Mänskliga rättigheter

12 röster
28151 visningar
uppladdat: 2004-02-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

Nu sitter man här, med ännu ett fördjupningsarbete som skall göras. Visst känns det aningen tungt nu, precis innan man har kommit igång, men av egen erfarenhet vet jag att den känslan ändras när jag har kommit in i arbetet. Då kommer jag känna mig full av motivation och iver för att få fördjupa mig i ett, eget valt, ämne. Detta ämne är naturligtvis det mest intressanta och självklart det som tilltalar mig mest. Om jag nu skall ta historien där den började. Redan förra terminen, höstterminen 2003, fick jag besked om att det under våren skulle komma ett fördjupningsarbete. Detta gjorde mig glad, eftersom att jag är van att arbeta med fördjupningsarbeten. Jag anser att detta gör att jag, som elev, blir mer intresserad av att lära. Detta blir jag, eftersom att jag får genomföra alla moment själv. Allt från att välja ämnet till att lämna in fördjupningsarbetet och självklart alla delar innan. Bland annat att hitta informationen/fakta, sammanställa de relevanta fakta, få nya infallsvinklar/reflektera och att skriva och färdigställa ovan nämnda delar till ett fördjupningsarbete.

Som sagt fick vi välja själva vad vi skulle arbeta om, men vi fick olika förslag. Ett av de förslagen var mänskliga rättigheter och då kom jag genast på att det nog skulle passa mig bra. Jag antog att detta skulle vara lämpligt, eftersom jag på högstadiet fick ”nosa” på ämnet. Detta i och med att vi skrev ett brev till Presidenten i Laos (Nouhak Phoumsavans). Vi skulle argumentera för ett frigivande av två samvetesfångar som hölls fängslade där. Brott mot mänskliga rättigheter var då ett av mina argument. Som jag skrev ovan blev jag då intresserad av de mänskliga rättigheterna, men fick tyvärr inte möjligheten att fördjupa mig i dem i samband med något fördjupningsarbete. Så jag antar att jag gör ett fördjupningsarbete som jag egentligen ville genomföra redan i årskurs åtta, men det är som man brukar säga ”Bättre sent än aldrig”.

Vilket du förhoppningsvis har kunnat utläsa ovan har jag valt att arbeta om de mänskliga rättigheterna. Jag har tänkt mig att kort beskriva de mänskliga rättigheterna i Sverige och sedan samma rättigheter i landet Laos. Jag skall ta upp det uppmärksammade fallet om mordet på Fadime, eftersom det bryter mot de mänskliga rättigheterna och sedan det fallet, som jag redan har nämnt, om samvetesfångarna i Laos. Jag skall sedan reflektera runt dessa olika fall. Efter att jag har gjort detta skall jag försöka analysera hur de mänskliga rättigheterna kan påverkas i och med det politiska styret i landet, ekonomiska förutsättningar, sociala förutsättningar, geografiska förutsättningar och ur kulturella och religiösa synvinklar. Ur alla dessa synvinklar skall jag i min slutsats kunna besvara frågan: Hur påverkar olika faktorer de mänskliga rättigheterna? Hoppas denna inledning har lockat Ditt intresse för att läsa mitt arbete.

Allmänt om de mänskliga rättigheterna

De mänskliga rättigheterna gäller för alla människor; oavsett vilket land de bor i, vad de har för politisk åsikt, vilken sexuell läggning de har, vilken kultur de tillhör, hur de ser ut eller hur



deras ekonomiska tillgångar ser ut. De mänskliga rättigheterna tog en mer fast form efter slutet av det andra världskriget. Före 1945 fanns det regler/lagar (gällande mänskliga rättigheter) som gällde mellan flera stater/länder, dock var dessa lätträknade. Trots detta faktum fanns det flera länder som hade regler, lagar och normer om medborgarnas rättigheter i förhållande till statsmakten. Efter att en ömsesidig och växande uppfattning, inom Förenta Nationerna, om att ”världssamfundet måste ta ett gemensamt ansvar för den enskildes mänskliga rättigheter”. Detta ledde till att de olika staterna var/är tvungna att visa respekt för folkrättens föreskrifter. Att alla människor skall få leva ett drägligt och normalt liv är ett syfte med de mänskliga rättigheterna. Som jag skrev är staten i länderna tvungna att respektera folkrätten och detta i och med att mänskliga rättigheter omvandlas till ”nationell lagstiftning”. Lagar är a och o i de mänskliga rättigheterna och uppfylls och efterföljs lagarna finns det därmed ett fungerande rättssystem, eftersom att det är rättsystemet som realiserar lagarna. De mänskliga rättigheterna är en internationell angelägenhet och om brott sker får andra länder, helt lagenligt, framföra åsikter. För att sammanfatta det som står ovan skall jag nu citera ”Inom området för de mänskliga rättigheterna är det alltså stater som har skyldigheter och individer som har rättigheter. Enskilda individer är skyldiga att under landets lagar respektera andra människors rättigheter”. De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten, där alla människor är födda fria med lika rättigheter och i lika värde.

Mänskliga rättigheter i Sverige

Efter att den 137 sidor långa kartläggningen, om de mänskliga rättigheterna i Sverige, har blivit genom ögnad kan jag sammanfattningsvis säga att 37 av 46 konventioner har trätt i kraft i Sverige. Det är dock bara fyra stycken av de 46 som inte har ratificerats (accepteras) alltså är det fem konventioner som är under arbete (man försöker hitta en lämplig lagstiftning så att de kan garanteras och understödjas av rättsväsendet). Yttrandefrihetsgrundlagen, tryckfrihetsförordningen och regeringsformen är tre av Sveriges fyra grundlagar som innehåller regler vilka är till för att skydda de mänskliga rättigheterna. Jag anser att de mänskliga rättigheterna i Sverige efterföljs bra, men det kan bli bättre. Jag hade tänkt ta upp tre ganska lika konventioner som fungerar relativt dåligt här i Sverige.

Jag tänkte börja med ”Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor”. Den överenskommelsen kan jag inte säga att vi ha lyckat med, i alla fall inte till 100 procent. Visst har Sverige lyckats i avseendet att alla har lika rösträtt och så vidare, men de har exempelvis inte lyckats särskilt bra om vi ser till hur många kvinnor som sitter på vd-poster, antalet kvinnor i riksdag/regering eller antalet kvinnor i svenska styrelser. Självklart skall ett företag inte anställa en obehörig kvinnlig vd framför en manlig med kompetens, för då blir det inget bra resultat på arbetet. Jag hävdar däremot att företag, som står med en kvinnlig och en manlig kandidat med likvärdiga kunskaper skall anställa kvinnan. Detta eftersom att man då bryter traditioner inom svenska företag och fler företag kanske då anställer kvinnliga vd: ar. Visst skall man inte diskriminera mannen, men jag tror att det kan vara bra att företag, styrelser och andra lednings grupper får kvinnliga inslag, eftersom de arbetar för en målgrupp med både kvinnor och män. Jag tror att Sveriges historia har påverkat situationen i vårt land. Förr i tiden var det endast kvinnorna som var hemma med barnen och tvättade, lagade mat, städade och så vidare. Den sysslan gjorde kvinnor odugliga till att både rösta, styra/leda

företag och ha kunskaper om hur man skulle göra för att landet skulle fungera. När kvinnor sedan fick rösträtt 1921 kom den kvinnliga befolkningsgruppen närmare ett jämställt samhälle och den utvecklingen har utvecklas, men den kan fortsättas utvecklas till större jämställdhet.

År 1962 ratificerade Sverige konvention nummer 100, om lika lön. Ett år senare trädde den överenskommelsen i kraft, men är det verkligen lika lön? En manlig vd tjänar cirka 46 000 kronor medan en kvinnlig tjänar cirka 38 000. Det här kan inte kallas ”lika lön”. Jag förstår inte varför en kvinna som utför samma arbetsuppgifter som en man skall ha sämre betalt. Detta tycker jag är diskriminering av det kvinnliga könet. Troligtvis tänker företaget att de får betala för den kvinnliga vd: n när hon är ”mamma ledig” och annat rörande ledighet i och med barn. Detta tycker jag är fel, eftersom att kvinnan inte rår för att religionen säger att uppgiften hon fick när hon kom till jorden var att fortplanta sig. Skulle det vara män som födde barn så skulle det finnas konventioner om avskaffande av all diskriminering av mannen. Detta som jag nu har tagit upp är ett exempel på hur religionen påverkar de mänskliga rättigheterna.

Om jag nu skall spinna vidare på samma tråd så finns det en undertecknad konvention om jämställdheten mellan manliga och kvinnliga arbetstagare med familjeansvar. Enligt den tidigare överenskommelsen ser du att män och kvinnor inte har likvärdiga löner, vilket jag tror beror på att kvinnor oftare tar ut föräldraledigheten. För ett tag sedan har det kommit ett förslag på att pappan och mamman skall ta ut hälften av ledigheten var, vid föräldraledighet. Visst kan detta vara bra, eftersom att barnet då får träffa både mamman och pappan under dess första år. Jag tror också att det kan vara bra eftersom att det då finns en rekommendation om delad föräldraledighet. Det, delad föräldraledighet, är dock inte så lätt som det låter. Om vi säger att mamman jobbar inom vården och pappan är fackombudsman, då kanske familjen bara har råd att låta mamman ta ut föräldraledigheten. Stiftas det då en lag som säger att föräldrarna måste dela på föräldraledigheten, för att undvika diskriminering, kan det innebära personlig konkurs för sådana familjer. Denna rättighet efterföljs inte, fullt ut, på grund av det politiska styret i vårt land och de ekonomiska tillgångarna. Skulle den privata och den offentliga sektorn samarbeta istället för att motarbeta varandra eller om det skulle ske en större avsättning av pengar från regeringens sida till den offentliga sektorn så skulle fler föräldrar kunna ta ut en mer jämställd föräldraledighet, tror jag. Denna överenskommelse påverkas alltså av andra saker i vårt land.

Om jag nu skall försöka sammanfatta de mäskliga rättigheterna i Sverige så kan jag säga att de, överlag, efterföljs bra. Det finns många olika organ och personer som ser efter så att de olika kraven efterföljs. För att se till att de mänskliga rättigheterna efterföljs finns regeringen och statliga- och kommunala förvaltningar. Olika ombud, så som JämO (jämställdhetsombudsmannen) JO (justitieombudsmannen) BO (barnombudsmannen) ser till att olika författningar och lagar efterföljs. Detta, att många delar i samhället får ansvar för att de mänskliga rättigheterna efterföljs, är bra och det tyder på god demokrati. Det tyder på demokrati, eftersom att det inte endast är staten som bestämmer hur de mänskliga rättigheterna skall fungera, utan alla får säga vad de tycker och tänker vilket också är en del i de mänskliga rättigheterna.



Mänskliga rättigheter i Laos

Efter att jag läst igenom de mänskliga rättigheternas rapport om Laos eftersträvan av dem kan jag inte säga att jag blev paff, utan det blev mer som en bekräftelse på vad jag befarade. Nämligen att de godkänner olika avtal gällande mänskliga rättigheter utan någon större efterföljning eller entusiasm. Landet Laos har ratificerat (bekräftat) många konventioner (överenskommelser) men vad jag har kunnat utläsa, av den fakta jag införskaffat, så finns det ingen hänförelse för att följa bestämmelserna. Yttrandefriheten, mediafriheten, medborgerliga och politiska rättigheter, ekonomiska rättigheter, sociala rättigheter, kulturella rättigheter, rättsäkerhet, personlig frihet, dödsstraff, straffrihet, föreningsfrihet, församlingsfrihet, religionsfrihet, rätten till arbete, tvångsarbete, rätten till bästa uppnåeliga hälsa, rätten till utbildning, rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, kvinnans ställning, barnets rättigheter, homosexuellas situation, flyktingars rättigheter, funktionshindrades situation och handel med människor. Dessa ovan skrivna konventioner, från yttrande frihet till handel med människor, är godkända av staten i Laos. Av rapporten kunde man utläsa att konventionerna i teorin efterföljs, men inte i praktiken.

Om vi tar yttrande friheten till att börja med så får man säga vad man vill, men endast om det inte skadar eller missgynnas staten. Alltså får man bara säga sådant som är i statens intresse. Det samma gäller mediafriheten, bara sådant som gynnar staten. Om vi skall ta tvångsarbete så kan man inte, enligt mig, säga att det efterföljs. Detta eftersom att man inte får strejka och/eller demonstrera enligt lag. Då kan man inte framföra sina åsikter på ett slagkraftigt sätt och på så sätt kan man få jobba under urusla förhållanden. En ytterligare faktor till detta är att det inte får finnas fackliga organisationer som inte är statliga. Alltså för att sammanfatta tvångsarbetet, man får inte strejka (på grund av lag) fackförbunden är statligt sammanknutna och då får ingen kritik mot staten yttras, eftersom att jobbet då går till någon annan, alltså arbetar de anställda under tvång. Om vi skall ta ett exempel om föreningsfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet. Enligt bestämmelsen (i de mänskliga rättigheterna) skall alla människor ha rätt till detta, vilket de har i praktiken. Dock måste föreningar, församlingar och religionsrelaterade grupper ge staten full insyn och kritik/propaganda riktad mot staten är straffbart. I dessa grupper får man inte skapa kaos eller sprida ”fel” ståndpunkter eller information, d.v.s. sådan som skadar staten eller något i statens intresse. Detta innebär att man bara får ha föreningar, församlingar och religionsrelaterade organisationer som ”går” statens ärenden. Har man inte samma budskap som staten får man inte lov att existera varken som människa, organisation, förening eller församling, därför lever man i/under diktatur.

Som du har kunnat förstå av min analys ovan påverkar det politiska styret hur de mänskliga rättigheterna följs. Folkrepubliken Laos är representeras av ett enda parti, nämligen Lao People´s Revolutionary Party (Laos folkrevolutionära parti). De har accepterat konventioner på mänskliga rättigheter (se ovan) som i teorin fungerar och efterföljs, men i praktiken är så långt ifrån de bestämmelser som är beslutade för de mänskliga rättigheterna. Att dra denna slutsats är ett sätt och en möjlighet att se hur de mänskliga rättigheterna påverkas av bland annat det politiska styrelseskicket. Sedan kan man se på problemet som att de som styr landet inte vet bättre. För det är ett faktum att denna negativa cirkel pågått i längre tid än denna rapport sträcker sig, 2002. Detta tror jag beror på att utbildningen i landet aldrig har varit

ordentligt utvecklad. För om utbildningen aldrig har varit ordentlig, så kan man lätt räkna ut att de som nu leder landet inte har fått tillgång till någon komplett skolgång och då tror jag att det är egoism och självklart okunnighet som driver människor att fortsätta i samma ekorrhjul. För om man inte vet hur något kan förbättras, så blir det aldrig bättre. Jag antar att man heller inte vill veta hur man kan göra det bättre för andra människor, eftersom att de också borde få genomgå samma uppväxt, med outvecklad skolgång och allt som hör till.

Därför tror jag UNICEF: s arbete för barnens rättigheter är otroligt bra. De arbetar på bred front för att informera barn och ungdomar om deras rättigheter i samhället. För om de, barnen och ungdomarna, blir undervisade i mänskliga rättigheter kommer de förstå vikten av sammanslutningen och förhoppningsvis efterfölja de konventioner som godkänns. Trots att medlemmarna i Laos folkrevolutionära parti inte vill förstå betydelsen med de överenskomna konventionerna så är det faktiskt barnen och ungdomarna som är Laos och egentligen hela världens framtid.

Reflektioner

Ja nu var jag framme vid det näst sista argumenterande delen av detta fördjupningsarbete. Nu hade jag tänkt resonera om samvetesfångarna Feng Sakchittaphong och Latsami Khamphoui i Laos och mordet på Fadime här i Sverige. Om jag då skall börja med samvetesfångarna.

Samvetesfångarna Feng Sakchittaphong och Latsami Khamphoui arresterades 1990 på grund av att de avhöll en fredlig protest för en ekonomisk och politisk ändring i landet. Två år senare skulle de ställas inför rätta och enligt de mänskliga rättigheterna skall alla mötas i en opartisk rättegång, vilket det inte var. Det var en partisk rättegång som inte syftade till något annat än att fängsla dessa två personer som var ett hot mot Laos. Feng Sakchittaphong och Latsami Khamphoui blev dömda till 14 års fängelse med motiveringen att de diskuterat och fört fram sina politiska åsikter om politisk och ekonomisk ändring. Efter den bristfälliga rättegången blev de skickade till fångläger 7 i Houa, som enligt internationella erkända normer är under all kritik. De båda männen fick dela cell, men de fick inte lov att prata med varandra. De båda är i behov av daglig läkarvård, men de får inte ens tillgång till nödvändiga mediciner. Detta eftersom att de inte får lov att ta emot mediciner som skickas från släktingar, de får heller inte ta emot besök av familjen. Både Feng Sakchittaphong och Latsami Khamphoui behandlas med tortyr och de har inte rätt till åsikts- och yttrandefrihet. För att ta ett exempel hur det lät när de fälldes skall jag citera vad rättegången kom fram till i Feng Sakchittaphongs fall: "The fact that the defendant has argued that his writing was democratic and not wrongful was only a convenient defence for his action, because in fact, his real intention was to take control of the country. The reality was reflected in the defendants letter to his wife, in which he wrote: ´It is impossible to eat an egg without breaking the shell´."

Jag tror att dessa samvetesfångar blev fängslade för att de var ett litet ”hot” mot landet. De hade fått insikt i misskötseln av landet och ville ha tillgång till sina grundläggande rättigheter. Dock kan inte landet Laos erbjuda yttrandefrihet eller åsiktsfrihet. De båda, Feng Sakchittaphong och Latsami Khamphoui, blev straffade enligt Laos rättssystem vilket inte stämmer överens med de mänskliga rättigheterna som landet är tvingat att efterfölja då de år

1955 blev medlemmar i FN. Jag måste däremot säga att Laos president, Nouhak Phoumsavans, har lyckats otroligt bra i sin vilseledning av landets befolkning. Han har gett sig själv och hans anhängare makten att inge förhoppning när de undertecknar konvention efter konvention. Dock blir lagstiftningen sådan att den stjälper alla möjligheter till rätten av de mänskliga rättigheterna. Jag kan ändå se vissa likheter med Italiens premiärminister Silvio Berlusconi. Han, Silvio Berlusconi, har all makt över median i landet, han stiftar lagar så att de passar honom. De som inte har likvärdig åsikt arresteras som ”en farlig person som kan skada landet”. Det som försiggår i Italien är en mildare form av det som försiggår i Laos, men är det I- och U-lands beteckningar som gör att Laos hamnar i skottvinkeln?

Om jag nu skall gå över och göra en analys av mordet på Fadime som ägde rum här i Sverige den 21 januari 2002. Hon, Fadime, sköts till döds av sin egen pappa. Hon berövades livet, eftersom att hon var kär i en svensk pojke och svek då familjen. Hon skadade även familjens heder, då hon inledde ett förhållande med denna svenska pojke. Fadime blev av med sitt liv på grund av sin religions regler och normer. Detta tycker jag är fel, eftersom att oavsett vilken religion man tillhör så skall man respektera landets lagar. De mänskliga rättigheterna främjar olika minoritetsgrupper, men självklart är det landets lagar som står över allt annat. Respekterar man inte lagarna har man, enligt mig, inget i landet att göra. Hur skulle det se ut om vi svenskar åkte utomlands och gjorde samma sak? Det skulle naturligtvis inte bli accepterat. Mordet på den unga flickan Fadime startade en diskussion i Sverige och en diskussion hos mig. Detta eftersom att den skyldiga fälldes och det enligt Sveriges rikes lag och därmed de mänskliga rättigheterna. Sverige har kommit långt med att respektera de mänskliga rättigheterna. Jag tror nu att det är dags att ta ytterligare ett steg, nämligen att se till de olika minoritetsreligionerna i relation till de mänskliga rättigheterna. Sverige som stat behöver stifta lagar, om de mänskliga rättigheterna, så att olika religioner (som finns i vårt land) ges en rimligare chans att lättare anpassa sig och därmed sin religion till Sveriges lagsystem. Det får inte inträffa ett så kallat ”hedersmord”, igen, som inträffade den 21 januari 2002 då Fadime blev bestulen av livet på grund av yttrandefrihet, i och med sina känslor för en svensk pojke. Hon fråntogs därmed sin rätt till att vara mänsklig, vilket är det mest grundläggande i en människas liv.

Slutsats

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Mänskliga rättigheter

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2004-02-21]   Mänskliga rättigheter
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2735 [2020-02-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×