Jennys val

4659 visningar
uppladdat: 2002-12-29
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete


Personerna som beskrivs i boken


Huvudpersonen i boken heter Jenny. Hon är en nittonårig tjej som går tredje året på samhällsvetarprogrammet och bor i Gävle. Jenny är ganska ambitiös i skolan och vill fortsätta studera på högskola efter gymnasiet. Hon är 175 cm lång, normalt byggd, har långt blont hår och blå ögon. Jenny klär sig gärna moderiktigt. Hennes föräldrar har det gott ställt och skämmer gärna bort sin lilla prinsessa. Jenny är en schysst kompis och är ganska väluppfostrad. Hon är mycket intresserad av musik och teater.


Jennys väninna heter Johanna. Hon är klasskamrat med Jenny. Johanna är något kortare än Jenny, har kort blont hår och är lite mulligare än Jenny. Johanna är sprallig, orädd och spontan tjej som tar betydligt lättare på sitt liv än vad Jenny gör. Johanna bor i en liten lägenhet, som hon hyr i andra hand. För att dryga ut sin ekonomi jobbar hon i en närbutik under helger och lov.


Micke är 21 år och arbetar som snickare på ett mindre byggbolag. Han är lika lång som Jenny, blond och lite gänglig i sin kroppsform. Micke kommer från ett politiskt medvetet hem. Hans pappa är ordförande i en socialdemokratisk grupp i Gävle. Micke är väldigt snäll, lite blyg, älskar att spela på trav och är delägare i en lovande travhäst.


Kevin är 23 år och bor i en studentlägenhet i Uppsala. Han går på Uppsala Universitet och vill bli lärare i språk. Kevin är mörk och har mörkbrunt hår. Han har inte ett typiskt svenskt utseende, man skulle tro att han kommer från trakten kring Medelhavet. Kevin är lugn men inte tillbakadragen utan mycket social. Han tycker om att umgås med sin familj och intresserar sig för alternativa behandlingsmetoder.
Hon smäller igen dörren efter sig. Varför gör jag såhär? Hon sätter sig på trappan och smeker den lilla kattungen som hon och Micke nyligen har köpt. Katten stryker sig mot hennes ben och slickar hennes hand. Varför slutar alla bråk på samma sätt, Jenny tänker på ett bråk som de hade för cirka ett år sedan. Den gången hade hon kastat förlovningsringen på honom och åkt till bästisen Johanna.

Jenny är på väg till sin väninna Johanna som bor några kvarter bort. Hon har själv sommarlov och vet att Johanna ska vara ledig från sitt sommarjobb under två veckor. Hon är ledsen och besviken över att Micke och hon ofta bråkar. Hon tänker för sig själv; där hon går med rappa steg på trottoaren, att Micke egentligen är en bra kille men de verkar inte passa så bra ihop.

Hon tycker att Micke verkligen kan reta gallfeber på henne. Hon är naturligtvis arg över hur hon kan tillåta sig själv att bli så uppretad och arg. Just nu vill hon bara komma bort från allting och få distans till Micke. Hon är nu framme vid Johannas trappuppgång och går upp för de två trapporna som leder till Johannas lägenhet.

Jenny ringer på Johannas dörr.
– Hej Jenny! Vad är det som har hänt, frågar Johanna, när hon såg Jennys bedrövade ansiktsuttryck.
– Det är Micke. Vi har bråkat igen, kan jag få komma in?
- Självklart älskling, säger Johanna och kramar om henne.
De går in i lägenheten och Jenny sätter sig i Johannas soffa. Johanna kokar makaroner som de äter med ost och ketchup. Jenny berättar hur bedrövad hon känner sig. Hon är både ledsen, arg och besviken. Hon är inte bara arg på Micke utan på hela situationen. Johanna bara lyssnar för hon vet att man inte ska komma med råd, så väl känner hon Jenny.
– Du, säger Jenny. Jag har bokat en resa för mig och Micke till Kos fast han vet inte om det än.
– Okej… säger Johanna och fortsätter att lyssna.
– Nu undrar jag om du vill följa med istället. Skulle inte det vara kul?
– Det skulle var jättekul om du är säker på att det är så du vill ha det, frågade Johanna.
– Ja, det är dig jag vill ha med mig. Jag måste vara ifrån Micke ett tag och tänka.

Dagen därpå åker Jenny hem till sin och Mickes lägenhet under tiden Micke är på sitt arbete. Hon packar snabbt en väska med kläder och tar med passet. Sedan skriver hon en lapp som hon lägger på bordet.

Jag bor hos en kompis tills att allting har lugnat ner sig. Snälla, försök inte få tag på mig.

När hon går ut genom dörren känner hon hur skuldkänslorna kommer krypande men hon försöker ignorera dem. Hon tänker att nu ska hon och bästisen åka till Kos och hon ska inte tänka något mer på tråkigheterna kring sin relation.

När hon kommer tillbaka till Johannas lägenhet är Johanna i full gång med att packa. Några timmar senare sitter de i en taxibil på väg till Arlanda. Jenny tänker på Micke för ett ögonblick men bestämmer sig för att tänka på något annat. Sin dåliga relation vill hon helst inte tänka på just nu. Jenny vill bara tänka på sig själv, umgås med sin väninna och inte fundera över sina problem. Taxiresan går snabbt och Jenny och Johanna planerar förväntansfullt vad de skall göra när de kom fram.

På Arlanda går tiden fort för det är god effektivitet och inget krångel. Så småningom sitter de två tjejerna på planet. Det visas en film och Johanna köper hörlurar för att kunna följa den. Efter kort tid somnar båda tjejerna och de drömmer om den goda grekiska maten, stränderna och värmen. De vaknar när planet går ner för landning. Äntligen är de framme!

Eftersom det är en sista minuten resa har Jenny och Johanna inte en aning om vilket hotell de ska hamna på. Väl framme blir de glatt överraskade när de släpps av vid ett fyrstjärnigt hotell.
Hotellet ligger 300 meter från centrum och har en närliggande badstrand. Rummet är stort och ljust med en stor dubbelsäng. En stora balkongen vetter ut mot gatan. Badrummet var stort och kaklat i en vacker rosa färg och tjocka mjuka frottéhanddukar hänger på förgyllda krokar.
– Vilket underbart rum vi har fått. Helt perfekt! utropar Johanna strålande.
– Ja, vilken tur vi har. Ska vi packa upp väskorna och gå ut på en gång? frågar Jenny glatt.
– Okej, jag skulle gärna vilja ha en bit mat.
Tjejerna packar upp sina väskor och duschar. De sätter sig sedan på balkongen och njuter av den varma grekiska luften. Under balkongen går det människor, mest ungdomar som är på väg in till centrum för att äta och roa sig.

När de ivriga och uppspelta är på väg ut genom dörren möter Jenny en blick från en kille som står precis utanför deras dörr. Han är lång, mörk och ler charmigt mot henne. Hon hade nästan sprungit på honom.
- Excuse me, säger hon.
- I am sorry , säger han med perfekt engelska.
– Känner ni varandra? frågar Johanna som tittar fram bakom Jennys axel.
– Jaha, är ni svenskar? säger killen med ett leende på läpparna.
– Vi ska precis ut och äta. Vill du följa med? frågar Johanna som aldrig är det minsta blyg.
– Jag väntar på min kompis som är och duschar. Kan han också få följa med?
Just då dyker hans kompis upp.
- Det här är Johan och jag heter Kevin, presenterar den första killen.
- Det här är Jenny och jag heter Johanna presenterar Johanna.

Kevin och Johan gör sällskap med tjejerna till en liten mysig restaurang med underbar grekisk mat. Det blir bara så att Jenny och Kevin sitter mittemot varandra och de börjar prata om allt möjligt. Jenny känner sig upprymd och glad. Hon tänker att det var så enkelt att umgås med Kevin. Livet känns så enkelt just nu. Det är en varm kväll, jättegod mat och ett trevligt sällskap. Kevin är en mycket öppen person. Han är lång brunhårig och mörk i hyn och hans leende och hans skratt är mycket smittsamt. Det visar sig att Kevin och Johan hade åkt på den här resan för att fira Johans 22-årsdag. De kommer båda från Uppsala och hade varit kompisar sedan sjunde klass. De går nu båda på lärarhögskolan i Uppsala. Innan maten går tjejerna på toaletten.
- Vad trevlig Johan verkar säger Jenny.
– Vad tycker du om Kevin då? frågar Johanna och tittar på Jenny.
- Jo, han verkar snäll.
– Skulle du kunna tänka dig att vi tar med dem ut och festar ikväll?
Jenny svarar med ett leende och Johanna tar det som ett ja.

Sällskapet går sedan till ett närliggande nöjescentrum. De kan inte låta bli att uppmärksamma ett stort diskotek med färgglada blinkande strålkastarljus och medryckande hög musik. På en blinkande skylt står det Berrys, med stora bokstäver. Utanför står flera unga människor och dansar. De beslutar sig för att gå in. Inne på diskot är det massor med människor som dansar och stämningen är hög. Jenny och Johanna beställer in varsin drink och killarna varsin öl. När Jenny har druckit upp drinken blir hon danssugen. Hon lockar med sig alla upp på dansgolvet och sedan dansar de mest hela kvällen.
När de ska gå hem har Jenny och Kevin kommit varandra ganska nära och när killarna lämnar av tjejerna vid deras hotell ger Kevin henne en puss på kinden. Jenny känner hur hon blir lite generad men samtidigt lite skamsen. Hon har ju faktiskt ett förhållande hemma. Jenny har haft så roligt den här kvällen. Hon trivs i Kevins sällskap. Hon upplever honom både lättsam och social. Dessutom verkar han allmänbildad och intressant att prata med. Kevin har berättat mycket om sig själv, sin familj och sina arbetsplaner. Han vill bli lärare i språk. Jenny själv har inte riktigt bestämt vad hon ska göra efter gymnasiet. Hon har sökt juristlinjen, men ska kanske ta ett sabbatsår och jobba först.

Jenny och Johanna är trötta efter kvällens dansande och går och lägger sig direkt då de kom upp på hotellrummet. Under natten drömmer Jenny om Kevin. Hon blir avbruten i sina drömmar av att Johanna vaknar och vill att de ska gå upp och äta frukost.

Tjejerna tillbringar dagen på stranden, badar och solar. Under dagen finns Kevin i Jennys tankar och hon känner sig förvirrad över sina känslor.

Jenny ser inte till honom på badstranden och inte heller när de ska ut på kvällen. Det går fyra dagar innan hon ser honom igen. Kevin och Johan dyker upp då tjejerna sitter och äter frukost på hotellet. De sätter sig vid deras bord.
– Hej Jenny, säger Kevin.
- Hej, säger hon och ler.
Johanna och Johan börjar genast prata. Det blir tyst mellan Jenny och Kevin. De tittar sökande på varandra. Kevin bryter tystnaden.
– Vi har varit på en båtresa. Jag har tänkt en del på dig. Det vore trevligt om vi kunde träffas igen.
- Ja, det vore kul, svarar Jenny.

Den kvällen och kvällen därpå går alla fyra ut tillsammans. Den sista dagen tillbringar Jenny och Kevin ensamma. På eftermiddagen då de shoppar köper Kevin en berlock till henne. Berlocken är ett litet smycke som hänger i ett halsband. Sista kvällen följer Kevin med Jenny hem till tjejernas hotellrum. De tillbringar natten tillsammans. När hon vaknar på morgonen har Kevin beställt upp frukost som står framdukat vid soffan. Hon hör att duschen är upptagen och ser att dörren står öppen, hon smyger sig in och gör Kevin sällskap.

Johanna kommer så småningom till hotellrummet tillsammans med Johan. Hon och Johan har varit kvar på ett diskotek som stängt framåt småtimmarna. Johanna sa att bussen till flygplatsen går om två timmar. Tjejerna har bråttom. Johanna och Jenny börjar snabbt packa.

Kevin och Johan går upp till sitt rum. När Jenny står och packar kommer hon på att hon och Kevin inte hade växlat telefonnummer. Hon springer iväg till hans rum, knackar och går in.
– Hej, jag kom på att vi inte har växlat telefonnummer med varandra.
– Nej, jag stod just och tänkte på samma sak.
När Jenny tar emot Kevins lapp med hans mobilnummer får hon en puss.
– Hej då! Ring mig när du kommer hem, säger Jenny.

Hemresan går bra. Både Johanna och Jenny somnar och sover större delen av flygtiden. Väl hemma i Sverige får de vänta länge på en ledig taxi. De båda tjejerna är efter en vecka vid Medelhavet vana vid en helt annan värme än den som nu råder i Sverige. Det är ca 18 grader varmt, regnar och blåser kallt. Folk i taxikön har varit kloka nog att ta med sig paraply. Det har varken Jenny eller Johanna. De är trötta, blöta och hungriga. Jenny kan känna hur hennes blöta kalla tröja slimmar sig kring hennes överkropp. Äntligen är de längst fram i taxikön, får en taxi och hoppar in i de varma torra sätena.

Resan hem till Gävle tar ungefär 1,5 timme. Hon följer landskapet genom bilrutan. Hon tänker det är så annorlunda färger, inte så trånga vägar, annorlunda arkitektur och mycket renare i Sverige. På Kos var mycket bränt i vegetationen. De blommor och buskar som var fräscha på Kos var bevattnade. Här i Sverige är skogen grön och blommorna färgglada. När de svänger in på Jennys gata tittar hon in i Petterssons trädgård. Hon har för vana att titta in och beundra Petterssons prunkande trädgård. Där finns syrenhäckar, bondrosbuskar, tujor och löjtnantshjärta, flera rabatter med både kantväxter, violer och högre blommor som rosor, flox och prästkragar. Allting är mycket prydligt och välplanerat. Gräsmattan är alltid ljusgrön och kortklippt.

Taxin stannar och hon går ur och betalar sin del. Johanna som sovit under nästan hela taxiresan vaknar och undrar sömndrucket om de redan är framme. Jenny står utanför huset där hon och Micke bor, tar sin resväska med en stor suck och går in i trappuppgången. Hon öppnar dörren och med en viss tveksamhet ropar hon:
- Hej är det någon hemma
Micke möter henne i hallen.
– Förlåt gumman, säger han. Det var inte meningen att skrika åt dig. Kan du förlåta mig? Vi kan väl göra ett nytt försök? Jag har haft tid på mig att tänka.

Jenny har bestämt sig. Hon vill inte fortsätta med Micke. De passar inte ihop. Hon känner sig övertygad oavsett vad som kommer att hända mellan henne och Kevin. Jenny förstår att det blir slitsamt att separera och skaffa sig ett nytt boende. Till dess att hon ordnat en egen bostad får hon flytta hem till Johanna.

Det blir en slitsam natt. Både Jenny och Micke gråter, grälar och däremellan försöker de diskutera som vuxna människor. De bestämmer dock att Jenny flyttar hem till Johanna och Micke som äger lägenheten bor kvar. Jenny flyttar hem till Johanna tills vidare.

Några veckor senare hemma hos Johanna ringer hon Kevins telefonnummer.
- Hej, det är Kevin, svarade han med sin mjuka röst.
- Hej, det är Jenny.
– Vad glad jag blir att du ringer. Jag har tappat bort lappen med ditt nummer och har letat igenom hela mitt bagage flera gånger. Jag har varit så irriterad på mig själv. Jag har varit osäker på om du skulle ringa, men jag hoppades, säger Kevin
Sedan pratar de om semestertiden som de hade haft på Kos. De anser båda att det hade haft trevligt och båda skulle gärna återvända. De påminner varandra om olika händelser som de varit med om. De skrattar med varandra. Efter ett tag frågar Jenny
- Är du hemma?
– Nej, men snart så, jag sitter i bilen. Jag är på väg från Norrköping och jag är kanske sju mil från Uppsala nu.
- Vart någonstans i Uppsala bor du?
– I Luthagen. Är du ledig ikväll?
– Ja, säger hon och de avslutar samtalet efter att de kommer överens om att träffas hemma hos Kevin.
Jenny sätter sig i bilen och åker mot Uppsala. Efter några timmar kommer hon till centrum och hon söker upp en telefonkiosk. Hon slår upp Uppsala i telefonkatalogen och letar efter Lindgren, Kevin, i Luthagen. Hon hittar snabbt hans adress. Han bor på Sturegatan 7 a.
Hon åker till adressen och ringer på. Kevin öppnar och de blir stående i trapphuset och ser på varandra en stund. Kevin ler sitt varma leende, ger henne en kram och bjuder in henne i lägenheten.
Jenny har gjort sitt val.

Ett år senare sitter Jenny och Kevin på en uterestaurang på Avenyn i Centrala Göteborg. De har tillbringat några dagar i staden, gått på en musical, shoppat och bara umgåtts. De lever som särbo och trivs båda med det. Jenny har inte ångrat sitt beslut att separera från Micke. Förhållandet med Kevin är betydligt lugnare och mer harmoniskt. Jenny är lycklig med honom. Jenny har flyttat till en egen lägenhet i Gävle. Hon har gått ut gymnasiet med tillfredställande betyg.

De har valt en thailändsk restaurang. Jenny har beställt in grillade ishavsräkor med nudlar och Kevin har beställt in kycklingspett med jordnötssås och ris. Restaurangen är fullsatt denna ljumma söndagseftermiddag. En lätt bris får Jennys blonda hår att fläkta i vinden. Kevin ler mot henne. De sitter och analyserar innehållet och artisterna i Kristina från Duvemåla. De tycker båda att föreställningen var mycket stark och att både musiken och artisterna var fantastiska.
- Peter Jöback har en så bra röst så man ryser. När han tar i med rösten och sjunger ut så går det kalla kårar längs min ryggrad. Dessutom är han väldigt söt, säger Jenny. Kevin håller med och vill skåla för en lysande lillsemester. Jenny och Kevin som båda tagit in vitt vin, skålar och ler lyckligt mot varandra.

Just då hörs en enormt hög smäll och en enorm explosion och delar av möbler och inredning, plastbitar och glassplitter börjar flyga runt i luften. Sen blir allt tyst, skrämmande tyst. Jenny och Kevin flyger båda av sina stolar. Trycket av en explosion från en bilbomb har totalt raserat ingången till restaurangen. Människorna i restaurangen reagerar och panik utbryter. Människor börjar skrika och springa runt, hysteriska och skräckslagna.

Där det tidigare varit en portal och en lång växtbeklädd halvvägg som omringat restaurangen återstår nu bara splitter och damm. Restaurangen är totalförstörd så när på den inre delen, där står stolar och bord är orörda. Jenny och Kevin som satt närmast gatan blir rejält skadade. Jenny känner att det bränner och smärtar i ansiktet. Hon känner att något tungt trycker över hennes rygg. Över hennes rygg ligger en del av ett bord. Jenny lyckas göra sig fri. Hon ser Kevin ligga helt stilla bredvid henne. Hon blir helt kall. Tänk om han är död! Kevin fick inte dö! Hon tar hans hand och lägger hans huvud i sitt knä. Rösten stockar sig i halsen på henne och hysterisk ropar hon
– Kevin, hur mår du?
Hon ser att bröstkorgen rör sig. Han andas! Kevin ligger med slutna ögon, blodet rinner ner från hans näsa och det hörs ett rosslande läte från hans strupe.

Folk ligger sårade i restaurangen och ute på gatan. Det är inte bara restaurangen som skadats utan även flera bilar som stått parkerade intill har fått fönstrena krossade. Jenny sitter fortfarande som förlamad med Kevins huvud i sitt knä, tänker, - Det här är inte sant! Vilken mardröm! Händer det här i Sverige!

Hon blir avbruten i sina tankar av att en äldre kvinna frågar om hon kan hjälpa till. Hennes man har fått massor av bråte över sig och kan inte komma loss. Jenny tar av sig sin jacka och lägger den under Kevins huvud. Hon börjar hjälpa den äldre damen att plocka bort stolar, bitar av trä och plast. Den gamle mannen stönar där han ligger på golvet i röran, kvinnan skriker, gråter och plockar febrilt undan det hon kan från sin man. Hon skriker till de andra som springer förbi, Ring efter ambulans! Ring efter ambulans, min man är skadad!
De får hjälp av andra människor för att få bort en stor del av en takbjälke som ligger över mannens ben och mannen kommer fri. Han stönar och blinkar med ögonen och viskar knappt hörbart,
- Ester, hur mår du?

Jenny som nu är helt svettig och smutsig återvänder till Kevin som slagit upp sina ögon och börjat titta sig omkring. Han såg helt frånvarande ut. Jenny böjer sig fram över honom med bultande hjärta.
- Kevin hör du mig? Kevin vänder sitt ansikte mot henne och försöker att le. Det blir mest en grimas.
– Jag har så ont i huvudet och ryggen, säger han. Jenny börjar gråta. Hon sitter mitt i kaoset. Folk springer, folk skriker, folk är chockade och folk är sårade och blodiga. En man blir stöttad av två andra män för att ta sig ut ur restaurangen. Han har ett stort sår i huvudet. Långt bortifrån hörs sirener. Jenny känner marken gunga under henne och illamåendet blir allt starkare. Hon måste skaffa hjälp till Kevin! Hon säger till Kevin att ligga still och försöker ta sig ut genom restaurangen som nu mest ser ut som en sämre krigsfilm. Hon snavar och håller på att ramla över en kvinna som ligger helt livlös. Stanken av krut ligger som en djävulskliknande täcke över hela restaurangen. Väl ute på gatan ser hon hjälpen komma. Ambulanser och brandbilar kör runt hörnet i riktning mot henne. Innan hon svimmar tänker hon, - Herre Gud, Gode Gud, låt inte detta ske!

Hon vaknar upp i ambulansen. Hon har syrgasfilter över näsan och känner smärta från bröstet och huvudet. När ambulanspersonalen ser att hon vaknat förklarar de för henne att det förmodligen inte är någon större fara med henne. Hon har fått en rejäl hjärnskakning och en rejäl chock, men om hon vilar ordentligt och håller sig stilla så kommer det nog att gå bra för henne. Innan hon svimmar igen frågar hon
– Hur mår Kevin?


Dagen därpå står det att läsa i pressen: ”BOMBDÅD SKAKAR GÖTEBORG. STATSMINISTER GÖRAN PERSSON MÅLTAVLAN!”
”Ett femtiotal människor befaras ha skadats. Dödssiffran uppskattas till 15 människor. Flera restauranger totalförstördes. Man tror att det var statminister Göran Persson bomben var avsedd för. Statministern hade ett möte inplanerat i socialdemokraternas lokal intill restaurangerna denna kväll. Mötet blev dock inställt och lokalen var tom. Ännu har ingen organisation tagit på sig dådet!”


Kevin har fått näsbenet knäckt och njurarna är skadade pga. en kraftig smäll mot ryggen. Han ligger kvar på sjukhuset och läkarna är bekymrade över om hans båda njurar skall klara sig. Jenny besöker honom så fort hon får lämna sin sjukhussäng. Då hon kommer in på Kevins sjukrum ser hon en mycket blek Kevin ligga i sängen. Hans tidigare mörka hy är nu blek och ser genomskinlig ut. Han är mörk under ögonen och har en slang genom näsan och i ena armen. En droppställning står bredvid hans säng. Han har ett stort vitt bandage över näsan. När hon kommer fram till honom ler han trevande mot henne och säger,
- Hej Jenny! Jenny böjer sig ner över honom och kysser honom på kinden. Orden stockar sig i halsen på henne. Jenny har fått veta Kevins prognos av sjukhuspersonalen. Läkarna vill operera honom men det finns inte någon lämplig donator. Kevin behöver en ny njure annars kommer han inte överleva. Jenny svarar med svag röst och med tårar i ögonen:
- Hej Kevin! Jag är här nu och jag kommer inte att lämna dig förrän vi får veta att du blir bättre. Kevin har slutit sina ögon och grimaserar, något som skall likna ett leende.
- Jenny, vad var det som hände?
Jenny förklarar att en bilbomb exploderat och sprängt hela restaurangen och förs...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jennys val

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-12-29]   Jennys val
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1472 [2019-09-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×