik har präglats av vem som ska styra istället för att hjälpas åt som civiliserade människor och göra det bästa för folket.
















Vad kan man göra för att lösa problemen?
(Egna Åsikter)
Bangladesh är ett land med en väldig massa problem, det är ofta en massa små problem. Jag tror man måste se rätt långsiktigt för att kunna lyckas i det här frågorna. Man måste verkligen satsa mycket på utbildningen, barnen är ju faktiskt landets framtid. Man kanske får avstå från det lyxigaste och bygga upp en stark medelklass i landet istället. Med tanke på att många människor flyttar ifrån landsbygden för att flytta in till städerna så finns det ju ett intresse för att gå i skolan och jobba i städernas fabriker. Så vad jag tycker att regeringen borde göra är att bygga ut städerna med fler hus och boplatser, man borde inte bygga några lyxigare varianter men inte heller några så kallade dåliga, det ska vara så vem som helst kan bo där. För om man bara bygger massor med undervärdiga så bildas slumområden som verkligen inte är bra. Därför att det bara växer och till slut är slumområdena så stora att det inte går att stoppa och förbättra, för de är för många som bor där och de finns då ingen plats för dem. Så därför borde de ha en långsiktig plan hur det ska bli och bygga ut städerna så många kan bo där, istället för att de ska bo på landsbygden där utbildningen och sjukvården inte alls är lika bra.
För att dom som flyttar in till städerna ska kunna ha något att jobba med så måste fler företag startas både fabriker och inom servicesektorn. Kanske borde någon utomstående gå in och starta företag i landet, för att det som bor där kanske inte har råd. T ex kan stora internationella företag gå in och bygga fabriker i de fattiga länderna som t ex Bangladesh. De ska göra som t ex Nike, tillskillnad från att det ska ge arbetarna respektabla löner, bra arbetsförhållanden och inte tillåta barnarbete. Företagen ska även skatta så att inkomsterna inte bara går till dem själva, som det i vissa fall gör. Detta så att u-landet kan få in pengar och en god cirkel börjar. Detta är givetvis lättare sagt än gjort, men det är en början att i alla fall börja planera på något.
För vad skulle det göra för de stora företagen som t ex Nike, Adidas och biltill...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bangladesh

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-24]   Bangladesh
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=3134 [2019-10-20]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×