Jämförelse av olika pedagoger

5 röster
40128 visningar
uppladdat: 2002-08-01
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Carl Rogers
Var en känd psykoterapeut som arbetade mycket med ”encounter”, det vill säga där man betonar det personliga växande och vill genom en upplevelse process utveckla och förbättra relationer och kommunikationer mellan människor.

Rogers ansåg också att lärarna skulle veta mycket om elevernas inneboende vilja och förmåga för att utveckla sin egen inlärning, att de upptäckte att de vill lära, utveckla och reflektera över sin kunskap. Denne Rogers utfärdade bestämmelse om huruvida eleverna inte skulle/ska vara, utan de skulle/ska själva komma underfund med hur de är och vill vara. Han tycker däremot att det är viktigt att lärarna skapar och upprätthåller personliga relationer till sina elever.
Lärarens viktigaste roll, enligt Carl Rogers är att vara en så kallad inlärningsunderlättare. Det vill säga de berömmer och accepterar sina elever. De i sin tur visar respekt och tillit gentemot sina lärare. Utbildningens mål och pedagogens roll är unik, men den är äkta och vilar på Rogers positiva, humanistiska och den idealistiska människosynen. Rogers ansåg att ”människan strävar i sin utveckling mot själv- förverkligande, mognad och mot att vara samhällsnyttig”. När människan ges frihet att fungera fritt, när hon är fri att följa sin ursprungsnatur, är det en positiv, social, hederlig och konstruktiv varelse du har att göra med”.
Rogers tillhör den humanistiska riktningen i psykologin. Enligt den har människan den bästa förmågan till självförverkligande och är den bästa förvaltaren av sitt eget liv.
Kursplanen och betygskrav blev man beroende av och för att lösa det införde lärarna idéer om ett arbetskontrakt för varje enskild elev och genom att eleverna fick själv säga vilka betyg de skulle ha. Lärarna diskuterade detta arbetskontrakt och hjälpte eleven att hitta hjälpmedel som behövdes. Sedan rättade eleverna sina arbeten, ibland med hjälp av lärarfacit. Detta gav att eleverna visade betydligt större intresse och kreativitet för att vilja lära sig än tidigare.
Att försöka med själv startad (initierad) inlärning är numera inte någonting nytt.
Men dessa moment genomförs sällan eller aldrig med så hög frihet som i ”äkta” Rogers inspirerad undervisning. Det kan bero på att de ställer höga krav på lärarna och förmodligen ännu större på eleverna. Den väl instuderade overksamma elevrollen ger trygghet och överges inte utan vidare.

Reggio Emilia
Loris Malaguzzi, var intresserad av barnomsorgen. Han var nytänkande och ville bygga ett nytt dagis för att kunna uppfostra barn med ett nytt sätt. Detta var 1945 och kriget hade präglat alla hårt. Man ville inte undervisa barnen som före kriget utan låta barnen använda sin
fantasi och inte begränsa sina tankar. Denna nya pedagogiska inriktningen går ut på att man inte ska styra eller hindra barnens tankar och fantasi utan låta dem använda de för att upptäcka världen på sitt sätt. Reggio Emilia ser varje barn som en unik individ som har sina egna viljor, kunskaper och utveckling. I undervisningen är det individuella barnet huvudpersonen. Malaguzzi eftersträvade att man skulle lära känna barnet. ”För att kunna lära känna barnet måste man förstå barnet och för att förstå ett barn måste man förstå barnets värld”.
Miljön är en grundpelare för inspiration och motivation. Man anpassar miljön till vad man håller på med i denna pedagogik.


Cèlestin Freinet
Arbetade som lärare. Men på grund av en lungskada kunde han inte prata så högt som han skulle ha velat. Detta var en av orsakerna till att han ville ändra skolan. De andra orsakerna var att ville utjämna klasskillnaderna och han hade socialistiska framtidssyner. Han ansåg att barnen hade ett torftigt språk och det medförde att de separerades från kultur- och samhälls- engagemang.

Denne man gjorde klassrummet till en arbetsplats. Hela tiden producerade barnen olika saker, det var allt från texter till att odla växter och sköta djuren. Barnen märkte mer och mer att de deras arbete behövdes för att allt skulle fungera runt omkring dem. En god organisation skulle behövas för att arbetet skulle fungera smidigare. Egna läromedel gavs efter en tid ut. För nu upptäckte man att de inte gav levande kunskap. Efter ytterligare några år tog Freinet bort alla traditionella läroböcker. Han ansåg att verkligheten var den bästa läroboken. Läxor var onödiga, eftersom barnen själva tog ansvar för arbetet de utförde. Betyg var negativt, för det styrde elevernas engagemang till att endast omfatta de kunskaper som var viktiga för betyget.
Denne man ville att barnen skulle arbeta med sina händer för det var enligt honom lättare att lära sig så. Han förvandlade därför sin lektionssal till en pedagogisk verkstad där eleverna hade olika hörnor för olika sysslor. Miljön var viktig för undervisning, det ledde till att han höll lektioner utanför skolan. Lektionerna skulle enligt Freinet vara verklighetsanknutna, mer än vad de var just då i alla fall. De ska ha att sammanhang som gör att eleven skall jobba av sig själv, ha viljan att ta reda på saker själv utan att bli tvingad till undervisning. Undervisningen är då som effektivast.


Maria Montessori
Blev som vuxen Italiens första läkare, hennes dröm från barndomen gick i uppfyllelse. I början av denna karriär jobbade hon mycket med psykologi. Genom detta kom hon i kontakt med mentalt störda och socialt missgynnade barn. Dessa var oerhört ostimulerade och omotiverade, och det tyckte Maria att man kanske skulle kunna motarbeta på något sätt. Hon arbetade fram en metod som blev succé. Vissa av barnen lärde sig att läsa och skriva och till och med klara de uppgifter vanliga barn fick göra i skolan.

Enligt Maria var huvudsaken inte att lära en individ något, utan att väcka hela personligheten.
I Roms fattigkvarter fick hon senare starta ett eget barnhem, där hon skulle kunna tillämpa sina kunskaper till barnen. Maria använde sig av möbler i barnstorlek i sitt nya barnhem, det hade aldrig förekommit tidigare i ett barnhem. Miljön skulle vara stimulerande och hemtrevlig ansåg Maria inför inredningsarbetet. Efter att allt var klart hade man en tids observation. Till exempel tog man bort leksaker som inte verkade intressera barnen.
”Med sina kunskaper och insikter om människans tidiga mognadsprocess, skapade hon med hjälp av detta barnhem förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.”
Maria upptäckte att om det barnet ska lära sig knyter an till barnets mognadsstadium blir det lättare att lära sig. Genom att välja sådana uppgifter skedde det att motivet för inlärningen var barnets eget intresse, och barnet får en spontan lust att arbeta. Alla barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en uppgift som barnet tycker är intressant. Detta försöker Montessori skolan ta tillvara på. Barnen har ett fritt val av aktivitet och möjlighet att kunna arbeta ostört.
Motto: alla Montessori skolor går efter ”Hjälp mig att hjälpa mig själv”. Detta grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. I en Montessorigrupp har läraren i uppgift att vara lyhörd och observera barnens utveckling.


Summerhill och A.S Neill
A.S Neill föddes som son till byns rektor. Hans far var sträng och förde skolan med järnhand och med hjälp av ett verktyg som var en slags piskliknande läderbit med lång svans. Vid femton års ålder fick A.S Neill tjänst på skolan som elev-lärare, och han förväntades då att använda samma verktyg som sin far, vilket han inte tyckte om. Detta ledde till en av hans första tankar om den ”sanna skolan”. En skola fri från våld, rädsla och översittande lärare. Han fick jobb som rektor efter sin examen. Efter ett års jobb på den nya skolan hade han
förvandlat skolan som tidigare hade varit en hårt arbetande sådan, till en lekplats. Alla uppskattade detta naturligtvis inte, men rektorn och eleverna var nöjda.
Neill besökte en man vid namn Homer Landés skola, som var den första med eget arbete.
Det själva bestämmande mötet. Det vill säga att barnens känslomässiga utveckling gick före den akademiska. Efter några år grundades Summerhill ”den nya skolan”. Detta var underbara
byggnader och fulla av entusiasm.
Motto: ”Ett liv utan rädsla är det bästa ett barn kan få.”


Neil Postman och Charles Weingartner
Båda har erfarenhet av läraryrket. Och de ifrågasätter tillsammans den undervisning som de flesta skolor idag har. De tycker inte heller att skolorna kan förse eleverna med de verktyg de behöver för att överleva. ”De vill inte ändra skolan som princip utan innehållet i principen. ”
Skola och utbildning skiljer sig anser dessa män. Utbildning är en livslång process som börjar när man föds och slutar när man dör. Skolan bedömer att de är en institution med vissa fastställda verksamheter. Det som är avgörande för inlärning är hur man lär sig saker. Postman och Weingartner vill att man ska använda sig av frågemetoden. Eleverna ska
stimuleras till att ställa frågor. Syftet med detta är att hjälpa den lärande att öka sin förmåga att lära. Läraren har naturligtvis också en roll i denna frågemetod, och den är viktig. Några saker som den läraren gör är bland annat att han talar sällan om för eleverna vad han tycker att de bör veta, han talar ofta med eleverna genom att ställa frågor och varje lektion innebär ett nytt problem. Syftet med detta undervisningssättet är att frambringa personer som effektivt kan handskas med förändringar.
Dessa män har egentligen inget motto, men frågeställningar som en bra skola ska vara:
1, Vilken erfarenhet är av värde för utbildningen?
2, Vilka konventioner är mest gynnsamma för att skapa sådana erfarenheter?


Waldorf
Rudolf Steiner betonade att waldorfskolan inte var en världskådningsskola, man strävade
efter att det man arbetat fram ur den andevetenskapliga forskningen skulle bli utgångspunkten för en levande uppfostrings- och undervisningsvilja.
Steiner forskade i den andligt – översinnliga världen. Han utgick då ifrån den naturvetenskapliga forskningsmetoden och studerade då det andligas inverkan på jorden, på människan och naturen. Denna forskningsväg kallade han för antroposofi. Dessa forskningsresultat som han fick fram ligger till grunden för waldorfskolan och dess pedagogik. Steiner menade att man genom antroposofin kan få en bredare och vidare syn på tillvaron och människan. Det ger en komplett och sann världsbild än enbart den naturvetenskapliga. För genom antroposofi får man en helhetssyn på livet och människan som inkluderar hela verkligheten med både ande och materia. Inom undervisningen i waldorfskolor är temperamenten en viktig faktor. Temperamenten är en själslig motsvarighet till de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. Varje element har sin egen kvalitet. När det återspeglas i det psykiska blir det en själslig egenart som då kallas för temperament.
Dessa formar människans sätt att vara, hennes personlighet och agerande.
Det blir lättare att individualisera undervisningen genom att man kan dela in barnen i fyra huvudgrupper. Det ger att de kan känna sig hemma och sedda i sin karaktär.
Om man inte behandlar temperamenten under skoltiden kan de förstärkas i vuxen ålder, och då är de svårare att hantera. Men under skoltiden är temperamenten en viktig undervisnings- och utvecklingsfaktor. Rudolf Steiner ville att waldorfpedagogiken skulle vara en del av livet. Man vill se till hela människan när det gäller denna pedagogik. Därför är waldorfskolans uppgift inte bara att förmedla kunskap och information och stimulera det mentala och intellektuella livet. Den vill även stimulera och främja barnets fysiska och psykiska hälsa.
I periodinlärningssytemet är arbetet med periodhäften en viktig del. I waldorfskolan har inte eleverna färdigtryckta läroböcker. De gör de själva. Läraren går igenom ämnet muntligt och i livfulla bilder, sedan får barnen skriva ner och illustrera själva vd läraren berättat.
Steiner betonar att skolan inte bara skall vara en institution för inmatning av kunskap. Utan skolan skall vara en plats där barnen kan få hjälp att genom kunskapen och de olika ämnena utveckla sina anlag och möjligheter till att bli fri, friska, självständiga och harmoniska människor. Lärandet och inlärningen behöver inte bli ihopkopplat med negativa känslor eller olustkänslor på grund av allt pluggande och alla skrivningar. Minnet från skoltiden måste inte vara negativt. Tvärtom, eftersom det stödet och självförtroendet som man under skoltiden kan få genom pedagogiken, blir det roligt och intressant att lära sig nytt och förstå mera.
Från och med födelsen tills eleverna har uppnått åldern 21 delas mognaden och hur man ser på eleverna in i tre sjuårsperioder. Den första av dessa omfattar tiden från barnets födelse till sex-sjuårsåldern, och så vidare. Under varje sådan här period går de igenom olika faser i sitt liv, de får lära sig och utvecklas mer och mer i varje period. Man försöker att undvika det förnuftsmässiga, abstrakt ja allt det som ”vi” är vana vid. Man låter barnen istället få en direkt kontakt med det konkreta och det sinnliga.
Waldorf har en grundidé, man ser människan som ett fysiskt, själsligt och andligt väsen.


Jämförelsen nu

Jag börjar med att understryka de negativa sidorna hos varje pedagog, så kommer de positiva sedan. Den som väntar på något positivt…. Nej, det blev fel, men du förstår vad jag menar tror jag.

Efter en tid i skolan - då man fått en klar syn på hur det går till, hur varje lärare behandlar och undervisar sina elever - kan man upptäcka hur motiverad, kreativ och respekterad varje individ (egentligen) är. Rogers ansåg att lärarens viktigaste roll är inlärningsunderlättare. Det vill säga när de berömmer sina elever bland annat. Men deras huvudsakliga uppgift, enligt min synpunkt, är att undervisa och lära ut kunskap till sina elever. Det är därför vi går i skolan för att lära oss. I andra hand kommer berömmen och accepterandet, visst jag kan hålla med om att de tär en viktig del i undervisningen men det är väl viktigare att man har en bra relation till sina medmänniskor, det vill säga eleverna i sina klasser. Då har man respekt för varje individ också, inte bara ett accepterande. Detta arbetskontrakt som införskaffades är negativt anser jag. Alla elever har inte så stor disciplin på sig själv, alla tar inte sitt ansvar. Man kan väl lära sig, visst, men ska det ta tre år på högstadiet till exempel och många underkända ämnen innan man inser att man kanske ska ta sig i kragen och åstadkomma åtminstone godkänt. Men man kanske inte börja med detta kontrakt innan man har disciplin och ansvar på sig själv. Det är ungefär så här vi jobbar nu- på gymnasiet och jag personligen hade inte klarat av detta arbetssätt på högstadiet till exempel. Det lär man sig med åren och efter årens erfarenhet, för man utvecklas hela tiden som individ och person vilket har en bidragande orsak.
Nu går vi över till de positiva sidorna.
Rogers hade arbetat som psykoterapeut, han var känd under sin tid. Han kom inte på detta en dag utan han hade en bra bakgrund. Han visste hur människor fungerar och tänker. Han hade kanske studerat människor under sitt jobb och upptäckt brister, sedan hade han funderat över hur det skulle kunna återgärdas.
Utbildningens mål var realistiska och grundade sig på Rogers människosyn, vilket jag anser vara bra. Det för att det inte har ändrat sig utan finns fortfarande kvar. Det är inte en lärares människosyn som använt sig av Rogers pedagogik, utan det är Rogers.

Inför Reggio Emilias uppkomst, efter kriget, ville man inte undervisa barnen som innan kriget. Man hade upptäckt att barnen hade fantasi och inte skulle begränsa sina tankar. Men hur såg man barnen innan detta? Hade de ingen fantasi och fick de inte tänka fritt? Vilken barndom i så fall. Men jag tycker inte att detta skulle prägla en stor del av skolan utan bara det året som är för att förbereda. Fast det förstås, vi har mycket sådant i vår undervisning idag, det kanske inte är negativt ändå!? Men det måste kunna gå att begränsa till en viss del. En annan sak som var positiv var att det fanns en man efter förintelsen som hade börjat tänka på hur man skulle sköta barnomsorgen efter att alla återfunnit varandra och sörjt tillräckligt. Han var en framåt tänkande man som bara såg framåt och vände sig om för att se vad som skett. Jaha detta blev en komparation av positiva och negativa sidor av Reggio Emilia.

Om Freinet inte hade fått sin lugnskada hade vi inte haft denna pedagogik idag. Tänk hur något negativt kan ge oss – ”i framtiden” - något bra. Men det är väl ganska ofta så att ur något ont kommer det gott och kanske även tvärtom ibland. När barnen såg sina handlingar och insåg att de inte kunde sluta för de var oundvikliga nu, tror jag att Freinet blev uppslukad av sitt tänkande och kunde inte komma ur karusellen. Detta ledde till att barnen fick tillverka sina egna läromedel, efter en tid avskaffades de helt och snart också betygen.
Varför ta bort läromedlen? Hur ska de nu lära sig om resten av världen? Skulle de resa världen runt och utforska varje land och sedan anteckna vad de varit med om till de yngre som skulle få veta samma sak fast utan att resa? Nej detta är lite svårt att förstå. Fast i och för sig så kanske eleverna lärde sig någonting genom detta. Vilka årskullar det riktar sig till är en liten del i detta och det avspeglar varje individs kunskap efter att ha jobbat efter Freinet modellen. Idag har vi kurs- och läroplaner att följa så det är nog inte till så stor del på detta sätt, men en liten i alla fall. Om detta riktar sig till förskolebarn ser jag detta arbetssätt som ett positivt sådant. Det är kanske även bra upp i gymnasiet, vad vet jag? Men bara en liten del av undervisningen och bara vissa ämnen kan då innehålla dess delar. Denne Freinet jobbade även han som lärare. Det är bra att det är människor med lite erfarenhet tycker jag. Visst även andra yrkesmän kan erfarenhet, men de har inte haft samma kontakt, relationer, gemenskap och inte heller arbetat med barn eller ungdomar tidigare. Man kan vara pedagogisk och kanske ha en bra människosyn men det krävs andra saker också.

Montessori var kanske inte den enda under denna tid som ansåg att det skulle kanske finnas något sätt att hjälpa mentalt störda barn, bland annat. Vilka ansåg att hennes metod var en succé? Var det välbärgade människor, föräldrar till dessa barn eller journalister? Hur vet man att det blev en succé från början? Jag kommer bara med frågor, men hur kan forskare och olika sparade saker, till exempel, tyda på detta. Huvudsaken var inte att lära individen något utan att väcka hela personligheten; det låter bra, men hur fungerar det i praktiken? Vilka metoder använder man sig då av? Vilka av alla dessa barn ville lära sig. Hade de en ”morot” inför varje uppgift, för att Maria skulle kunna se om de gjorde framsteg eller inte, om de var motiverade och koncentrerade på sin uppgift? Hur kunde Maria helt plötsligt få överta ett gammalt hus i Roms fattiga kvarter för att sedan kunna starta ett daghem som blev mycket uppskattat? Jag märker att det är många frågor som dyker upp och självklart är det det. För inga av dessa frågor finns besvarade i texten vi fick och säkert inte heller någonstans heller.
Jag tycker det är positivt att någon ville ta itu med dessa barn för alla är lika mycket värda och det hjälper inte att slänga ut de på gatan, adoptera bort de eller kanske bara strunta i de för att de kanske är mentalt störda. Alla ”sorter” och alla olika hudfärgade människor kommer alltid att finnas, oavsett år och dag. Det förändras inte med åren! Hon var lite nytänkande och skaffade möbler i barnens storlek, varför hade ingen tänkt på det tidigare? Maria upptäckte att dessa barn hade en oerhörd förmåga att koncentrera sig på en uppgift om de själva tyckte att den var intressant. Tänk vad många nya upptäckter, erfarenheter och kunskaper om människan som individ, oavsett vad och hur man är, Maria måste ha fått. Montessori skolans motto är klokt och är relaterat till just dessa barn.

Efter att ha blivit uppfostrad med järnhand ville han inte att andra och fler barn skulle få uppleva det han upplevt. Vem hade inte tänkt som han ”jag ska få bort våldet och rädslan från skolorna”. tänk om han inte fått jobb som rektor? Hade han blivit lärare då och jobbat sig uppåt för att lära av sin chef, sin rektor? Han hade kanske haft lite större kunskap om hur han skulle använda sig av sina idéer. Men detta att barnets känslomässiga utveckling gick före den akademiska är lite underlig, ska de gå hand-i-hand? Eller nästan jämsides i alla fall?
Neill visste redan som liten att han skulle få bort våldet från skolorna. Han hade erfarenhet om vad han ville genomföra. Det hade varit annorlunda om en lärare på hans fars skola skulle göra det i stället, för hon har ingen erfarenhet av piskan, bara hur det var att vara en lärare på skolan och se hur dåligt barnen mådde, kanske. Mottot förstår jag inte riktigt hur Neill tänkt sig. Utan rädsla kan man gör många saker utan att tänka på konsekvenserna av sin rädsla och kanske stoppa sig i sista sekund innan man ska genomföra en sak som är farlig för sig själv eller sina medmänniskor för att man inte känner någon rädsla. Jag tror att alla negativa sidor i livet måste få finnas. Antingen lär an sig av de eller så kan man övervinna vissa. Det finns kanske inte en valbarhet på varje men det är upp till var och en om man vill lära sig att tygla sin rädsla till exempel. Alla individer är olika och alla väljer själv hur de ska göra.

Postmans och Weingartners syfte med sitt inlärningssätt anser jag vara lite tvivelaktigt. Men frågemetoden är positiv. Man lär sig mycket bra på detta sätt men läraren kan vara en handledare för eleverna och inte ett frågeplank som ska hjälpa eleverna att formulera bra frågor. Det är bättre om läraren stödjer sina elever i deras arbete i jakten på kunskap. Denna
inlärningsmetod anser jag vara lite annorlunda. Men jag är själv van vid andra metoder och det kan vara en bidragande orsak. Men det är bra att kunna utgå från ett problem eller en fråga för att få kunskap eller analysera varför just det skedde då. Problembaseratlärande är ett sådant exempel (jag arbetade själv med den metoden hela årskurs 1). Man lär sig från en annan synvinkel och ser saker på ett annat sätt än om man gick igenom de ämnena på det ”vanliga” sättet. Varje lärare måste kunna variera sig. Alla lärare jag har är mycket flexibla och anpassar sig efter vad vi elever har för synpunkter och reflektioner på deras planering till exempel. Det är bra tycker jag för så är det ett nytt sätt använda för att lösa problem eller liknande. Alla lär sig på olika sätt och kan inte tillämpa alla inlärningsstilar utan kanske bara en. Men de kan lära sig genom att få använda och utnyttja de andra också. Vem vet kanske de kan göra det bättre på något annat sätt. De kanske upptäcker att det finns bättre sätt att använda sin kunskap på.

Waldorfskolan är en andlig och översinnlig skola. Man använder antroposofin och eurytmin i sina lektioner. Det har sina positiva sidor, det har väl allt. Men det är lite underligt att de blir ”instängda” för att inte få uppleva ondska i världen, men hur ska de vid 21 års ålder kunna hantera vardagliga situationer som vi är vana vid. När de sedan blir ”fria” kommer de att få en enorm chock och inser då att de lever i en egendomlig värld och förstår inte vart all ondska kommer ifrån. Det blir en enorm tankeverksamhet inne i deras huvuden då för att kunna förstå allt. Det är mycket andligt och själsligt i denna pedagogik. Det är både på gott och ont. Vem vet vad för underliga idéer barnen och ungdomarna kan få för idéer. Men det konstiga är att de inte kan erkänna att de faktiskt är en sekt, vad har de att ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Jämförelse av olika pedagoger

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2002-08-01]   Jämförelse av olika pedagoger
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=1086 [2020-08-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×