Utvärdering av Berwaldhallens konsert

3405 visningar
uppladdat: 2004-05-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Symfonikonserten den 5/12-03

Precis timmarna innan konserten skulle börja, gick jag en promenad inne i stan. Jag kunde inte låta bli att fundera över hur det skulle se ut i lokalen och hur symfoniorkestern skulle spela. Eftersom jag har varit på föreställningar i Kungliga Operan, associerade jag mycket till just detta upplägg. Jag kunde tänka mig Berwaldhallen i lite Romantismiska drag, ljust, med röda tyger på stolarna, högt i tak, fin scenografi, kanske en stor kristallkrona i taket och en scen där det skulle hänga mörkrött tyg som ridå. Som sagt, förstår du nog att jag blev väldigt förvånad när jag efter min fönstershoppings genom Stockholms gator ledde mig till Berwaldhallen. Då såg jag en ”lokal” väldigt litet, jämfört med vad jag föreställt mig, det var människor utanför som stod och samtalade med stora tjocka vinterkläder på. Det hade börjat snöa och det var ett par minus ute, så jag längtade efter att få komma in i värmen. Väl inne möttes jag av en massa finklädda män och kvinnor, leenden på läpparna och vissa hade ett vinglas i handen. Jag funderade på att, kanske skulle man ta av sig jackan och lämna in det till garderoben, men jag ändrade mina tankar. Jag frågade en herre efter vägen upp till hörläktaren och han visade glatt att man skulle gå upp för en trappa och önskade mig trevlig afton. Väl uppe finner jag inget ansikte som jag kände igen från skolan, men jag hade också 30 minuter till godo. Jag sätter mig ner och väntar med DNs fredags kryss.

Så var det dags, att ta sin plats i salen. Jag gav min biljett till en ung kille i dörröppningen och jag steg på. Jag möttes av en förvånansvärt modern inredning, vilket jag i min vildaste fantasi inte hade förväntat mig och blev en smula imponerad. När jag började inspektera salen lite noggrannare fann jag att denna Berwaldhall liknade riksdagslokalen. Salen var byggd i 3 plan. En bottenvåning där scenen tog upp halva rummet och resten av halvan var till för publiken. Det vanns 1:a och 2:a läktare också, med rödklädda stolar runt om i rummet. Det fanns spotlights i takena och det vi på 2:a läktaren inte kunnat missa var denna pampiga uppsättning av ljus som fanns precis framför oss. Utsikten över orkestern, upp ifrån var unik. Jag kan inte alls tänka mig att publiken nedan såg orkestern lika bra som vi gjorde eftersom vi såg varenda kotte. Stämningen var oerhört positiv. Innan föreställningen hörde man skratt och människor samtalade med varandra, förhoppningsfulla om att få uppleva en underbar fredags konsert. Ett fint ”slut” på en vecka, där säkert många jobbat och stått i och väntat på denna symfonikonsert. Jag såg äldre män i fin kostymen och damerna i långkjolar och klädda i smycken från topp till tå. Det var kul att se att vi på Rytmus inte var de enda unga i publiken. Jag hörde att vissa var från Musikhögskolan och var där på ungefär samma villkor som vi. Jag upptäckte att de flesta i publiken var medelålders 40-talister eller äldre.


Orkestern samlades, vid sina utsatta stolar på scen och ivriga applåder hördes från publiken då Dirigenten skulle komma ut på scen. Radiotalaren på Sveriges Radio pratade lite kort om orkestern, om stycket vi snart skulle få höra och om dirigenten. Orkestern bestod mestadels av medelålders damer och herrar, damerna iklädda helt i svart klänning eller kjol och herrarna hade svart kostym och vit skjorta under. Det var blandat med en rad olika instrument, bl. ett 30 tal fioler, oboer, tvärflöjter, en piccolo, klarinetter, trumpeter, fagotter, horn, cello, baser, en harpa och trummor osv. Dirigenten hade på sig en svart frack och med ett vitt plagg under, med svarta byxor med pressveck. Han hade brunt hår och hade en normal kroppsbyggnad. Piano solisten hade svart kostym och var klädd som någon herre från orkestern. Ifrån den utsikten jag hade såg han ut att komma från Polen, men jag vet inte om så var fallet.

Stycke 1- Svagt ljud dränkte tystnaden då flöjterna började spela tillsammans med fioler och klarinetter. Jag rös i hela kroppen då ljudet blev starkare och starkare. Jag fick en känsla av ”en sorgsen Mozart” i detta stycke. Detta stycke var lite av lunkande, troll musik. När flöjt hade solo svarade stråkarna solisten med en liknande slinga. Solisterna var en flöjt, en cello, en fiol och en trumpet. Det som piffade upp orkestern både synligt och ljudmässigt var harpan som jag såg bara fanns med under detta stycke.

Stycke 2- Här var pianosolisten i centrum. Han började med att spela. Tyvärr upplevde jag ljudet från flygeln som väldigt svagt och kunde bara tyda de aggressiva delarna väl. Början var harmonisk och glädje fyllt och mycket lugnare än stycke 1. Här var det mycket ensamt solospel från pianisten och mycket stråk som låg i bakgrunden. Roligt nog, lät en viss sats som taget från svensk folkmusik men som spelades i snabbare tempo.

Stycke 3- Vissa satser ur denna kände jag igen otroligt mycket. Det skulle vara intressant att få veta vem som skrivit detta. Mycket lät som filmmusik taget ur romantiska, natur filmscener. Jag blundade och såg framför mig hur en flicka sprang på en sommaräng med högt gräs, lycklig för att äntligen ha träffat den rätte. Även här spelade pianosolisten och var i centrum.

Stycke 4- Denna gick i ett fortare tempo och innehöll mycket forte. Jag tyckte att det lät lite som taget från indian musik (vissa slingor). Denna växlade allt från att vara lugn och melankolisk till dundrande dramatisk, med mörka trummor och ”grytlock”. Stråkarna lät sorgsna, men fortfarande spelade de väldigt vackert. Plus poäng för xylofonen som dök upp på ett ställe.




Blev förväntningarna infriade?

Eftersom jag spelar mycket klassisk musik på flöjt själv så var detta storslaget. Det är första riktiga live symfonikonserten för mig och jag är fortfarande imponerad över just tjejen som spelade mycket flöjtsolon. Tyvärr måste jag säga att scenen var lite uttråkande efter ett tag. Jag hade gärna lyssnat på dessa klassiska stycken men med vacker scenografi, någon dansare eller operasångare att lägga ögonen på. Jag tror att känslan av rummet var lite för stel. Det fanns inga mjuka former, ingen värme i rummet förutom de röda stoldynorna. Känslan när man kommer in på Kungliga operan skulle jag gärna velat ha haft även här, just av den mer lyxiga äldre...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Utvärdering av Berwaldhallens konsert

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-04-09

    Hej Noa! Kul att du tyckte om

Liknande arbeten

Källhänvisning

Inactive member [2004-05-21]   Utvärdering av Berwaldhallens konsert
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2962 [2020-10-26]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×