Medeltidens sjukdomar och medicin

21 röster
24416 visningar
uppladdat: 2004-02-26
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Scenario från Vägen till Jerusalem: Sigrid fick en träststicka i sin ena hand, i ett av fähusen när en kvida råkade knuffa henne så att sigrid var tvungen att ta emot fallet med armarna. enom den trästickan utvecklades en förfärlig sjukdom kallad svinpest. Munkarna trodde först i början att hon hade fått spetälska, Sigrid hade råkat ut för, men broder Lucién tror det är svinpest. På den tiden trodde man att om man fått en sjukdom så skulle det vara gudsverk. Ingen av munkarna kan föreställa sig att det är gudsverk för Sigrid var en kvinna som offrat mycket till kyrkan. Broder Lucien behandlar henne med olika saker som att tvätta hennes sår med välsignat vatten och andra olika saker. Behandlingen gick bra men inflammationen i armen släppte inte, han försökte allt han kunde med olika medel men inget fungerar. Ända saken som skulle kunna hjälpa var att amputera armen, men för att göra detta måste de ha Sigrids ja.Sigrid vill inte detta för att hon är en kvinna som tror skarpt på gud ,om det var hans verk, så skulle hon inte göra något åt det.

Förord: Medeltidens läkare var under all kritik. Utbildningen var inte så stor som den är nu och nästan vem som helst kunde bli det. Lönen var inte något att lägga så stort arbete på heller. Visst de behövde veta en del saker men allt de lärde sig var utantill och inte praktiskt som att utföra en operation rätt om något plötsligt händer. Inte för att de opererade mycket på medeltiden, så stor kunskap fanns det inte, mest gick folket till klostren och bad, medans munkarna och nunnorna tog hand om de sjuka genom att ge dom läkeörter som fungerade mot deras sjukdom i vissa fall. Mest trodde folket på att det var guds verk om man blev sjuk. Gud var allt för de kristna och inte läkemedlets konst. De mest framstående vetenskapsmännen och läkarna var judar. Judiska läkare fanns mycket på skolor i Frankrike och Italien.
Frankrike och Italien var som man kan kalla läkarländer på medeltiden. Men Europeér var inte de som hade störst kunskap om sjukdomar och dess medicin. Araberna var det folk som hade störst kunskap, den kunskapen fick vi sen till våra skolor.När de arabiska medicinska verken fördes över till spanien och sydItalien skedde en förnyelse i västeuropa . Som jag sagt förrut så var judarna smartast, det ledde till att de blev förföljda och trakasserrade redan på 1100 talet, plus att de blev anklagade för pesten som jag kommer ta upp senare.

Medeltida människor hade ungefär samma sjukdomar som oss, men då förstod de inte orsaken och hur de spreds, därför var barn känsligast. Då de fick sjukdomar som influensan , som kan leda till döden om man inte får rätt behandling. Enligt en artikel jag läste var djävulen enligt de medeltida människorna den som gjorde att man blev sjuk, han hade enligt dem tagit över själen för att bli av med honom skulle man läsa fader vår och göra korstecken. Munkar och nunnor var bra på det , vad jag tror så var det för att deras läkekonst var bättre än andra och inte bara för att bön hjälpte, de hade kunskap om örter och växter som ingen annan hade och de odlade mycket i sina örtagårdar. Några olika örter och grönsaker som användes som läkeväxter var blåbär som var mot diarée, sallad som sömnmedel, deras frön förhindrar onda drömmar, dill över dörren håller trollen borta, bra mot hicka och illamående. Koriander som var bra för magen, mynta som stärker hjärnan och minnet. Timjan bra mot hosta plus att alla ormar och giftiga djur flyr röken av timjan. Vitklöver användes mot fallande sot och epilepsi och rödmalva som var bra mot nästan alla sjukdomar. Det här är bara ett par av läkeväxter som användes på den tiden, det fanns en hel del som man gjorde salvor och andra saker av. Begravningar på medeltiden var ungefär som våra. Familjen samlades hos en och man dog oftast i sin säng. Döden var en naturlig sak för dom, men de som dog i pesten fick ingen begravning, kanske för att det var guds synd och att folket inte ville störa guds synd.


Den avskyvärda Pesten: De sjukdomar eller epidemier som var svårast för
medeltids folket var rödsot,de olika sorters pest som härjade. De olika pesterna kallas böldpest, lungpest och den i boken svinpest.
Pesten var nog den jobbigaste och mest omfattande i dödsoffer, ingen på den tiden kunde förstå hur den kom fram och hur man botade den. Man botar den med antibiotika som upptäcktes senare.
Nuförtiden tror vi veta vad som orsakade pesten fast vi vet inte om de är sanna, det finns många olika teorier, vilka smittbärarna var men vi vet inte säkert. Pesten orsakades av bakterien Yersinia pestis och förekom i två huvudformer böldpest och lungpest, med olika varianter. Det är med böldpest allt började, epedimins kärna. Sjukdomen sprids via bett av infekterade loppor som får sjukdomen genom att suga blod ur infekterade gnagare. När loppans mage är fylld av pestbakterier så klumpar de ihop sig och bildar en plugg, som blockerar den strupkanal längs vilket blodet sugs in. En sådan loppa blir uttorkad och hungrig vilket gör att den söker upp nya offer. Eftersom strupkanalen är blockerad så kan inte loppan suga in allt blod den suger in och förr eller senare strömmar en del av det tillbaka till det loppangripna djuret. När så händer överför också en del av pestbakterier, djuret infekteras. När det börjar bli ont om gnagare så hoppar lopporna över till oss människor och där bettet har skett så utvecklas en svart utväxt några dagar efter kan man se en stor smärtsam böld vid lymfkörtlarna ljumsken och armhålan. Av de som smittades dog runt 50-80 % av de som smittats av böldpest.
Lungpest som är den värsta sorten gör så att man hostar blod och saliv, plus att man dör ganska snabbt runt 2 dygn tar det ungefär för en lungpest drabbad att dö och dödsprocent var närmare 100 %. Sjukdomen vandrar från lunga till lunga. Man kan säga att lungpest är en vidareutveckling av böldpest.

Pesten kom i två ronder på medeltiden. 1347 kom den beryktade digerdöden. Europas befolkning var helt oförbered och tog det inte så allvarligt som man kunde ha gjort. Det var bara ett fåtal som försökte göra något åt den, det var en hopplöst fall. En rörelse som kallades flagellanterna de piskade sig själva tills blodet forsade för att göra bot, de attackerade folk som såg syndiga ut. Men de försvann lika snabbt som de kom. Mannen som styrde Milano i Italien, först murade han in staden så pass att smittan inte kunde komma in. När den andra pestsmittan kom infördes mycket stränga lagar som lydde: de som blir smittade ska bort från denna stad och de som hjälper de smittade ska straffas med döden, kanske var det ett rätt beslut i ett sådant ödesdigert läge. Smittan kom med handelns vägar, de som var köpesmän förde med sig smittan till olika platser som inte hade fått den än. En del av människorna var så rädda att de lämnade sina familjer i hopp om att klara sig undan. Men de som kallades dödgrävarna var inte alls rädda för de förstod att man kunde tjäna en hacka på att ta pengar från de smittade, självklart dog de också senare. Efter första pest perioden blev människorna snikna och förstod att det fanns något att hämta ur hela den här katastrofen så de började jobba men de begärde tredubbelt så hög lön än det de hade förrut. Men det gillade inte högmännen så de började försöka dämpa folket. 13 år senare kom den andra pest perioden som ett brev på posten. Folket ville ha någon att skylla på och de gjorde det på judarna. De anklagade judarna för att förgiftat vattnet med pesten. Men judarna fick ju också pestsmittan det brydde sig inte de kristna om och började tortera judar tills de erkände att det var dom och jagade judar som flydde. Judeförföljsen hade börjat redan nu. Det var inte makthavarna som ville följa efter judarna, men de var bekymrade över att folket var så argsinta men påven lade upp en lag som löd: om ni har bevis mot judarna så får ni straffa dom. resultatet av förföljesen var ett massmord på judar. Under slutet av pesten så upptäckte läkarna att de smittade helt plötsligt överlevde, de trodde att det var deras behandling som gjort susen, men istället hade folket blivit immuna mot pest bakterierna som tur var.

Epilog: ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Medeltidens sjukdomar och medicin

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2004-02-26]   Medeltidens sjukdomar och medicin
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2814 [2020-09-21]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×