Bokrecension: Ingen sa att det skulle vara lätt

5 röster
6306 visningar
uppladdat: 2000-08-31
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En bok skriven av Marilyn Halvorson.

Boken ”Ingen sa att det skulle vara lätt” handlar om en pojke som heter Lance. Lance har skadat sin högra hand när han försökte stoppa en man med kniv som hotade hans bästa kompis Red. Mannen skar upp hela Lance handflata, så att han fick gå med gips hela sommarlovet. När skolan börjat var det dags att ta av sig gipset, det blev en stor besvikelse för Lance. Handen hade blivit förlamad så att han inte kan teckna, det som är det viktigaste i livet för honom. Läkarna sa att handen kanske aldrig skulle kunna fungera igen. Det var som hela hans liv föll i kras.

Just då kom farbror Joe med Lance kusin Kathleen kallad ”Katten” på besök.
Lance har alltid retat sig på Katten och nu mer en någonsin. Men när Joe erbjuder Lance och hans kompis red att följa med och driva hans hästar till ett nytt betesområde långt ifrån gård accepterar Lance det gärna, även fast Katten följer med.

När de har åkt i några timmar hamnar de mitt i en snöstorm och det bildas is på vingarna och planet förlorar höjd. Planet kraschar och Joe omkommer. Lance har ett djupt sår i pannan, Reds fot är mycket illa skadad och Katten klarar sig med några blåmärken. Lance försöker trösta Katten men hon hatar honom för att hon tycker att det är hans fel att hennes pappa är död. De finner lite mat i planet och sovsäckar hade de med sig. Dagen därpå klättrar Lance upp i ett träd för att kunna lokalisera var de är men han ser bara träd. Lance känner sig mycket illa till mods efter anklagelserna till Kattens fars död. Nästa morgon är Katten borta hennes packning och sovsäck också. Red har för ont i foten för att kunna följa efter. Men han ber Lance att gå ensam efter henne. Han tvekar men sen springer han iväg efter Katten.

Efter ungefär 5 timmars marsch efter Kattens fotspår i snön ser han henne stå vid flodkanten. Hon hade kommit fram till en flod som hon inte kunde komma över. När han kommit fram till henne sa han lugnt och tyst för att inte skrämma henne:
- Hej Katten.
Men hon hoppade till i alla fall och vände sig om som ett skrämt djur.
När han såg på henne var han inte ett dugg arg för att hon hade gått. Hon måste ha haft det ännu värre en han. Hennes ansikte var fult av skråmor och hennes kläder var upprivna. Han bad henne att följa med tillbaka till Red.
Men då blev hon rasande och skrek att han skulle lämna henne ifRed. Men Lance gav inte upp han utan tog ett steg mot henne men då backade hon ett steg och hon halkade på snön och föll i vattnet, strömmen var för stark för att kunna simma i.
Lance tänkte snabbt han tog av sig stövlarna, jackan och tröjan och hoppade efter.
Femtio meter nedströms skymtade han hennes röda jacka. Han kunde se Kattens jacka närmare nu. Han skrek till henne att klamra sig fast i en sten. Hon lyckades med det i cirka 3 sekunder, det räckte för honom att komma ikapp. Han grep tag i hennes jacka. De drev neråt en bra bit innan Lance fick tag i en gren som stack ut över vattnet. Han grep tag i den med fel hand dvs den högra, han tvingade sig själv att knyta handen fast det gjorde onaturligt ont, det gjorde så ont att han svimmade.

När han vaknade trodde han att han var död. Men när han märkte att det gjorde ont överallt visste han att han levde. När han öppnade ögonen låg han i Kattens knä. Han hörde henne att hon bad:
- Snälla gud låt honom inte dö, jag hatar honom inte det var inte hans fel.
sen tittade hon ner på honom och tog till ett leende och frågade:
- Jaha hur länge har du varit vaken?
- Tillräckligt länge för att veta att du inte hatar mig längre, eller hatar du mig?
- Jag kan ju inte hata någon som precis har räddat livet på mig, nästan i alla fall.
Då kunde Lance inte låta bli att fråga hur de hade kommit upp ur vattnet.
Hon sa att när han hade svimmat lyckades hon ta tag i grenen och bände upp Lance hand och dra in honom till land. Då märkte Lance att hans fingrar var böjda och att han kunde räta ut de.

De hade kommit till andra sidan floden så de kunde inte gå tillbaka till Red. De fick fortsätta nedåt floden. Efter bara en halvtimmes färd såg de ett gäng husvagnar st å vid en väg. De sprang dit och när de kom fram möttes de av en gubbe som var med i letandet efter det kraschade planet. Han sk...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Bokrecension: Ingen sa att det skulle vara lätt

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2000-08-31]   Bokrecension: Ingen sa att det skulle vara lätt
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=177 [2018-12-18]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×