"Identitet bi och homosexuell"

4 röster
21048 visningar
uppladdat: 2004-03-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag är den jag är
**************
Jag är osynlig, fördömd, ratad och hatad.
Jag är betraktad, uppskattad och får de flesta att skratta.
Jag är annorlunda, fåfäng, och allt som oftast grunnar.
Jag blundar och flummar och låter inga andra att försummas.
Jag är något sånär kaxig men dock inte taskig, något fjollig och speciell som homosexuell.
Oavsett det är jag den jag är och är kär i den killen i mitt liv och så ska bli.
Ingen annan ska lägga sig i hur jag ska vara eller tala, det är bara ord som skvalar.
Jag är den jag är, jag är kär och hittat mannen i mitt liv och låt det inte bli någon ironi.

1. Vad, varför och intresse?

Jag ska börja med att göra en kortfattad skildring av min individuella bakgrund och berätta vad som har föranlett uppsatsen som ska ha titeln ”Identitet bi och homosexuell”.
Dels att jag själv är homosexuell ansåg jag det var relevant att göra en uppsats om ämnet identitet bi och homo. Men också att av den orsaken att man är rätt aktivt politiskt intresserad och medlem i både SSU (Socialdemokraternas ungdomsförbund)
HS (Homosexuella Socialdemokrater) och blev medlem i RFSL Ungdom förra året (Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande).
För att mer kunna klargöra vilken situation vi har i samhället och ge en bättre bild och klarspråklig uppsats genom dels; vad egentligen homo och bi står för, analys, egen personlig skildring, fördomar om oss som enskilda individer etc.


2. Bakgrunds historia?

Ända sedan tonåren har jag vetat om eller känt av att jag har varit bi/homosexuell, dock låtsades jag ändå att vara hetero för att ingen skulle få veta om min sexuella läggning.
Varför jag just låtsades vara hetero, var nog mer eller mindre att jag ville vara den ”normala killen” som gillade tjejer och rädslan att bli mobbad och bli ignorerad.
Jag hade dessutom som de flesta unga killar i den åldern fördomar om homosexualitet och ansåg det var onormalt.
Känner mig också skyldig till att frysa ut en kille som blev retad pga. Att han var lite speciell och rykten om att han tittade på andra killar i duschen osv.
Fast innan dess hade vi en rätt bra relation till varandra, och eftersom min mamma hade känt hans föräldrar sedan tidigare stadium. Så hade vi ibland hemliga lekar hemma hos mig eller ibland hos honom.
Längre fram så började jag mer och mer ta avstånd från honom, dels för att han hade spridit rykten om mig och han. Då kände jag rädslan att bli mobbad och att andra skulle tro att jag med var ”bög”. För att slippa den incidenten, så slutade jag att umgås med honom och sedan dess har jag inte vilja vara hans vän.
Efter det, så blev jag helt anti mot killar vågade inte ta kontakt med någon eller gå ut mm. Kände mig inlåst i en glaskupa. Brukade dock umgås med mina tjejkompisar, eftersom jag tyckte det var lättare. Blev dessutom retad ibland att vara den där försynte killen, som inte hade några vänner alls och fick allt som oftast glåpord; bög, cp etc.
Kunde dessutom bli retad för att jag älskade musik, spelade trumpet och gillade schlagermusik mm.

Några år senare 1998, när jag var 19 år så träffade jag en tjej som var lika gammal som jag.
Hon praktiserade på min mammas arbete för sin utbildning.
Det sa klick mellan oss och helt plötsligt var jag inte singel mer, vilket jag kände var skönt. För då skulle ev. fördomar om mig försvinna helt och jag skulle bli mer uppskattad.
Kändes bra i ca 2 månader.
Men allt efter som månaderna gick, så blev allt inom mig mer tydligt att jag inte var hetero. Märktes dels; på att den sexuella relationen inte funkade så bra, känslorna blev mindre entydiga och allt kändes som en stor lögn för mig.
Fast ändå kändes det rätt bra för min del, att allt klarnade och att vissa pusselbitar föll på plats.
Så efter ca ett år bröt vi samman och det kändes självklart bittert ett tag, men innerst inne fanns det i vårat förhållande som tydde bara på vänskap.
För att få en bekräftelse så började jag att experimentera med mig själv och gå inpå gay sidor. Och allt blev mer tydligare att jag var homo, eftersom jag tände på det man såg.
Detta blev en hemlighet tills vidare, men jag visste att förr eller senare så var jag tvungen att berätta det för mina närmaste.
Jag hade dessutom hört talas om en sida www.spray.se att de hade en egen hemsida för enbart bi och homosexuella killar. Så jag loggade in mig på deras medlems sida på Sylvester och det kändes väldigt bra att få kontakt med andra som var som jag.
Men hela tiden kände jag en viss ångest att berätta det för min mamma, släkt eller andra vänner. Så jag besökte en ungdomsmottagning och fick tipset att gå till en psykolog på
K U M som står för Kyrkans ungdomsmottagning.
Först frågetanken var dock, hur en hög kristen psykolog skulle tycka om mig och min läggning? Men faktum var att han hjälpte mig så mycket att jag vågade dels ta steget att berätta det för min bäste vän.
Hennes reaktion blev, ”Det har jag vetat om, väntade mig när du skulle säga det bara” Självklart blev man lite överrumplad men också glad inombords att hon accepterade mig för den jag är.
Själv har jag alltid varit öppen med allt, säga mina åsikter vad jag tycker och tänker mm. Så detta blev en kick för mig att våga berätta det för min mamma. Det kändes lite jobbigt att ta steget, eftersom jag visste att vi var så tighta
Jag minns som det var igår, sommaren 2001 en ljummen kväll satt vi utanför och fikade lite grand.
Då berättade jag att jag hade träffat en på nätet och att vi skulle träffas för en liten bit mat och se på video.
Först blev hon glad och sedan lite förvånad och började fråga om det var tjej eller kille. Jag sa som det var att jag hade bestämt träff med en kille som var homosexuell samt berättade stolt att jag hade hittat mig själv och att jag var homosexuell.
Hon undrade givetvis varför jag inte hade berättat om min läggning tidigare, fast hon hade vetat om det rätt länge.
Reaktionen blev bara, ”Det är ju skönt att du har hittat dig själv och jag är glad för din skull ska du veta”.
Jag gick vidare att tala om min läggning för några i min släkt och vänner.
En annan stor faktor var också Internet, där det fanns mötes platser på vissa hemsidor som jag skulle definiera som ett socialt nät att träffa nya vänner.
2002 träffade jag min första kärlek på nätet och efter några veckor träffades vi i Göteborg, han hade dock åkt rätt långt från Lindesberg som ligger dryga 2 mil utanför Örebro. Det kändes helt underbart att träffa honom då, allt var så självklart och kärleken väntade bakom knuten.
Vi blev ihop 2 dagar senare och allt var jättebra, gick då för första gången på Gretas en Gayklubb i Göteborg. Första tanken man fick när man kom in där var att allt var så annorlunda kontra heteroklubbar. Det var mer idylliskt på något sett, en annan mentalitet, gladare stämning och äkta homokultur. Jag kände direkt att det var här jag passade in och att man kunde leva ut sitt liv på en plats utan kommentarer och bli iakttagen.
Förhållandet höll rätt länge, men efter 8 månader gick vi skilda vägar, dock har vi kontakt fortfarande och chattar på nätet. Mitt liv fortsatte som förut, fast som singel då. Eftersom jag kände mig så säker och själförtroendet var något på topp, så gick jag ut mer och träffade nya vänner.
Bestämde mig också för att besöka Pride, hade hört så många goda rykten om den festivalen och själv fallet blev man nyfiken.
Under Midsommar helgen 2002 så bjöd jag hem en kille från Örebro, som jag hade haft en längre tid kontakt med på nätet. Efter några veckor så blev vi ihop, och bestämde oss för att åka upp till Stockholm Pride. Han skulle vara volontär på festivalen, och därefter har vi nu varit ihop i 9 månader och förlovade oss den 13: e mars utanför kungaslottet i Stockholm, känns jätte bra att ha ett stabilt förhållande. Var också då på Melodifestivalen, som är en av gaykulturens främsta attraktionen under året.

Självklart var jag mycket glad och positiv till allas goda reaktioner, att de flesta accepterade mig oavsett läggning. Men samtidigt ställde jag mig frågan varför jag har varit lögnaktig gentemot mig själv och att hålla min identitet hemlig i 9 år, när trotts allt dem flesta ställde sig positivt att jag hade hittat mitt rätta jag, med eller utan manligförebild?
Har kanske inget givet svar på denna fråga, fast några faktorer kan delvis vara att jag och min mamma har haft en så nära relation under min uppväxt, så jag förmodar att jag var rädd att hon skulle avvisa mig. En Annan faktor kunde möjligtvis varit min dåliga självkänsla och att jag ville vara den som gillade tjejer osv.
Oavsett så kommer många frågor upp hos mig hela tiden; Om samhället i emellertid ändrat sig sedan 90-talet fram till år 2000 och blivit mer ”öppet” samhälle? Har det att göra med min egen självtolerans? Eller har kulturen i samhället bytt skepnad och fått större acceptans till olikheter?
Det finns många frågor, dock för få svar. Jag tror personligen att många pusselbitar faller på plats med tiden

3. Insikt?

Jag har dock inte förstått mig på att varför man som HBT-person ska särbehandlas eller inte ha samma rättigheter som heterosexuella?
Är det något som man i samhället har satt in en normalitet norm, att enligt gud så ska det vara man och kvinna för att säkerställa fortplantning.
Eller att människor i samhället skapar sig en uppfattning hur en homosexuell man/kvinna är. Den feminina mannen som är jätte må om sitt utseende och den manliga kvinnan. De som ser det så måste vara mycket trångsynta. För egentligen är vi som alla andra, ända skillnaden är dock att vi gillar samma kön.

Eller om jag ska kritisera vissa politiska åsikter om den ideala familjen med en mamma och pappa. Visst vi har lärts upp sedan vi var små att det var mamma pappa och barn som gällde på dagis. Att mamman lagde maten och pappan läste tidningen och jobbade.
Det jag undrar bara är om det strider mot naturen att ändra den ideala familjen till mamma och mamma barn eller pappa och pappa barn.
Många barn lever antingen ibland med bara en mamma eller en pappa, då kunde man lika väl låta två pappor och mammor bilda en familj.
Jag tror det handlar om självinsikt och se det mer vidsynt, så kan man bilda sig en mer fullkomlig uppfattning att barn kan både må bra oavsett samma kön i ett förhållande osv.
Likadant gäller det i tv såpor, här skapas fortfarande den ideala familjen i olika serier där den ev. Homosexuelle är en skugga av ett mörker. Fast oavsett det blir homosexuella mer ett diskussions ämne i media, att idealfamiljen håller på att försvinna.


4. Syfte?

Syftet med uppsatsen är kunna utvärdera bi och homosexuellas situation i samhället, vilka rättigheter och viktiga politiska frågor som ständigt tas upp kring dess vardag.
Dessutom att kunna förmedla med neutralinformation, när det gäller främst olika åsikter och fördomar mot HBT-personer. Kunna beskriva olika individers bakgrund och hur dem kände att komma ut som bög, lesbisk och bi.

Jag kommer också att ta upp gaykulturen vad den innebär för oss och andra i samhället.
Samt att skriva om RFSL, som intresseorganisation och arbetet för HBT-personer.
Och det nya kontaktnätet att träffa andra som är bi och homosexuella.
Har gjort en undersökning som jag ska utvärdera och diskutera kring, varför resultatet på vissa frågor blev så olika mellan män och kvinnor.


5. Frågeställningar i korta drag

Vad innebär det att vara bi och homosexuell?

Hur definierar samhället HBT-personer? Alla har sin syn på HBT-personer.

KD:s syn på homosexuellitet?

Hur ser gaykulturen ut jämfört med heterokulturen? Skillnaden när det gäller musik, klubbar beteende etc.

RFSL som intresseorganisation kontra KD?

Hur psykologer definierar HBT-grupper och olika studier de för fram?


6. Metoden och upplägget för teoretiska momentet?

Eftersom jag själv är medlem i RFSL Ungdom ska jag gör en intervju med en av de ansvariga för Västra Götalands län.
Göra en undersökning på enbart Billströmska som är anonym och som kommer att användas i min utvärdering. (Undersökningen kommer att finnas med som bilaga i uppsatsen.)
Ska ta reda på fakta genom dels; litterära, dagspress, Internet och göra en liten tv-debattanalys.
Som avslutning kommer jag, Johan och Linda hålla en föreläsning, som vi kallar för homobidagen. (Se upplägg av föreläsning)

Arbete kommer att inledas med: Inledning, identitet HBT-person, samhället, bakgrunds historia, gaykulturen, RFSL – med egna värderingar och utvärdering av undersökningen.



7. Upplägget av föredraget och metod den 7e maj

 Inledning
 Personlig skildring
 Historia
 Personlig skildring
 Politiskt och samhällsfrågor Gaykulturen (PowerPoint)
 Personlig skildring
 RFSL (Redovisas i PowerPoint)
 Publikens frågor
 Övrigt (Resultatet av undersökning, redovisas som diagram i PowerPoint).


Tanken med denna muntliga föreläsning är att föredraget ska filmas och ska ligga till grund som läromedelsunderlag. Samt göra en liten uppföljning av föredraget, där jag kommer att välja ut 4 stycken frivilliga personer. Där jag utgår ifrån undersökningen hur åldern är fördelad, dvs. man och kvinna i åldersgruppen (18-35 år) samt (35> år)

Syftet att följa upp uppsatsen på detta sätt är att få en mer konkret uppföljning, ta del av andras spontana reaktioner och om kommunikationsbudskapet fick någon respons.
Vilket jag vill relaterar till att de som har lyssnat kan ge sin subjektiva och objektiva bild av Homo-bi-dagen.

Frågorna kommer att vara neutrala, så det kan bli en diskussion och debatt.


Frågor?

1. Vad hade ni förväntningar?

2. Vilka reaktioner fick ni under föredraget?

3. Ändrades din/eran syn på Homo, bi och transexuella personer från förut till nu?

4. Fick ni en subjektiv eller objektiv bild, hur det är att vara HBT-person?

5. Resultatet av undersökningen har ni några spontana reaktioner?

6. Tv debatt analys, vad fick ni för tankar, reaktioner och funderingar?

7. Tycker ni att det är bra eller dåligt att man tar upp ett ämne som bi och homosexuellitet?

8. Vad är era spontana reflektioner om att synen i samhället mellan homosexuell man och kvinna är olika?

9. Skulle ni tycka det vore intressant att ha en offentlig gaykultur dag på Billströmska. Där man har föreläsare från RFSL Ungdom, RFSL intresseorganisation och Regnbågen för döva. Och att ni som elever och lärare jobbar med olika frågor, collage och Seminarium som allmänheten kan få ta del av? Observera att detta är bara ett förslag från min sida.

10. På vilken skala mellan 1-5 tyckte ni helheten av föredraget var?

Skalan. 1) Mindre bra 2) Okej 3) Godkänt 4) Mycket bra 5) Utmärkt.






Motivering till varför jag ställer dessa frågorna.

1. Jag tycker att det är bra att få deras spontana reaktioner och effekten av föredraget.

2. Vill få fram en så positiv och negativ bild av hela föredraget osv.

3. Viktigt att få spontana reaktioner om uppfattning ändras när de ser gaykulturen på ett mer vidsynt plan.

4. Kan vara bra och veta om det var en propaganda eller att föredraget visade en subjektiv bild.

5. Vill veta om de hade väntat sig att resultatet skulle bli så eller inte, spontana tankar helt enkelt.

6. Om tv debatten skapade några funderingar, negativa inställningar osv.

7. Om de tycker det är bra om man tar upp detta som tema eller om det finns motsättningar till denna form av tema.

8. Alla har ju olika bakgrunder, miljöuppväxt mm och mäns och kvinnors syn är olika. Är intressant att varför det blir en sådan klyfta mellan HBT man eller kvinna.

9. En fråga som vore intressant om detta vore något för skolan och eleverna. Att lära sig och kanske få en bredare bild av vad gaykulturen innebär i samhället och för HBT.

10. Denna fråga tycker jag är mycket väsentlig för att få saklig kritik.


Identitet bi trans och homosexuell?

I boken Man och man emellan beskriver författaren Lars Bohman att det inte råder någon allmän enighet vilken definition homosexuell har. Begreppet eller ordet kan ha skapats fram av en läkare på någon gång under 1800-talet. Innan ordet uppkom, så användes benämningar som sodomi eller onämnbara – ”dvs. samlingsbeteckningar för olika slags förbjudna sexuella beteenden, som analsamlag, djursamlag och homosexualitet”. När homosexualitet blev ett ord i svenskan, så började spekulationer och funderingar om det fanns homosexuella människor.
Bohman skriver också att innan dess så inrangerades sådana etiketter snarare till handlingar mellan människor än till individer. Begreppet började tillämpas parallellt med medicinskforskning med kyrkans inflytande vad homosexualitet skulle betyda. Men det var medicinen som tog överhanden att göra en rapport vad det innebar att vara homosexuell.
För många människor som beskrev sig själva som homosexuella blev det under senare år också en förutsättning för att gå samman och kräva förståelse, accepterande och rättigheter.
Gayrörelsens framväxt i slutet av 1800-talet till 1970-talet, kommer att fokusera sig på förtryck som riktades mot homosexuella. Lika så under 1900-talet inspirerades det många teorier av politiskt radikala och anarkistiska rörelser. De grundade sin ideologi drag av Black Liberation, Black Power, psykiatriska skolor och inte minst Women’s Liberation – kvinnorörelsen. I analysen framgick det att homosexuella stöts ut, isoleras, nedvärderas och föraktas och att detta kompakta sociala förtryck så småningom internaliseras. Vilket innebär att en del av den homosexuella individen själv isolerade sig
själva mot samhället. Det är här ursprungsbegreppen ”smygbög” ha uppkommit eller komma ut ur garderoben osv.
Det engelska ordet gay har dock inte det svenska språket någon förklaring på, ordet gay har kommit att användas i en vidare betydelse än homosexuell. Det avser mer eller mindre en hel livsstil, ofta öppen. Dock så tycker jag som Bohman att uttrycket gay är mer ett finare uttryck än bög, som allt oftare används som själs ord och klassas som jag själv anser nedvärderande. Men inte förglömma att uttrycket tar ett steg bort från det medicinskt klingande homosexuell.
Han nämner att Homosexualitet har förts bakom ljuset och blivit klassad som att det är enbart ur ett sexuelltperspektiv. Men att vara homo är mer än så, det är en kärlek mellan man och man eller kvinna och kvinna. En livsstil t o m kan jämställas med heterosexuallitet, fast att den är relativ ny ca tiotal år gammal. I världen och även i vår kulturkrets är detta fortfarande en mycket provokativ idé.
I dagens samhälle är det få homosexuella som lever öppet med sitt förhållande eller vågar visa sin läggning. De som oftast vågar ta steget och visa sig öppet homosexuell bor i första hand i västerländskastorstäder. Där de på flesta håll bygger upp eller utvecklar särskilda umgängesformer och livsstilar som benämns som subkultur.
Därför kan homosexuell ha flera betydelser som: ”för att beskriva en sexuell handling (mellan individer), för att beskriva personer och personlighetsdrag (sexuell läggning) eller för att beskriva en livsstil”.

Författaren Lars Bohman tar upp en studie som har gjorts av (Philadelphia: W.B. Saunders, 1948.) Där sexualforskaren Alfred Kinsey forskar i mäns sexualitetsteori att vara homosexuell på olika sätt.
Kinsey introducerade en sju gradig skala från 0-6 för att kunna beteckna olika grader av homosexualitet. (Se bild nedan hur en Kinseyskala ser ut)



HT BS HS


0 1 2 3 4 5 6

HT= heterosexualitet

BS= bisexualitet

HS= homosexualitet





Skalan på föregående sida beskiver Kinsey en dimension, som han utgick ifrån antal orgasmer och bort såg dock från övriga aspekter av sexualiteten.
När man utgår från emotionella handlingen, pratar man ofta om behavioristiskt dvs. (beteendevetenskapligt) synsätt.
Vilket innebär att det är den mest okontroversiella användningen av själva begreppet homosexuell: som en homosexuell handling eller på ett sätt som beteende.
Dock skiljer Kinsey på två begrepp, handling och beteende i denna skala. Eftersom beteende har anknytning till handlingar och kanske förväntan att man ska reagera på olika sätt.
Skalan som kallas för Kinseyskala kan utvecklas till en modell med två axlar. En homosexuell aktivitet och en för den hetero aktiviteten. Som kan se ut på följande sätt. (se fig. nedan)

Figuren visar tvådimensionell skala för att beskriva sexuell inriktning
HT= heterosexualitet, BS= bisexualitet, HS= homosexualitet och AS= A-sexualitet.


Psykologiska faktorer

I en avhandling av Niclas Berggren beskriver han de psykologiska faktorerna på följande sätt ”Går det att ändra läggning”?
Han beskriver något som var allmänt vedertaget under många år, var att homosexualitet skulle vara en psykologisk föreställning. Detta skulle uppstå om man under uppväxten hade en dominant mor eller helt saknade en far. På grund av detta var det många som trodde att det gick att bota sexuell avvikelse genom terapi. Från och med mitten av 1900-talet pågick omfattande forskning kring homosexualitet, och först och främst hur man skulle bota den. Freud arbetade mycket med homosexuella för att finna grunden till deras beteende. Han formulerade teorierna om att uppväxtförhållandena spelade stor roll för en persons sexuella läggning. De som levde som homosexuella antogs ha valt detta och att de i grunden var heterosexuella som levde med en vanföreställning. Den rubricering som många regeringar använde för att definiera homosexualitet var vanligtvis mental sjukdom.
De metoder som användes för att bota homosexualitet kallas reparativ terapi, konverteringsterapi och aversionsterapi. Dessa metoder har efter många års studier klassats som skadliga och används inte längre inom den allmänna psykiatrin. Metoderna som bygger på att homosexualitet är någonting fel och att homosexuella aldrig kan vara nöjda över sin läggning, leder ofta till att patienten utvecklar ångest, djup depression och ett starkt självhat. De metoder som används idag för att behandla HBT-personer som är missnöjda med sin läggning är oftast vanlig analytisk psykologi. Den inriktar sig mer på att hitta orsaken till missnöjet och att försöka hjälpa patienten till att acceptera sin läggning och känna sig nöjd med sig själv.
Nuförtiden vet de flesta också att man inte väljer om man ska vara hetero-, homo-, bi- eller transsexuell. Sexuell avvikelse är idag mer accepterat som en naturlig företeelse och klassas inte längre som sjukdom av vare sig regeringen eller psykiatrisamfundet. Slutsatsen är alltså att alla sexuella preferenser är naturliga, och att man istället för att försöka bota dem ska hjälpa de som har problem med sin sexualitet.
(Hämtat från ”Går det att ändra sexuell läggning?” av ekon dr Niclas Berggren, hem.passagen.se/nicb/andra.)

Mina egna reflektioner och kommentarer av Lars Bohman kontra Niclas Berggrens syn på homosexualitet.

Författaren som har skrivit boken och hans egna värderingar beskriver homosexualitet på ett mycket ledande och subjektivt sett, dock med en opartisk vinkel som fakta bok.
Det var intressant att få veta vart ordet eller uttrycket homosexuell kommer ursprungligen från och vad som orsakade att det blev vulgärt.
Fast han bringar fram ändå att den manliga homosexualiteten är något som handlar mer än bara sex osv. Det jag syftar på är att han låter homosexualiteten jämföras likaberättigande som heterosexualiteten. Att det skall vara något fint att få vara homo eftersom det är en livsstil och kärlek med i bilden.
För att ytterligare få fram budskapet, så tillämpar han den amerikanska sexualforskaren Alfred Kinsey som introducerade att man kunde vara homosexuell på olika sätt. Dock så tycker jag att denna skala är lite missvisande, den kanske gäller i många sammanhang. Men som Lars Bohman tillägger ur forskarsynpunkt skulle den inte vara tillräcklig. Vilket jag är benägen att hålla med om, oavsett teorier i en skala så är den inte lämplig framför allt inte ur forskares ögon.
Spekulationerna, hur Kinsey kom fram till det med antal orgasmer att det skulle leda till någon teori hur homosexuella män attraheras emotionellt verkar något förlöjligande och långsökt. Men som författaren tillade i boken, kanske vara det så att han själv tänkte på män när han hade sex med det motsatte könet.
Min egen reflektion är nog att han kunde ha vart bisexuell, dvs. han var både attraherad av män och kvinnor. Men skulle tro att han mycket väl kunde ha varit homosexuell, utan att framföra det i sin skala. Under den tiden skulle dessutom han klassas som homo eftersom som ha fantiserade om just män. Vill dock inte lägga några dåliga aspekter på Kinsey integritet som person eller stämpla hans åsikter. Det kan vara i högsta grad sannolikt att han kunde få fram en någorlunda bild, hur manlig sexualitet förhålls till varandra osv.

En annan aspekt av homosexualitet beskriver dr Niclas Berggren de olika psykologiska faktorerna i ”Går det att ändra sexuell läggning”? Där han tar upp en del historik inom psykiatrin vad eller hur homosexualitet uppkom. Medan Lars Bohman går inte in på djupet utan är mer allmän konkret i sitt beskrivande av varför man blir homosexuell.
Det finns mycket intressanta teorier där Berggren säger att detta skulle vara en psykologisk faktor, t ex. att man växte upp i en dominant morsmiljö utan fader, skulle vara en grund till sin läggning. Vilket jag personligen hävdar som myt, det finns många som är homosexuella oavsett det är skilda föräldrar eller inte. Så den teorin håller inte i längden om att uppväxtmiljön skulle förorsaka att man blir homosexuell bara sådär. Skall dock inte vara helt försäkrad om den teorin stämmer, men av mina erfarenheter som homosexuell tyder inget på det.
Detta kunde också ligga till grund att homosexualitet inrangerades som en psykologisksjukdom, där man genom psykoterapi kunde bota läggningen.
Och trampades upp som sexuell avvikelse, där man under 1900 – talet gjorde mycket forskning kring varför homosexualitet uppstod.
De försök som gjordes, att genom terapi bota homosexuella har uppenbarligen varit till större skada för de inblandade än det har lett till något resultat. Alltför mycket arbete läggs ner på att hitta orsaken till sexuellt avvikande och en metod att effektivt kunna bota den. Istället borde man satsa på att finna orsaken till varför människor inte kan acceptera varandra oavsett vad de har för hudfärg, religion eller sexuell läggning. Jag är övertygad om att naturen kommer att fortsätta sina nyanserade avvikelser hur mycket än inskränkta forskare försöker stoppa den.
Det jag vill säga är att vi människor är unik individ på vårt sett och att det inte alltid faller inom ideal ramar som forskare tros forska fram att gå in i ett foster och ändra dess egenskaper etc.
Problemet är hur långt man kan gå med forskning, kanske inom 10 år kan man ändra gener och göra den hetero. Låter lite väl chockerande, men jag försöker enbart att vara en realist, för forskningen är ständigt i utveckling så finns all möjlighet till unika forskningsmetoder och resultat. Ta t ex. Gentekniken och DNA analys som kan sannolik komma i fel händer och har kunskap att användas i missbrukssyfte, dock så är detta min egen reflektion hur jag ser på forskningens framfart. Det handlar mycket om etik och moral samt som
tidigare nämnt, det är du som bestämmer vem du är och ingen annan.

I tidningen ”Att våga vilja vara sig själv” som trycks av RFSL Ungdom. ”Beskriver de att ungdomar att berätta om sin sexualitet för sina föräldrar kan kännas både svårt och läskigt. Inte sällan är man rädd för vad föräldrarna kommer att säga. Samtidigt kan det ändå kännas som att det är något man måste göra för att känna sig som en hel familj.”

En berättelse ur RFSL:s tidning ”Att våga vilja vara sig själv” Berättar två föräldrar hur de upplever när ens barn berättar om sin bisexualitet.

”När man ringer på dörren hemma hos Helen och hennes familj möts man av ett hundskall. Det är familjens hund Lizzie som meddelar att nu kommer besök.
Ronny, Helens pappa, kokar kaffe och ställer fram kakor i köket. Vid frågan om hur föräldrarna fick veta att Helen var bisexuell svarar Heidi, Helens mamma:
– Jag fick ett brev där Helen berättade om sin sexualitet. Jag tror att hon gick i åttan då, säger Heidi. Min första reaktion var
”Jaha, hon är bisexuell. Då är det väl så”.
– Vi har aldrig tyckt att det varit konstigt eller tyckt synd om henne, tillägger Ronny. Hon är vår dotter och vi älskar henne oavsett om hon är bisexuell eller inte.
– Vi tror väl att alla är mer eller mindre bisexuella. Sen någonstans riktar man in sig på antingen män, kvinnor eller båda, säger Heidi.
Ronny och Heidi vet att det är många föräldrar som går igenom, och kommer att gå igenom, samma sak som de gjort när det gäller Helen. Ibland kan man som förälder behöva både stöd och råd och när de själva tänker kring synen på sin föräldraroll berättar de:
– För att kunna stötta sitt barn måste man kunna acceptera det som är. Det är viktigt att kunna finnas till hands för att lyssna. Man bör vara ett stöd när ens barn behöver det, säger Ronny. Heidi tillägger genast att det faktum att man älskar sitt barn förändras inte då man får veta att barnet är homo-, eller bisexuellt.

Vid frågan om hur de tror att Helens liv kommer att se ut om tio år skrattar de båda och säger nästan i mun på varandra:
– Hon är gift och har tre barn! Heidi tillägger att hon tror att Helen inte längre bor i Sverige och att hon jobbar med skrivande i någon form.

Vid samma fråga till Helen dröjer hon lite med svaret:
– Jag vet definitivt att jag inte bor kvar i Sverige. Jag vill flytta till USA och leva med någon jag älskar. Jag kommer nog att ha tre barn, en pojke och två flickor. Om det kommer att vara med en man eller kvinna vet jag inte, avslutar hon.”

Olika typer av sexualitet har jag definierat nedan, är tagen ur RFSL:s egen tidningsguide ”Att våga vilja vara sig själv”.

Homosexualitet innebär att kunna bli kär, förälskad och sexuellt attraherad av samma kön. Homosexuella är både lika av könen och finns i alla åldrar och kulturer. Lika väl som du är hetero, bi eller homosexuell är det du som bestämmer att du är homo.
Andra ord: bög, fjolla, queer, homofil, lesbisk, flata etc.

Bisexualitet brukar man säga att kunna ha förmågan att bli kär, förälskad och sexuellt attraherad av både kvinnor och män. Dock så är inte alla lika sexuellt attraherade av personer i båda könen. Vilket innebär att oavsett om man är ihop med samma eller motsatta kön, kan man känna sig bisexuell i alla fall. Ska inte förglömma att det du som bestämmer om du är bisexuell.

Heterosexualitet betyder att man är enbart är kär, förälskad eller sexuellt attraherad av det mottsatta könet. Det är man själv som bestämmer om man är heterosexuell.
Ett annat ord för hetero är straight.

Ytterligare tre grupper som tas upp av RFSL: transsexualism, transvestism och Drag Queen/Drag King.
(Oberoende av vilken sexuell läggning man har.)

Transsexualism är ett ord eller begrepp som innebär att ha känslan att vara född i fel kropp när det gäller ens eget kön. Det innebär om man är född till kvinna, men känner sig man inuti eller tvärtom att man är född i manskropp fast känner sig som kvinna inuti.
Många av dessa personer som känner sig så, brukar ofta vända sig till sjukvården för att bli opererad till det kön man känner mest överensstämmer och tillhör.
Transsexualism är lika vanligt hos män och kvinnor, handlar enbart vilken könsidentitet man har.

Transvestism innebär att man av egen personlighet vill klä sig som andra könets typiska kläder ibland. Om man är kille, gillar man att klä sig i kvinnokläder och om man är tjej tycker de om att klä sig kostym och slips. Spelar ingen roll vem man är oavsett hetero/bi/homo, så kan man vara transvestit.

Drag Queen/Drag King är personer som uppträder i det andra könets typiska kläder. Är det en kille ifråga så heter det Drag Queen och om det är tjej så kallas det för Drag King.

Bilderna är hämtade från hemsidorna
http://australia.jrn.msu.edu/2000/work/projects/nightlife/oxfordstreet

http://svd.se/dynamiskt/Kultur/did_2451927.asp

RFSL – Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande
(Texten nedan är skriven hur jag själv definierar förtryck och hur det sammanförs med RFSL)

Förtryck är ett ord som kan definieras på många olika sätt, också med olika innebörd. Själva begreppet förtryck innebär t.ex. att man underkuvar, tyranniserar eller terroriserar någon annan. För att man har en annan etnisk bakgrund, är utvecklingsstörd eller är annorlunda på något sätt.
Dessutom talar man om att vara en förtryckare, d.v.s. där någon förtrycker en person, så att denna känner sig kränkt eller sårad.
Så min första tanke som kommer upp som förtryck är begreppet sexism, ett ord som sitter som en kniv i själen på en.
Varför just denna sorts förtryck?
Jag har fått uppleva det under min skoltid, genom glåpord som bög, kråka, fikus och andra vulgära ord. Samt att vid enstaka tillfällen fått småsten kastad på mig p.g.a. att jag var den försynte och annorlunda killen.
Allt som oftast gick jag ensam på skolgården eller blev ibland utfryst av mina klasskamrater. Jag fick höra många elaka kommentarer i duschen efter gymnastiken. Det kändes då som man inte var vatten värd, ingen av lärarna eller rektorerna uppmärksammade det heller.
Man kan ju klassa detta som mobbning, men jag anser personligen att detta handlar om sexism i högsta grad, oavsett vad lärarna tyckte eller tänkte. Dock så vågade jag aldrig säga något om att jag blev mobbad. Dels för att jag kände mig hotad av mina kamrater och dels kände jag att det var meningslöst att berätta det. Jag kände att jag var feg om jag vågade ta det steget, men det är mer problematiskt än vad det beskrivs.
Detta höll ju på en viss tid, och incidenterna har jag tydliga minnen om, jag har blivit förtryckt och kränkt för att jag gillar en av samma kön.
Fast jag insåg inte då varför jag blev mobbad, kanske jag inte hade insett sanningen om min läggning eller att jag ville dölja den.
Därför tycker jag det är väsentligt att ta upp en intresseorganisation som RFSL. Fick första gången höras om dem, när två föreläsare kom till min skola för att föreläsa om just hur det är att komma ut som HBT-person. Är nu sedan 6 månader tillbaka själv aktivt medlem i RFSL Ungdom och ställer mycket positivt hur de arbetar för sexism mm.

Vad är RFSL för något?
RFSL är som sagt en intresseorganisation och står för Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande. Organisationen är den äldsta i Sverige som arbetar för homo-, bi- och transsexuella och rättigheter de har i samhället. Arbetar både nationellt och internationellt för att förbättra situationen för HBT-personer.
För tillfället finns det idag 29 lokala avdelningar i hela Sverige, från Malmö i söder till Piteå i norr. Man uppskattar det finns runtomkring 5000-10.000 medlemmar i RFSL, och fler sägs det att bli.
Totalt finns det 32 avdelningar inklusive tre rikstäckande som är; RFSL Ungdom, RFSL Socionomer och Regnbågen för döva.
Dessa tre samarbetar aktivt med varandra och för fram motioner till Regeringens HBT-grupp.
Innan det hette RFSL, så kallades organisationen för Danska Förbundet af 1948 – Svenska sektionen. Anledningen till det var att förbundet startade sin verksamhet i Danmark. Men ändrades 1952 till det permanenta namnet RFSL.

På vilket sätt jobbas det inom RFSL för HBT-personer?
Huvudsyftet med organisationen är att hjälpa ungdomar som nyss eller kommer att komma ut med sin läggning. Därför har de föreningar som hjälper dem tillrätta, genom att förbättra livssituationen för HBT-ungdomar och äldre. De kombinerar politiskt påverkansarbete med sociala aktiviteter som fester, filmkvällar, café, föreläsningar, läger och utbildning.
För att hjälpa andra som mår dåligt hemma eller har känsliga frågor och vill vara anonym finns jourtelefon.
Om man behöver prata med någon så finns ungdomsmottagning, där kuratorer och psykologer i föreningen hjälper till genom rådgivning eller för att vara allmänt stöd etc.
RFSL arbetar också aktivt för att förebygga HIV, genom sexualrådgivning (om sex) osv.
Sedan 1970 har de dessutom arbetat aktivt med att skicka föreläsare till skolor över hela landet som berättar om att komma ut och sina egna erfarenheter som homosexuell, bi- och transsexuell. Samt informerar om innebörden av olika sexualiteter. De riktar sig främst till målgruppen årskurs 5 till gymnasiet och eleverna och lärarnas reaktion är mycket positivt.

När det gäller dess föreläsningar, så brukar skolan främst ta kontakt med en RFSL avdelning och ibland så ringer RFSL runt själv till skolor för ett eventuellt intresse.
Efter föreläsningen som brukar vara ca 60 minuter, finns det tillfälle för eleverna själva att delta aktivt i diskussionen och komma med öppna frågor, åsikter och funderingar.
Senaste uppdraget är att RFSL har startat en projektgrupp för granskning av biologiböckerna, för att analysera hur de är uppbyggda. I första hand för sexualundervisningen, att det ska stå om olika läggningar.
RFSL har för övrigt en tidning som heter ”KomUt”, som medlemmar får hemskickade. I tidningens innehåll finns bl.a. nöjen, aktiviteter, föreläsningar, artiklar om aktuella händelser som berör främst homosexuella, bisexuella och transsexuella.
De har likaså som många andra föreningar en hemsida för hela Sverige RFSL www.rfsl.se
Med länkar till lokala avdelningar i Sverige som Stockholm, Göteborg och Malmö osv.
På hemsidan kan man läsa debattartiklar, gå in på diskussionsforum, skapa en egen profil, informationskanaler, nyhetskanaler och sexualrådgivning (frågor och svar) mm.

Vilken betydelse har RFSL inom politiken?
I riksdagen är det 6 av 7 partier representerade i HBT-gruppen. De samarbetar aktivt med RFSL:s olika avdelningar på lokal- och riksnivå där de b la. skickar motioner till regeringen angående förbättring för HBT-personer och även ändringar i stadgar. T ex: partnerskapslagen för homosexuella; 1999 infördes homoombudsmannen; 2001 togs frågan upp i regeringen homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar; 2003 infördes det att homosexuella har rätt att prövas som adoptivföräldrar. Samt så ändrades lagen hets mot folkgrupp av etnisk bakgrund att inkludera sexuell läggning. Den senaste ändringen av partnerskapslagen kom 2003 med, att den skulle bli köns neutraliserad.

Mina egna reflektioner kring RFSL:s arbete
RFSL som intresseorganisation tycker jag är bra, och ställer mig mycket positivt till dess arbete. Både när det gäller på lokalnivå eller högre instanser.
Tycker dessutom att det är bra att unga killar och tjejer kan få chansen att bli medlemmar i RFSL Ungdom. Där dem arrangerar olika aktiviteter som olika temakvällar, läger resor mm, att möjligheten finns för ungdomar att träffas och umgås.
Förutom aktiviteter har de också en tidning med titeln ”KomUt”, som appliceras främst för homo, bi osv. Anser dock att den kan vara något ensidig och formell. Skulle vinna på att vara mer offentlig tidning med en delvis annan aspekt. Fast tidningen riktar sig i första hand till medlemmar, då kan det enkelt bli så att de flesta debatter är omkring homosexualitet, bisexualitet och transpersoner domineras. Vilket jag inte tycker är fel på något sätt, åsikten var bara att den kunde ha ett bredare nyhetsfält både inrikes, utrikes och politiskt. Annars i övrigt funkar den bra som upplysning eller informationsmaterial.
I övrigt i sin helhet som intresseorganisation, så tycker jag det mesta är positivt, dels att dem gör projektgrupper för att granska biologiböcker en källa från ansvarig för RFSL-Göteborg. Är en viktig beståndsdel för att inte kränka andras sexuella läggning och att andra kan få ett bredare perspektiv om HBT-personer.
De ger sakligkritik dvs. tar upp många bra argument för homoadoption, partnerskap och andra viktiga punkter i samhället. Kritiserar med sakliggrund, att oavsett läggning ska alla ha sin rätt att få likaberättigande i samhället. Vilket jag anser med, beroende på etniskbakgrund, sexuell läggning, handikapp, kvinnor, utseende mm. Ska inte på några omständigheter klassas som undermåliga pga. att man inte är den fullkomlige människan.
Samtidigt som man tar upp politiska aspekter, kom jag att tänka på första maj, varför är inte RFSL med och demonstrerar för sina mänskliga rättigheter? Vi lever trotts allt i ett demokratisktsamhälle, och där utav begreppet demokrati som står för folkstyre där folket har sin rätt till medbestämmande. Så varför inte ta det i akt och visa att dessutom vi homosexuella, bisexuella och transsexuella får göra sin röst hörd. Där vi vill få lika rättigheter som alla andra b la. Adoptera på lika villkor, låta lesbiska kvinnor göra insemination, att gifta sig i kyrkan, få gå öppet utan att bli diskriminerad, straffbart att avrätta homosexuella i världen och få en stimulerande arbetsmiljö. RFSL som är en intresseorganisation borde också ta ett mer ansvar för skolmobbing, främst utsatta killar och tjejer som är HBT-personer. Nyligen startades ett projekt som kommer att heta T.U.G.G ett Tryggare Mänskligare Göteborg. Syftet med arrangemanget är att engagera, reagera och agera. De 5 temana kommer att rikta in sig på: Media, dess roll och ansvar, fördomars orsaker och botemedel, stolthet, självkänsla, sammanhang, rummet, den fysiska tillgängligheten samt Ansvar, makt och resurser.
Avsikten är att ungdomar, politiker, lärare, föräldrar och ledare få delta i olika seminarium, debatter, föreläsningar och workshops.
Evenemanget kommer att ha sitt centrum på Järntorget och runt omkring Göteborg. En sådan aktivitet ställer jag mig positiv till, ett steg att motarbeta främlingsfientlighet och diskriminering.
För vi är människor av kött och blod, det vill jag poängtera! Vore bra att man börjar fundera på vad man säger som skällsord i vardagen. Eller uttrycker sig mot HBT-personer, människor med annan etniskbakgrund och handikappade etc. För själv vill jag inte kallas för att vara den homosexuelle killen eller bög, likväl som alla andra är jag en individ med samma rättigheter och existensberättigande.
Det kallar jag för sexism och en stämpling mot min egen integritet. Detta gäller inte bara som person, utan också när adoptionen kommer i fråga, då ska det döpas om till homoadoption. Inte undra på att det finns så mycket fördomar som just gör orden till fördomsfullhet.
En stor fördomsvikt finns i Media dess inverkan där det inte skrivs att just en kille eller tjej som HBT-person har blivit slagen eller förnedrad. Då byts orden ut åter igen till ”Homosexuell kille eller tjej har fått höra vulgära skällsord i skolan.”. Visst det kan ju låta bra, och publicitet blir det med. Men frågan är vad tycker offret som utsätts för sexism att kallas just för den homosexuelle i media?
Frågan är bara hur länge ska alla orden hålla på att bytas ut? Är det för att det ska låta bra på löpsedlar eller bara för att gå med vinst. Eller finns det en annan tanke bakom det, vill dock inte specificera mig i den frågan. Men någon som borde göra det vore nog HomO och andra medier.
Samt om samhället hjälps åt och kan låta alla få vara den man är, så tror jag att det finns ett hopp för en ljusare framtid.
Budskapet jag vill få fram är att agera aktivt och våga säga vad man tycker och tänker. Att göra aktion som den 1:a maj är för, skulle inte det skada med en RFSL banderoll i nästa års 1:a majtåg i Göteborg 2004. Jag påstår inte att det görs några demonstrationer för HBT-personer i andra partier som exempelvis HSS Homosexuella Socialdemokrater. Utan vill att andra organisationer som har samma intresse för HBT-personer skall finnas därtill hands och gör sin röst hörd. Inget är omöjligt att det kan leda till ett steg närmare att föra fram HBT-personer ur mörkret. Och en neutralisering i samhället kanske växer fram om några år.
Allas lika värde är en dygd för att få bort diskriminering och fördomar i samhället och världen. Samt de Mänskliga rättigheter att få vara den man är och ingen annan.


RFSL:s organisation

För att få en större inblick hur organisationen RFSL är uppbyggd, så har jag gjort en modell nedan i form av ett organisationsschema. Med dock två indelningar som är Förbund och avdelning.

Vad är gaykultur?

Man kan tala om homokultur och heterokultur. Skillnaderna som infinner sig inte bara i homosexuellas vardagsliv, men först och främst i deras sociala liv. Homosexuella söker alltid efter platser där de kan träffas och umgås på sina egna villkor utan att bli uttittade eller bedömda. Det var av denna anledning som gayklubbarna kom till. De har blivit en fristad för sexuellt avvikande personer som vill komma ut och roa sig med andra likasinnade. På klubbarna pågår de viktigaste sociala delarna: umgänge, dans och raggning. Många tycker att det inte borde behövas särskilda klubbar beroende på vilken läggning man har medan andra som sagt känner sig mer trygga om det finns ställen där man kan vara sig själv.
Skillnaderna mellan en heteroklubb och en gayklubb är många. Förutom publiken är det nog musiken som man först märker som annorlunda. Den vanligast förekommande musiken är disco- och technoremixar av kända poplåtar, men också vanliga disco-, pop- och schlagerlåtar förekommer beroende på var man befinner sig. Musiken är också den mest framträdande delen då många homosexuella har ett stort musikintresse. Detta uttrycker sig också i dansen som verkar sitta naturligt i de flesta homosexuella. Det är en väldigt distinkt dansstil som inte inbegriper några mer avancerade steg utan mest består i de rörelser som den enskilda individen är mest förtrogen med.
En stor del av raggningen sker också på klubbarna precis som på vilken pub eller krog som helst.


(Bilder hämtade från www.qx.se.)

Den största mötesplatsen för HBT-personer är dock Internet där ett stort antal kontaktsidor och chatsidor har tillkommit över de senaste åren. Det finns både enkla sidor där man antar ett namn för att sedan få tillgång till den virtuella mötesplatsen. Dessutom finns mer avancerade sidor där man kan registrera sitt medlemskap för att få tillgång till en egenkonstruerad hemsida som ingår i ett avgränsat nätverk. Dessa hemsidor kan ofta innehålla såväl text som bilder och kontaktlistor och har blivit mycket populära bland en stor publik. Tusentals HBT-personer använder dessa sidor dagligen för att hålla kontakt med vänner och träffa nya människor över hela landet eller hela världen. Internet har på så sätt revolutionerat gaykulturen som så många andra kulturer. Många nyutkomna homosexuella eller såna som ännu inte har kommit ut med sin läggning tycker att dessa kontaktsidor är ett tryggt sätt att introducera sig i gayvärlden utan att det blir allt för personligt i början.
De mest framträdande bland dessa sidor är RFSL:s egen chatt som är helt textbaserad, och storkonkurrenterna Sylvester, Sylvia och QX. Sylvester och Sylvia är syskonsidor som inriktar sig till män respektive kvinnor, QX inriktar sig till båda könen och en rivalitet har uppstått mellan dessa båda kontaktplatser. QX ligger nästan alltid ett steg före och är numera det mest populära och välanvända kontaktnätet för HBT-personer i Sverige idag.
De tidigare anonyma kontaktnäten för främst homosexuella har varit lokala parker eller skogspartier. Dit kom de som ville ha kontakt med andra, och först och främst tillfällig kontakt. Merparten av förhållandena uppstår fortfarande på fester, klubbar eller under vardagliga situationer som på skolan, jobbet eller liknande.
Det finns också skillnader i intressen mellan hetero- och homosexuella. Detta gäller självklart inte alla, men det finns vissa intressen som ofta beskrivs som typiskt homosexuella. Estetisk verksamhet är nog det som man oftast tänker på först. Musik, sång och dans är som jag tidigare påpekat några av de viktigaste. Konstnärliga talanger återfinns också utbrett, såsom teater, målning, modedesign och skrivande. Fåfängan återfinns alltid mer eller mindre bland alla homosexuella. Att man solar sig, tränar, kammar håret, rakar sig, väljer kläder och ibland sminkar sig.
. Den mest välkända klädstilen inom gayvärlden är Drag. Det innebär att en person klär sig i det andra könets kläder. Killar i Drag kallas för Drag Queens och tjejerna kallas för Drag Kings, dessa behöver inte nödvändigtvis vara homosexuella utan kan mycket väl vara heterosexuella. En populär företeelse på gayfester är Dragshows där män och kvinnor i Drag mimar till sång och tal i en sorts teaterföreställning, ofta med anknytning till aktuella händelser.
Det finns alltså många olika personligheter inom gayvärlden, bland killar finns det manliga bögar, fjolliga bögar och transsexuella dock ska man inte dra alla över kam. Bland tjejerna brukar man urskilja feminina lesbiska, manliga flator och transsexuella. (Källan finns på www.lysator.liu.se/~anrell/homo/kultur)
(Källor: ”Man och man emellan, Lars Bohman och ”Homokulturen” och hemsidan www.lysator.liu.se/~anrell/homo/kultur).



Politiskt arbete för HBT-personer

I riksdagen finns en speciell grupp som behandlar homo-, bi- och transexuellas intressen. Denna kallas HBT-gruppen och består av sex av de sju svenska partierna, kristdemokraterna är de enda som tar avstånd till deras arbete.
Gruppen arbetar med att föra fram motioner till regeringen, de flesta inriktade på att förbättra HBT-personers situation och rättigheter i samhället, och att skapa mera jämställda lagar.
Gruppen har ett nära samarbete med RFSL och tillsammans har de genomfört flera viktiga förändringar som underlättar för HBT-personer. De viktigaste frågorna som tas upp gäller homosexuella parförhållanden och arbetet för att jämställa dessa med ett heterosexuellt parförhållande.
En av de absolut viktigaste förändringarna återfinns i sambolagen som numera inkluderar homosexuella på samma villkor som heterosexuella. Man kan alltså dela hushåll på samma sätt som i ett "vanligt" samboförhållande när det gäller bostad, bostadsbidrag, försörjningsstöd och gemensam ekonomi. Tyvärr så stötte denna lagändring snart på problem då Lagrådet menade att ändringen var otydligt utformad och att det vore bättre om man ändå särbehandlade samkönade par, för att undvika att "ett okänt antal oidentifierade författningar bli tillämpliga även på homosexuella”. (Hämtat från RFSL: s hemsida, www.rfsl.se.)
Nästa steg är dock inte äktenskap eftersom svenska kyrkan inte vill erkänna homosexuella förhållanden som jämställda med heterosexuella sådana. De anser att äktenskapet är ett heligt förbund mellan en man och en kvinna såsom gud har instiftat det och att ett äktenskap mellan två samkönade personer inte skulle vara godkänt av gud. (Källa: www.svenskakyrkan.se) Det alternativ som finns är registrerat partnerskap. Detta instiftas av staten och genomförs i en ceremoni liknande ett giftermål. Skillnaden är att det utförs av en domare vid en tingsrätt eller en vigselförrättare utsedd av länsstyrelsen. Partnerskapet är också jämställt med dess heterosexuella liknelse, staten gör alltså inte skillnad mellan par som har gift sig eller de som har registrerat partnerskap.
Det enda privilegium som olikkönade par har haft ensamrätt på, är möjligheten att bli prövade som adoptivföräldrar. Detta ändrades, som de flesta känner till, den första februari 2003. Trots stark kritik från flera håll, bl.a. kristna grupper, adoptionsbyråer och medlemmar inom de flesta partierna röstades förslaget igenom i riksdagen. Främsta motståndarna var som vanligt kristdemokraterna där samtliga röster lades emot förslaget. Argumenten har varit starkast kring barnens välbefinnande och detta har också utretts av regeringen i flera år bland de barn som redan lever med en eller två homosexuella föräldrar. Enligt RFSL så lever så många som 40000 barn i homosexuella förhållanden redan idag.
Utredningen fann att barnen inte bara mådde lika bra som andra barn med både en mamma och en pappa, utan att de dessutom hade en tendens att utveckla en bättre förståelse och en högre tolerans till andra människor, både majoritets- och minoritetsgrupper.
Att barnen skulle förorsakas p.g.a. avsaknaden av en manlig alternativt kvinnlig förebild stämmer inte heller, då de flesta kommer i kontakt med vuxna förebilder av båda könen utanför föräldrarna.
Hur den nya lagstiftningen kommer att utnyttjas i framtiden är svår att säga. I t.ex. USA där adoption till homosexuella föräldrar har varit laglig under ett antal år har endast ett fåtal adoptioner genomförts. Det finns många homosexuella som har skaffat sig barn genom privat insemination eller som tagit sina barn med sig från en tidigare heterosexuell relation in i sitt nya homosexuella förhållande.
Där kommer också frågan om närståendeadoption in. Tidigare kunde inte heller en samkönad partner få adoptera den andres barn ifall den naturliga föräldern skulle omkomma av någon anledning. Detta leder självklart till ökad trygghet för de barn som eventuellt hamnar i en sådan situation. Självklart så frågas inte barnen hur de vill ha det utan deras bästa bestäms av socialstyrelsen.
Att homoadoptionen närapå kvävts i sin linda beror också på de svenska adoptionsbyråernas inställning till den nya lagen. Visst kan homosexuella prövas av socialstyrelsen, men även om de skulle finnas lämpliga som föräldrar så behöver inte adoptionsbyråerna godta det beslutet. Det finns ingen lag som säger att de måste hjälpa ett godkänt par, så de har helt enkelt stängt dörren för alla homosexuella.
Som jag tidigare har nämnt är privat insemination ett av alternativen för de som ändå vill ha barn. Problemet med rådande lagstiftning är att modern och fadern alltid kommer att stå som förmyndare till barnet, och den som står utanför (vanligtvis fadern) kommer fortfarande att vara underhållsskyldig och kan dessutom kräva ensam vårdnad ifall en tvist skulle uppstå. En för mig självklar lagändring som möjliggör regelrätt insemination för homosexuella kvinnor har fortfarande inte tillkommit. Insemination med anonym donator och där både kvinnorna ställs som lika förmyndare skulle underlätta de problem som idag uppstår. Av någon anledning är denna rättighet motarbetad i större utsträckning än adoption och har ännu inte kommit upp som förslag till omröstning i riksdagen.


Motståndet minskar
De största motståndarna mot HBT-personer är de konservativa partierna som ofta är splittrade i frågor som rör HBT-personers rättigheter. I täten för dessa går Alf Svenssons kristdemokrater som allt som oftast försöker motarbeta riksdagens arbete gällande homosexuella. Också de främlingsfientliga partierna som Sverigedemokraterna motsätter sig starkt alla frågor rörande homo- och bisexuellas rättigheter.
Svenska kyrkan är som jag nämnt tidigare också en stor motståndare, vilket för övrigt gäller de flesta trossamfund världen över. Den föråldrade synen på homosexualitet har förbättrats något i och med att nya, yngre präster börjar arbeta. Men fortfarande är diskrimineringen stor inom kyrkan och det är fortfarande en av de som drar på sig flest anmälningar för diskriminering och kränkning av homosexuella. Det är av denna anledning som HomO, homoombudsmannen, bjudit in företrädare för 21 olika samfund i Sverige för att diskutera deras syn på homosexuella. Diskussionerna ska äga rum den sjätte mars 2003 och förhoppningsvis leda till att kyrkan blir mer tolerant i frågan. Ett kriterium för att kyrkan ska få statligt bidrag är nämligen att de inte diskriminerar några grupper av människor. Om inte situationen förbättras kan det betyda att de samfund som fortfarande utsätter homosexuella för diskrimination förlorar sitt bidrag. (Hämtat från RFSL: s hemsida, www.rfsl.se.)
Sverige är ändå ett bra land att leva i som homo-, bi- eller transsexuell. Det finns ingen förföljelse eller hotande lagar som reglerar HBT-personers dagliga liv. Runt om i världen ser det ut på ett helt annat sätt. Ett uppmärksammat fall inträffade i Egypten förra året, 2002, när 50 homosexuella män samtidigt dömdes för sin sexualitet. 29 av de åtalade släpptes, men de andra 21 fick fängelse och straffarbete. Europaparlamentet riktade skarp kritik mot Egypten för deras brist på respekt för mänskliga rättigheter. (Också från RFSL, www.rfsl.se)
På många andra håll är det mycket värre. Länder i Afrika, Mellanöstern och södra Asien har fortfarande lagar som förbjuder homosexuella handlingar och på vissa ställen tillämpas även dödsstraff. Främst utsatta är manliga homosexuella då kvinnlig homosexualitet tycks vara mer accepterad världen över.
Europa är den del som kommit längst i jämställdhetsfrågor, med Holland i spetsen som redan idag fullt ut har jämställt homosexuella och heterosexuella. Därefter kommer Sverige, tätt följda av Storbritannien och Sydafrika som snart kommer att införa adoptionsrätt för homosexuella par. Australien, Nya Zeeland, Kanada, Syd- och Mellanamerika följer därpå som hela tiden utvecklar nya lagar för att minska den orättvisa behandlingen av HBT-personer. USA är starkt splittrat och olika lagar gäller i varje delstat. Lagarna sträcker sig ända från totalförbud via diskreminationslagar till partnerskapslagar. Många länder saknar också lagar både för och emot homosexualitet.
(Hämtat från ”HBT i världen”, november 2002, som ges ut av RFSL.)
HIV är också en stor politisk fråga som rör gayvärlden. För att förhindra den snabba spridning som uppstod under sjuttio- och åttiotalet infördes den så kallade bastuklubbslagen 1987. Den innebar att bastuklubbar där man uppmuntrade män till att ha sex med varandra förbjöds. Denna lag har nu börjat ses över samtidigt som man har på förslag att höja straffet för HIV-smitta. Tvångsisolering av smittade som anses ha ett smittfarligt beteende används redan som ett sätt att förhindra ytterligare spridning. Det nya lagförslaget innebär att medveten överföring av HIV-smitta kan ge upp till två års fängelse. Smittan och riskmedvetandet anses nu alltså vara tillräckligt högt för att bastuklubbarna ska få tillåtas igen och tillsammans med den nya smittskyddslagen torde det inte bli några större problem. Samtidigt meddelas att polisen kommer att genomföra kontroll på de nya klubbar som skulle uppkomma, och har då möjlighet att stänga klubben om man misstänker att smitta sprids där.
(Hämtat från www.qx.se)


Frågorna som ställdes på ”Undersökning inför Homo Bi dagen” Och mina argument till att jag ställde frågorna.


Syftet med undersökningen
Jag ställde frågorna skulle bli mer generellt indelade så har jag på min undersökning delat in män och kvinnor i olika åldersgrupper. 18 – 35 år och 36 och uppåt för att se hur yngre generationen gentemot den äldre hur män och kvinnor ställer sig i olika HBT-frågor.
Där jag sedan kommer att totalt oavsett ålder, bara ta det totala resultatet bland män och kvinnor.


1. Har du någon gång känt dig känslomässigt attraherad till en person av samma kön?

Har ingen direkt förklaring till varför jag ställde den frågan, skulle vara för att se om man som heterosexuell kan var kär i det andra könet med.

2a. Umgås du med någon person som är homo- eller bisexuell?

Jag ställde den frågan för att se om det var många som känner bi och homosexuella.

2b. Om ja, finns denna eller dessa inom familjen, vänner eller båda?

Frågan ställde jag för att det kunde vara intressant att se om det finns inom familjen eller bland vänner.

3a. Hur ställer du dig till homo-, bi- och transsexuella män?

Frågans syfte är att se om manlig homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet är mer accepterande bland kvinnor än män.

3b. Hur ställer du dig till homo-, bi- och transsexuella kvinnor?

Detsamma gäller här om den kvinnliga sexualiteten är mer accepterad än mäns sexualitet, bland kvinnor och män.

4. Från och med den 1:a februari 2003 kommer homosexuella par att få adoptera barn. Hur ställer du dig till det?

Denna fråga tycker jag är väsentlig, hur de ställer sig till att homosexuella par kan få prövas som adoptivföräldrar. Dels också se om det är större skillnad mellan män och kvinnor i denna frågan.

5. Hur ställer du dig till att lesbiska kvinnor ska få möjlighet till insemination?

Jag ställde denna fråga för att se hur många som accepterar kontra negativiteten i denna känsliga fråga, som kommer att ev. tas upp av regeringen i början av 2004. (Källa från RFSL:s hemsida) Frågan kan dessutom vara mycket splittrad mellan män och kvinnor, vilket kan vara intressant hur fördelningen kommer att bli.

6. Hur ställer du dig till frågan om att homosexuella par ska få gifta sig i kyrkan?

Intressant och se hur folk ställer sig till själv frågan, och om det är någon skillnad mellan den manliga och kvinnliga fronten.

7. Vilken läggning anser du själv att du har?

En allmän fråga som jag tycker ät intressant, eftersom att studier visar att det är ca. 1-10 % som kan vara homo eller bisexuell på en skola etc.

8a. Har du hört talas om RFSL?

Frågan ställde jag delvis för att se om andra hört talas om intresseorganisationen i huvudtaget, och se om den yngre generationen kände till det bättre än den äldre.



8b. Om, ja hur ställer du dig till organisationen och dess arbete?

Intressant och se hur folk ställer sig i allmänhet till RFSL, som jobbar för HBT-personer och aktiva frågor i politiska sammanhang.

9a. Vet du vad Pride är?

Kan vara intressant och se om man har hört talas om festivalen och vet vad den har för syfte.

9b. Om ja har du någon gång besökt det?

Se om det är någon som hat tagit steget och besökt den festliga tillställningen.

10. Känner du till Sylvester, Sylvia och QX?

Jag ställde mest den är frågan för att se om vissa hemsidor har fått respons av kommersiella skäll. Dvs. om upplysningen på www.spray.se hat upplyst folk om att det finns två sidor för HBT-personer.
Eller om de har hört talas om QX-galan och hade gått in på hemsidan osv.


Analys av undersökningen som gjordes inför ”Homo Bi dagen”.

Denna analys är då från undersökningen som gjordes på Billstömska mars månad, och har gjort selektiv indelning. Där jag tar upp dem väsentligaste frågorna som berör HBT-personer. Jag har delvis skrivit ur undersöknings synpunkt och sedan med hjälp av dem skrivit ner min egen reflektion av resultatet.




Fråga 3a. Hur ställer du dig till homosexuella, bisexuella och transsexuella män?

Män mellan 18-35 år ställer sig övervägande neutralt eller positivt till frågan, kan delvis bero på att man känner någon som har den läggningen eller att HBT-personer har blivit mer accepterade av den yngre generationen.
I åldern 36 och uppåt blir resultatet något mindre positivt. Förmodligen beror det på en mer gammaldags människosyn som kan härledas till uppväxtmiljön.
Kvinnorna i båda åldersgrupperna är ännu mer positiva till HBT-män, vilket visar att de accepterar sexuell avvikelse i högre grad.

Fråga 3b. Hur ställer du dig till homosexuella, bisexuella och transsexuella kvinnor?

Resultatet är något mera positivt än för föregående fråga, fast endast marginellt. Trodde ändå att HBT-kvinnor accepterades i högre grad än män.

Fråga 4. Från och med den 1:a februari 2003 kommer homosexuella par att få adoptera barn. Hur ställer du dig till det?

Män i åldern 18-35 år har en allmänt negativ inställning till denna fråga. De kan ha påverkats av de starka negativa uttalandena som gjorts, och debatten kring barnens bästa och kärnfamiljen.
I åldern 36 och uppåt är det mera neutralt, fast fortfarande en stark negativ sida. Traditionsenliga åsikter kan även här ha en stark inverkan.
Den yngre generationen kvinnor ställer sig mycket positivt till frågan. Har en annan åsikt om barnens bästa och att de mår bra oavsett vilken läggning deras föräldrar har.
36 och uppåt är däremot mycket mer negativa och håller nog kvar vid den gamla bilden av den ideala familjen.
Totalt sett så är det en splittrad fråga där alla sidor får lika mycket stöd.





Fråga 5. Hur ställer du dig till att lesbiska kvinnor ska få möjlighet till insemination?

Bland de yngre männen är detta en väldefinierad fråga med starka positiva och negativa sidor. Tydligen så har man en starkare åsikt i denna fråga.
Den äldre generationen är något mer negativ vilket igen kan tyda på en äldre familjesyn.
De unga kvinnorna är starkt positiva till förslaget vilket än en gång visar att den yngre generationen är beredd att förkasta den gamla familjesynen.
Kvinnor i åldern 36 och uppåt är starkt negativa.
Totalt blir det ändå ett positivt resultat men med väldefinierade åsikter.

Fråga 6. Hur ställer du dig till frågan om att homosexuella par ska få gifta sig i kyrkan?

Männen i åldern 18-35 är mycket positiva och har tydligen frångått kyrkans betydelse. Kärlek som kärlek.
Bland de äldre står det jämnare mellan den positiva och negativa sidan.
De yngre kvinnorna är också mycket starkt positiva till den möjligheten, medan de äldre är lite mer neutrala.

Resultatet finns sist som bilagor.





Debatt analys av ”Fråga Hannah Homo debatt” ett program som sänds i TV3

Debatten handlade mesta dels om schlagerfestivalen, men det togs upp många bra diskussioner också.
Calle Norlén som är journalist börjar med att säga att han tycker det är helt okej att kalla homosexuella män för bög, fikus eller homo. Han anser själv att ordet är ut tvättat och har inte en större kränkning som begrepp. Mian Lodalen (journalist) säger att det är okej att kalla sig för flata, i samma utsträckning som homosexuell kvinna.
I programmet tas det upp mycket om Melodifestivalen som Charlotte Nilsson som gay ikon för män, och gaykulturens största del skulle bestå av just den. Dock så påpekar Mian att i den kvinnliga homovärlden sträcker den sig inte lika långt.
Generellt så diskuterades det rätt mycket att killar är intresserade av glitter och glamour och gala och bögar skulle ha stor förtroenderoll i just Melodifestivalen. Men Christer Björkman svarar på replik att han inte på några omständigheter finner bögarna ligger bakom festivalen.
Det finns mycket mer än så och andra människor som ligger bakom just dens framgång.
Det togs upp efter den diskussionen om olika specifika yrken skulle utmärka en homosexuell man, till viss del håller Calle Norlén med och tar upp yrken som t ex. designers som ett av de yrken som var framförallt attraktivt hos män.
Calle Norlén har också skrivit en bok ”så funkar det” skriven till homosexuella män, inget som diskuteras dock.
Mian tar upp sedan en aspekt att homosexuella kvinnor är i gayvärlden är samhället mansdominerat. Det hon vill få fram är att männen dominerar mesta dels i gaykulturen, den kvinnliga homosexualiteten blir något av en skugga.

Därnäst tar Hannah som är programledare upp en incident, som Carola yttrade sig om homosexualitet i media ”Att bota homosexualitet via en förbön”.
Togs upp i anledning av ett reportage av QX hade gjorts, där Carola yttrade sig att man kan bota de homosexuella. Vilket har skapat en stor debattfråga om, hur hon kunde uttala sig så nedlåtande om homosexuella eftersom hon är en av de stora i gayvärlden. Många förtretas för detta tilltag, den stora skaran var de homosexuella fansen.
Replik från de andra i frågan, tog Christer Björkman upp att det är beroende på kyrkans syn att hon hade uttalat så oformligt. Samma reaktion blev det för Mian, som tog aspekten att Carola har varit taskig mot sin stöttning av homopubliken. Dock så svara Calle Norlén att tack vare hennes uttalande så visar det två aspekter dvs. att det finns andra som har fördomar mot homosexualitet. I samma diskussion tar man upp det konservativa partiet KD, där ledarmötet Chatrine Pålsson frågas av Hannah, ”Är ni otydliga”?
- ”Nä, jag är inte otydlig.
- Men du är inte så populär i homovärlden.
- Det är b la. för att jag inte tycker att homosexuella ska få adoptera barn.”
Där Mian gör ett inlägg att hon vid ett tillfälle har intervjuat Chatrine per telefon, där hon svarade att.
”Homosexuella är inte diskriminerade så länge dem får röra sig fritt i samhället, att hon stod fast sin åsikt”.
Mian vill påvisa att man kan vända på det citatet till att sätta in svart, jude eller judar. Att det är inte några problem så länge ”judar” får röra sig fritt i samhället.
Cathrine påstår att det blir fel om man rycker ett citat ur sitt sammanhang och hävdar att hon fortfarande står fast vid att barn har rätt till en mamma och en pappa. Hon vill inte se en lag som fråntar barnen de rättigheterna.
Mian poängterar att en värld där alla barn har tillgång till en mamma och en pappa inte är realistisk, så som samhället ser ut idag.

Homosexualitetens baksida (Fördomar och misshandel)

Allt som oftast talar man om glitter och glamour i gayvärlden, men vardagen säger en annan värld. Det är vanligt förkommande att homosexuella misshandlas i fördomsfulla miljöer.
Som det tas upp i programmet i den delen Idrott kontra homosexualitet, där Peter Mattias Jonsson från Borås berättar sin skildring när han kom ut som homosexuell. Där han blev nedtystad av sin tränare att inte föra vidare sin läggning inom laget. Men tillsist kom det ut i alla fall och successivt så började fördomar och en hel del utfrysningar förekom av hans träningskamrater.
Fredrik Olsson berättar i sin tur att komma ut som homosexuell när han var 17 år och att leva i en småstad, där man inte kan leva ut sin läggning.
Han påstår att det är mycket lättar att ta del gaykulturen i större städer, dock så säger Norlén att de stora städerna som t ex. Stockholm, Göteborg och Malmö är lätta att leva i, men att småstäderna kommer allt mer.
Sedan frågas Christer Björkman om han har blivit trakasserad någon gång?
– ”Ja, av Pingst Kyrkan i en artikel stod det att han skulle kunna botas där och att han var djävulen själv. ”
Sedan fortsätter Peters historia där han hade blivit misshandlade pga. hans läggning. Där det stod i rubriker i media, ”Slogs blodig” och Homosexuell därför blev han ner slagen”
Dock så påstår Jan Hansson som är sportjournalist på Borås Tidningen att han hyser tvivel om att han hade blivit misshandlad.
Tar upp också Idrottens infallsvinkel på homosexualiteten, men antyder att Peter har uppgett lögnaktiga påstående till incidenten som hände just Peter.
Hans argument var att han inte tyckte det var trovärdigt att han kunde stå på benen efter en dag, och sedan vara med i en intervju i TV4 efter att legat i koma. Trotts det uppger Peter i sin tur att han har läkarrapporter i 12 diagnoser av 5 överläkare. Dock så ville han inte ha dess bevis med i media, eftersom han inte ville att medierna skulle ta del av dessa. Peter försäkrar att om han hade sett gärningsmannen som just slog honom, skulle han omedelbart polisanmäla denna incident. Fast han har gjort en anmälan hos JO för att han anser sig diskriminerad för att bli missförtrodd pga. sin sexuella läggning.

Programmet fortsätter sedan med sex frågor på grund av att bastuklubbar avskaffades blev videoklubbar en mötes plats för både hetero och homosexuella. Ändock förklaras homosexualiteten oavsett kvinnor eller män att det är sex de vill ha.
Vilket ger en del reaktioner och ställer sig till svars genom att allt inom homosexualitet inte associeras till sex, vi är som alla andra har en vardag. Dock så understryker Christer Björkman att han som singel kan ha en del intima stunder.
De säger med att det ställs så underliga frågor, ”Hur har man sex som homosexuell kvinna/man”? Svaret blir att många antyder att det anspelas och fokuseras på enbart sex, vilket blir lite av en bestörtning för dem i programmets gäster.
I sin tur fortsätter spekulationer kring sextrender – porrfilmer och videoklubbar ligger till grund i gaykulturen. Fanns direkt inga svar på den, utan svaret blev mer anonymitet.
Därefter den diskussionen får publiken ta del av programmet, där två killar från annan etnisk bakgrund yttrar sig om homosexualitet, att det är äckligt, gud har skapat en man och kvinna och diverse. Och menar att homosexuella är ”lös släppta” där inkluderar kvinnor i deras syn med.
Avslutningsvis så pratar Calle Norlén om fördomar och hur det har fortgått i historien, att samhällets syn på homosexualitet har blivit bättre och bättre och att han aldrig skulle våga stå här för 10 år sen som idag. Det är en markant utveckling åt rätthåll i samhället.
Tillsist i slut skedet av programmet, berättar Mian att hon har skrivit en bok till enbart ”flator” som heter ”Skamlösa systrar”. Hennes argument var tydliga att fortsätta kvinnokampen och på den kvinnliga sex synen.

En del citat är tagna ur programmet, det andra har jag skrivit som en analys de säger i programmet.
Källa som används i programmet är dels QX reportage, pressen etc.


De som var med i programmet var del; Hannah som programledare, Calle Norlén (Journalist), Mian Lodalen (Journalist mm), Charlotte Nilsson (Sångerska artist) Andres Esteche (artist) Peter Mattias Jonsson (Fd. Handbollsdomare i elitserien), Jan Hansson (Sportjournalist på Borås Tidningen)
& Chatrine Pålsson (KD ledamöter) m fl.



Mina egna åsikter om programmet efter analysen på förra sidan
Jag tycker personligen att der var synd att nästan 13 min i början var övervägande schlagerfestivalen. Vilket gjorde att bara gaykulturen fick ses ur en synvinkel och inte andra perspektiv. Hade vunnit på mer att tala allmänt om gaykulturen mellan homosexuella kvinnor och män, eftersom det skiljer delvis på dem.
Dock så berättar dem att det är okej att kalla sig ”bög eller flata”, vilket jag tycker är något som individuellt person till person. Det är ju inte alla som vill få den stämpeln pga. man känner ett viss obehag att bli dragen över en kam.
Efter ett tag får programmet en vändpunkt, där journalisten Mian Lodalen kritiserar gayvärlden och klassar den som mansdominerad, vilket jag som homosexuell kille håller definitivt med om. Det talas så sällan om den kvinnliga synen i gayvärlden, bara att det är glitter, gala och glamour. Borde vara mer jämställt, hoppas på en ljusare tid för HBT-kvinnor.
Diskuss...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: "Identitet bi och homosexuell"

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2004-05-27

    jag ger dig 5/5

  • Inactive member 2005-04-20

    jätte fint arbete, läste hela!

  • Inactive member 2005-12-18

    det var ett väldigt bra arbete

Källhänvisning

Inactive member [2004-03-01]   "Identitet bi och homosexuell"
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2847 [2019-08-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×