Oförglömlig Sommar

2413 visningar
uppladdat: 2008-06-02
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Anna var arg. Hon hade planerat hela sin sommar när hennes föräldrar hade släppt bomben att dem hade hyrt ett hus någonstans nere på västkusten där dem skulle spendera hela sin sommar. Förstod dem verkligen ingenting? tänkte hon rasande för sig själv. Hon hade försökt strida för sin sak men hennes föräldrar hade bestämt sig och det fanns ingenting hon kunde göra som skulle ändra på det heller. Nu satt hon på sitt rum och var som sagt otroligt arg och ledsen, hon hade precis avslutat ett telefonsamtal med hennes äldsta och bästa vän Vera där hon hade förklarat att hon inte skulle stanna hemma i sommar och att alla deras planer hade gått i kras. Vera hade tagit det rätt lugnt kändes det som tyckte Anna och hon blev ännu mer arg och ledsen. Om inte hennes bästa vän kunde förstå vem gjorde det då?

Sista helgen innan hon skulle åka kom och klockan tio på måndagsmorgonen stod hon utanför sitt hus med sin väska och tittade ut med avsmak hur hennes familj packade in deras saker i den fula gamla Volvon hennes föräldrar envisas med att ha kvar. Tio minuter senare satt hon i bilen på väg mot Skåne, hon kunde verkligen inte stå ut med sin familj just nu så hon stoppade in hörlurarna från sin ipod i öronen och drömde sig bort. Hon vet inte hur länge hon hade sovit men när hon vaknade till så var det enda hon kunde se skog och ännu mer skog. Hon tog ut ena hörluren från örat och frågade försiktigt sin mamma om vart dem var någonstans? Hennes mamma med en kort pageliknande frisyr vände sig om med ett leende på läpparna och svarade sin dotter att dem var ungefär en timmes bilfärd kvar innan dem skulle vara framme vid huset dem hade hyrt i Mellbystrand. Anna suckade högt stoppade in hörluren i örat igen och vred upp ipoden på högsta volym, just nu orkade hon inte bry sig om vad hennes föräldrar tyckte.

En timme senare var dem framme, detta hus hennes föräldrar hade hyrt såg ut som om de skulle falla ihop vilken minut som helst. I alla fall utanpå antingen såg det värre eller bättre ut inuti, hon hoppades på det sistnämnda. När dem klev in i huset drog hon en lätt suck och hon såg att hennes mamma hade gjort samma sak. Huset var rymligt och såg ut att vara ganska nyrenoverat. Hon tog tag i sin väska och började leta efter ett rum som skulle bli hennes för resten utav sommaren, efter att ha gått runt i hela huset både uppe och nere bestämde hon sig för att ta rummet på nedervåningen det var lite rymligare och eftersom hennes föräldrar praktiskt taget hade tvingat med henne, tyckte hon att det inte var mer än rättvist att hon skulle få det rummet. Hennes föräldrar verkade inte ha några direkta invändningar och Anna började packa upp.

Efter middagen bestämde hon sig för att ta en promenad. Hon var enormt röksugen och för att hennes föräldrar inte skulle bli misstänksamma sa hon att hon skulle utforska stället. Hon kunde lika gärna passa på och kolla vad detta var för ställe tänkte hon och gick in på sitt rum satte på sig sin gråa munktröja tog sitt paket Marlboro light och skulle precis gå när hon kom på att hon hade glömt mobilen på nattduksbordet. Hon tog sin mobil och sedan gick hon ut. Först visste hon inte vart hon skulle ta vägen men hon kände att hennes sug efter en cigarett blev starkare och hon började genast gå. Efter 100 meter kände hon sig säker på att hennes föräldrar inte skulle se henne och hon tände en cigg, känslan som hon fick var obeskrivlig som den alltid är när hon inte har rökt på hela dan och hon fortsatte gå och såg stranden framför sig. Hon bestämde sig för att leta upp en bra plats på stranden och sätta sig där, kanske hon skulle ringa Vera och beklaga sig för hur tråkigt hon hade det men inte direkt nu i alla fall. Just nu vill hon bara vara för sig själv. Hon, havet och stranden.



Men hennes ensamhet varade inte speciellt länge, efter att ha kedjerökt tre cigg hörde hon hur några röster närmade sig och hon tittade upp och såg fem killar spela fotboll tio meter ifrån där hon satt. Ingen av dem verkade ha sett henne och hon tänkte precis resa sig upp och gå när en boll kom flygandes emot henne. Hjälpsam som hon är tänker hon ironiskt för sig själv plockar hon upp bollen och börjar gå mot killgänget. En av killarna går emot henne och när dem möts halvvägs ger hon honom bollen. Här, jag antar att den är eran boll säger hon med leende på läpparna men killen svarar inte utan står bara och tittar på henne. Vad är hans problem tänker hon för sig själv när killen äntligen öppnar munnen. Förlåt för att jag råkade skjuta den på dig det var inte meningen svarar han henne med ett generat uttryck. Haha det gör inget, mitt namn är Anna förresten hör hon henne själv svara och så sträcker hon ut handen för att hälsa. Hej Anna, mitt namn är Daniel säger killen och ger ifrån sig det sötaste leendet hon har sett i hela sitt liv och plötsligt blir hon helt yr, hon måste sätta sig ner. Daniel kastar bollen till sina kompisar och sätter sig sedan bredvid Anna. Av någon konstig anledning känner hon sig väldigt bekväm i hans sällskap och de börjar prata om allt mellan himmel och jord. Tiden rinner iväg och plötsligt är klockan tio på kvällen och även fast det inte är speciellt sent så känner hon att hon borde bege sig hemåt. Daniel verkar ha tänkt precis samma sak för när hon precis tänker öppna munnen säger han Jag borde nog gå tillbaka till polarna nu, tror de har börjat sakna mig med en lätt road min. Ja, jag är rätt trött efter bilresan så jag ska nog gå hem och sova svarar hon. Båda reser sig upp och säger hejdå och när hon precis börjar gå säger Daniel, vänta! Kan jag få träffa dig imorgon? Hon vänder sig om och känner hur glädjen sprider sig över hela kroppen och hör sig själv svara, såklart du kan få det, möt mig här imorgon runt elva tiden? Daniel nickar tillbaka som ett gensvar sedan går han fram till henne och ger henne en stor kram. Vi syns imorgon sötnos säger han och ler sedan börjar dem båda gå åt varsitt håll.

Den kvällen kom hon hem gladare än någonsin. Hur stora var oddsen att hon skulle träffa världens gulligaste kille när hon var på den tråkigaste semestern någonsin och utan sin bästis Vera? Juste, Vera, jag måste ringa henne nu! Tänker hon för sig själv och tar upp mobilen från fickan och slår sin bästis nummer utantill. Efter att berättat för Vera om hur fantastisk Daniel är med sitt bruna rufsiga hår, sina djupblåa ögon och sitt leende i över en timme så bestämmer de sig för att lägga på för båda håller på att dö av trötthet. Men när de väl har lagt på kan Anna inte somna. Hon kan inte sluta tänka på Daniel, söta helt underbara Daniel.

Nästa morgon kommer hennes mamma in och väcker henne vid åtta, Gumman, pappa och jag tänker åka iväg på en utflykt vill du följa med? Hon gnuggar sig i ögonen, tydligen hade hon sovit lite i natt i alla fall. Nej, jag vill inte följa med. Jag tänker lägga mig på stranden och jobba på brännan svarar hon sin mamma. Okej då vet jag, det finns mackor och saft i kylen. Pappa och jag åker nu men det är bara att ringa om det är något, vi är nog hemma igen vid femtiden. Svarar hennes mamma sedan lämnar hon Anna själv i sitt rum. Tjugo minuter senare hör hon hur den gamla Volvon kör iväg med båda hennes föräldrar sittandes i den. Plötsligt inser hon vad detta innebär. Hon är ensam hela dagen och hon ska träffa Daniel. Kan det bli bättre? Tänker hon för sig själv och plötsligt är hon klarvaken. Klockan tio i elva tittar hon sig i spegeln en sista gång innan hon tänker lämna huset. Hon har satt på sig sin korallröda tubtop klänning från Gina Tricot och sin svarta halternecksbikini från HM under. Hon känner sig nöjd med sig själv, håret ligger precis som det ska. Nu fattas bara hennes solglasögon. Hon tar på sig dem och börjar genast gå. Fem över elva kommer hon fram till stranden, hon börjar gå mot stället där dem träffades igår och lite längre bort ser hon Daniel. Han ser henne också nu och de börjar gå mot varandra. De kommer närmare och närmare och tillslut står han där framför henne. Hon bli alldeles varm och hennes hjärta börjar bulta snabbare och snabbare. Hon har bara lust att slänga ner honom i den mjuka sanden och kyssa honom överallt. Hon har aldrig känt så här förut och de känslor som börjar sprida sig i hennes kropp är något nytt något hon inte kan förklara. De står ett långt tag och tittar på varandra som om de granskar varandras klädval eller något innan han äntligen bryter tystnaden. Jag har saknat dig säger han och ger henne en bamsekram. Jag har saknat dig också svarar hon kuttrande tillbaka. De bestämmer sig för att bara spendera hela dagen på stranden. Precis som igår flyter deras samtal på och efter ett tag tystnar båda till och tittar in i varandras ögon. Hans djupblåa ögon som hon förlorar sig i. Det känns som en evighet men i verkligheten har det bara gått 10 sekunder. De ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Oförglömlig Sommar

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-06-02]   Oförglömlig Sommar
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=10067 [2019-09-16]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×