Hämnden är ljuv

6466 visningar
uppladdat: 2003-05-09
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jan kom hem efter en lång dag på jobbet. Han jobbade som elektriker . Jan var 1,73 lång, ganska tanig och oblyg. Han skulle fylla 24 år om en månad.
När han kom hem såg han att sofflampan hade åkt ner i golvet igen. Han svor över James, katten hette så, och stirrade argsint på honom. Jan gick och ställde upp den igen och såg att lampan hade gått sönder. Han tänkte att han skulle byta den en annan dag.
- Jag måste sätta fast den på något sätt, sa han för sig själv.
James bara låg där och spann i sina röda låda.

Han hittade lite rester från igår i kylskåpet. Han gick med tunga steg mot matbordet. Medan Jan satt där och funderade på vad han skulle göra ikväll. Kanske gå ut på stan och ha lite kul, tänkte han och så blev det.
Det blev väl några öl under kvällen så han var nog lite påverkad. Vid tiotiden på kvällen kom han på att han skulle upp och jobba nästa morgon. Det vore ju bra om man inte var alltför trött imorgon, tänkte han.
Han går hemåt på gatan när han ser ett ungdomsgäng stå lite längre bort. Dom har stora dunjackor och ser lite hotfulla ut. Den typen man inte vill stöta på. Han bestämmer sig för att vika av in på en gränd. Han känner inte igen stället något vidare men vet att man brukar kunna gå igenom gränderna. Han möter en man på gatan, men det är för mörkt för att se vem det är. Mannen går och täcker huvudet med en keps och en jackluva. Plötsligt drar mannen fram ett järnrör ur jackan. Innan Jan hunnit reagera har han blivit träffad i huvudet. Det svartnar framför ögonen på honom.

[1½ vecka senare]
Fröken Månsson gick precis upp ur sängen. Klockan var runt 05.00 på morgonen. Hon hade inte sovit så gott p.g.a. att det regnat hela natten. Men nu hade det spruckit upp och blivit klarblå himmel. Hon öppnade fönstret för att släppa in den friska luften. Plötsligt kände hon en stank. Lukten liknade något ruttet. Hon tog på sig lite kläder och gick ner för trappan till gränden. Hon letade upp stället det luktade ifrån. Det var en lucka i husväggen med ett lås på. Fröken Månsson blev orolig och gick in och ringde efter polis.
När polisen kom efter cirka en timma klippte dom direkt upp låset. Dom öppnade luckan ut kom en massa råttor. Det luktade rent ut sagt förjävligt. Längre in låg en stor påse som var knuten med en bit snöre. Dom tog ut påsen och öppnade den. I påsen låg en styckad människa. Kroppen var så illa tilltygad att man inte kunde se vem det var.
Fröken Månsson stod en bit därifrån och undrade vem kunde vara. Fram till henne kom en kvinna i 40-årsåldern.
-Jag heter Karin Paulsson, men kan kalla mej Karin. Jag ska utreda mordet.
-Jag heter Marie Månsson.
-Hur länge har det luktat så här?
-Ungefär en vecka, men aldrig så starkt.
-Har du hört några konstiga ljud här dom senaste 2 veckorna?
-Näää, det tror jag inte, sa Marie med tvekande röst.
-Du har inte sett någon bete sig konstigt här på senaste tiden?
-Jo. Grannen bredvid, Lars Vintell, har betett sig konstigt på sistonde.
-Okej tack så mycket. Var det fru Månsson.
-Nästan. Fröken Månsson. Jag har aldrig varit gift.
-Förlåt mig. Ring mig på det här numret om du kommer på någonting. Hon lämnade över ett visitkort och gick därifrån.
Karin gick en bit därifrån och pratade lite med sina kollegor. Hon gick sedan och knackade på hos Lars Vintell. Där var det ingen som öppnade så hon gick ner till gränden igen. Då hade precis teknikerna kommit. Dom höll på att ta blodprov på offret. Dom hoppades att dom skulle kunna ta reda på den dödes DNA. På så sett skulle dom kunna spåra vem det var.

[3 Dagar senare]
Det ringde i Karins telefon på kontoret.
-Tjenare Karin. Det är Martin nere på teknisk.
-Har ni fått fram vem det är?
-Det är Jan Båsk, 24 år och 173 cm lång. Han bor i Kortedala.
-Tack så mycket. Äntligen kan jag fortsätta.
-Vi hörs. Ha det så bra, sa Martin och la på luren.
Karin tog med sig en kollega och åkte ut till Jans lägenhet.
När dom hämtat värden, som snällt öppnat, hoppade en katt fram. Den var väldigt mager och såg inte så frisk ut. Hon gav den lite kattmat som stod på köksbänken. Det låg en stor hög med post innanför dörren. Dom senaste tidningarna var daterade 5/4.
-Han blev alltså mördad för 14 dagar sedan, sa Karin. Vi får försöka hitta den där Lars nu.
Dom åkte hem till Lars som snällt öppnade dörren.
-Hejsan. Vi är från polisen och vill ställa några frågor, sa Karin.
-Rör det sig om mordet som var här utanför?
-Ja vet du någonting om det?
-Inte mer än det jag läst i tidningarna.
-Jasså. Fru Månsson påstår att du har betett dig underligt den senaste tiden.
-Min fru och jag har grälat väldigt mycket. Hon ska flytta ifrån mig.
-Det var tråkigt att höra. Då ska vi inte störa dig mer. Tack för hjälpen ändå.
-Där tog dom ledtrådarna slut, sa hon när hon kom utanför dörren.
-Vi får försöka att hitta Jans föräldrar.
Hon lyckades spåra dom ut till Onsala.
Dom åkte ut till Onsala och stannade utanför Jans föräldrar hus. Dom steg ur Volvon och gick upp mot deras trappa. Hon plingade på ringklockan och en man i 50 årsåldern öppnade.
-Hejsan, vi är från polisen och skulle gärna vilja fråga er om några saker angående er sons död.
-Det går bra. Jag heter Ulf och det här är Stina.
-Karin Paulsson, ansvarig utredare.
-Kom in och sätt dig. Vill du ha någonting?
-Nej det är bra. Hade eran son några fiender?
-Nej inte direkt. Han var homosexuell så han hade väl ett antal fiender. Men inte som skulle kunna mörda honom tror jag inte.
-Jasså, han var homo. Hade han något förhållande?
-Ja, han hade ett långt förhållande med en som heter Lasse tror jag, sa Stina.
-Han hette nog Lars ja, sa Ulf. Vi har inte haft så bra kontakt sen han berättade att han var bög.
-Det senaste jag hörde var att Jan hade gjort slut med honom, sa Stina.
-Jasså när var det?
-För ca 2 ½ vecka sedan. Jan hade hittat någon ny.
-Vet ni några vänner till Jan som jag kan prata med.
-Näää, sa Stina med tveksam röst. Jo förresten, Jimmy. Jag ska titta om jag har hans telefonnummer. Vänta lite. Sa hon och gick ut i köket. Hon kom tillbaks ganska snabbt.
-Här va hans nummer. Ska jag skriva det på ett papper.
-Ja tack. Kan du göra det?
-Javisst sa hon och gav henne lappen.
-Tack. Då försöker vi få tag på honom.
Dom sökte upp Jimmy och pratade lite med honom. Dom presenterade sig för honom och forsatte sedan diskussionen.
-Hade Jan någon pojkvän?
-Ja. En som hette Lars Vintell. Jan gjorde slut med honom en vecka innan mordet. Jan hade träffat någon ny. Lasse var ganska arg för det.
-Kunde det vara ett motiv för mordet?
-Jag tror inte det men det är möjligt.
-Kan jag få låna telefonen?
-Javisst, den står i köket.
Hon ringde och skickade en patrull till Lars Vintell lägenhet. Karin slängde på luren och sprang ner till bilen. Hon slängde sig in i Volvon och for iväg med en rivstart.
Patrullen som skulle hämta Lars stannade på gatan utanför. Dom sprang upp mot hans dörr och bankade på hans dörr. När dom bankat 3 gånger bestämde dom sig för att slå in dörren. Dom kollade alla rummen och kom fram till att Lars inte var där.
Samtidigt kom Karin sladdandes in i gränden. När hon kommit upp för trappan möttes hon av en polis som sa att han inte var där.
Bakom henne öppnades fröken Månssons dörr.
-Vet du var han är? frågade Karin
-Jag såg honom åka iväg i en flygtaxi.
-Okej då åker vi ut till Landvetter. Hon sprang ner till bilen och slängde upp saftblandaren på taket. Det gick ganska mycket fortare än vad hastighetsgränsen tillät.
Hon körde upp framför entrén och drog i handbromsen. Det skrek i däcken när hon fick stop på bilen. Hon kastade sig ur bilen och sprang in genom ingången. Karin sa åt sina kolleger att splittra sig och leta efter en korthårig, smal man som va ca 1,85 lång.
Dom sprang åt varsitt håll. Karin fick syn en man som gick i rask takt mot toaletterna. Hon sprang mot honom och fick tag i honom precis innan han gick ombord på flyget. När han vände sig om såg Karin att det inte va han! Hon sprang vidare och såg en stor folksamling gå mot en utgång. Karin förstod att de säkert va det flyget som han skulle med. Hon ropade på sina kollegor i radion och sa att dom skulle springa mot utgång C. H...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Hämnden är ljuv

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2003-05-09]   Hämnden är ljuv
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=2036 [2019-09-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×