Moa Martinsson

16 röster
39582 visningar
uppladdat: 2002-11-15
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Inledning

På 1900-talet så marscherar arbetarna, de fattiga folket, proletariatet in i litteraturen på samma sätt som de flesta länderna tog makten, antingen genom revolution eller genom demokratisk väg.
Den ryska revolutionen skapade en ny stil, den sociala realismen
Dess främste företrädare var Maxim Gorkij. I Sverige lästes och beundrades den danske författaren Martin Andersen Nexö.
Han var här i Sverige på 20- och 30-talet och höll föredrag och många lyssnade till honom och tog starka intryck. Bland dom som hörde honom tala var säkert flera av de författare som skulle komma att tillhöra den generation svenska författare som vi kallar arbetarförfattarna.
De kom alla från fattiga förhållanden, de var självlärda och de skildrade arbetarklassens villkor. Detta var författare som just den jag ska presentera i mitt arbete; Moa Martinson.
Ett av de stora problemen för arbetarförfattarna var bristen på kunskap och utbildning – deras läshunger var mycket stor. Många av författarna har just berättat detta.
Moa Martinson har berättat hur hon läste den ryska författaren Dostojevskij samtidigt som hon arbetade som hjälp åt bönder och hade fem små söner att ta hand om.
Hoppas du lär dig något nytt när du läser detta, för det gjorde i alla fall jag, en hel del.


Moas liv

Efter en förbindelse med en överklassherre födde en 19-årig tjänsteflicka den 2:november 1890 en dotter. Hon fick namnet Helga Maria Swartz och skulle senare i livet bli känd som Moa Martinson. Något äktenskap mellan föräldrarna var ju inte tänkbart, så modern fick en engångssumma som hon i sin tur överlämnade till morföräldrarna som tog hand om flickan. Morfadern dog och mormodern blev blind så flickan utackorderades till fosterhem. Då Helga var sju år gammal så modern gift sig med en statare så flickan fick flytta hem till sin mor. Som statare så levde familjen ett väldig kringflackande liv. När Helga var 12 år gammal så hade hon gått i 8 olika skolor, trots detta hade hon stort A i alla ämnen, utom i ordnings betyget. Familjen var fattig, modern var fabriksarbetare och statarkvinna. Styvfadern som hade svåra alkoholproblem var ofta bort från familjen. Studier fanns inte att tänka på för en fattig statarflicka som Helga. Enda alternativet var att gå ut och tjäna. Helga arbetade barnflicka hos en präst men fick sommaren 1906 ett vikariat på en restaurang.

När Helga var 17 år gammal hade hon drömmar, hon skulle aldrig gifta sig, hon skulle arbeta och hjälpa sin mor, hon skulle också skriva dikter. Men livet är väl konstigt ändå. 19 år gammal träffar hon grundläggaren Karl Johansson och flyttar med honom till ett torp beläget mellan Ösmo och Sorunda i Östergötland. Precis som sin mor väntade Helga barn som nittonåring. Hekga födde fem söner. Mannen var sällan hemma och hon bar ensam ansvaret för dom. Det gällde att överleva från en dag till nästa, sade Helga själv. Men Moa skulle råka ut för något värre än fattigdom och ensamhet. En vårdag när Moa var ute och tvättade försvann hennes minsta pojkar, inga röster hördes då en grannkvinna kommer springandes.
- Kära stackars du, de ligger i sjön, säger kvinnan.
- Är ed döda, är de drunknade?, skrek Helga.
Barnen Knut och Manne dog 8 och 10 år gamla. Detta glömde Helga aldrig.

Mycket för bearbeta sin sorg började Helga intressera sig för det politiska och sociala livet i Sorunda. Hon blev snart invald i kommunfullmäktige och tog initiativet till studiecirklar och bibliotek. Hon intresserades sig för statarfamiljernas villkor och vid ett tillfälle var 300 statare som ville organisera sig samlade på Helga torp. Moa skrev artiklar i arbetarpressen om kvinnornas arbete och barnuppfostran. Andra ämnen var arbetslöshet och barnmisshandel. Tidningen hjälpte henne att redigera och forma språket.

Än en gång så skulle Helga få besök grannar som hade sorg att berätta. Hennes man Karl Johansson hade sprängt sig till döds, av en familj på sju personer fanns nu bara Moa och tre söner kvar. Hon fick mycket hjälp och stöd från sin mor under denna svåra tid. Hon fick också hjälp av vänner som möjliggjorde en längre tids vistelse på kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad. Där fick hon lära sig att skriva på maskin och hon får nu äntligen tid att ägna sig åt sina skriverier. Nu under namnet Moa som hon tagit ur Johannes V Jenssens bok Jökeln.


1929 möter Moa den 14 år yngre diktaren Harry Martinson. En konstnärslängtan och kärlek förenade dem. Det har spekulerats i vem som hjälpte vem men Moa har sagt följande: Utan att vi råkats hade vi aldrig kommit ur vardagens jargonghölje. På Moas torp hade Harry en egen skrivarstuga. Paret hade väldigt olika temperament. Moa var realist och Harry var filosof.
Det 11 år långa äktenskapet omnämnde Moa som himmelriket på jorden, så skilsmässan blev väldigt uppslitande. Orsaken till den sas vara att de vuxit ifrån varann.

Moa ansåg att det var kvinnorna som stod i livets centrum. De slet för familjen medan mannen ofta var en slarver som mestadels söp. Men detta var inte något slags könshat från Moas sida.

Motsättningarna mellan fattiga och rika engagerade Moa sig i. Själv kallade hon sig torparkatta och var stolt över sitt ursprung som arbetarkvinna som den värsta adelsdamen kunde vara, sade hon. När Marika Stiernstedt råkar skriva att Moa var borgerlig inkomstmässigt och hade päls på sig så vart Moa väldigt arg.
- Min päls är en annan historia svarar Moa. Dels är det en present och dels är det min medfödda slughet för realiteter som gjorde att jag gick med på att dels få betala resterande själv. Fortsätter kriget och inflationen då kan pälsen bli bra att göra till föda eller andra saker, svarade Moa på det. Moa var aktiv hela sitt liv, hon dog 74 år gammal.


Författarskapet

1923 under sin tid som torparhustru började Moa skriva artiklar i arbetartidningar.
Hennes första roman Pigmamma blev refuserad men fick gå som följetång i tidskriften Brand. Moa har sagt att författare som Gorkij, Dolstojewskij och Andressen-Nexös har haft stor betydelse för henne som berättare. Marin Andressen-Nexös Pelle Erövraren gjorde ett djupt intryck på Moa. Hon skrev omedelbart ett tackbrev där hon beskrev sin uppväxt och tillvaro med bl.a. orden: ”Jag är syndikalist det blev jag redan i moderlivet. Min mor gick på fabrik och levde på kaffe och bröd. Man blir syndikalist när man får sådan näring i moderlivet”. Tidigt så slutade Moa använda sig av det religiösa saker i hennes författarskap. Hon hade god hjälp av sin mor som brukade säga: Det är ingen ide med bordsbön för vi har sånt besvär att få ihop mat och så svär ofta styvfar att maten är dålig. En skolkamrats död gjorde henne tidigt till ateist.(en som ej tror på Gud). Moa säger senare genom Mia i kyrkbröllop: Sagan om Guds nåde borde slopas för mångas skull och något annat skulle sättas in istället. Något som skulle vara säkrare för det uppväxande släktet, tyckte Moa.

I berättelsen Knapparna hon om hur hon skickade sina pojkar till handelsboden för att köpa knappar och sill. De kom tillbaka tomhänta då de glömt varorna i upphetsningen över att mor har fått svar från Andessen-Nexö. I brevet uppmuntrar han henne att skriva sin livs historia och nästan på dagen 10 år senare kunde han mottaga debutromanen Kvinnor och äppelträd. I boken skildrar Moa två sidor av sig själv, den temperamentsfulla Sally och den allvarliga Ellen. I sin andra roman Sallys söner gjorde hon ett försök att beskriva statarnas historia under 100 år. Sina uppväxtår beskriver hon i romantriologin: Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor.

Moa skrev också historiska romaner. Man får följa folkets vandring genom tiderna, från ursamhället till industrialismen. I Drottning Grågyllen bosätter sig ett förhistoriskt folk på Kolmården. I Fru Ulvas spinnstuga och Rågvakt reser sig det feodala* samhället byggt på arbete som jordproletärerna* utfört på gråa åkrar med sina dragoxar. I Vägen Under stjärnorna , Brandliljor och Livets fest vittrar det feodala samhällets söner och arbetare som tar tjänst hos slättbygdens bönder. Industrin börjar skjuta fart. Vandringen är ett viktigt ämna för Moa.
I Moas böcker träfar man också på många yrken och sysselsättningar som är försvunna idag.



* Feodalism = den samhällsorganisation som dominerade i Europa på Medeltiden.
* Proletariatet = är en benämning på industrisamhällets egendomslösa och förtryckta klass.

Många av Moas manliga kollegor samlade materiel till sina böcker på resor och möten med andra. Moa däremot slet ihop sitt genom att leva 40 år i arbetarklasen, som skolbarn, oäkting, piga, restauranganställd, torparhustru och fembarnsmor. Hon hade också mycket materiel ur den muntliga berättartraditionen som förmedlats av kvinnliga släktingar och lagrats i Moas detaljrika minne. I hennes minnen från barndomen så spelar de beslutsamma kvinnorna en avgörande roll. Dit hör hennes farmor. Farmor berättar hur då för 50 år sedan hennes man fått spöstraff av ”herrn” för att han vägrat lyda order. Farmor tog då knölpåken och gick in till ”herrn” och slog honom så skrek. Den gången var farmor i sina bästa år, stark och vacker sas det.
- Vad jag älskade när farmor berättade det, just så vill jag bli, sa Moa.

Fattigdomen kan ta mycket på en människa. Det förstod Moa för hon hade ju upplevt detta i sitt liv. Det fanns stora luckor i de bildades vetande också så vad det gällde samhället och anonymt folk så jämnade det ut sig, sa Moa. Det var den instinkten som gav henne mod att skriva. Fattigdomen var Moa speciallist på och hon skildrade den i svidande bilder. Hon visar upp eländet men hon ömkar dt inte, tvärtom. I Kungens rosor säger den 15-årige Mia som är hon själv: Trots den smuts och råhet Mia fått erfara så har hon också fått erfara glädjen som är något av det underligaste jorden kan uppvisa, den fattiges glädje. Huvudpersonen Mia ser med aptit på tillvaron genom de friska barnaögonen.

Under kriget skrev Moa ett par annorlunda böcker. De handlade om ransoneringen och om pojkars militärtjänst. Hon skrev om kriget och sina egna minnen. Hon skrev om sånt hon var arg på. Böckerna var en blandning av föredrag och noveller.

År 1944 fick Moa ett fint litterärt pris. Det hette Samfundet De Nios Stora Pris. Detta var en särskild fin belöning åt en folkkär och aktad författare som Moa. Många skrev till Moa och bad om hjälp och råd. Hon talade i radio och umgicks med både prinsar och statare. Moa var ärlig och hon kunde ångra och ta tillbaka, det gillades av folket. På 40-talet spred Folket i Bild böcker över landet. 1952 blev Livets fest vald till jubeleumsbok.


Referat: Mor gifter sig
Boken börjar med att Mia och hennes mor Hedvig får flytta hem, efter det att Hedvig har gift sig med sina nya man. Hedvig tycker att Mia ska börja kalla den nya mannen för pappa, men Mia har lite svårt att acceptera den nya mannen, så hon kallar honom för farbrorn den första tiden.
Innan Mia och hennes mor flyttade till sitt hem, bodde de hos Mias moster.
Mia börjar sedan skolan, vid sju års ålder. Hon kan reda läsa och skriva, så fröken blir ganska arg på henne. Det var en liten skolan hon gick på, lika liten som ett hus beskriver hon den som.
I skolan så fanns det en pojke som hette Allvar. Han var lite utanför och mobbad. Klasskamraterna brukade håna honom i klassrummet. Allvar var en lite mera fattig pojke. Det var kanske därför han vart lite utanför. Han var nästan alltid sjuk, han hade hosta hela tiden.

Lärarinnan i Mias skola var väldigt sträng och hon slog ofta barnen om dom gjorde något dumt. Det berättade Mia för sin mor, och hon blev inte glad.
En dag fick Mia stryk och då hotade Mia med att säga till allt folk att hon brukade slå barnen i skolan. Men då började lärarinnan att grina och bad om ursäkt för det hon gjort. Hon var väldigt rädd för vad allmänheten skulle tro om henne, om det kom ut. Så Mia lovade, att inte säga någonting.

Mia börja komma in i klassen med de nya kamraterna, då hennes föräldrar berättar, att de går så dåligt på deras arbeten att de kanske måste flytta.
Några månader senare så flyttar Mia och hennes familj. Mia börjar på Holmstadskola, här började hon skriva sina första dikter och verser. Mia har hört att den nya fröken skulle vara mycket strängare än den förra fröken. Men då hon kommer till klassrummet får hon ett varmt mottagandet av den nya fröken. Mia blir förälskad i fröken. Hon är den vackraste personen som Mia har sett i hela sitt liv. Samma dag så kommer det en till ny elev till skolan. Hon satt sig bredvid Mia, och hon hade inga betyg med sig. Men Mia gick fram till fröken och bad att den nya eleven skulle få vara kvar. Fröken sa att det gick bra, (man var tvungen att ha något slags betyg eller underskrift för att gå i skolan på den tiden). Den tjejen hette Hanna, hon var en rar lite blyg tjej. Fröken var den vackraste person Mia hade sett i hela sitt liv, hon var inte alls lika sträng som Mia trodde hon skulle vara. Denna skola var bättre än den förra, för på denna skola slog man inte barnen.

En dag när farmor kommer på besök berättar Mia för henne, att hon har träffat den här nya tjejen i skolan, och då blir hon jättesur på Mia. Hon blev sur, därför att farmor gillar inte de fattiga, eftersom hon visste, att styvfar hade varit otrogen med en av de fattiga.
En dag när Mia kommer hem så berättar mor att Allvar hade dött. Han hade en sjukdom. Mia blir väldigt ledsen och tycker synd om honom eftersom dom retade han så mycket.
Mia märker att Hanna inte har varit på skolan på flera dagar, så hon bestämmer sig för att gå hem till Hanna och kolla hur hon mår. När hon kommer hem till Hanna ser hon fattigt hon har det. Hon märker också hur olik sig Hanna är jämfört vad hon brukar vara i skolan. Nu var hon högljudd och pratade som aldrig förr. Hanna berättar, att hon är hemma därför att hennes bror har dött. Hon hade just blivit slagen av sin far, när Mia kom. Hanna och Allvar var nämligen syskon.
Hanna kom aldrig till skolan något mera. Hon blev bortskickad till någon bonde.

Efter att ha gått i skolan ett tag så berättar mor, att styvfar har sagt upp jobbet och att dom kanske måste flytta igen. Men dom bor kvar ett tag till ändå. Mor jobbade extra mycket istället. Hon kom inte hem förrän vid midnatt ibland, så Mia var tvungen att klara det mesta för sig själv. Men efter ett tag så orkar mor inte att arbeta lika mycket som det krävs för att försörja en familj. Så dom bestämmer sig för att flytta igen. Denna flytt beskrivs som den mest värsta flytten i sitt liv, det var här hon började få kompisar på riktigt. Men dom var ju tvungen att flytta ändå. En dag när Mia kommer hem från skolan är inte mor hemma. Hon går då till grannfrun och frågar om hon vet var mor är. Grannfrun tar då Mia till mors jobb, där mor berättar, att hon har jobbat över och glömt bort Mia. När de sedan går hem går de förbi en spåtant. De går in till henne och spår mors framtid. Men siaren ser inget speciellt i hennes framtid.

Redan dagen efter hade de börjat packa ihop sina saker inför flytten. De åker med häst och vagn till de nya stället. Det vart en lång och tråkig resa för Mia.
Det nya stället är en lägenhet ovanför en sockerfabrik. När de kommer fram är det sent och alla går och lägger sig med det samma.
På det nya stället så är det inget lyx jämfört mot de förra ställena, här måste man gå en bit för att få tag på vattnet. Man var tvungen att pumpa upp vattnet ifrån en pumpbrunn. Allt vatten var mycket tungt att bära, men familjen behövde ju vattnet och mor började bli sjuk så det var Mia s uppgift att hämta vattnet. Men det hände också att Mia blev nekad att hämta vatten, vilket hon kände sig riktigt förnedrad av. Vatten fick ju vem som helst ta tyckte hon.

Mia hade det väldigt svårt att få nya kompisar på det nya stället. Mor blev bara sämre.
På det nya stället blev det mycket tjafs med bonden om hyran, men det brukade ordna sig till slut genom någon dålig ursäkt från mor.
Mia berättar för fröken om mor. Hon kommer hem till mor och dom bestämmer att Mia ska bo hos farmor ett tag tills mor blir bättre.
Hos farmor har Mia det tråkigt. Hon börjar att läsa bibeln för att ha någonting att göra.
När Mia har varit hos farmor någon vecka så kommer styvfar och hämtar henne. Han berättar att mor har repat sig nu.

När Mia kommer hem ser hon hur smal och blek mor blivit. Man förstår nu att mor har förlorat ett barn. Mor hade sytt en ny klänning åt Mia som hon blir jätteglad över. Nu när Mia fått sin nya känning märker hon att hon lättare får nya kompisar. Hon får vara med i de nya lekarna som hon aldrig fått förut. Men Mia bryr sig inte om sina nya ”kompisar”. Hon vill bara vara med Hanna.

Efter att ha bott i sockerfabriken ett par månader blir det snack om att flytta igen.
Redan nästa vecka var dom på väg att flytta, denna gången var alla i närheten hjälpsamma med flytten. Det blev återigen en lång resa för Mia.
När dom kom fram till det nya huset så är de mycket trötta så det går och lägger sig med detsamma. Det nya hemmet består av ett litet rum som är smutsigt och instängt.
Dagen efter så får dom reda på att dom har en granne. Det är en liten familj som består av ett litet barn med sina föräldrar. Dom var väldigt fattiga. Fadern söp liksom Mias styvfar gjorde. Det tog bara någon dag innan Mia s familj började bekanta sig med sina nya grannar. Grannfrun hette Olga. Hon var jättesnäll. Mia fick ibland ta hand om Olga s barn om kvällarna, och hon fick en liten slant varje gång hon gjorde det så generös som hon var.

Under denna tid så gick inte Mia i någon skola men hon försökte ändå hålla i det hon lärt sig så att hon inte glömde bort det. Hon läste i bibeln mycket. Medan hon tar hand om ungen så fantiserar Mia väldigt mycket. Hon tänker sig bort i andra världar hela tiden.Hon tänkte mycket på Hanna.
Nu började julen närma sig. Den första snön hade kommit och det var kallt ute. När julen var kommen hade Mias familj köpt en massa brännvin, som de skulle dricka upp på julen. Så på julafton blev det fylla. Det vart en stökig dag där styvfadern och Olga s man vart jätte fulla och bråkade med allt och alla. Det hände att Olga fick sig en örfil lite då och då. Mia fick inga julklappar förrän några dagar senare då hon fick en klänning av Olga och hennes man. Under julen var också farmor där hon skulle stanna där till efter nyår. Men några dagar innan nyår så fick hon reda på att hennes sjuka man hade dött. Nu vart allting nedstämt i det lilla hemmet. I samma veva så var bonden på dom och frågade efter deras pengar som dom sällan hade.

Farmor var nu tvungen att åka hem och fixa med begravningen. Mia och mor var nu tvungna att fixa kläder till begravningen så det gick ner på stan. De köpte varsitt par ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Moa Martinsson

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-11-15]   Moa Martinsson
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1189 [2019-08-19]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×