Andra världskrigets sista stora hemlighet?

1 röster
8419 visningar
uppladdat: 2003-08-31
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Skrivet av: Jan Nöstdahl
Skola: Skurups Folkhögskola

Operation JB.

Inledning:
Få personer hade hört talas om Hitlers privatsekreterare Martin Bormann och få visste hur han såg ut! Operation JB hade till uppgift att föra honom ur Tyskland till England innan ryssarna fick tag i honom.

Bakom kulisserna:
Den sista stora hemligheten? från andra världskriget med operation ”James Bond” avslöjas här 50 år efter Tysklands fall i mitten av april 1945. Jag får samtidigt en inblick bakom kulisserna mellan 1932-1945 i den självständiga hemliga underrättelsetjänstens M-sektion. Hur man värvade och utbildade kvinnliga och manliga agenter i England för uppdrag i och utan för Europa. Cristopher Creighton, löjtnant i brittiska flottan alias Cristoffer Robin alias John Davis och sedermera örlogskapten, berättar med stor intensitet och inlevelse om sina minnen, hur han som 16 åring 1940 blev hemlig agent och underrättelseofficer i den hemliga M-sektionen. Agenternas uppdrag bestod av smutsiga men nödvändiga handlingar för världen och mänskligheten. Bedrägeri, mord, desinformation, svek, trolöshet, brutalitet och förnekandet av Gud, infiltration, spioneri, och snudd på förräderi var vardagsmat. I den här sektionen fanns också från 1940 Winston Churchill Överbefälhavare och Jan Fleming 30-årig officer i flottans underrättelsetjänst senare också känd som upphovsmannen bakom böckerna James Bond.
Cristophers och övriga agenters familjer i M-sektionen var helt ovetandes om deras förehavanden i den hemliga organisationen. Alla agenter fick av naturliga skäl sina liv omskrivna och förfalskade av M-sektionens förstörelse- friserings- och förfalsknings-avdelning för att dölja deras tjänstgöring i M-sektionen. Agenterna utbildades i närstridsövningar chiffer, radiotelegrafi, koder och elektronik.

Handlingen:
Medlem Nr 60508 i tyska nationalsocialistiska arbetarpartiet tillhörde Martin Bormann. Han var chef för det nazistiska partikansliet. 1943 blev han Hitlers privatsekreterare.
M-sektionens uppgift var att ta reda på var Bormann höll till och kidnappa honom och föra honom till Storbritannien. Genom nära kontakter och utbyte av information med Utrikesministern och nazisten Joacim von Ribbentrop kunde man med säkerhet lokalisera Bormanns gömställe till Berlin.
Intensiva spaningar efter en dubbelgångare till Bormann var av högsta prioritet för att planen skulle gå i lås. I Toronto fann man honom. Hans namn var Otto Gunther och hur man fick honom att samarbeta och genomgå vissa skönhetsoperationer och tandoperationer för att likna Martin Bormann på pricken framgår inte. Men Creighton uttalar sig så här! ”Jag brydde mig aldrig om att ta reda på vad Susan egentligen sade till Gunther beträffande hans roll i det hela” Efter kidnappningen av Bormann hade Cristopher Creighton order av Ian Fleming att mörda Gunther och lämna honom kvar på Berlins gator. M-sektionens förehavanden hade nu nått Eisenhower via en infiltrerad agent i M-sektionen och överbefälhavaren general Eisenhower krävde av sina allierade att sektionen inte undanhöll någon som helst information under hela operation JB. Politiskt samarbete upprättades mellan Churchill och Ike. Operation JB innefattade ca 150 agenter och operationen på alla plan inleddes under svåra förhållanden. Berlin var under svår beskjutning och man tog sig fram via floderna kring och mot Berlin. Ribbentrop banade väg för sektionens operatörer och man lyckades ta sig in i den väldiga Bunkern där Hitler och Bormann samt de höga tyska militärerna befann sig. Bormann hade efter några dagar fått vetskap om att det var engelska agenter som fanns i bunkern och i en trängd situation sköt en engelsk kvinnlig agent Bormanns båda livvakter i armen och man förklarade för Bormann operationens syfte. Bormann hade inte mycket att välja på. I England skulle han ovillkorligt få politisk asyl. I utbyte ville man att Bormann skulle hjälpa de allierade att finna och återlämna alla nazisternas stulna tillgångar som var gömda utomlands som var värda miljarder till dess rättmäktiga ägare och som han kontrollerade. Han skulle samarbeta fullt ut med förhörsledarna och ge M-sektionen en detaljerad skildring av sitt liv och sin tid i nazistpartiet. Bormann tillkallade två befäl och han viskade något till dem och de två skjutna livvakterna togs därifrån. Klart var att de hört för mycket för att få leva! Gunther var helt avskild från Bormann och hade sedan länge huvudet inlindat. Gruppen förberedde sig för flykt och den 1: e maj ger man sig av genom Berlin genom ett bombardemang av granater och bomber. Man zickzackade mellan skurar av eld från alla håll och det brann överallt och luften var tjock av rök. Man gick Friedrichstrasse norrut. Det var dags att skjuta Gunther. Christopher tog upp sin luger, osäkrade vapnet och siktade på Gunthers rygg, avståndet var ca 3 meter. I samma sekund träffades en tysk stridsvagn precis framför dem av en granat och tryckvågen svepte Gunther och en man som hette Stumpfegger ner i en bombkrater och båda avled omedelbart. Bormann kom fram och tillsammans tog man av bandaget, ansiktet var utan skador. Det var som om det var Martin Bormann som låg där. Man tog sig ut på floden Spree i kajaker och förbi ryska Röda armén vidare hem till England. Och samtidigt som Bormann drog sin historia för M-sektionens officerare letade man efter honom överallt i Europa. Han fick genomgå plastikoperationer och fick en ny identitet. Vid en utgrävning1972 i Berlin hittade man de båda liken efter Gunther och Stumpfegger. Appelldomstolen i Frankfurt slog fast att ett av skeletten kunde vara Bormanns och jakten nu efter honom officiellt kunde upphöra.
Bormann själv levde i England mellan 1945-1956. Efteråt fann han sin tillflyktsort i Paraguay där han vid 55 års ålder avled 1959. Han begravdes på orten men efter en tid träffade CIA Paraguays regering och den tyska underrättelsetjänsten ett avtal som ledde till att hans kvarlevor grävdes upp och flögs till Berlin. Där grävdes de ner i sanden under Ulaps nöjesfält, och hittades passande nog 1972.
Ribbentrop dömdes av domstol efter kriget till döden genom hängning .
Likaså Bormann dömdes till döden i sin frånvaro genom hängning.

Sammandrag:
Jag tycker att Operation Jb ligger väl i tiden samt ger en spännande skildring av hemliga agente, hur dom arbetar och får saker och ting utfört. Det är skrämmande och det slår mig vilket oerhört starkt psyke den här typen av människor innehar. Med precision och bedövande effektivitet kan sådana här ”lagligt” kriminella grupperingar vara i stånd att göra precis vad som helst under vilka omständigheter som helst, och bringa reda och oreda i världspolitiken. Den här händelsen om Bormann fick inte publiceras förrän efter Churchills död .Om sedan händelsen är autentisk råder det delade meningar ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Andra världskrigets sista stora hemlighet?

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-08-31]   Andra världskrigets sista stora hemlighet?
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2209 [2021-05-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×