Argentina

5 röster
24523 visningar
uppladdat: 2002-11-05
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Argentina

Den självständiga republiken Argentina utropades 1816 efter att i ca 300 år varit en spansk koloni.

A är efter Brasilien Sydamerikas näst största och näst folkrikaste land. Med sina 2,8 miljoner km2 är A också världens åttonde land och det täcker nästan hela den södra halvan av Sydamerika. I landet finns några av världens högsta berg, största öknar och mest imponerande vattenfall. Det finns också en stor mångfald i landets natur – från ödslig vildmark i Patagonien i söder till Buenos Aires larmande storstadsmiljö i norr.

Några allmänna fakta:

Yta: 2 780 000 km2
Invånare: 32 470 000
Angränsande länder: Uruguay, Brasilien, Paraguay, Bolivia och Chile.
Huvudstad: Buenos Aires med 2,9 miljoner invånare. Hela BA-området har ca 12 miljoner invånare enligt uppgifter från 1992.
Högsta berg: Aconcagua, 6 959 m ö h.
Längsta floder: Salado del Norte (200 mil), Parana (180 mil), Bermejo-Desaguadero-Salado (120 mil) och Uruguay (110 mil).
Största sjöar: Argentino (1 414 km2) och Viedma ( 1 088 km2).
Nationaldag: Den 25 maj.
Tid: -4 timmar.
Valuta: Peso
BNP/Capita: 2 160 US$ (1995).
Alla över 18 år måste rösta.
Befolkning

A är ett av få länder i Sydamerika med vit befolkning. Det består till 95% av européer. I väster finns en större andel mestiser, men tillsammans med resterna av indianbefolkningen utgör de ändå bara 5% av totalbefolkningen.

Immigrationen har sedan 1800-talet varit betydande: 1857 – 1939 var nettoinvandringen från Europa 5,5 miljoner. Sedan 1950-talet har inflyttningsströmmen främst kommit från grannländerna, huvudparten från Paraguay eller Bolivia. Runt sekelskiftet var immigranterna ofta till 70 à 80% spanjorer och italienare, men även fransmän, britter, irländare och tyskar har starkt bidragit till den kosmopolitiska atmosfären. Arvet från medelhavsländerna dominerar dock. Det finns också mindre grupperingar av japaner, chilenare och uruguayaner. Ursprungsbefolkningen – indianer, jägar- och samlarfolk utrotades ofta av epidemier av införda sjukdomar mot vilka de saknade immunitet. Andra slaktades av hänsynslösa indianjägare. Idag är dock det största hotet mot indianerna assimilering. Många av dem kämpar mot integration genom att organisera sig i den framväxande indianrörelsen.

De europeiska invandrargrupperna iklädde sig redan från börja olika roller. Spanjorerna och irländarna kontrollerade fåruppfödningen, tyskarna och italienarna byggde farmer och britterna investerade i utveckling av landets infrastruktur.

Befolkningsstatistik

A var ett av de första länder i Sydamerika som fick en nedgång i födelse- och dödstalen. I början av 1990-talet hade man en folkökning på 1,1% och med den tillväxten ligger man klart under genomsnittet i Sydamerika. Befolkningen är ung, 31% är under 15 år och endast 8% är över 65 år. Den beräknade medellivslängden är för män 68 år och för kvinnor 74 år (1991).

Total folkökning i genomsnitt under åren 1990-1995 var 1,2% och den naturliga folkökningen 1994 var 1,3%. Fördubblingstiden beräknas till 55 år och beräknad folkmängd år 2015 är 42,7 miljoner. Slutlig folkmängd beräknas till 54 miljoner.

Födelsetalen var under åren 1990-1995 i genomsnitt 20 promille och dödstalen var under samma period 8 promille. Varje kvinna föder i genomsnitt 2,8 barn och spädbarnsdödligheten under perioden var 24 promille. Mödradödligheten under åren 1980-1992 var 140 per 100 000 normala förlossningar.

Argentinarens familjer består av 3,9 personer och de bor i 2,8 rum. Det går 102 kvinnor på 100 män och de gifter sig vid 23 respektive 25 års ålder. Läskunnigheten hos den vuxna befolkningen (över 15 år) var 1992 96%.

Folktätheten i A är 12 inv/km2 (1992) men landet är starkt urbaniserat – 1992 bodde hela 87% i storstäderna. Stora delar av bl a Patagonien och Gran Chaco är nästan obebodda. I Buenos Aires bor 2,9 miljoner och i hela BA-området ca 12 miljoner varav 56% i slumområdena. I A finns totalt närmare 33 miljoner enligt en uppskattning från 1992.

Biltätheten i A är 126 bilar/1 000 invånare (1994). Motsvarande siffra i Sverige är 410 bilar/1 000 invånare.

Språk och religion

Officiellt språk och modersmål för nästan hela befolkningen är spanska. Många immigranter har dock av stolthet behållit sitt modersmål genom generationerna. Några indianspråk används också fortfarande. 90% av befolkningen är katoliker och den romersk-katolska kyrkan har en privilegierad ställning. Religionsfrihet råder dock och det finns bl a en protestantisk och en judisk minoritet.

Klimat

På grund av sitt geografiska läge skiftar natur och klimat starkt inom landet. Eftersom A ligger i den södra tempererade zonen är klimatet mest relativt milt och regnfattigt. I de norra delarna är temperaturen i januari 28o C och i juli 18o C medan Patagonien i söder har 10 – 13o C respektive 2o C. Nederbörden i den inre delarna ligger kring 100 – 300 mm/år, medan den i det nordöstra regnskogsområdet är över 1 000 mm/år. Landet är flackt och öppet i nord-sydlig riktning vilket ger stora temperaturväxlingar och lufttrycksvariationer på kort tid. Detta i sin tur ger upphov till starka vindar, s k pamperos. Anderna i väster hindrar det maritima inflytandet från Stilla Havet att nå in över landet. Därför är klimatet torrare än vad det skulle vara om Anderna inte fanns. Området direkt öster om Anderna ligger i regnskugga med ökenbildning som följd.

Jordarter och jordmåner

Jordarter är naturligt bildade avlagringar med lös struktur, d v s utan sammanhållande kemiska bindningar mellan de fasta partiklarna.

Jordarternas fasta beståndsdelar utgörs av mineral och bergartspartiklar (nedbrytningsprodukter från berggrunden), s k minerogena jordarter eller av organisk substans (nedbrytningsprodukter av växter, djur och mikroorganismer), organogena jordarter. Ovanpå jordartslagret ligger jordmånerna.

Det material som kallas jordmån är en blandning av mer eller mindre nedbrutna bergarter samt friskt och multnande organiskt material. Den är produkten av vittring av den underliggande berggrunden, av omfördelning av det vittrade materialet genom cirkulerande vatten och av alla de biologiska processer som sker i den, från trädens tillväxt till maskarna grävande av gångar. Jordmånen är den naturliga bildningen i ett område efter tusentals, kanske miljontals år av dessa aktiviteter och uppvisar i sitt naturliga tillstånd en god balans.

Eftersom jordmånen är basen för jordbruk är den väsentlig för civilisationen. Jordbruk är dock ingen naturlig process utan är beroende av ett effektivt skydd för jordmånen. Omdömeslös markanvändning kan således leda till markförstöring. Olika jordmånsdjup förekommer i olika områden beroende på en mängd faktorer som ger bättre eller sämre villkor för bildningen. Klimatet är viktigt, eftersom varma fuktiga förhållanden vittrar berggrunden och åstadkommer ett vegetationstäcke effektivare än kalla arktiska förhållanden. Därför har tropiska och tempererade områden tjockare jordmån än polära områden. Berggrundstypen är också viktig eftersom hårda, massiva bergarter inte bryts ner lika lätt som mjuka, uppspruckna och lagrade bergarter. På sluttningar återfinns tunnare jordmåner än på plana områden, helt enkelt beroende på frånvaron av stabilitet och verkningarna av nedåtgående jordflytning.

Jordarnas beskaffenhet och sammansättnig varierar starkt i A på grund av landets geografiska läge. I Rio de la Platas uppland finns en region med mycket fruktbar svartjord bestående av lössjord och näringsrika uppluckrade stenarter. Området övergår successivt till en kastanjefärgad mark som i torrområdet i Andernas östrand blir till gråbrun ökenmark. Den röda och rödbruna marken når den tropiska klimatzonen långt inne i den norra delen av landet.

Längs Anderna är de förekommande jordarterna bergsjordar och ökenjordar. Jordmånen består av obestämda jordmånstyper i högländer.

I Patagonien hittar man flera olika jordarter – bl a bergsjordar, moräner och ökenjordar. Jordmånerna är kastanjebruna jordar (präriejordar) utom i öster där ett mindre område med grå och röda ökenjordar breder ut sig. Längst ner i söder är jordmånen podsol liksom i Eldslandet.

Gran Chacos jordar består av både bergsjordar och ökenjordar medan jordmånerna delvis är höglandsjordmåner och delvis bördiga svartjordar. På Pampas och i Mesopotamien är lössjordar med jodmånstäcken av svartjord vanligast. Pampas har också en del områden där de kastanjebruna jordarna breder ut sig.

Ovanstående beskrivning av jordarnas utbredning får anses som starkt schematisk då jag gått efter ett par mycket små kartor utan nationsgränser inritade. Eftersom A är ett sådant stort och komplext land naturgeografiskt sett har jag valt att fördjupa mig lite extra i Pampas och därmed ställa de andra regionerna lite i skymundan. Pampas är ju den region som förefaller mest intressant sett ur det flesta synvinklar. Mera om Pampas senare…..

Berggrund och terräng

Östra Sydamerika är ett s k resistensområde. Det innebär att det är en lugn del av kontinenten med urberget blottat vid ytan eller täckt av yngre oveckade sedimentbergarter. Sådana områden kallas resistensområden eftersom de legat till synes orörda under lång tid.

Stora delar av A är resistensområden med mäktiga lagerserier av yngre sedimentbergarter som täcker de äldre. I nordväst längs Anderna och i norra Patagonien finns prekambriska sköldar bestående av gamla prekambriska bergarter som i det förgångna varit utsatta för stora påfrestningar i samband med Andernas bildning och bergen är sedan lång tid borteroderade. Det som återstår är dessa sköldar som antas vara de nereroderade rötterna av forna bergskedjor. Sköldarna är så tjocka att de inte kan ta del i någon vidare bergskedjeveckningsaktivitet utan utgör stabila kärnor i kontinenten. Förutom de stabila plattformar som resistensområdena utgör finns det också fanerozoiska landmassor, främst i se sydligaste delarna av landet.

Prekambrium = Allt som är äldre än 590 miljoner år.

Fanerozoikum = 590 miljoner år tillbaka och fram till idag. I dessa landmassor finns rikligt med fossil p g a organismernas utvecklande av skal och skelett.

A är trots Andernas högsta topp inget bergland. Den argentinsk-chilenska gränsen löper visserligen längs bergsranden men långt ifrån huvudkammen i söder. I nordväst blir bergkanten bredare, upp till 600 km.

Största delen av A utgörs av slättlandskap, ibland lätt kuperat. Gran Chaco, "den stora jaktmarken" är en starkt lutande slätt. Den sänker sig från Andernas fot på 400-500 meters höjd successivt åt öst och sydöst till 150-20 meter över havet. Gran Chaco kallas också "de otaliga flodernas land" då floderna där inte flyter i dalar utan delar upp sig på talrika, bredvid varandra flytande vattendrag som ständigt ändrar sitt lopp på 70-80 km breda områden.

Den sydligaste delen av Anderna visar alla tecken på ett högbergsmassiv format av glaciärer. Söder om 45:e breddgraden sträcker sig ändmoräner från bergen och in i landet. I detta område finns än idag stora glaciärer.

Mera om berggrunden och Anderna

Anderna är en nutida destruktiv plattgräns mellan en kontinent och en ocean, ett orogent bälte som uppkommit till följd av kollisioner mellan ovan nämnda plattor. Anderna är en komplicerad bergskedja som är veckad, förkastad, metamorfoserad och intruderad genom magmatisk verksamhet.

Den Sydamerikanska kontinenten har med intervall kolliderat med oceanskorpan i väster varvid denna glidit ner under kontinenten och förstörts. Av det hopveckade materialet har skapats en ny kontinentskorpa i form av Andernas bergskedjestråk längs hela västkusten. Anderna kännetecknas mer än andra bergskedjor av vulkaniska bergarter då vulkaniska aktiviteter kan sägas ha bundit ihop kedjor av olika ålder och bildningssätt.

En andra deformationsfas inträffade under yngre jura då Sydamerika och Afrika började skiljas åt av den nybildade Sydatlanten men den mest intensiva deformationen ägde rum under yngre krita och äldre tertiär. Under denna tid kom stora mängder magma att forma batoliter i västra Anderna och under miocen började vulkaner att bildas. Den utvecklingen fortsätter än idag och vittringsprodukter från lättvittrade delar av Anderna fyller ut Amazonasbäckenets lågland. Andernas bildning pågår således än idag.

Batolit = Komplext uppbyggd, enorm djupbergartskropp med en tvärsnittsarea på mellan 100 och 100 000 km2.

Intrusion = En flytande magmatisk bergartmassa som vid bildningen trängt in i en befintlig bergartskropp.

Om man i centrala Anderna kunde bryta loss en sektion som i höjdled sträckte sig alltifrån de berg men ser och ända ner till manteln så skulle man se att ner till ca 25 -30 km djup består berget av sedimentära och vulkaniska bergarter. Sedan vidtar en granodioritisk skorpa besående av en grovkristallin bergart sammansatt av plagioklas och ett eller flera av mineralen augit, biotit och hornblände. Denna skorpa sträcker sig ner till ca 55 km djup. Från detta djup och ner till ca 70 km finns Moho (gränsen mellan jordskorpan och manteln) vilken antas bestå av peridotit. Peridotit är en allmän term för grovkristallina bergarter främst bestående av mineralet olivin och i mindre mängder mineralet phyroxen.

Naturregioner

A kan delas in i fyra olika natruregioner: Gran Chaco i norr, Anderna i väster, Patagonien i söder och Pampas i öster. Dessutom kan man nämna Eldslandet som är ett arkipelagområde längst ner i söder och Mesopotamien som är den tunga som sträcker sig in mellan gränserna mot Paraguay och Brasilien längst uppe i nordost. Klimat, natur, terräng och ekotyper skiljer sig markant från varandra i del olika regionerna. Jag ska här försöka att beskriva dessa regioner i stora drag.

Gran Chaco

Gran Chaco eller Chaco som det kort och gott kallas är ett lågslättområde som breder ut sig norr om Pampas och väster om floden Paraná. Chaco är ett vidsträckt, delvis bevuxet savannlandskap delvis bestående av sumpmark. Det är bördigt men inte lika bördigt som Pampas.

Chaco är glest befolkat och utnyttjas dels för boskapsskötsel och dels för skogsbruk i liten skala. Djurlivet är rikt med bl a jaguar och tapir, bältor och puma. Bland fåglarna kan nämnas olika papegojor, kolibri och jabirustork.

Vegetationen i de torrare delarna är savannartad med bl a kanaubapalm medan något fuktigare marker hyser glesa skogar av t ex akacia-arter. I de allra torraste delarna växer kaktusarter och längs Chacos floder förekommer utlöpare av regnskog.

Anderna

Anderna kallas den Sydamerikanska delen av Kordiljärerna. En längd av 7 500 km och maximal bredd på 650 km gör den till jordens längsta bergskedja. Med toppar nära 7 000 m ö h är Anderna näst Himalaya jordens högsta bergssträckning. Den löper längs Sydamerikas västkust vid Stilla Havet, från Karibiska havet i norr till Kap Horn i söder.

Området öster om Anderna räknas som en av A:s naturregioner. Detta område påverkas starkt av bergskedjan Anderna trots att dess huvudkammar inte ligger inom A:s gränser.

Längs Anderna sträcker sig A:s nederbördsfattiga västra region. Där finns omfattande vinodlingar, helt beroende av konstbevattning. Längst i norr utbreder sig det torra och kalla Punahöglandet som fortsätter över gränserna mot Bolivia och Chile.

Nära A:s gräns mot Chile reser sig Aconcagua, den högsta toppen på västra halvklotet till 6 959 m ö h. I vissa områden förekommer många vulkaner men några uppgifter om större utbrott med stora skadeverkningar har jag inte hittat. Även jordbävningar förekommer, främst i den södra delen av landet. Hela västranden av A ligger ju inom eller strax utanför jordbävningszoner men lyckligtvis är stora delar områden med djupt liggande jordskalv, d v s djupare än 300 km. Dessa skalv märks inte på jordytan och orsaka således inga skador. 1944 och 1977 drabbades A av större jordbävningar vilka krävde många dödsoffer.

Patagonien

Stora delar av Patagonien innefattande nästan hela området söder om floden Rio Colorado har ökenklimat även om temperaturen varierar från ganska milt väder till temperaturer under noll. Terrängen varierar från djupa floddalar till höga isklädda berg i södra Anderna och rent allmänt kan man säga att Patagonien är ett något högre beläget område än Chaco.

Där finns halvökenartade platåer ofta av mesatyp och området är kraftigt eroderat av floder och glaciärer. Ytan höjer sig etappvis mot Anderna i breda trappsteg avgränsade av stora ändmoräner. Berggrunden utgörs av olika kristallina bergarter och tuff. Rikliga kol-, olje- och gasfyndigheter förekommer här medan järn- och kopparmalm påträffas längre norrut. Patagonien täcks huvudsakligen av grässtäpper och halvöknar men längst i söder finns mindre områden med sydbokskog.

De svalt tempererade betesmarkerna föder enorma mängder får och åtskilliga frukt- och grönsaksfarmer finns i dalarna.

Pampas

Pampas kallas det område som sträcker sig från Anderna i väster till Atlanten och floden Parana i öster samt från Chaco-området i norr till Patagonien i söder. Namnet Pampas betyder grässlätt, prärie och området är 750 000 km2 stort. Slätten stiger sakta mot väster och i söder vidtar ett kulland. Pampas har troligen delvis skapats av människan.

Pampas är en gammal havsbotten som i tertiär tid höjts och övertäckts av flodavlagringar. Ovanpå dessa har senare stäppvindarna avsatt betydande jordlösslager som blandats med vulkanaska. De översta skikten är mycket humusrika.

Lössjorden är utmärkande för större delen av regionen och bildar underlag för landets viktiga veteproduktion. Området är i stort sett extremt flackt och täcks av sedimentjordar, delvis ovan nämnda lössjordar. I väster och i den allra flackaste till stor del sanka centrala delen används Pampas mest som betesmark för nötboskap i stora hjordar. Den naturliga vegetationsformen är grässtäppen och under 1800-talet betade enorma boskapshjordar där. Västerut övergår Pampas mot halvöken med kaktusar och Larrea-arter. I den s k Pampasformationen som är en ler- och lössbildning från olika perioder av äldre kvartär finns Sydamerikas sista fossila däggdjursfauna, i huvudsak bestående av jättetrög- och jättebältdjur. Läs här om Pampas jordmåner.

Ännu i slutet av 1800-talet var det vilda djurlivet rikt på Pampas. Idag är flera arter, bl a pampashjorten i stort sett utrotad. Vanligast förekommande arter är numera gnagare, bälta, pungråtta och många fågelarter. Dessutom kan azararäv, sydamerikansk trynskunk och två vildkattsarter nämnas.

De ursprungliga invånarna på Pampas, ett indianskt ryttarfolk är helt utrotade med undantag för de sydligast boende Patagonierna. Längst i norr levde charrúa och söder om Buenos Aires kerandi vilka 1535 satte eld på staden. Pampasindianernas rövartåg tvingade den argentinska regeringen till kraftåtgärder och under 1800-talet företogs flera utrotningskrig mot indianerna.

Pampas räknas som en av världens största kornbodar. Det är ett mycket vidsträckt och folkrikt område. Här regnar det måttligt och nederbörden är jämnt fördelad över året. Temperaturen är behaglig och jorden mycket bördig. Månadstemperaturen ligger mellan 8o C och 25 o C. Den årliga nederbörden ligger på 500-1 000 mm med maximum vid kusten.

Klimatet är för övrigt milt men blåsigt, sommarhett och vintertorrt, inte helt frostfritt och med högst årsnederbörd i nordöst. Stora delar är svårdränerade, tidvis t o m översvämmade. De bästa jordarna har odlats upp och ger även utan gödsling goda skördar av bl a vete, majs, solrosor, oljelin, sojabönor och potatis. Pampas står för 1/3 av A:s totala produktion av spannmål och nötkött.

Buenos Aires hör till Pampas och det gör också de högklassiga stränder som finns i huvudstadsområdet.

Argentinas viktigaste ekotyper

Stäpp

Stäpper är trädfattiga gräs- och/eller buskbevuxna områden, tempererat och blåsigt klimat med mycket torr sommar och kall men snöfattig vinter. Vegetationstiden infaller i huvudsak på våren men i viss mån även på hösten. Pampas räknas ju som grässtäpp även om klimatet är betydligt vintermildare och fuktigare. I Patagonien finns både grässtäpper och s k kalltempererade buskstäpper där klimatet är torrare. De torraste stäpperna kallas för halvöknar eller ökenstäpper och även dessa typer förekommer i Patagonien.

Stäppens mark är bördig, både kalk- och humusrik – mest typisk är svartjord, chernozem – och ofta starkt bearbetad av grävande djur, särskilt gnagare. I övergångar till halvöknar är jorden ljusare (kastanjebrun) p g a lägre humushalt. De flesta av världens (och Argentinas) stäpper är numera uppodlade medan de torrare delarna används som betesmark. Den vilda faunan är således starkt tillbakaträngd.

Stäpper uppstår där nederbörden är otillräcklig för trädvegetation. Savanner övergår ofta till stäpper om klimatet blir torrare.

Savann

Sydamerikas savanner anses vara ursprungliga och inte så starkt påverkade av människan. I A finns ett savannområde i norr.

Savannen är ett parklandskap med hög gräsvegetation och med spridda trädgrupper eller enstaka träd inom områden med starka differenser i nederbörden mellan årstiderna. Vegetationens viloperioder inträffar i varmare områden under torrtiden. Savanner bildas ofta ur regnskog.

Öken

En öken präglas av vegetationslöshet eller –fattigdom och ett mycket torrt klimat. A:s öken områden finns strax öster om Andernas sträckning. Detta område ligger som bekant i regnskugga och får därför för lite eller ingen nederbörd.

Växt- och djurvärld

Argentina består ju till största delen av stäpper och det är inte klarlagt om detta är den naturliga vegetationen eller om det är följden av människans ingrepp i naturen. Vid Atlantkusten följer på varandra från norr till söder grässtäpper, buskstäpper med enstaka taggiga buskar och i den torraste delen av östra Patagonien – ökenstäpper. Inåt landet sträcker sig stäpperna ända till randen av Anderna. I norr, vid västranden av Chaco växer det subtropisk regnskog medan det i själv Chaco och i den mellersta delen av landet finns glesare skog blandad med taggiga buskar. Det förekommer också större slätter med gräs och kaktusväxter. I nordost finner man savanner med enstaka områden av skog.

Många av de ursprungliga vilda djurarterna har mer eller mindre utrotats i och med att man i stor skala börjat odla upp "vildmarken". Som exempel kan nämnas nandun - den sydamerikanska strutsen, puman, guanakon (den vilda formen av lamadjur), chinchillan med sin värdefulla päls och pampashjorten. I de subtropiska skogarna är artrikedomen fortfarande stor och ursprunglig. Där finns pumor, bältor, myrslokar, kolibrifåglar, papegojor, ormar och ödlor.

Floder och sjöar

Det finns flera stora floder i A men jag tänker här bara skriva kort om en, nämligen Paraná.

Denna flod är närmare 500 mil lång varav ca 180 mil ligger inom A:s gränser. Den bildas i Brasilien genom sammanflödet av Paraniaíba och Rio Grande, flyter söderut och mynnar i Rio de la Plata vid Buenos Aires i Argentina. Paraná utgör naturlig gräns mot Paraguay och dess största bifloder är floderna Paraguay och Iguazú. Paraná är segelbar upp till gränsen mot Paraguay och har flera stora vattenkraftverk och dammar.

Där floderna Iguazú och Paraná går ihop vid gränsen mellan Brasilien och Argentina ligger Iguazú-fallen, 65 m höga och därmed Sydamerikas mäktigaste. Fallen utgör en stor turistattraktion och där planeras även ett kraftverk på 5 000 MW.

Paraná är inte A:s längsta flod men väl den största om man mäter i "vattenrikedom". Den är den sjätte största vattenrikaste floden på jorden med en vattenföring om 18 000 m3/sekund. Dess flodområde är också världens sjätte största och omfattar 2 645 000 km2. (Att jämföra med Amazonasfloden som är världens största med 175 000 m3/sekund respektive 6 175 000 km2).

Vad det gäller Argentinska sjöar är det svårt att hitta någon information över huvud taget. De största sjöarna är emellertid Argentino och Viedma med ytor om 1 415 km2 respektive 1 088 km2. Båda ligger i södra Patagonien nära gränsen mot Chile. De verkar inte vara viktiga för landet som vattenreserver eftersom inget står skrivet om dem. Däremot är det möjligt att området där sjöarna ligger kan bli ett viktigt turistmål om man väljer att exploatera den delen av landet. Hittills är Patagonien relativt orört.

Naturtillgångar och näringsgrenar

Mineraltillgångarna i A är goda med bl a järnmalm, bly, zink, svavel, kol och uran och utvinningen ökar. Mest omfattande är järnmalmsutvinningen - främst i provinsen Rio Negro i södra A. Järnmalmsimporten är dock dubbelt så stor som den egna produktionen. Däremot är landet självförsörjande på bly och zink. Viss produktion förekommer också av tenn, guld, silver, koppar, wolfram och mangan. Brytningen bidrar ändå bara till en mycket liten del av landets totala BNP. Landet är dessutom i stort sett självförsörjande på olja och man har betydande reserver av naturgas.

Beträffande vattenförsörjningen i A så är den mycket god, fullt jämförbar med vår egen. 1992 fanns det i A 21,97 tusen m3 vatten tillgängligt per person. I Sverige är motsvarande siffra 20,34 tusen m3 per person. 1995 hade 68% av den argentinska befolkningen tillgång till sanitära anordningar och 71% hade tillgång till rent vatten. Dessa siffror får väl antas vara en aning högre i Sverige!!!!

Vattenanvändningen per person och dag i Argentina fördelas på följande sätt:

Kommunalt och privat 257 l/person och dag

Industrin 514 "

Jordbruket 2 084 "

Industri

A utvecklade tidigt en industri som främst grundade sig på förädling av jordbruksprodukter. Under 1930-talet började man bygga ut den nationella industrin och efter andra världskriget tog denna utbyggnad fart på allvar. Produktionen inriktades på att ersätta importerade konsumtionsvaror på den inhemska marknaden i skydd av höga tullmurar.

De viktigaste tillverkningsbranscherna var bilindustrin med tillhörande produktion av komponenter, hushållsutrustning – främst vitvaror och TV-apparater, läkemedel, elektronik, cement, bildäck och papper. Den omfattande boskapsskötseln och jordbruket har också lagt grunden till en livsmedelsindustri.

Under 1970-talet när landet åter öppnades för import råkade den inhemska produktionen i stora svårigheter. Många produkter slogs ut av den billiga och teknologiskt mer avancerade importen. Under 1980-talet drabbades industrin också hårt av den ekonomiska krisen med hyperinflation och vikande efterfrågan. A:s industriexport ökade men volymerna kunde inte jämföras med de två andra större industriproducerande ländernas, Brasilien och Mexiko.

På senare år har en kraftig återhämtning skett inom vissa sektorer. Produktionen inom bilindustrin mer än fyrdubblades under perioden 1991-1993 och den fortsätter att expandera. Sammanslagningar av utländska företag som tidigare haft separat verksamhet i Brasilien och Argentina har skett i syfte att producera för den gemensamma marknaden MERCOSUR. Det bästa exemplet är Autolatina som bildats av Ford och Volkswagen och som har tillverkning i de båda länderna. Bland svenska företag med produktion i A kan nämnas Saab-Scania, Astra, SKF och AGA.

Trots att den ökade industriproduktionen på nittiotalet gett många nya arbetstillfällen ligger arbetslösheten fortfarande på ca 10% enligt uppgifter från 1995.

Jordbruk och boskapsskötsel

Jordbruk och boskapsskötsel är de viktigaste näringsgrenarna. Pampas bördiga lössjordar är till stor del uppodlade. Härifrån kommer de produkter som gjort A till en av världens största exportörer av spannmål (vete och majs) och världens ledande köttproducent. Boskapsskötseln bedrivs på s k estancior, storgods där beridna gauchos driver hjordarna över gräsvidderna. På liknande sätt sker fårskötseln i Patagonien. A exporterar förutom kött också hudar och ull. Ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät underlättar transporterna. Trots att jordbruksproduktionen dominerar exporten är industrin med 41% av BNP den viktigaste näringsgrenen.

A har p g a naturtillgångar och utbildad arbetskraft goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling. Det tillhör också de mest välbärgade länderna i Sydamerika och är inget egentligt u-land även om vissa typiska u-landsdrag förekommer.

Fiske

Fiske är en liten men växande näringsgren. Det finns goda möjligheter till expansion i landets ekonomiska zon i Sydatlanten sedan relationerna till Storbritannien återgått till det normala efter Falklandskriget. A och EU träffade 1993 ett fiskeavtal om fördelningen av kvoterna för fångst av bläckfisk.

Skogsbruk

Skogsbruket i A är inte särskilt utvecklat. Tillgångarna på kommersiellt gångbar skog är dock betydande. Den skogtäckta arealen motsvarar 16% av landets yta. Enligt vissa uppgifter kan nära hälften utnyttjas för kommersiell produktion.

Kommunikationer och utrikeshandel

Nätet av transportvägar är i A mycket tätt jämfört med andra latinamerikanska länder. Järnväsnätet som kom till under slutet av 1800-talet med hjälp av utländska bolag har påskyndat landets ekonomiska utveckling. 1994 uppgick banlängdernas sammanlagda sträckning till 34 172 km.

Av hela det Argentinska vägnätet om ca 200 000 mil varav 5 500 mil är asfalterade skulle knappt 5% motsvara västeuropeiska anspråk. Sjötransporterna spelar en viktig roll och det finns många små hamnar längs Atlantkusten. På floderna Paraná och Uruguay bedrivs en omfattande inlandssjöfart.

A:s största och viktigaste hamn är Buenos Aires. Där passerar största delen av landets import och export. Man exporterar framför allt spannmål, linfrö, kött och boskap, ull, hudar, textilier och maskiner. Industriprodukternas andel utgör ca 1/3 av exporten.

De viktigaste importvarorna är mineraler, kemiska produkter, maskiner och elektronik. USA, Brasilien, EU och Japan är Argentinas viktigaste handelspartners.

Ekonomi

I början av 1900-talet var A den dominerande makten i Sydamerika med en levnadsstandard mycket högre än i de flesta omkringliggande länder. Förmögna godsägare kunde leva ett liv i lyx, A var framtidslandet men rikedomen koncentrerades till ett fåtal. Så kom den ekonomiska krisen 1930 och efter denna har landet aldrig återhämtat sig. På 60 år har landet rasat från sjunde platsen bland världens rikaste länder till nummer 77. Ändå är A ett av Latinamerikas rikaste länder.

Det finns ett stort gap mellan den fattig och rika delen av befolkningen. De rika bor främst i huvudstadsregionen medan de fattiga bor i de nordliga provinserna eller i slummen i utkanten av storstäderna, Villa Miseria. Under mitten av åttiotalet var nöden så stor att regeringen Alfonsin såg sig tvungen att dela ut mat till de fattiga.

Sedan länge har det i A rått hög inflation, hög arbetslöshet och landets skuldbörda är enorm.

Idag möter man många gånger en uppgiven stämning i Argentina. Den en gång så stora medelklassen har sett hur deras situation gr...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Argentina

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-01-14

    har sett den här texten 10000

Källhänvisning

Inactive member [2002-11-05]   Argentina
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1171 [2019-10-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×