Processen

5 röster
79393 visningar
uppladdat: 2004-03-23
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
”Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.” Så inleds ett av historiens mest betydelsefulla verk. I förordet till ”Tom Sawyers äventyr” (Klassikerförlaget 1993) står ”Det finns böcker som många talar om, men de flesta inte har läst”. Dessa ord skulle lika gärna ha kunnat vara skriva om ”Processen”. De som väl ger sig i kast med att läsa den får följa Josef K., som på sin 30-årsdag blir häktad utav män från en för honom okänd myndighet för ett okänt brott. Under ett år får man sedan följa alla turer som rättegången tar och hur den alltmer påverkar K: s liv tills det hela får ett abrupt slut. Man finner att ju mer man får reda på om själva rättssystemet, desto mer korrupt och odemokratiskt framstår det. T ex får man aldrig veta något om vad för brott K är anklagad för och stycket ”Jag glömde att först fråga er, vilket slags befrielse ni önskar. Det finns tre möjligheter, nämligen verkligt frikännande, skenbart frikännande och uppskov./…/ Sådana frikännanden (läs verkliga frikännande rec. anm.), svarade målaren, ska visserligen ha förekommit. Men det är svårt att bestyrka det. Rättens definitiva utslag offentliggöres inte, de är inte tillgängliga ens för domarna, fördenskull har vi inte annat än legender att hålla oss till, när det är fråga om gamla rättsfall.” sammanfattar ganska bra hur domstolen fungerar. Som ni märker går den yttre handlingen att sammanfatta på ett par rader. Den inre och lite djupare ska jag försöka göra rättvisa lite senare.

Den tidigare nämnda huvudpersonen, Josef K är en helt alldaglig man som arbetar som prokurist på en bank. Allt eftersom berättelsen lider får man reda på allt mer om honom. Man får bl a veta att han har ganska lätt att tas med kvinnor och har en god organisationsförmåga.
Själva namnet, Josef K, får mig osökt att undra om det inte kan vara så att huvudpersonen är ett alter ego för Franz Kafka och Josef K är ett anagram för författarens namn. Att få K. till Kafka kräver ganska så lite tankemöda medan Josef till Franz är lite svårare. Jag ska försöka gestalta min tankebana på samma sätt som man ställer upp en algebraisk ekvation.
Josef // sätt F:et först
Fjose // vrid J:et 180º
Frose // s uttalas likadant som z i det här fallet och borde därför kunna bytas ut mot ett sådant
Froze // skriv e med en slarvig versal
Froz ∑ // ta det övre strecket från e:et och sätt det på o:ets högra sida samtidigt som du vrider återstoden av e:et 90º medsols
Franz

Det här är naturligtvis en ganska fantasirik tolkning och det är min högst personliga tanke men eftersom de flesta är överens om att Josef K. ÄR Franz Kafkas alter ego så saknar jag inte helt grund för denna slutsats.
En annan karaktär av betydelse och trolig förankring i verkligenheten är fröken Bürstner, en ung och attraktiv kvinna som bor i samma hus som K. Deras boendes natur kommer jag att återkomma till något senare. Kafkas stora kärlek genom hela livet var en kvinna vid namn Felice Bauer. Majoriteten av kommunikationen mellan Josef K och fröken Bürstner sker via brev, samma medie som Kafka och Bürstner höll sitt förhållande vid liv med. Den stavningsmässiga likheten mellan Bauer och Bürstner bidrar också till att man kan misstänka en koppling.

Som en parantes är värt att nämna att som alla stora konstnärer fick aldrig Franz sin Felice (även om de var förlovade två gånger) men, om än oavsiktligt, så på samma sätt som Dante gjorde sin Beatrice odödlig blev Felice detsamma genom Kafka.

Större delen av handlingen utspelas i mörka, förfallna och lite tvivelaktiga rum. Dessa rum ligger ofta i stadens utkanter i smutsiga industriområden. Kafka själv levde i det judiska ghettot i Prag som troligen såg ut ungefär som de industriområden som beskrivs i boken. Miljöbeskrivningarna är ganska lång men belyser ofta bara detaljer och lämnar helheten till läsarens fantasi. De detaljer som beskrivs är nästan undantagslöst symboler för något annat vilket gör boken något svårläst då man hela tiden måste vara fokuserad för att förstå vad författaren egentligen menar. Ett exempel är att luften i domstolens lokaler beskrivs som unken och kvävande. De anställda vid domstolen verkar dock helt oberörda av den. De allra flesta tolkar det som att själva systemet är korrumperat så till den milda grad att det är outhärdligt för alla utom de som arbetar med det. En annan möjlig tolkning kan vara att själva rättssystemet är en symbol för staten och luften är en symbol för något av statens medel att förtrycka folket, ett medel som de anställda givetvis inte berörs utav.

I boken nämns inga datum men man kan ganska lätt gissa sig till att den är tänk att utspela sig någon gång mellan slutet av 1800-talet och tidigt 1920-tal. Det som leder en till att tro det är det tidigare berörda boendet. K bor i ett hus som ägs av en ”land lady” som sköter om honom och flera andra inneboende. Sir Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes bodde på ett liknande sätt. I romanerna om honom finns tidsangivelser som stämmer överens med det tidigare antagandet. Miljöerna med förfallna industriområden och konservativa bankkontor är också väldigt typiska för denna tidsera.

Att bedöma språket i boken är svårt då den dels skrevs för nästan hundra år sedan och är översatt. Jag tycker dock att språket är relativt lättläst, ofta satiriskt och folkligt, vilket naturligtvis beror på att Kafka levde i praktiken hela sitt liv i det judiska ghettot i Prag, även om hans höga studier kan ha påverkat hans vokabulär. Något som dock drar ner helhets intrycket är att språket inte är speciellt nyanserat. Skillnaden mellan bankens direktör och de prostituerade småflickorna som bor i målarens hus är inte så pass stor som man skulle kunna vänta sig att den borde vara. Återigen beror det på att K umgicks i en ganska homogen krets inom ghettot.
Historien förmedlas av en utomstående person som hela tiden följer Josef K. Man har ingen aning om vad som händer när han inte är med vilket gör att man lätt får samma känsla av utsatthet som man kan tänka sig att K har.

Att hitta något entydigt syfte med boken är troligtvis inte möjligt. Man måste komma ihåg att ”Processen” gavs ut först efter Kafkas död och att han personligen ville att alla hans skrifter skulle brännas. Hans gode vän Max Brod däremot ville annorlunda och publicerade hans outgivna verk. Det finns därför ungefär lika många tolkningar av ”Processen” som det finns läsare av den. Somliga menar att den ger uttryck för hans själsliga plågor (Kafka hade under sin levnad många tydliga tecken på att vara manodepressiv), andra att han skildrar den sjukdom som han led utav under slutet av sitt liv och andra att den är skriven som en samhällskritisk satir. De allra flesta är dock överens att den ytliga handlingen bara är en bråkdel av vad som författaren verkligen vill förmedla.

Boken, som bara är drygt 200 sidor lång, blir i själva verket mycket längre då man måste tolka minsta lilla detalj i handlingen och miljön. Av den anledning tycker många att boken är oerhört dåligt skriven och tråkig, då mycket av vad som för den yttre handlingen är oväsentlig ägnas oproportionerligt mycket utrymme. Ska man göra boken rättvisa får alltså man läsa den minst två gånger med anteckningsblocket i hand och komplettera den med kommentarer, biografier och dagböcker.

Personligen tror jag inte att Kafka skrev ”Processen” för att uttrycka något enskilt, utan snarare att den är skriven ungefär som en dagbok där han ger uttryck för det som plågar honom för tillfället. Jag ska ge tre exempel som med mina tolkningar ger uttryck för tre vitt skilda problem. Dessa problem är givetvis långt ifrån alla som tas upp i boken.

I bokens inledning vaknar K upp och finner att två främmande män befinner sig i rummet utanför hans. Den ene kommer snart in till honom och ganska snart inser man att de är vakter från domstolen. ”Rättegången har nu en gång anhängiggjorts, och när tiden är inne får ni besked om allt. Jag överskrider min befogenhet, när jag tilltalar er så vänligt. Men jag hoppas att ingen utom Franz hör det, och han är själv vänlig mot er i strid mot alla föreskrifter.”
Om Josef K är Franz Kafka, så verkar det lite konstigt att fångvaktaren skulle ha samma namn som författaren. Personligen tror jag att fångvaktaren (en yrkesgrupp som har till uppgift att bl a plåga och spärra in folk) Franz är en symbol för Kafkas ångest. Det kan också vara så att han upplever att en del av honom själv håller honom tillbaka. Ett belägg för detta är att han hade väldigt dåligt självförtroende och han upplevde att det språk han talade, en blandning mellan tyska, tjeckiska och jiddisch, gjorde det omöjligt att publicera sina verk.

Efter Josef Ks första session kommer han en vecka tillbaka till det rum där ”förhandlingarna” fördes. Han möter där en kvinna som försöker förföra honom vilket han utnyttjar för att få en inblick i lagböckerna. ”Det var gamla tummade böcker, en pärm hade nästan brutits itu och hängde ihop bara genom trådar.” När K sedan öppnar böckerna finner han att de inte innehåller annat än slarvigt ritade erotiska bilder.

Här är det ganska uppenbart att det rör sig om att rättsväsendet är förfallet och korrumperat och att lagen inte grundar sig på något. Att bilderna är slarvigt ritade kan också betyda att lagen bygger på en skev människosyn.

När...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Processen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-10-14

    mycket intressant här ^^ Jag s

  • Inactive member 2007-10-16

    oj sorry läste inte direkt nog

Källhänvisning

Inactive member [2004-03-23]   Processen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2864 [2019-10-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×