Franska revolutionen

55 röster
64906 visningar
uppladdat: 2004-02-21
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

På mitt fjärde arbete, har jag valt att skriva om den revolutionen som varit en av de mest betydelsefulla händelserna i Europa, den franska revolutionen. Det var nu folket vakna upp och kämpade för det de trodde på. Vid den här tidpunkten var folket uppdelat i olika klasser, s.k. stånd. Det var speciellt det svaga och fattiga ståndet som fick nog. De ville inte bli behandlade på de viset och de ville också ha den respekt de förtjänade. De lyckades till sist också få med stora delar av de högre stånden, och deras vilja var att avskaffa stånden helt. Folket gav sig inte. Fastän många blev avrättade så lät dem sig inte skrämmas, utan fortsatte med sitt uppdrag. Att de skulle ta såhär lång tid för folket att inse att det samhället de levde i och sättet det drevs på var fel, är verkligen skrämmande, man tycker det borde kommit mycket tidigare. Du kommer få läsa om hur den franska revolutionen uppstod, och mer fakta om vad som hände. Jag valde att forska mer intensivt om denna revolutionen för jag tycker detta är en mycket viktig del i vår historia. Jag tyckte det verkade väldigt intressant område att läsa sig mer om.
Det var just därför valde jag att forska om den franska revolutionen.


Syfte

- Hur och varför uppstod revolutionen?
- Hur var det under denna tiden i frankrike?
- Fanns där några viktiga personer som varit en viktig del i revolutionen?
- Vad gav revolutionen för resultat?


Franska Revolutionen

Frankrike var under 1700-tales början fram till dess mitt en ståtlig, rik och mäktig monarki, och Frankrike var troligtvis det rikaste och mäktigaste landet i Europa. Hela Europa kopierade Frankrike i kultur och mode, och man började ta efter det franska modet i kläder, dekorationer och även i matlagningen. Men vid 1700-taltets mitt började Frankrikes ekonomi gå nedåt. Kriget i Amerika och i Afrika hade kostat mycket pengar och det franska folket var missnöjda med den monarki som styrde landet väldigt centraliserat. den regimen blev senare kallad den ”gamla regimen”. Folket krävde förändring i systemet.

Den största orsaken var den dåliga ekonomin och den franska regeringens sätt att sköta den.
Under de största delarna av 1700talet gick frankrikes ekonomi framåt. Befolkningsmängden ökade från 18miljoner 1715 till 25miljoner 1789. Bra skördar gödde den växande populationen, och textil och gruvindustri gick framåt. Men 1770 började ekonomin vackla, dåliga skördar ledde till svält, höga tullavgifter ledde till minskade möjligheter för frakt tillverkning och handel. Skrån (samling hantverkare) hade monopol på produktion av vissa varor och det var svårt att starta eget. Men den absolut största orsaken till den dalande ekonomin var Frankrikes växande skulder till banker. På 1780 - talet var Frankrike ett flertal gånger nästan bankrutt. Enorma summor pengar hade lånats för att finansiera krig. Frankrikes inblandning i det amerikanska frihetskriget hade varit mycket kostsam och nära fördubblat skulderna. Pengarna användes också till att bygga slottet i Versailles. Finansministrar lånade då stora summor pengar för att klara av Frankrikes dåliga ekonomi. Regeringen beslutade att höja skatterna för att få in mer pengar. Detta ledde till en stor politisk kris. Detta ledde till att matpriserna höjdes och lönerna minskade. Folket började då bli oroliga. Oron spred sig i hela landet och det ledde till stora protester. ’

När Ludvig XVI kom till tronen 1774 insåg han behovet av en förändring i ekonomin. Han skaffade då en finansminister vid namn Robert Turgot. Robert Turgot lugnade till en början den franska ekonomins fall genom att kontrollera de utgifter regeringen hade, och reducera pengaflödet till Versailles. Han tog även bort en del tullavgifter på mat och försökte att minska skrånas makt över produktionen. När han senare gav förslag om att börja beskatta adeln för att få in mer pengar och jämna ut klasskillnaderna något blev det stora motsägelser och liten framgång. Nya lagar krävdes för att börja beskatta de högre stånden, men eftersom adeln kontrollerade domstolar och parlament så gick lagen inte igenom. Efter detta tumult och opposition lät kungen Robert Turgot avgå 1776 . Han ersattes av en Jacques Necker 1777, en finansman från Genève. Necker undvek att utmana parlamentet och regeringen fortsatte då låna pengar. Necker siktade på långsiktig vinning, akuta problem löste han med lån genom sina internationella kontakter. Necker avgick med äran i behåll 1781. Regeringen lånade vidare fram till 1786 då de internationella bankerna tappat förtroendet och sa ifrån . De slutade låna ut pengar till den franska regeringen eftersom skulderna blivit så höga. Denna motgång följdes av flera, dåliga skördar både 1787 och 1788 och svält skapades. Nu gick ekonomin utför rejält och kungen begav sig till parlamentet i Paris för att få igenom en ny lag om skatt där adeln även skulle delta. Men parlamentet sa nej och kungen tvingades, genom ekonomins ras och de högra ståndens motsträvan till reform, kalla in Necker igen. Neckers krav var klart, kalla in de tre stånden. Kungen sammankallade de tre ståndens representanter för överläggning angående situationen i den franska ekonomin. Mötet fastställdes till Maj 1789 . Stånden hade inte sammankallats sedan 1614. Ingen kunde förutspå vad som väntades ske under denna sammankomst.

Innan revolutionen var det stora orättvisor mellan de tre stånden. Präster och adel betalade nästan ingen skatt alls medan det tredje ståndet betalade nästan all skatt.

Det första ståndet: var prästerna. Vid denna tidpunkt i vår historia kyrkan en enorm makt i samhällena, så prästerna var otroligt högt satta. Det fanns både rika och fattiga präster, men nästan alla gav då och då en summa pengar till regeringen. De fattiga prästerna var redo att gå med på förändringar i samhället. Detta ståndet betalade inga skatter, men som jag skrev så betalde de ibland en summa pengar till regeringen. Prästerna var det minsta av stånden, mindre än 1 % av befolkningen var präster och biskopar.

Det andra ståndet: var adeln. Adeln var också högt satta. De hade stora rättigheter på böndernas mark och de fick till exempel jaga på böndernas mark. De var också högt satta i armén. De var oftast rika och ville ha makt. Nästan alla i adeln ville inte förändra något i samhället. De betalade nästan ingen skatt och ville behålla samhället som det var. Men det fanns dock ett fåtal adelsmän som ville ha förändringar i samhället. Ca 2 % av Frankrikes befolkning var adel.

Det tredje ståndet: bestod mestadels av bönder, men innehöll också rika affärsmän och advokater. 98 % av befolkningen tillhörde det tredje ståndet. De flesta var fattiga och fick slita för att få råd med mat och bostad. Alla i det tredje ståndet var överens om en sak, att något behövde ske. De som var lite rikare vill ändra på landets styrelse och de fattiga ville ändra på matpriser och löner.

Man hade sett både samverkan och konflikt mellan de högre stånden och det tredje ståndet. Det var inbördeskrig mellan adel och borgare i Bretagne. Däremot lyckades betydelsefulla människor åstadkomma en provinsförfattning under ledning av Jean-Joseph Mounier som gav det tredje ståndet lika många representanter som det första och det andra tillsammans .
I ståndskonflikten 1788 till 1789 krävde det tredje ståndet en fördubbling av representanter och i september 1788 förklarade Parisparlamentet att alla stånden skulle ha lika många representanter. Men i november fick Necker regeringen att medhålla om att en fördubbling var skälig, och det beslutades så. Men beslutet väckte också frågan om det röstningen skulle ske ”per huvud” eller ”per stånd”. Den 5 maj 1789 sammanträdde generalständerna. Men det var först den 10juni som det tredje ståndet erbjöd de andra stånden att ansluta sig till dem, och den 17juni antog det på de andra ståndens vägnar en nationalförsamling. Den 17 juni 1789 samlades det tredje ståndet och bildade nationalförsamlingen. Detta var en handling riktad direkt mot kungahuset, och var början på den franska revolutionen. Kungen tvingades mot sin vilja att acceptera nationalförsamlingen.
Nationalförsamlingen arbetade under revolutionen med att bland annat ta bort orättvisorna mellan folkgrupper. De gjorde att det inte längre fanns någonting som hette adel, utan de kallades istället för vanliga medborgare. De gjorde även kyrkan statlig, och nya grundlagar skrevs. Armen lades ner och istället startades nationalgardet. Kungen försökte krossa nationalförsamlingen men misslyckades. Man kan säga att det blev krig mellan kungen och nationalförsamlingen.
Kungens försök att krossa nationalförsamlingen ledde till oro i landet. Folket fick för sig att kungen tänkte svälta de till lydnad och detta skapade stor oro i landet, vilket fick något som man brukar kalla ”den stora rädslan” som följd. De fattiga började då plundra de rika på bröd och pengar.

Den 14 juli 1789 stormade generalförsamlingen Bastiljen, som var en militärbyggnad. Befolkningen trodde att det fanns mycket krut och vapen inne i byggnaden som de kunde ta. Bastiljen ägdes av regeringen och blev en symbol för den kungliga makten. Folket gillade inte heller Bastiljen på grund av att många av dem hade suttit fängslade i de mörka fängelsehålorna.
Folket var beväpnade med gevär och de hade med sig mer än tio kanoner. Det var cirka 28000 man som var med och stormade byggnaden men det fanns lite ammunition så det var inte nödvändigt att vara så många. Stormningen var inte en så betydelsefull händelse för själva revolutionen men det var början till ett nytt samhälle. Bastiljen var ett gammalt fängelse som byggdes på medeltiden, det var ingen betydelsefull byggnad för själva samhället. Byggnaden revs dagen efter stormningen.
14 juli revolutionen var ett samarbete mellan borgare och småfolket . Det var högst ovanligt att de lägre klasserna involverade sig i uppgörelser i det övre samhällsskiktet.
Skälet till att det inträffade denna gånga var den ekonomiska krisen med svält pga. dålig skörd och arbetslöshet, stegande spannmålspriser och sjunkande löner. Detta var högst betydelsefullt för småfolket på landet och i städerna. Dessa orsaker skapar oftast upplopp och uppror som oftast med lättja slås ner. I detta fall var regeringen, statsapparaten, disfunktionell och kunde inte vidta rätt åtgärder. Man började nu bli mer politiskt medveten i dom lägre medelklasserna. Demonstrationer förekom och kontrollen på pressen var på god väg till obefintlighet och 1789 skapades ett flertal nya folkliga tidningar och flygblad.

Den nu styrande nationalförsamlingen lyckades inte lösa landets ekonomiska problem. Det ledde till att folket tog saken i egna händer och beslöt sig för att dra till Paris och utmana kungahuset.

Den 5 oktober samlades 5-6 tusen kvinnor framför rådhuset, och krävde mer bröd åt hemmen. De flera tusen kvinnorna begav sig sedan till slottet i Versailles där kungafamiljen befann sig. Efter många motgångar tog de sig till slut fram. De kom in i slottet vid gryningen, och kungen vaknade av rop ”bröd åt Paris”. De krävde att kungafamiljen skulle bosätta sig i Paris istället för Versailles. Detta för att de skulle ha mer kontroll över honom. Och att han skulle kunna se hur de hade det.
Kungen gick med på deras krav och flyttade till Paris. Kungafamiljen bosatte sig i slottet Tuilerierna. Man ville ha kungen nära nationalförsamlingen och kungens makt minskade nu för varje dag.

Den 20 september 1792 bildade revolutionens ledare en ny regering. Den kallades konventet. Konventet meddelade att monarkin var avskaffad och bestämde att den 22 september skulle vara första dagen på det första året av den nya franska republiken. Konventet dömde även kungen till döden, och i januari året därpå blev han avrättad genom halshuggning. I sina sista ord upprepade han att han var oskyldig. Att enväldet var borta och erkänt med en konstitutionell monarki hade inte förbättrat den ekonomiska situationen. Det gamla skatterna upphävdes 1 januari 1791, och ersattes av tre direkta skatter, bostadskatt, jordskatt och näringsskatt. Detta tog inte frankrike ur den ekonomiska krisen det befann sig i, men det gjorde kyrkogodset. 2 november 1789 ställde den nationalförsamlingen kyrkogodset till nationens deposition. De pengar som kyrkogodset bidrog med gjorde att ekonomin stabiliserades. Församlingen hade även gjort mer liberaliserande reformer. Tullgränser och andra offentliga regeringar hade minskats vilket i framtiden kom att bana vägen för den kapitalistiska utvecklingen. Spannmålshandeln hade också blivit fri.
Inom konventet uppstod snart många olika grupperingar och strider. De mest kända grupperna var jakobinerna och de mer moderata girondisterna. Jakobinernas ledare var revolutionären Maximilien Robespierre.

Jakobinerna tog dock makten i landet, på grund av detta gick Frankrike in i det som kallades revolutionens andra fas, eller ”skräckväldet”. Detta var revolutionens grymmaste period. Inom konventet var makten samlad hos två grupper. Det var säkerhetskommiten och välfärdskommiten. Det här ledde till att konventet fick mindre betydelse. Välfärdskommiten leddes av Maximilian Robespierre. Runt sig samlade han en rad grymma typer.

År 1793 hade den radikala sidan lyckats köra bort de moderata från makten. Man började hitta på effektivare sätt av att avrätta folk, t.ex. att dränka folk genom att binda ihop de två och två och sedan slängda dem i vattnet.1793 man ställde girondisterna inför rätta, och nästan alla blev avrättade. Till och med den gamla drottningen Marie Antoinette blev avrättad. En av Robespierres närmaste medarbetare gav sig ständigt på dem han kallade förrädarna och sa: ”en person är skyldig till brott mot republiken om han förbarmar sig över fångarna. Han är skyldig därför att han inte strävar efter dygden och eftersom han är motståndare till terrorn”. Jakobinernas metoder gjorde att de snart förlorade folkets stöd. Kritiken mot Robespierre växte ända fram tills han inte kunde inte bli räddad från giljotinen. (Giljotinen var ett redskap som användes till halshuggning.)

Det var bara folk från de högre klasserna som valdes till konventet. Det var på grund av att inte den största delen av folket (det tredje ståndet) skulle ta över styrelsen. Det var fem personer som tog makten över konventet. Det var denna grupp som kallades Direktoriet. De fem personer som hade makten över gruppen blev också härskare över landet. De var härskare ända fram till år 1799. De försökte förbättra ekonomins dåliga tillstånd och lyckades med en del, skördarna blev bättre och ekonomin blev balanserad.

Direktoriet stod mycket nära armén och dess mest framgångsrike ledare Napoleon Bonaparte. Napoleon blev snart populär i Direktoriet.
Napoleon föddes den 15 augusti 1769 i en stad som heter Ajaccio. Staden låg på en ö, och tillhörde då Italien. Hans föräldrar hade dålig ekonomi och bodde i ett ganska litet hus. Napoleon var deras fjärde barn. Ön blev fransk två år efter Napoleons födelse, och hans pappa bytte då efternamn till Bonaparte. När han var tio år gammal började han i en militärskola, som låg i staden Brienne. Där lärde han sig att prata franska, och när han var 16 år läste han till artillerist. Han ville bli artilleristofficer. Napoleon var på den radikala sidan. Han ville göra stora förändringar i samhället. Han fick befälet över den franska armén i Italien, och år 1796 besegrade han över Österrike med hjälp av hans bra taktiker. Han var en otroligt bra ledare men också väldigt duktig på att strida. Han deltog i många strider. Vid 25 års ålder blev han general, vilket var ett stort steg i hans karriär. Han tog kontroll över Italien i 18 månader efter striden mot Österrike. Med hjälp av sina anhängare tog Napoleon även makten över sitt eget hemland, Frankrike. Detta skedde genom en stadskupp den 9-10 november 1799. År 1804 kröntes han till kejsare i en kyrka i Paris och för att visa att han hade makten satte han på sig kronan själv. Folket stod på Napoleons sida, de stod utanför kyrkan och skrek ”länge leve kejsaren”.

Efter att han kröntes inledde han ett par stora fälttåg som gick väldigt bra. Han var härskare över nästan hela Europa. Hans första motgång var när han stred mot Ryssland. Flera länder hade gått ihop för att besegra Napoleon. Till slut besegrades han av brittiska trupper i slaget vid waterloo år 1815

Nationalförsamlingens arbete spelade en stor roll för vad som hände efter revolutionen. Att samhället var orättvist innan den franska revolutionen ändrades, och man bildade jämnlikhet mellan befolkningen. Man införde rösträtt i samhället vilket gjorde att alla ha de någonting att säga till om. Revolutionen gjorde att historieböckerna fick skrivas om. Alla visste att det var något väldigt viktigt som hade hänt för samhället.

Alla de människor som dog under revolutionen var ca 40 000 medborgare. De siffrorna är naturligtvis väldigt höga siffror, och det är ingenting man kan komma undan. Men den franska revolutionen var ändå ett otroligt stort framsteg till ett bättre samhälle.

Analys

Jag tror att den Franska revolutionen har betytt mycket för dagens samhälle. Det system som fanns i Frankrike innan revolutionen tycker jag var väldigt dåligt. Att befolkningen var uppdelad i olika grupper känns som om att vissa folkgrupper eller individer är mindre betydelsefulla, eller värdefulla. Ett sådant sätt att driva ett land tycker jag är fel, alla skall få kunna påverka samhället. Det var ju ren tur om man lyckades bli född i rätt familj. Varför ska de som råkat bli födda i en familj som har de sämre ställt få lida för det? Det betyder ju inte att de är mindre värda, och har mindre att ge? De som ansågs som sämst ställda, bönderna, hantverkarna osv. anser jag själv att det egentligen var dem som fick samhället att gå runt, de var de som gjorde att jobb. Vad gjorde de andra egentligen? Absolut ingenting. Dagens samhälle tycker jag fungerar väldigt bra. De flesta länderna är demokratiska och har någon sorts rätt att tycka och tänka, och chans att ”bestämma” i samhälle. Kanske var de i den franska revolutionen som folket verkligen insåg att de hade rätt att säga vad de ville, och att de inte skulle bero på hur rika de var, eller som i deras fall, vilket stånd de var indelat i. Den franska revolutionen påverkade ju inte bara Frankrike, den påverkade många länder runt om i världen. Vilket fick världen att ta ett stort steg in i ett nytt samhälle. Ett som var förebilden till det vi har i dag i Sverige, där alla svenska medborgare har t ex. rösträtt, och man kan ju säga att varje röst påverkar samhället.

Ludvig XVI:s sätt att styra landet var enligt mig otroligt klent. Hans sätt att styra landet gjorde att stora delar av Frankrikes befolkning fick antirojalistiska känslor, och framför allt kände de rädsla inför framtiden eftersom det var ont om bröd och ekonomin var usel. Han skulle inte varit kung. Han vågade inte säga det han tyckte och tänkte, och det verkar nästan som han lät andra bestämma åt honom. Folkets sätt att reagera på kungen och hur han styrde landet tycker jag var bra. T ex stormningen av Bastiljen var en bra början till att få kungen och regeringen att ta tag i folkets protester, och där de visade att de var trötta på hur de blev behandlade, och nu skulle det bli ändring på det. Nu var det deras tid och visa vem som bestämde.

Men revolutionen ledde naturligtvis till hemska och tragiska händelser. Till exempel när tiotals tusen personer dödades genom dränkning och halshuggning. Men jag ställer mig frågan: Skulle folket få som de ville utan att använda sig utav våld? Jag tror tyvärr inte det. Det sättet som regeringen styrde Frankrike på var så strängt att de inte skulle lyssna på bara protester utan våld. De som blev dränkta och halshuggna måste vetat konsekvenserna, och om de inte velat vara med i ”leken” så hade de väl försökt att hålla sig undan, vilket jag tror många gjorde. De som bara ville ha ett lugn i samhället och slippa konflikter. Hade jag levt i Frankrike under dessa svåra år, vet jag faktiskt inte riktigt var jag skulle stå. Skulle jag vara ute och kämpa, och riskera att bli avrättad? Eller skulle jag gömma mig tills allt var över, och hoppas på att allt skulle bli bra till slut?
När Napoleon tog över makten skedde stora förändringar. Han gjorde så att ekonomin blev bättre och folket gillade hans sätt att styra. Jag tycker också att det var enormt stor skillnad på klass mellan Napoleon och de tidigare härskarna. Han var mer mänsklig.

Men vad hade hänt om människorna inte hade slagits ihop och gjort uppror mot de som de tyckte var fel? Och vad hade hänt om Napoleon inte kommit till makten? Hur hade Frankrike sett ut? Hade klassindelningen fortsatt som innan? Ja, detta är frågor man aldrig kommer få svar på. Man kan bara tänka sig hur de blivit.
Själv tror jag att inte bara Frankrike, utan många andra länder runt om i Europa och världen hade sett annorlunda ut. Självklart tror jag även att en revolution varit oundkomlig, men den hade antagligen kommit många år senare än vad den gjorde i Frankrike. Folket hade fortsatt leva under de förutsättningar, och de olika stånden tror jag bara hade blivit värre. De tredje och de då lägsta ståndet hade antagligen bara fått det värre, och att man lika bra kunde sluppit bli född och leva under såna omständigheter. Ludvig hade antagligen fått sitta på tronen ett bra tag till, men hade väl bara sett efter s...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Franska revolutionen

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-04-14

    ett mkt braa arbete

  • Inactive member 2006-12-27

    Det var ett bra arbete men det

  • Inactive member 2007-01-22

    Jag tycker inte alls att det ä

  • Inactive member 2007-05-28

    Bra bra och BRA! :)) 5stjärnor

  • Inactive member 2007-11-02

    ett välskrivet arbete men som

Källhänvisning

Inactive member [2004-02-21]   Franska revolutionen
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2724 [2020-08-11]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×